Bokmässan i Göteborg

Årets bokmässa lockade liksom förra året c:a 100 000 besökare. Och visst är det en folkfest och en kulturhändelse som går utöver det vanliga. Jämfört med bokmässor utomlands, t ex Frankfurt och London där det mer är en inköpsmässa, har Göteborg bokläsaren mer i fokus och allmänheten tillåts ta stor plats och kan fynda nya böcker till vettiga priser.

Men det bästa med Bok- & Bibliotek som mässan heter, är att läsare och författare möts i montrar, på scener och i seminarier. Blir man inte lässugen av det så blir man det aldrig. Numer är också alla seminarier på söndagen gratis och de lockar mängder av publik. Mässan pågår annars i fyra dagar, där torsdagen och fredag förmiddag är vikt åt branschmänniskor . Därefter börjar festen och trängseln och värmen stiger när allmänheten släpps in.

En del av programpunkterna på lördagen gör att den fortfarande kallas för Deckarens Dag. Främst tack vare de korsförhör som hålls på en scen under hela dagen med deckarförfattare. Förhörsledarna Lilian och Karl G Fredrikson samt Barbara Kapek grillar skickligt sina offer med två nya författare var 15:e minut. Dessutom har många kriminalförfattare egna seminarier som är mycket intressanta för den deckarintresserade.

Tidigare år har en hel del priser delats ut på mässan. Inte priserna för årets bästa svenska och utländska deckare, de utses senare under året. Men under åren har t ex Polonipriset, Flintyxan och Champagnevispen passerat revy. Nu återstår endast Spårhunden till årets bästa ungdomsdeckare. Priset gick i år till Inger Frimansson. Övriga nominerade var Lena Lilleste och Mårten Sandén. Ett annat nerlagt pris är Temmelburken, priset till någon som verkar i Ture Sventons anda. Men Temmelkalaset består. I år delades det ut 500 fina, goda och gräddiga temlor. Strykande åtgång kan jag lova.

Lördagen på bokmässan är för den deckarintresserade årets julafton. Här lite axplock av det jag avlyssnade och betittade:Tove Klackenberg pratade om att hon skriver om laddade händelser i en formell miljö, vilket utlöser mycket känslor.

Promenader i Stockholm på liv och död fanns det en monter som informerade om. Med bl. a Helena Sigander.

Ramona Fransson hade en egen monter där hon sålde sina fem böcker för ett paketpris av 189 kronor. Mot mässans slut reades paketet ut för 99 riksdaler. Hennes nästa bok kommer att heta Mord under Tjörnbron.

Under avdelningen verkliga brott pläderade advokaten Pelle Svensson för sin bok och Thomas Quicks oskuld.

Jan Guillou har som nybliven 65-åring blivit erbjuden en kreativ skrivarkurs för pensionärer.

Debutanten Olle Lönneus berättade att hans bok handlar om folkhemmets avveckling. Handlingen är förlagd till hans födelseort Tomelilla. En annan debutant som använder sin barndomsmiljö är Camilla Ceder, Olofstorp utanför Göteborg.

Ann-Mari Tormalm älskar att skriva om den totala ödsligheten i lappmarken.

Christina Larsson har en grupp kvinnliga fans som gör egna vandringar efter hennes böcker.

Man får hoppas att författaren Zac O’Yeah skriver bättre än han talar. Ungefär 200 ”liksom” fick man höra under hans 20 minutersseminarie. Ordfronts förlagschef som intervjuade föll även han i liksom-trenden.

Pseudonymen Lars Kepler avslöjade att Alexandra Ahndoril var Lars (efter Stieg Larson) och Alexander Ahndoril var Kepler (efter Johannes Kepler). Dessutom fick vi veta att polisens förnamn Joona var hämtat från valfiskens buk.

Bokklubben Cosy Crimes medarbetare var iklädda T-shirts med texten: Mord är mysigt – mellan pärmarna.

Den tredje boken om Madame Poiroit i Villette är redan färdigskriven av Ingrid Hedström.

Marianne Cedervall har sin bakgrund i Svenska Kyrkan och var lite orolig när hon gav ut sin bok Svinhugg.

Anna Jansson låter nu Maria Werns son Emil ta klivet in bland ungdomsdeckarna. Han kommer att ha en liten granne som heter Sokrates. Denne Sokrates har rödtonade glasögon och bär dessutom stödkrage. Han bjuder på saftdrinkar och har filosofiska betraktelser om livet. Humor.  Anna har dessutom skrivit ett avsnitt till serietidningen Fantomen. Det handlar om när Fantomen uppfann penicillinet. Stort.

Kjell Ericsson lät lite trött när han pratade om sin tionde och sista deckare om Ann Lindell. Jag tror att han är ganska trött på genren.

Hur det går i fortsättningen för kvinnorna i Inger Frimanssons Råttfångerskan får vi veta i nästa bok.
Vårlik ska nästa bok av Mons Kallentoft heta. Och trots att de fyra årstiderna nu är förbrukade kommer det minst en fortsättning.

Västbergarånet ger Lars Rambe kalla kårar då det har likheter med händelser i hans böcker.

Karin Alfredssons titel Klockan 21:37 syftar till att det var då den 4 april 2005 som den polske påven Johannes Paulus II dog. Hennes bok handlar om att förr åkte svenskor till Polen för att göra abort. Nu åker polskor till Sverige av samma orsak.

Skillnaden mellan vad som sägs och vad som görs i världspolitiken är Jens Nordqvists tema.

När deckarakademin de senaste åren har berättat om årets deckarutgivning har brandlarmet gått. I år klarade vi oss.

Alla korsförhörda deckarförfattare bjöds på en Mozartkugel, med hotet om att en av kulorna eventuellt var spetsad med cyankalium. Alla vågade livet utom den lite harige Jan Mårtenson som avstod.

För övrigt inmundigade jag mina middagar på Restaurant Himalaya. En alldeles fantastisk nepalesisk familjekrog på Smedjegatan med god och prisvärd mat. http://www.restauranghimalaya.com/