Catharina Ingelman-Sundberg: Kaffe med rån - Bokomdöme

Kaffe med rån

Av Catharina Ingelman-Sundberg
Forum 2012
ISBN 9789137138503, Inbunden, 367 sidor
För en humorälskare som jag är detta en pärla. En skrattframkallande kriminalroman i stil med Donald E Westlake och Tomas Arvidsson. Och inte ett enda mord, men en hel del brottslig verksamhet ändå.

Boken handlar om fem pensionärer som tröttnar på sitt äldreboende. Julpyntet är indraget, det är läggdags klockan åtta och de får bara två koppar kaffe om dagen. De har uppmärksammat att servicen på våra fängelser är högre. Därför bestämmer de sig för att begå ett spektakulärt brott och därefter åka dit. Allt för att kunna avnjuta det som fängelset har att erbjuda.

De är påhittiga, ibland i överkant. Jag behöver väl inte nämna att allt inte går som de tänkt sig. Förvecklingarna är många och osannolika. Precis som det ska vara i en bok som denna. Märta, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta är fräcka och roliga, men har svårt att hamna i fängelset. När de väl gör det är det naturligtvis inte lika luxuöst som de förutspått. De får smida nya planer!!!

Jag läste boken rakt igenom med ett stort leende på läpparna. Vilken härlig kontrast mot alla våldsamma och spekulativa deckare som skrivs. De fem huvudpersonerna återser jag gärna igen om de har lust att prova sin brottsliga förmåga igen. Ett gott skratt förlänger läsandet på ett alldeles underbart underhållande sätt.

Betyg: 4 tomteluvor  

Foto: Sofia Runarsdotter

Lars Pettersson på besök hos Deckarvännerna

Igår gästades Sällskapet Deckarvännerna av författaren Lars Pettersson. Han har skrivit en del i sitt liv, mest filmmanus. Dessutom har han gjort en hel del filmande både för SVT och för andra. Men  i år har han debuterat som skönlitterär författre med kriminalromanen Kautokeino - en blodig kniv.

Det är en fantastisk bok vars skådeplats är långt upp i norr. I Kautokeino som ligger i norska finnmarken. Lars är bosatt där på vintern. Han måste vara en hårdhudad person, där är det kallt, mycket kallt. Han berättade initerat och fängslande om villkoren för befolkningen som i de allra flesta fall försöker försörja sig på rennäringen.

Hans bok är en av de bästa jag läst i år. Här är mitt omdöme: Mitt omdöme om boken

Veckans låt 187

26 februari 1972 och bara den veckan toppades Tio i Topp av tuggummilåten Poppa Joe  med The Sweet. Den brittiska glamrockgruppen hade tre ettor på denna lista.

Hjort & Rosenfeldt: Fjällgraven

Fjällgraven
Av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Norstedts 2012
ISBN 9789113044163, Inbunden, 427 sidor
Den tredje delen om kriminalpsykologen Sebastian Bergman (alla dess Bergmans i svenska kriminalromaner!!!) är den första som kommer som bok innan den visas som TV-serie. Jag var lite irriterad när jag läste bok nummer två och upptäckte att jag redan hade konsumerat den – på TV. Naturligtvis blir det bättre att läsa en spännande bok utan att veta vad som kommer att hända.

TV-film blir det säkert ändå. Den vana som båda författarna har av att skriva manus till det mediet präglar deras skrivande i allra högsta grad. Det är snabba kast, överraskande händelser och många cliffhangers. Jag måste säga att det är infernaliskt skickligt gjort. De bygger upp en spännande intrig, gärna genom att använda överdrifter och extrema personteckningar. Huvudpersonen själv, Sebastian, är en alldeles särskild skitstövel. Även om han har en tragisk bakgrund, och ibland låter skymta lite mänskligt beteende, är han verkligen en person att ogilla. Samtidigt som man gör det kan man inte låta bli att småle, han har trots allt en hel del humor också.

Sex personer hittas nedgrävda i Jämtland, varav två barn. Två av kropparna kan man identifiera men de övriga förblir ett mysterium. Parallellt med brottsutredningen har Sebastian egna personliga problem. Han arbetar nu tillsammans med sin dotter Vanja, ett släktskap hon inte har en aning om. Eftersom han har förlorat sin familj i tsunamin är hon extra viktig för honom och när hon ska iväg till USA för en lång utbildning blir han extra frustrerad.

Författarna använder sig av Tv-berättartekniken när de har ett flertal olika parallellhandlingar. Intrigerna är både brottsliga och känslorelaterade, och det är inte alla som löper samman på slutet. Många av berättelserna förblir oavslutade och läsaren får inte alla frågetecken uträtade. Det borgar med all säkerhet för att det kommer en del fyra nästa höst. Det är inte utan att man undrar hur allt ska sluta!

Betyg: 3 tomteluvor                



Foto: Liam Karlsson

Märkliga skivomslag 127

Kunde ingen ha sagt åt Wally & Ginger att det där inte var någon bra idé?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Märkliga skivomslag 126

Detta är bland det fulaste man sett i skivomslagsväg!!! Hu!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Lars Rambe: Kvinnorna i sjön - Bokomdöme

Kvinnorna i sjön
Av Lars Rambe
Hoi Förlag 2012
ISBN 9789186775292, Inbunden, 295 sidor
Efter två ganska framgångsrika kriminalromaner satsar nu Lars Rambe på en skräckthriller. Det är en genre som sakta får fler både läsare och författare. Och just dessa böcker som ligger i gränslandet mellan renodlad skräck och deckare är alldeles särskilt populära.

Lars Rambe har en bra förmåga att skapa ryslig spänning. Mycket är kusligt i denna bok. Han använder sig av en alldeles egen berättarteknik. Meningarna är ofta stackatoliknande och förhållandevis korta. Men det är ändå effektivt, gestaltningarna fungerar, personer och miljö blir välmålade.

Johan Åberg har haft en hjärntumör som barn. Han har opererats framgångsrikt. Men nu har han som ett hål i huvudet, han ser och känner saker som andra inte gör. Han ser personer som är både levande och döda och de guidar honom framåt. Naturligtvis ställer det till problem för honom och för hans relationer.

Flera unga kvinnor hittas mördade i Järlasjön. Johans syner ger honom kanske lösningen på morden. Samtidigt blir hans relationer kantstötta. Hur hänger allt ihop?

Lars Rambe syr ihop det naturliga och det som inte är det på ett underhållande och rysansvärt sett. Även om nu skräckromaner inte riktigt är min kopp te, så fick jag ändå en läsupplevelse utanför det vanliga. Har detta kanske gett författaren blodad tand, kommer det fler med samma tema? Inte mig emot!!!

Betyg: 3 tomteluvor