Veckans Tio i Topplåt 384

Georgie Fame & The Blue Flames: Get Away
In på listan 16 juli 1966
Låg kvar i 5 veckor, Högsta placering: 8

Märkliga skivomslag 511

Det är inte mycket man ser av den streakaren.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Sofie Sarenbrant: Tiggaren - Bokomdöme

Tiggaren

Av Sofie Sarenbrant

Bookmark 2016

ISBN 9789188171092, Inbunden, 390 sidor

Sofie Sarenbrant tillhör nu de mer etablerade kriminalförfattarna i landet. Hon har skrivit sju deckare varav de fem senaste om kriminalinspektör Emma Sköld.

Även om man kan läsa hennes böcker fristående mår de mycket bättre av att bli lästa i ordning. Det finns många kopplingar till tidigare böcker i dem, inte minst i denna. De som minns hur förra boken slutade kommer ihåg att huvudpersonen blev mördad genom att bli kvävd med en kudde. Därför har nu Sarenbrant brottats med att använda en död polis i handlingen och det lyckas hon bra med.

Författaren har på det hela taget utvecklats under sin skrivarkarriär. Jag var inte nämnvärt imponerad av hennes debut, men sakta men säkert har hon lärt sig hantverket och dessutom skapat sig en egen stil. Serien om Emma Sköld innehåller många överraskande moment och oanade riktningsförändringar i handlingen.

Det här är utan tvivel hennes bästa bok så här långt. Det beror främst på att hon har en infernaliskt väl konstruerad intrig att luta sig emot. Även om läsaren snart har klart för sig vilka som är onda och goda tappar inte romanen i spänning. Själva jakten på brottslingen, som man verkligen vill ska åka dit, blir det som gör att man skyndar mot upplösningen.

Sarenbrant skriver ett kontrakt med läsaren att detta är en sannolik historia. Vare sig den är det eller inte skriver man ändå under.

Seriemord på tiggare i Stockholm är det centrala brottet som författaren skriver om. Sarenbrant sätter namn på tiggarna vilket gör att problemet kryper närmare. Det blir ytterligare åskådliggjort.

Den här fem böcker långa berättelsen om Emma Sköld och hennes familj är nu avslutad. Om hon återvänder i någon ny bok återstår att se, i sådana fall blir det i en helt ny historia. Det ska bli spännande att se.

Betyg: 4 tomteluvor  

Peter Jacobson: Dubbla ansikten - Bokomdöme

Dubbla ansikten

Av Peter Jacobson

Egen utgivning/Vulkan 2016

ISBN 9789163790485, Häftad, 644 sidor

Den här boken är inte bara lång, den är osannolikt omfångsrik. Nästan 650 sidor bjuds läsaren på om hen orkar hela vägen.

Den mordhistoria som bjuds på är osedvanligt blodig och våldsam. Mördaren verkar tillgripa de mest vidriga och plågsamma metoder för att plåga sina offer. Tidsmässigt sker detta i slutet på 1990-talet och miljön är Uppsala med omgivning. Att författaren är polis är inte svårt att gissa. Polisarbetet beskrivs grundligt. Detaljerna blir oändliga och tjatiga.

Upplösningen sker inte förrän närmare vår nutid. Romanen tar ett långt skutt mellan då och nu.
Det finns ett flertal problem med den här boken. Den är naturligtvis för lång. Max 250 sidor hade räckt. Kriminalhistorien i intrigen täcker inte ens det antalet. Resten har fyllts ut med kverulerande poliser och ovidkommande sidohistorier. Berättarrösten är präglad av de poliser som är ute i verkligheten och arbetar. Alla andra poliser beskrivs som imbecilla och inkompetenta. Det klagas och gnälls på allt enligt principen: Det är bara vi som jobbar här ute som vet hur saker och ting egentligen ska skötas. Som grövsta exempel på idioti använder författaren Kapten Klänning; Göran Lindberg.

Den polisiära grabbigheten är ett annat problem. En riktig polis (karl) ska kunna tåla lite mobbning, mycket sprit och hantera sina brudar med lagom mycket brist på respekt. Att bli inkletad under tvång med maskeringsfärg är väl inte så farligt. Det förstår man väl att det bara är på skoj.

Nja, nu förstår ju inte jag det. Och jag förstår inte vad författaren ska skriva om i den fortsättning han hotar med. Här krävs en redaktör med sax, rödpenna och kanske yxa.

Betyg: 0 tomteluvor  

Märkliga skivomslag 510

Herr Dryck har hittat ett labyrintalbum. Dessa är hans iaktagelser:

"Här har vi fyra hunkar, skitdåligt inklippta i en märklig parklabyrint med maya-stuk.

Förutom T-Connection spatserar två andra människor omkring i labyrinten, mot en säker svältdöd då de aldrig kommer att hitta ut. När man ser på dem och sedan jämför med de fyra huvudpersonerna så ter sig situationen genast än märkligare. Plötsligt ser vi hur enormt stora de är, en vanlig vuxen person når bara till midjan på liraren i vita byxor.

Perspektiven blir också alldeles skeva, de kunde ju ha tagit fotografiet mer uppifrån om de nu skulle klippa in det i en målning sedd ur fågelperspektiv. Häckarna och mannen med käpp ser ut att luta mot åskådaren, killen i vit t-shirt ser pytteliten ut i förhållande till sina vänner, den beiga killens skugga är jättemörk och skapar en illusion av att han bär simfötter.

Nåväl, de kanske faktiskt är ett gäng absurt stora människor som brukar stå märkligt bakåtlutade. Men hur stor utmaning ger i så fall en labyrint där häckarna är så låga att man utan problem kan se över dem?"

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Veckans Tio i Topplåt 383

Cliff Richard: I'm The Lonely One
In på listan 29 februari 1964

Märkliga skivomslag 509

Fram med brödrosten!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag