We will rock you

I går var det dags att dela ut lite födelsedagspresenter igen, till tre födelsedagar. Kamrat Anders med sin Ingela, min bror Kjell och min syster Maria fick tillsamans med mig och hustrun bevista musikalen We Will Rock You på Cirkus.

Med Queens alla hits som musikalmelodier kan det inte misslyckas. Men det är också så att artisterna i föreställning gör en fantastisk insats. Den unga ensemblen excellerar i de välkända låtarna. Speciellt kan man nämna huvudrollsinnehavaren Bruno Mitsogiannis som Galileo. Alla musik knyts ihop med en smålustig historia om sökandet efter den rock 'n' roll som förbjudits av samhället i en tid ungefär 300 år framåt. Här finns även en del oväntade rollfigurer som Byggare Bob, Christer Björkman, Britney Spears och Tomas Di Leva. För att bara nämna några.

Här några klipp från Stockholmspremiären med Queens gitarrist Brian May som gästartist. Lite taskig ljudkvalitet, men ändå!!!:

Därefter middag i Chateau Bredäng:

Kräftsoppa med oststänger

Taittinger Cuvée Prestige

Oxrullader, toscanska bönor, inlagd gurka, lingon

Allegrini Superiore 2008

Citronpaj med jordgubbar

Kaffe med avec

Skräcken har 1000 ögon - Filmomdöme

Skräcken har 1000 ögon
1973
Regi: Torgny Wickman
Den här filmen marknadsförs som svensk kultklassiker. Det har jag svårt att förstå. Den är vare sig kult eller klassiker. Den är bara dålig. En traditionell hämnd och skräckhistoria som varvas med några nakenscener som är malplacerade och verkar vara inklippta för att sälja filmen. Jag kan tänka mig att "den svenska synden" har varit ledordet vid utlandslansering.

Här finns en del kända skådespelare; Hans Wahlgren, Barbro Hiort af Ornäs, Bertil Norström och Gösta Prüzelius. Men huvudrollerna innehas av två yngre kvinnliga förmågor Solveig Andersson och Anita Sanders.

Prästen Sven är gift med Anna som är gravid. De får en inneboende i form av Annas väninna Hedvig. Och just Hedvig är filmens onda kraft. Lite häxlikt försöker hon göra livet surt för det gifta paret. Oklart varför.

Det man mest väntar på i filmen är att den ska ta slut.

Betyg: 0 tomteluva

Conny Svenning: Öga för tand - Bokomdöme

Öga för tand
Av Conny Svenning
Soleka förlag 2010
Kreditupplysningsbolaget UC, Upplysningscentralen, är i fokus i denna kriminalroman av Conny Svenning. En liga är ute efter den absoluta hämnden på detta företag som framställs lite som samhällets stora bov. Poliserna Valter Berg och Ria-Marika Ingvarsson jagar en liga som terroriserar samhället i allmänhet och UC i synnerhet. De lämnar alltid ett visitkort i form av texten Gäldstuga efter sig.

Boken är skriven i presens, men slirar märkligt nog ut i imperfekt då och då. Handlingen är lite spretig och omständlig boken skulle ha mått bra av att kortas ner avsevärt. Poliserna agerar lätt samhällsfarligt och känns inte helt trovärdiga.

Svenning har skrivit en hel del fackböcker tidigare, men debuterar nu som skönliiterär författare. Hans CV innehåller många yrken och han verkar vara lite av en diversearbetare. Han har varit allt från rockmusiker till kamerareparatör.

Till skillnad från många kriminalförfattare har han lyckats skriva ett slut som både är spännande och rejält överraskande. Han bryter verkligen med alla traditioner och genrens vanliga grepp i slutscenerna.

Betyg: 2 tomteluvor

På besök i Örebro

Bokmässan i Örebro var inte stor. De stora förlagen hade hoppat av i sista stund, vilket gav mer plats åt de mindre. Trevligt i och för sig, men en mix hade varit mer intressant. Nu tog jag mig igenom mässan ganska snabbt eftersom antalet utställare var få. Det var bättre förr, sade någon örebroare i mängden. Men det är ganska cool att ha en mässa i det gamla slottet. Historiens vingslag märks tydligt.

Deckarintresserad som jag är fastnade jag i de montrar som exponerade den varan. Jag stannade hos Diamantförlaget där Sara Johnsson huserade. Hennes bok Dammens hemlighet kommer att recenseras här under hösten. Sedan blev det ett stopp hos egenförläggaren Marit Deubler. Hennes båda böcker heter Perfekt död och Medborgaren. Åtminstone en av dem ska jag också skriva om här.

Ett något större förlag än dessa två är Massolit som har fyra författare under sitt paraply. De svenska Stefan Tegenfalk och Johannes Källström och de brittiska Fay Weldon och Ian Sansom. Stefan och Johannes har gett ut två böcker var och jag är på god väg att läsa den fjärde av dessa. Recension kommer. De är två mycket duktiga författare som både förtjänar större uppmärksamhet.

Kvällen tillbringade jag just tillsammans med Massoliterna som hade releasfest för Stefans Nirvanaprojektet och Johannes Offerrit. God mat och dryck, trevliga människor, körsång och ett litet jazzband gjorde aftonen till en höjdare. Tack så mycket!!! http://massolit.se/

För övrigt bodde jag på Hotell Göta, ett litet trevligt krypin där man känner sig som boende hemma hos någon. Ingen lyx, men desto mer gemyt. Eftersom jag tog morgontåget innan frukosten serverades fick jag tillåtelse att själv husera i hotellköket. Det kan man kalla service!!!

Bokmässa - igen

Nu drar jag till Örebro - dags för ännu en bokmässa. På slottet. Fint ska det vara!!!

Stefan Tegenfalk: Nirvanaprojektet - Bokomdöme

Nirvanaprojektet
Av Stefan Tegenfalk
Massolit 2010Stefan Tegenfalk gjorde debut förra året med den rosade Vredens tid om poliserna Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Tanken är att det ska bli en trilogi. Nirvanaprojektet tar vid där den förra boken slutade. Man saknar inledningsvis någon form av återblick eller resumé. För den som börjar med del två kan det säkerligen bli lite förvirrande. Men återblickarna kommer, om än fragmentariska.

Tegenfalk skriver som om han inte hade gjort annat än skrivit thrillers. Han har sinne för cliff-hangers och spänningen lämnar sällan läsaren. Han alternerar mellan miljöerna och lämnar berättelsen i rättan stund för att man svårligen ska kunna lägga ifrån sig boken. Och en god thriller kan ha skruvade intriger som denna.

Poliserna fortsätter att spana efter mördaren Leo Brageler som ligger bakom ett preparat som får människor att brutalt mörda sina närmaste. Men nu tar handlingen en oväntad vändning och jakten tar nya vägar.

De två poliserna är som många andra poliser i deckarsammanhang, men ändå beskrivna på ett sätt som får mig att vilja lära känna dem bättre. Walter Gröhn är den ärrade, rutinerade och ärlige polisen och hans följeslagare Jonna är nybörjare, men ändå företagsam. De har en sak gemensamt, de struntar i de flesta regler och sätter sina jobb på spel åtskilliga gånger. Överhuvudtaget är bokens karaktärer väl beskrivna.

Det jag saknar lite, som fanns i del ett, är Tegenfalks humoristiska sida. Det glimtar till lite här och där, men jag vill ha mer av den varan. Men spännande är det och jag kommer givetvis att följa upplösningen i del tre.

Betyg: 3 tomteluvor

Veckans låt 82

Genomgången av Tio i Toppettor har nu hunnit fram till 7 augusti 1965. Då och tre veckor framåt toppades listan av den amerikanska supergruppen The Byrds med Bob Dylans komposition Mr. Tambourine Man från samma år.

Gruppen bestod vid denna tid av Jim McGuinn (bytte sedan förnamn till Roger); sång och gitarr, David Crosby; gitarr och sång; Gene Clark; sång; Chris Hillman; bas och Michael Clarke; trummor. Gruppen har ombildats många gånger och har haft otaliga revivals.