Tankar från en samlares hjärna: Viveca Sten: I sanningens namn

torsdag 28 januari 2016

Viveca Sten: I sanningens namn - Bokomdöme

I sanningens namn

Av Viveca Sten

Forum 2015

ISBN 9789137141893, Inbunden, 494 sidor

Tiden går. Viveca Sten, som jag tyckte nyss debuterade, kommer nu med sin åttonde roman om åklagaren Nora Linde och polisen Thomas Andreasson. Alla böckerna börjar på bokstaven I. Hennes första böcker var jag i sanningens namn lite kritisk till, kanske i överkant, men författaren har definitivt en stigande kvalitetskurva och den här titeln är definitivt hennes bästa hittills.

Nora ska gifta sig med Jonas. Mitt i hennes bröllopsbestyr driver hon ett komplicerat fall av ekonomisk brottslighet i domstolen. Det går inte riktigt som hon har tänkt sig. Kronvittnets son är samtidigt på seglarläger på Lökholmen utanför Sandhamn. Där försvinner ett barn. Thomas får hand om utredningen, men spåren är få och polisen står frågande. En kidnappning, en hämnd eller ett pedofilbrott?

Viveca Sten varvar som vanligt brotten och utredningarna med barndomskamraterna Noras och Thomas olika relationsproblem. Thomas äktenskap knakar i fogarna och Nora har svårt att hinna med allt inför sitt bröllop. Båda är frustrerade på var sitt håll.

Författaren har funnit ett sätt att skriva där hon lyckas bra med mixen av traditionell deckare och familjerelaterade beskrivningar. Främst i kriminaldelen har hon utvecklats. Brotten är både hemska, som det är när barn är iblandade, och beskrivna med en stegrande spänning. Dessutom kastar hon in överraskningar som inte ens en rutinerad deckarläsare som jag hade kunnat ana. Mycket skickligt må jag säga!

Hon har framgångsrikt sänkt berättartempot något, även om det stegras mot bokens slut. Seglarlägret med alla ungdomar är initierat beskrivet med mobbingsituationer och unga, oerfarna ledare som har svårt att hantera gruppen.

Sandhamn känner snart hennes läsare lika bra som innevånarna där. Dessutom avfolkas ju ön i en takt som skulle göra Midsomer Murders avundsjuka, men i den här boken kryllar det verkligen inte av mördade kroppar. Det går att skriva deckare utan att stapla lik på hög. Bra Viveca!

Jag har ingen aning om hur länge författaren tänker fortsätta med sin serie. Men allting har en ände. Jag är ganska nyfiken på vad hon skulle åstadkomma utan att hon lutar sig mot sitt trygga Sandhamn.

Betyg: 4 tomteluvor