Märkliga skivomslag 75

Ett skivfodral som verkligen lockar till köp, eller?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Märkliga skivomslag 74

Ett härligt vampyrfodral hämtat från Herr Drycks samling. Så här sammanfattar han sina intryck av denna skapelse: "Om vi försöker läsa alla tecken på fodralet tillsammans kan vi anta att DEN (som han heter) alltså försökt framstå som en sexig, fläckvis blonderad indian som klöst fram ytliga köttsår på sig själv, som har ett tomt klädkonto, en fetisch för kasslerhandskar och som för länge sedan tappade nagelsaxen bakom badkaret och inte orkat krypa in och hämta den ännu. En nyskapande och orginell image".

Det hör till saken att Den Harrow inte sjunger en ton på skivan.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Veckans låt 160

14 februari och två veckor framåt låg de amerikanska countryartisterna Bobbie Gentry & Glen Campbell etta på Tio i Topp med All I Have To Do Is Dream. Låten var en hit redan 1958 med Everly Brothers.

Glen Campbell föddes 1936 och hade många hits, främst i USA. Han har dragit sig tillbaka efter att drabbats av Alzheimers. Under en tid ersatte han Brian Wilson i Beach Boys. Bobbie Gentry föddes 1944 som Roberta Lee Streeter. Hon slutade uppträda i slutet av 70-talet, och har aldrig återupptagit sjungandet.

Ninni Schulman på Crime Night

Ninni Schulman besökte i måndags Crime Night i Uppsala och diskuterade sitt författarskap med journalisten och författaren Ulf Broberg. Ninni är alltid lika trevlig att lyssna på, eftersom hon alltid utstrålar glädje och positiva vibbar.

Hennes två utgivna deckare heter Flickan med snö i håret min recension och Pojken som slutade gråta min recenson. Hon har också en egen blogg Dagarna.

Anna Jansson: När skönheten kom till Bro

När skönheten kom till Bro
Av Anna Jansson
Norstedts 2012
ISBN 9789113041032, Inbunden, 288 sidor
En av Anna Janssons största förtjänster är att hon skriver deckare som inte är tegelstenstunga, sisådär 300 sidor är perfekt enligt mitt förmenande. Nu är det inte bara det som gör hennes böcker läsvärda. När hon nu kommer med sin trettonde!! bok om gotlandspolisen Maria Wern känns det lite familjärt. Läsarna har lärt känna Maria under lång tid och hon är nästan som en gammal kompis som man önskar all lycka i livet.

Men det är inte alltid hon får så mycket lycka. Hennes liv har under författarskapet blivit mer och mer komplicerat. Och just relationsproblem är Anna Janssons styrka, hon kan som få andra kriminalförfattare fånga upp alla typer av känsloyttringar och beskriva dem med realism och värme.

Under medeltidsveckan i Visby försvinner en ung flicka. En kvinna hittas ihjälslagen på en strand. Finns det några samband. Naturligtvis är det så. Det är ju deckarens privilegium att även med ganska osannolika kopplingar knyta ihop en intrig. Denna gång är pusslet ganska svårt att lösa, jag hade en helt annan kandidat som mördare.

Men när slutkapitlen närmar sig och Maria Wern ensam åker ut i Gotlandsnatten utan mobiltelefon – ja då vet man att hon kommer att träffa mördaren under dramatiska former. Kanske lite väl genomskinligt, men det är ju så vi lärt känna Maria. En ensam cowboy mot bovarna.

Det jag saknar mer och mer i Anna Janssons böcker är hennes humor. Den finns förvisso bitvis här, men i hennes tidiga deckare fick man sig ett par ordenliga flatskratt. Att hon har humor vet alla som har lyssnat på henne. Och kanske är det också dags för en nystart. Måhända en annan huvudperson än Maria Wern, även om man så gärna vill veta hur det ska gå för henne.

Fortsättningsvis har Anna Jansson använt Nils Ferlincitat till både titlar och förtexter. Trevligt. Läs mer om henne på http://www.thriller.nu/

Betyg: 4 tomteluvor

Foto: Leif Hansen

Märkliga skivomslag 73

Denna gång fick det bli fyra omslag på en gång, eftersom det är svårt att sära på dom. Tänk ändå vad musiken förbrödrar och försystrar (och förhundar), över alla åldersgränser......men man kan tydligen inte lyssna på de sköna tonerna utan att ha brasan tänd i den öppna spisen!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Barry Lyndon - Filmomdöme

Barry Lyndon
1975
Regi: Stanley Kubrick
Barry Lyndon är en riktigt lång film. Över tre timmar med 1700-talshistoria. Mästerregissören Stanley Kubrick har inte fått speciellt stort erkännande för den. Många tycker att det är orättvist, men man kan förstå det eftersom de flesta väntar sig romantiska förvecklingar med hyfsat lyckliga slut av filmer som utspelar sig under denna tid.

Men Kubrick låter hjälten Barry Lyndon (Ryan O'Neil) vara en särldes obehaglig och beräknande typ. Han gör inte mycket som inte tjänar hans egna syften. När dessutom flera andra karaktärer i filmen är av samma skrot och korn blir det ofta tämligen obehagligt.

Manuset är grundat på en roman från 1844 av William Makepeace Thackeray. Under hela filmen får man höra en berättarröst, vilket ger en konstig dokumentär känsla. Hela filmen är ändå mycket snyggt gjord, perfekt filmad i ett perfekt ljus. Naturligtvis är det också en kostymfilm. Den utspelar ju sig i högreståndsmiljö på 1700-talet.

Barry Lyndon skyr inga medel för att klättra på den sociala stegen. Varje motgång möter han med ett par framgångar. Till sist är han välbärgad och rikt gift. Men då börjar också vägen till undergången. Filmen saknar inte komiska detaljer, men i det stora hela är den ganska kallt berättad utan djupare känslor.

Filmen fick fyra Oscar. Bästa scenografi, bästa foto, bästa musik och bästa kostym. En av de två som fick priset för bästa kostym var svenskan Ulla-Britt Söderlund. Hon gjorde bl a  kostymerna till TV-serien Matador och Hans Alfredsons Den enfaldige mördaren. Tyvärr gick hon bort redan 1985, knappt 42 år gammal.

Betyg: 2 tomteluvor