Kan man dö två gånger? En roman om ett brott
Av Leif G W Persson
Albert Bonniers Förlag 2016
ISBN 9789100161415, Inbunden, 490 sidor
Evert Bäckström är tillbaka. Efterlängtad eller hatad, det beror på vem man
frågor. Han har trots allt blivit en klassisk figur inom svenska
kriminalromaner. Leif G W Persson har skapat en odräglig, rasistisk,
kvinnofientlig och i största allmänhet bufflig person som ändå blir omtyckt av
läsarna. Men ju fler böcker som skrivits om honom så har hans image luckrats
upp en smula. Han löser brott och han uppvisar okända goda sidor av sig själv,
kanske mest till sin egen förvåning.
I den här boken undandrar han sig arbete som vanligt, men han har en vilja
att lösa brottet och han visar sig ha en del mjuka kvaliteter som ingen har anat
förut.
Det är givetvis hans poliskollega Annika Carlsson som gör det mesta
polisarbetet, men Bäckström har en näsa för hur allt gått till som gör att han
oftast hoppar över vissa led i utredningen. Sådant får Annika och
kriminalavdelningen sköta.
Leif G W Persson lanserar också en ny sidekick, en genialisk sådan i flera
bemärkelser. Han har en granne, den 10-årige Edvin som han gärna pratar med och
även skickar på enklare uppdrag, som t ex att handla i affären. Edvin är på
sjöscoutläger och hittar ett kranium på Ofärdsö i Mälaren. Eftersom Edvin vet
vem som är världens bästa polis tar han med sig sitt fynd till Bäckström.
Kraniet visar sig inte ha legat så länge på ön och en mordutredning tar
fart. Edvin drar sitt strå till stacken men hamnar också i fara, vilket upprör
Bäckström, och även Annika som också har fattat tycke för den brådmogne pojken.
Man känner igen författarens stil. Han skriver som vanligt underhållande och
spänningshöjande och hans berättelser är fyndiga och väl underbyggda. Drivet i
historien är högt och det är svårt att göra paus i läsningen.
Samtidigt är det mycket som man känner igen alltför väl. G W Persson teknik
att låta karaktärerna säga något och samtidigt tänka något annat har blivit för
välanvänt. Det sker oavbrutet. Dessutom finns en del ordvändningar som blir
lite tjatiga, som t e x ”Jag hör vad du säger” och ”Jag förstår hur du tänker”.
Det är ändå återigen en bra historia som författaren berättar, och det är ju
alltid grundbulten i en god bok. Även om Annika Carlsson har fått stor plats i
den här romanen, kanske det är dags att ge henne huvudrollen. Bäckström blir
trots allt lite tjatig.
Betyg: 4 tomteluvor
Foto: Thron Ullberg
