Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

onsdag 29 mars 2017

Anna Jansson: Det du inte vet - Bokomdöme



Det du inte vet
Av Anna Jansson
Norstedts 2017 
ISBN 9789113076034, Inbunden, 330 sidor

Dags för den artonde boken om Maria Wern. Imponerande minst sagt. Det är väl bara Jan Mårtensons Homanserie som slår det numera. Alla fans av Anna/Maria får sina förväntningar infriade. Ett spännande kriminalfall, lite relationsproblem och naturligtvis utsätter sig huvudpersonen återigen för allvarlig fara.

Själv börjar jag önska mig att Anna Jansson börjar om på en ny serie. Gärna Gotland. Få beskriver ön så väl som hon. Jag tycker tyvärr att hennes historier har gått lite i stå, en viss upprepning kan skönjas och humorn som kännetecknat hennes språk har bleknat något.

En kraftig brand utbryter i Åminne när Maria Wern är i närheten. En kvinna försvinner morgonen därpå från stranden. Polisarbetet försvåras av att kvinnan är Thomas Hartmans, Marias chefs, dotter Sofi. Han kan därmed inte leda utredningen. Kriminalen blir dock förstärkt med en aspirant, den unga Jarita Modi.

Thomas Hartman lider stora kval och kan naturligtvis inte låta bli att leta efter sin dotter. Dottern är miljöexpert och misstankar riktas bl a mot miljöaktivister som protesterar mot en planerad oljeborrning. Det är något som Sofi utreder konsekvenserna av. Miljöpåverkan är ett av flera ämnen i boken, ett annat är ungdomsbrottslighet och narkotika.

Det är hög spänning som vanligt i författarens böcker. Misstankarna kastas än mot den ena och än mot den andra. Just det har Anna Jansson alltid varit mästerlig på att åstadkomma. Den som läst hennes böcker vet ändå att det lönar sig att hålla ögonen på någon av de minst misstänkta gestalterna.

Som bäst är Anna Jansson när hon beskriver biroller som ger plats för människokännedom och den humor som jag efterlyser. Traktens gnälliga skvallertant Ebba och polisaspiranten Jarita är bra exempel på det. 

Jag är ändå, som alltid, bekväm med författarens sätt att komponera en deckare och ge läsaren en stunds underhållande spänning med ett eller flera tänkvärda samhällsproblem skickligt invävda. Men arton böcker är mycket, kanske för mycket. 

Betyg: 3 tomteluvor 

Foto: Marianne Westerlund
 

Inga kommentarer: