Låt mig ta din hand
Av Tove Alsterdal
Lind & Co 2014
ISBN 9789174612813, Inbunden, 475 sidor
Jag funderar ofta på vad det är som gör att en bok sticker ut och är så mycket bättre än andra man läser. Jag kommer alltid fram till en kärnpunkt; boken måste ha en bra historia att berätta, en historia som ingen berättat förr. Naturligtvis krävs det färdigheter i språk, meningsbyggnader, miljö- och personbeskrivningar, gestaltningar mm, men utan en god grundhistoria blir det ändå bara pannkaka.
Tove Alsterdal kommer nu med sin tredje kriminalroman och hon har alltid något att berätta. Hon har alltid en ny och annorlunda historia och hon kan berätta den så att man får njutningens gåshud. Hennes två första böcker
Kvinnorna på stranden och
I tystnaden begravd (mitt omdöme) har blivit mycket rosade. Den senare boken är en av de bästa svenska deckare jag någonsin läst.
Denna bok har lånat titeln efter en rad i Ralph McTells sång från 70-talet Streets of London (vi sjöng den jämnt på den tiden), en sång om uteliggare. I boken blir just en uteliggare i Jakobsberg vittne till att en ung kvinna kommer ut från en nattklubb och beger sig hemåt med en man. Kvinnan, Charlie Eriksson, faller senare på natten ner från elfte våningen och dör.
Charlies syster Helene har lämnat förorten. Hon har brutit med systern, faders super och mamman har övergett dem båda. När hon nu blir konfronterad med systerns bortgång vill hon veta vad som egentligen har hänt och börjar forska i fallet. Hon river upp damm och Helene finner spår som leder bakåt till tiden när modern lämnade sina barn för att åka till Argentina.
Som vanligt när Tove Alsterdal skriver finns det enorma styrkor i miljöer och personer. Som läsare blir man närvarande, man får resa med. Från 70-talets och nutidens Jakobsberg till Argentina, även där både i då- och nutid. Egentligen gör Helene samma resa som sin mamma, men av en helt annan orsak. Mamman var ung och kunde offra vad som helst för kärleken, medan Helen är ute efter förklaringar. Till sin systers död och till moderns beteende.
Boken handlar mycket om människors svagheter och tillkortakommanden. Varför blir livet som det blir? Författaren har en förmåga att levandegöra människor på ett alldeles unikt sätt. Det är lätt att se hennes bok i bilder eftersom allt känns så förbaskat äkta.
Tove Alsterdal måste ha gjort en omfattande research för att alla fakta om framförallt fascismens Argentina ska vara så lärorikt korrekta. Att hon kommer med sina böcker med ganska glesa mellanrum tyder också på stort researcharbete. Det skapar också realism och ger berättelsen sannolikhetens prägel.
Tove Alsterdal är ingen deckardrottning. Sådana koras bland dem som skriver traditionella deckare med familje- relationsfokus. Tove Alsterdal är mer än en deckardrottning. Hon är genrens kejsarinna. Det sämsta med henne är att nu måste man väl vänta minst två år på nästa bok.
Det här är den bästa bok jag läst i år!!!
Betyg: 5 tomteluvor
Foto: Annika Marklund
