The Turtles: Happy Together
In på listan 8 april 1967Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 6
Tjenahej alla läsare av min blogg. Jag är en sjuttifyraårig samlare av film, musik & litteratur. Övriga fritidsintressen: Dart & familjen naturligtvis. Detta är en blandad sida med tonvikt på deckarrecensioner.
The Turtles: Happy Together
In på listan 8 april 1967The Kinks: All Day And All Of The Night
In på listan 12 december 1964Årets julkalender här på bloggen är samtidigt min lista över årets 24 bästa svenska kriminalromaner. I ordning. Och i mitt tycke
Nummer 24: Där isarna råmar
Av Lundgren & Lundgren
Albert Bonniers Förlag 2021
ISBN 9789100185831, Inbunden, 340 sidor
Till skaran av ytterst kompetenta debutanter sällar sig svägerskorna Ulrika Lundgren Lindmark och Jennie Lundgren. Den senare är polis och Ulrika är ekonom. De är boende i Kalix och Gällivare och har använt både yrkes- och lokalkännedom för att skriva den här boken.
Huvudperson är Irene Thorsdotter som har lämnat Stockholm för att arbeta som polis i det gigantiska Norrbottensdistriktet. Irene är en kvinna med skinn på näsan som har lätt att hamna i konfliktsituationer och för att skaffa sig ovänner. Hon är nämligen brutalt ärlig och det fungerar inte alltid, speciellt inte i den manliga polismiljön. Polisen Max Persson har också en stor roll i berättelsen. Han är Irenes förtrogna.
En invandrarpojke försvinner, men polisen lägger inte mycket kraft på att hitta honom. När sedan en liten flicka också försvinner vaknar myndigheterna och all kraft läggs på sökandet. Men poliserna är få och distriktet är gigantiskt. Författarna beskriver väl det dilemma som glesbygdspolisen brottas med.
Karaktärerna känns levande, som riktiga personer. Än mer levande är miljöbeskrivningarna. Det vackra norrländska landskapet får ta stor plats i intrigen. Norr- och Västerbotten har blivit en allt vanligare arena för deckarintriger. Åsa Larsson och Stina Jackson har banat väg. Lundgren & Lundgren förvaltar den norrländska naturen på ett ypperligt sätt.
Jag ser med stor tillförsikt fram emot det fortsatta författarskapet. Här kan det komma många mycket läsvärda böcker framöver.
Gene McDaniels: Tower Of Strenght
In på listan 16 december 1961Årets julkalender här på bloggen är samtidigt min lista över årets 24 bästa svenska kriminalromaner. I ordning. Och i mitt tycke
Nummer 23: Konferensen
Av Mats Strandberg
Norstedts 2021
ISBN 9789113081533, Inbunden, 360 sidor
Författaren är välkänd för Cirkeltrilogin för ungdomar och för ett flertal skräckromaner för vuxna. T ex Färjan och Hemmet. Jag ska inte säga att den här boken är helt annorlunda, men det finns en väsentlig skillnad. Här finns inga övernaturliga inslag. Därför är det svårt att kategorisera boken. Är det en skräckroman? Ja. Är det en deckare? Ja. Så kan det vara, och jag finner just sådana crossoverböcker väldigt sympatiska.
Att ingen har kommit på att förlägga en spännande handling på en konferens tidigare är underligt. Det är ett perfekt ställe för intriger, idiotier och hemskheter. Vi får följa nio personer som åker till en stugby i Mellansverige. Där finns också två personer som äger konferensanläggningen och arbetar där. Elva personer alltså, en mer än i Agatha Christies Och så var de bara en från 1939. En av hennes mest välkända böcker där tio personer som vistas på en ö mördas en i taget. Parallellerna är lätta att dra.
Det är kommunens exploateringsenhet som är på konferens. De ska just sjösätta ett kritiserat projekt. Ett stort köpcenter ska öppnas. De nio deltagarna består av en mycket heterogen skara personer. Både chefen och projektledaren gör allt för att allt ska flyta på utan protester. Men har de rent mjöl i påsen?
Där finns också den kverulantiske nästanpensionären, den utbrända, den allmänt negativa, medlöparen, den ambitiöse och hon som ifrågasätter allt. Alla dessa karaktärer lyckas Mats Strandberg mycket väl gestalta. De känns som de konferensdeltagare man själv har mött. Ändå hade jag önskat mig ännu mer djup i dem. Det är de som bär historien framåt.
Det finns ett hot, från vad är oklart. Någon övervakar gruppen som vi får följa i mindre än ett dygn. Det hinner hända mycket under de få timmarna. Timmar som är långa för deltagarna. Det blir explicit våldsamt. Känsliga personer varnas, här talar vi om hjärnsubstans och benbitar. Mats Strandberg lyckas skickligt med att foga sådant in i handlingen utan att det blir orealistiskt. Men äckligt är det. Hu!
Här finns många inslag av igenkännande. De flesta av oss har varit på konferens och teambuildat oss. Själv har jag vid två tillfället karaktäriserats som en självklar journalist. Men det blev jag aldrig. Jag skriver det här i stället.
Årets julkalender här på bloggen är samtidigt min lista över årets 24 bästa svenska kriminalromaner. I ordning. Och i mitt tycke
Nummer 22: Gryningsjakten
Av Anna Kuru
Modernista 2021
ISBN 9789180232197, Inbunden, 239 sidor
Det är ett behändigt format på Anna Kurus böcker. Jag uppskattar verkligen att det finns författare som frångår trenden att öka sidantalet mer och mer. Om man kan stryka antalet parallellhistorier är det sällan ett problem.
Det här är sista delen i den uppskattade Kiruna-trilogin om Allis. Hon är verkligen en komplex människa, svår att få grepp på. Hon är bokens hjälte och som läsare sympatiserar man starkt med henne. Men det är mycket olycka runt henne. Mycket död. Dessutom kanske hon inte alltid har kritvitt mjöl i påsen. Det går ändå inte att undvika att tycka om henne.
Allis har varit på semesterresa. En solresa. Det passar henne extremt illa. Hon är en vildmarksmänniska och har svårt med att passa in i större folksamlingar. Väl hemma börjar hennes lätt våldsamma historia komma i kapp henne. Hon ger sig ut på älgjakt, men det blir inte riktigt som hon har tänkt sig.
Allis är naturligtvis huvudpersonen, men lika mycket plats får naturen i Lappland. Och Kiruna som håller på att flyttas. Varje träd, varje buske och vattendrag får liv och blir som karaktärer. Annars är det ganska ont om människor i Anna Kurus böcker.
Det finns ett problem och det är att den här boken är knepig att läsa fristående. Den kräver att man har läst de två första delarna. I alla händelser är den här författaren någon man önskar sig mer av. Nya fina karaktärer och naturupplevelser. Tack!
Årets julkalender här på bloggen är samtidigt min lista över årets 24 bästa svenska kriminalromaner. I ordning. Och i mitt tycke
Nummer 21: Dagen är kommen
Av Ninni Schulman
Forum Förlag 2021
ISBN 9789137150802, Inbunden, 566 sidor
Med denna sjunde del avslutar författaren sin Hagforsserie om journalisten Magdalena Hansson och poliserna Christer Berglund och Petra Wiklander. Just för att detta är finalen kan man stå ut med att boken närmar sig 600 sidor. Nästan. Nog kunde det ha strukits något ändå.
Den genre som Ninni Schulman representerar, nutidsdeckare med aktuella ämnen blandat med karaktärernas privatliv och relationsproblem, har blivit en stor del av den svenska utgivningen av kriminalromaner. I den är författaren en av de allra bästa. Hon lyckas som få kombinera spänning, aktualitet och vardagsrealism.
Ett äldre par hittas mördade strax innan julafton. Brottet är brutalt och verkar till en början vara ett dåd av rånare som har härjat i trakten ett tag. Men är det verkligen sanningen? När ytterligare en person blir överfallen får polisen fler spår att följa.
Magdalena Hansson, som har varit i centrum i hela serien, har här återhämtat sig efter en lång sjukskrivning. Sin vana trogen lägger hon näsan i blöt, och naturligtvis finner hon också saker som polisen har missat. Det är ju hennes givna roll i den här serien.
Ninni Schulman har skapat en tät och mycket spännande roman. Hon skriver som vanligt engagerande och med ett lättläst språk som ändå inte är naivt. Där finns också en droppe humor. Karaktärerna är fint gestaltade och det är inte utan att jag kommer att sakna dem. Samtidigt som jag är övertygad om att författaren har många bra böcker kvar att skriva.
Årets julkalender här på bloggen är samtidigt min lista över årets 24 bästa svenska kriminalromaner. I ordning. Och i mitt tycke
Nummer 20: Mord enligt manus
Av Dennis Magnusson
Ordfront Förlag 2021
ISBN 9789177751366, Inbunden, 396 sidor
Författaren debuterade för fyra år sedan med Den sista föreställningen. Den lovade gott inför framtiden, men det har dröjt till nu innan bok två har lämnat pressarna. Denna utgåva är starten på en serie om en poddutredare, Sebastian Lager.
Väl funnet och i tiden är det av Dennis Magnusson. Han har lyckats med att skapa en egen stil, en ny form för deckarskrivande. Han blandar handlingen med en podd som sakta rullar upp en brottsutredning.
Lagers sambo har plötsligt gått bort under mystiska omständigheter, och han lever ett liv med sin tonårsdotter. De har klara kommunikationsproblem, och jag misstänker att just det är en del som kommer att utvecklas rejält i kommande böcker i serien.
Han är skrivlärare och manusförfattare. Hans eget skrivande har gått i stå efter sambons bortgång, men när en av hans elever försvinner startar han en podd som gör en parallell utredning till polisens egen. Det får honom att sakta få arbetslusten tillbaka.
Berättelsen rör sig i flera plan. I verkligheten, i podden, i polisutredningen och i fantasin. Kanske är huvudkaraktären lite väl naiv i sitt agerande, men det får också handlingen att utvecklas och sanningen sakta rullas upp. På ett överraskande sätt.
Skickligt låter Dennis Magnusson läsarna lyssna på podden och ledas mellan dess slutsatser och de verkliga händelserna.
Originaliteten i denna roman gör att den är svår att lägga ifrån sig. Själva berättartekniken överträffar intrigen och skapar en egen spänning. Förträffligt.
Robert Knight: Everlasting Love
In på listan 17 februari 1968
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 6
Årets julkalender här på bloggen är samtidigt min lista över årets 24 bästa svenska kriminalromaner. I ordning. Och i mitt tycke
Nummer 19: En rysk gentleman
Brombergs 2021
ISBN 9789178091386, Inbunden, 317 sidor
Läkaren och huvudpersonen i Karin Alfredssons första böcker, Ellen Elg, återkommer efter tio års frånvaro. Detta är den sjätte boken. Författaren har dessemellan inte legat på latsidan. Sedan 2017 har det stadigt utkommit en bok om året, men allt har inte varit i kriminalgenren.
Det som kännetecknar hela författarskapet är kvalitet, hög kvalitet. Dessutom finns en röd tråd, att intrigerna ofta handlar om kvinnor, kvinnors levnadsförhållanden och situation. Och inte bara i Sverige.
Ellen Elg har i sina tidigare böcker rest runt i världen och mött kvinnoförtryck i alla dess former. Dessa problem har presenterats i kriminalromanens form, vilket ofta är ett bra sätt att föra fram det man vill säga.
Ellen arbetar nu på hemmaplan, i hemsjukvården. Man kan ändå ana en längtan ut i världen. När hon får en chans att hålla ett föredrag i Sankt Petersburg om svensk mödrahälsovård blir det lätt att tacka ja.
Lika stor huvudroll, eller större, har Masjenka som har haft ett hårt liv, men mot alla odds kommit på fötter igen. Hon bor tillsammans med Oleg, som är läkare och lite gammeldags. Han är på ytan en gentleman, men det är oklart vad som döljer sig därunder.
Karin Alfredsson väver skickligt samman Ellens problem på hemmaplan, både med familj och arbete, med Masjenkas gryende kvinnokamp i Ryssland. Någon traditionell kriminalrom är det definitivt inte, men spänningen finns där. En spänning som bottnar i att det hon skriver om har eller kan ha hänt. Allt har realismens förtecken.
Det är böcker som den här som gör att den svenska kriminalromanen är så stark. Välskrivet och med patos, känsla och nära verkligheten.
Årets julkalender här på bloggen är samtidigt min lista över årets 24 bästa svenska kriminalromaner. I ordning. Och i mitt tycke
Nummer 18: Drunkna tyst
Av Åsa Leijon
Albert Bonniers Förlag 2021
ISBN 9789100183837, Inbunden, 414 sidor
Precis som 2020 är det i år gott om duktiga debutanter. Det här är en sådan. Författaren är gymnasielärare och bor i Uppsala. Att detta är hennes första bok är mycket förvånande, det känns mer som ett verk från en riktigt rutinerad penna. Nybörjarmisstagen lyser med sin frånvaro, jo kanske ändå, boken är lite för lång. Den hade mått bra av några försiktiga strykningar.
Vi befinner oss på den uppländska landsbygden sommaren 1984. Åsa Leijon har inplacerat precis lagom med tidsmarkörer i form av musik mm. Ett år tidigare har sextonåriga Jannica försvunnit spårlöst och ingen har sett henne sen dess.
Huvudsaklig berättare är Minna, Jannicas lillasyster. Hon rör sig som en skugga i omgivningen och vet mer om allt och alla än de flesta. Traktens innevånare, som man får följa noga, är på ytan mycket vanliga människor med till synes välordnade och ganska tråkiga liv. Under ytan finns det dock hemligheter, hos alla. De avslöjas bitvis på ett spänningshöjande sätt. Här finns flickornas föräldrar, här finns släktingarna, överklassfamiljen, prästen och hennes man, bensinmacken, motellet med sin bar, alkoholism och otrohet.
Varje karaktär gestaltas ypperligt och djupt var för sig. Boken handlar om riktiga människor. Även de uppländska miljöerna är fint beskrivna och bildar en färgrik bakgrund. Åsa Leijon berättar extremt långsamt och detaljrikt, men man har ändå inte tråkigt.
Författaren rullar upp sanningen bit för bit på ett skickligt sätt. Det visar sig att alla har någon slags förhållande till den försvunna Jannica, som kanske inte alls är den som hennes föräldrar tror.
Med hjälp av Minnas upptäckter och berättande, varvat med stycken som beskriver de andra personernas perspektiv, får läsaren veta sanningen. Det är en grym sanning som skalas fram, men kanske inte så överraskande.
Debuterande Åsa Leijon vill vi höra mer ifrån. Om hon med så liten erfarenhet kan åstadkomma en sådan här magisk bok, vad månde komma sedan?
Årets julkalender här på bloggen är samtidigt min lista över årets 24 bästa svenska kriminalromaner. I ordning. Och i mitt tycke
Nummer 17: Litapåmig
Av Anders Roslund
Albert Bonniers Förlag 2021
ISBN 9789100180171, Inbunden, 464 sidor
Författaren har tilldelats många priser för böckerna om polisen Ewert Grens och infiltratören Piet Hoffmann. Hans medförfattare Börge Hellström gick bort under seriens gång, men Anders Roslund har framgångsrikt fortsatt på egen hand.
Grens har funnits med ett tag, men detta är den sjätte boken där även Hoffmann figurerar. Deras liv och samarbete har förändrats och utvecklats under tid. Böckerna går ändå att läsa fristående. De innehåller var för sig avslutade mycket spännande intriger i skiftande aktuella ämnen.
Jag får ändå för mig att Anders Roslund nu är färdig med dessa karaktärer. Att de äntligen får vila och vara ifred. Naturligtvis kommer de att vara saknade, men inga serier mår särskilt bra av att bara fortsätta och fortsätta.
Även om man finner spår i boken från en av de tidiga Grensböckerna, Box 21, behöver man inte ha läst den för att förstå. Däremot har författaren tagit upp det ämnet igen, trafficking och prostitution. Skickligt har han mixat det med organhandel till en hemsk men tankeväckande berättelse. Det finns som vanligt ett samhällsengagemang som berör, men allra främst är det ändå underhållning det handlar om.
Anders Roslund är rysligt skicklig på att berätta en spännande historia. Ordet bladvändare är kanske för flitigt använt, men här passar det som hand i handske. Trots bokens relativt stora omfång hittar man inga longörer eller transportsträckor. Tvärtom bär jag med mig boken vart jag går för att så snabbt som möjligt komma vidare i texten.
Boken handlar om vänskap och om tillit. Om kärlek och svek. Med Ewert Grens i centrum. Han färdas genom alla dessa känslor med tvära kast. Författaren gör det så skickligt att jag tycker att den här romanen tillhör toppen i Grensserien.
Neil Diamond: Soolaimon
In på listan 12 september 1970Årets julkalender här på bloggen är samtidigt min lista över årets 24 bästa svenska kriminalromaner. I ordning. Och i mitt tycke
Nummer 16: Alla ljuger
Av Camilla Grebe
Wahlström & Widstrand 2021
ISBN 9789146236559, Inbunden, 419 sidor
Jag avundas inte Camilla Grebe. Hon måste skriva under en enorm press för att kunna leva upp till de förväntningar som hon själv har skapat. 2017 fick hon Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman för Husdjuret. Den boken belönades också med Glasnyckeln för bästa nordiska kriminalroman. 2019 var det dags igen. Hon fick samma två pris för Skuggjägaren.
Det är därför inte konstigt att det är med en viss förväntan som jag börjar läsa en ny bok av författaren. Eftersom Camilla Grebe nu tillhör landets yppersta elit i genren blir jag naturligtvis inte besviken. Hon gör det igen.
Ända sedan hon började skriva ensam (tidigare har hon givit ut tillsammans med systern Åsa Träff och med Paul Leander Engström) har hon löst bundit samman sina böcker. Detta genom att använda ett antal återkommande poliser, som var för sig får ta lite mer plats. Man kan ändå läsa hennes böcker med största behållning utan att ha någon som helst tanke på detta. Romanerna är dessutom helt olika varandra på många plan.
Nu har hon skrivit en bok med flera berättarröster. De flesta av dem tillhör en och samma familj, men även en polis får komma till tals. Författaren lyckas väl med detta, lika bra som Mattias Edvardsson i sina psykologiska thrillers med familjetema. Att en av rösterna är en ung pojke med Downs syndrom är naturligtvis en utmaning, men Camilla Grebe klarar det utmärkt. Kanske är några av de andra rösterna lite för lika varandra, men i det stora hela förstärker berättartekniken spänningen och drivet i berättelsen.
Maria står i fokus. Hon har ett bra liv tillsammans med sin son Vincent. När hon flyttar ihop med Samir tillkommer även dennes dotter Yasmin till familjen. De får fler och fler konflikter att hantera. Det kulminerar i att Samir anklagas för att ha hedersmördat sin egen dotter.
Boken är skriven i två tidsplan. Först när berättelsen återupptas tjugo år senare avslöjas sanningen som är minst sagt överraskande och svår att gissa sig till. Det är m a o ingen klassisk pusseldeckare. Eftersom Camilla Grebes penna är så flödande driven och professionell är boken rakt igenom fängslande, bladvändande och spännande. Rasande skickligt!
Årets julkalender här på bloggen är samtidigt min lista över årets 24 bästa svenska kriminalromaner. I ordning. Och i mitt tycke
Nummer 15: Cyklonvarning
Av Christina Wahldén
Forum Förlag 2021
ISBN 9789137155500, Inbunden, 368 sidor
Förra året inledde författaren en serie som tilldrar sig i Darwin, i norra Australien, Nämn inte de döda. Boken tillhörde de nominerade till priset för Årets Bästa Svenska Kriminalroman. Samtidigt som Christina Wahldén skriver ungdomsböcker har hon hunnit med en uppföljare om poliserna Bluey och Jess.
De är ett omaka par. Bluey är en desillusionerad äldre och överviktig man med problem, numera nykter alkoholist. Innerst inne i bor en duglig polis och en god människa. Jess är en kvinna från ursprungsbefolkningen. Hon ses inte med blida ögon, egentligen inte av någon. Hon har mycket att bevisa och får hela tiden arbeta i motvind.
Överhuvudtaget är alla karaktärer ytterst fint mejslade, ända ner till minsta biroll. De känns levande och äkta. Likadant är det med de ganska många miljöskildringarna, perfekt gestaltade. Naturligtvis är man nyfiken på hur det ser ut där i North Territory.
Christina Wahldén återkommer med en minst lika spännande, lärorik, intressant och välskriven bok som den förra. Här ryms mycket mellan pärmarna. En mordhistoria naturligtvis, men också narkotikahandel, klass- och rasproblematik, relationshistorier, fördomar, information om Australiens konstskatter och en annalkande cyklon. Ja ni hör, det är en hel del som ska få plats. Och det gör det på ett alldeles fantastiskt sätt. Läsaren kastas mellan de olika områdena och ingen tid ges till avslappning. Full fart framåt.
Cyklonen är av den allra värsta kalibern, en sådan som dödar. Dödar många. Bluey har upplevt en sådan som barn då hans bror tragiskt förolyckades. I boken finns hela tiden den eskalerande cyklonvarningen som en kuliss till övriga händelser, för att så småningom kulminera.
Det blir fler böcker från Darwin och det ska alla läsare vara tacksamma för. Det här är på väg att bli en av våra mest klassiska serier.
The Swinging Blue Jeans: It Isn't There In på listan 20 februari 1965 Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 6