Lulu: Me, The Peaceful Heart
In på listan 20 april 1968
Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 3
Tjenahej alla läsare av min blogg. Jag är en sjuttifemårig samlare av film, musik & litteratur. Övriga fritidsintressen: Dart & familjen naturligtvis. Detta är en blandad sida med tonvikt på deckarrecensioner.
måndag 12 februari 2018
fredag 9 februari 2018
Veckans Tio i Topplåt 485
The Hollies: Just One Look
In på listan 11 april 1964
Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 3
In på listan 11 april 1964
Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 3
onsdag 7 februari 2018
Margaretha Levin Blekastad: Blodröd höst - Bokomdöme
Blodröd höst
Av Margaretha Levin Blekastad
Ahlemarkers Förlag, 2017
ISBN 9789163943294, Häftad, 376 sidor
Detta är den andra boken i serien om Uppsalapoliserna
Ellinor Sandin och Lars Bergquist. Han är chef och ganska lugn, metodisk och
eftertänksam medan Ellinor är impulsiv, tidvis ganska ilsken och har lätt att
skaffa sig ovänner. Men hon är samtidigt en polis som inte släpper greppet och
har lätt för att intuitivt hamna på rätt spår. På det viset bildar de ett
klassiskt deckarpar genom att vara varandras motpoler.
Två ganska framgångsrika män blir med kort mellanrum
kidnappade. Det är oklart vad som ligger bakom brotten. En anonym man kommer
till Uppsala. Vad vill han? En illegal flykting söker efter sina barn. Hur ska
det gå? Det är flera frågetecken och flera parallellhistorier som intresserar
läsaren.
Romanen är en ganska traditionell polisroman utan större
överraskningar. Även om man har läst ett otal sådana tidigare gör Margaretha
Levin Blekastad det bra. Hon har lyckats få ihop en andlöst spännande bok utan
alltför för mycket blod även om det emellanåt är våldsamt. Fokus ligger på
själva polisarbetet, med diverse parenteser från bl a de kidnappades situation.
Främst är det gestaltningarna av poliserna som imponerar. De
är utmärkt levandegjorda utan att man blir skriven på näsan. Även bifigurerna
känns välgjorda även om någon kan kännas lite karikerad. Miljöerna är mera
bakgrund och får inte ta så mycket plats.
Upplösningen känns lite krystad. Sannolikheten avtar i takt
med att historien rullas upp. Kanske är här för många olika brott insprängda i
intrigen. Enkelhet är ofta det angenämaste.
Blod och is hette
den första romanen i serien. Något i blodväg blir det säkert också i nästa del
som jag ser fram emot.
Betyg: 4 tomteluvor
Foto: Rolf Adlercreutz
Märkliga skivomslag 645
Det ser man ju tydligt att The Rebels Quartet är en gospelgrupp!!!
Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag
Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag
måndag 5 februari 2018
Niklas Wrångberg: Rotlös - Bokomdöme
Rotlös
Av Niklas Wrångberg
Position Förlag, 2017
ISBN 9789198171853, Inbunden, 301 sidor
Det här är uppföljaren till Sinnesslö om Mårten Ulvström och poliserna i Västervik. Ännu en ort
som har blivit inmutad på deckarkartan alltså. Trevligt.
Boken rör sig i två tidsplan. Dels 50- och 60 tal då en den
unge Ossians uppväxt skildras och dels i nutid där historien börjar med att en
fiskare får en mördad kvinna i sitt nät. Ungefär samtidigt försvinner en
invandrarpojke från ett asylboende och en kvinnlig fritidsledare blir kidnappad
under en utflykt i skogen.
Alla dessa parallellhistorier vävs naturligtvis samman,
detta är ju en deckare. Då kan sådana saker vara legitima, även om det just i
denna bok har skruvats till ordentligt, kanske till och med för mycket.
Intrigen är snårig, våldsam och i många stunder byggd på
tillfälligheter. Det hänger inte alltid helt ihop. Det bästa i boken är
skildringen av Ossians unga liv, där väcks mitt intresse och det finns en
gedigen värme i berättelsen.
När det kommer till nutid, och då särskilt polisarbetet,
blir det mer krystat. Den interna dialogen är naiv och den sporadiska humorn
som är insprängd är inte rolig. Poliskollektivet är traditionellt med ett
surkart som gör livet jobbigt för de övriga. Det känns numera obligatoriskt.
Boken slutar med en rejäl cliffhanger, ett nytt brott är på
gång helt enkelt. Författaren ska fortsätta att avfolka Västervik. Jag hoppas
att del tre blir mer koncentrerad och inte så spretig som denna roman.
Betyg: 2 tomteluvor
Foto: Lena Dahlberg
veckans Tio i Topplåt 484
Lulu: I'm A Tiger
In på listan 14 december 1968
Låg kvar i 10 veckor, Högsta placering: 3
In på listan 14 december 1968
Låg kvar i 10 veckor, Högsta placering: 3
fredag 2 februari 2018
Veckans Tio i Topplåt 483
Antoine: Les Élucubrations d'Antoine
In på listan 24 september 1966
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 7
In på listan 24 september 1966
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 7
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Veckans Heta Högenlåt 1363
Alan O'Day: Undercover Angel In på listan 23 juni 1977 Låg kvar i 5 veckor




