Nämn inte de döda
Av Christina Wahldén
Forum 2020
ISBN 9789137155326, Inbunden, 362 sidor
Vissa
författare som inte har skrivit kriminalromaner för vuxna på länge har man
saknat. Christina Wahldén är en av dem. Hon har under några år ägnat sig åt att
skriva för barn och ungdom. Det har hon gjort med den äran och ska naturligtvis
fortsätta med det. Detta är trots det en början på en serie böcker som tilldrar
sig i Darwin i norra Australien. Vi förknippar mest det landet med dess andra
regioner.
Norra
territoriet är tropiskt och hopplöst varmt. Hettan påverkar befolkningen som
till stor del består av urbefolkning. Dessa är uselt behandlade, en inhemsk
rasism. Man kan dra paralleller till samerna. Men här är det värre, de
behandlas värre än djur i vissa fall. Samtidigt håller de vattentäta skott mot
den övriga befolkningen. De försöker på alla sätt bevara sina traditioner.
Författaren
har skapat tre huvudpersoner som direkt får kontakt med läsaren och de gör i
alla fall mig extremt nyfiken på dem. De är djupt välgestaltade och man får
verkligen svar på många frågor som skapas under läsandet. Dessutom är de
återkommande karaktärer i den nu påbörjade serien.
Polisen Bluey
är en medelålders man, bufflig men med ett gott hjärta visar det sig. Han är en
bättre polis än man kan tro. Den unga Jess är ny hos polisen och tillhör
urbefolkningen, vilket inte ses med blida ögon av någon egentligen. Hon får
arbeta i motvind och kan bara låta resultaten tala. Hennes hjärta är ännu
godare än sin chefs och hennes kontakter från uppväxten visar sig användbara.
Bluey spelar ABBA på högsta volym i sin bil, men Jess var inte ens född när de
var populära. Ett mycket omaka utredarpar med stor charm.
Dessutom
finns där en ung svenska, Greta. Hon behöver komma bort från Sverige och har
hamnat i Darwin av alla platser. Att hon ser ut som Agnetha Fältskog tilltalar
naturligtvis Bluey. Greta hamnar i en mordutredning av en slump. Hon hittar det
första offret på en strand. Alla tror att kroppen har blivit lemlästad av en
krokodil, men det visar sig inte stämma.
Jag blir
alldeles förtrollad av den miljö som Christina Wahldén visar upp som bakgrund
till karaktärerna. Hon lyckas beskriva den påfrestande temperaturen lika väl
som skönheten i landskapet. Trots värmen skapar hon ett besökssug. Intrigen är
väl konstruerad, om än onödigt dramatisk emellanåt.
Det är vågat
att placera en svensk kriminalroman i okänt landskap lång bort. Men när man gör
det så skickligt som den här författaren gör känns det ändå inte fjärran.
Karaktärerna och miljön blir snabbt välbekanta och man vill bara läsa och lära
sig mer. Så bra då att det ska komma fler böcker om Bluey, Jess och Greta.
Betyg: 5 tomteluvor
Foto: Caroline Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar