Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

fredag 29 maj 2020

Veckans Tio i Topplåt 727

Jerry Lee Lewis: As Long As I Live
In på listan 27 januari 1962
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 8

torsdag 28 maj 2020

Åström & Sandlund: vid skogens slut - bokomdöme


vid skogens slut
Av Åström & Sandlund
Bokfabriken 2020
ISBN 9789178354153, Inbunden, 383 sidor
Ljudbok, 10 timmar och 13 minuter, Uppläsare: Rachel Mohlin

Den här boken har jag lyssnat på. Uppläsaren, Rachel Mohlin, har ett distinkt och klart sätt att förmedla texten på. Men jag har ett problem med att hon är mer redovisande av det hon läser än att hon förmedlar boken till mig. Det gör att, trots det hemska som boken handlar om, det inte riktigt fäster hos mig, och jag blir inte så berörd som jag borde och brukar bli.

Det handlar om barn som far illa. Det verkar som om flera barn har blivit fast i en sektliknande församling. Där blir de styrda och påverkade och blir tvungna att lämna ifrån sig sin barndom.

Bokens skådeplats är Piteå där det skapas en specialgrupp för att stödja barn med problem. I gruppen ingår personal från skola, socialtjänst och polis. Allra främst får läsaren följa Sofia som är lärarrepresentant i en sådan grupp.

De båda författarna, Sara Åström och Anette Sandlund, arbetar just som specialpedagoger på en högstadieskola i Piteå. De har här i sin debut grävt där de står och använt sina egna erfarenheter.

Sofia möter den unga Alva i skolan. Det är ett barn som drar sig undan och inte umgås som de andra barnen. Sofia bekymrar sig, och när en annan flicka i Alvas närhet hittas mördad stegras dramatiken och spänningen.

Trots att det är barn det handlar om blir jag inte helt påverkad. Det brukar jag bli. Jag kan tänka mig att det beror på att författarna har använt sig av alltför många stereotyper och genreschabloner. Inklusive den klassiska mobiltelefonen med sviktande batteri. Den är jag urbota trött på.

Den här lilla gruppen om tre personer som utreder brott mot barn kommer säkert att leva vidare i fler böcker. Det kan med all säkerhet utvecklas till ännu mer spännande läsning.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Maria Fäldt

E L Dezmin: Mig skall intet fattas - Bokomdöme


Mig skall intet fattas
Av E L Dezmin
DareMe Publishing 2020
ISBN 9789198498516, Inbunden, 292 sidor

Trots att detta är författarens nionde roman är hon ändå tämligen okänd för allmänheten. Hon bor i Lycksele och förlaget är hennes eget. Det är också i den trakten boken utspelar sig. Om man också ska kategorisera den blir det utan tvekan som psykologisk spänningsthriller. Med betoning på psykologisk.

Det är också en säregen bok, med en ovanlig intrig och lika oväntad upplösning. Författarens språk är klanderfritt och de få karaktärerna i boken är väl gestaltade. Miljön spelar en mindre roll och är då följaktligen inte lika väl beskriven.

För fem år sedan har en ung kvinna försvunnit under extremt spektakulära former. Det är nästan så att hon har blivit borttrollad. Men så är det inte, det här är inte en bok om övernaturliga fenomen, även om flera av personerna i handlingen tror på att det är något sådant som ligger bakom. Det går också att hitta en del samhällskritik, om än inte så tydlig eller pekpinneartad.

Lite senare hittas några av den försvunna kvinnans kvarlevor och klädesplagg illa brända, men hela kroppen hittas aldrig. Offrets tre vänner åtalas för mord men blir alla friade. Bokens berättare utreder olika mysterier och kan inte låta bli att sätta tänderna i det här fallet. Hon tar upp det som ett Cold Case och börjar att intervjua de inblandade personerna igen. Hon gör få framsteg, men kommer ändå sanningen något närmare.

Utan att boken innehåller traditionella och tydliga spänningselement är det ändå pulshöjande när man som läsare verkligen inte förstår någonting. Sakta men säkert blottläggs så småningom händelseförloppet. E L Dezmin gör det skickligt och jag är övertygad om att detta inte är det sista jag läser av henne.

Betyg: 4 tomteluvor  



Arne Dahl: Friheten - Bokomdöme


Friheten           
Av Arne Dahl
Albert Bonniers Förlag 2020
ISBN 9789100182564, Inbunden, 393 sidor

Det är tryggt att läsa Arne Dahl. Man vet att man får en läsupplevelse utöver det vanliga. Få kan hantera det svenska språket som han. Få kan skriva sådana sagolika skrönor som han. Få kan mixa in små strimmor av humor som han. Få kan försätta läsaren i ett tillstånd av frågvishet och förundran som han.

Detta är den fjärde delen om Sam Berger och Molly Blom. När den första boken Utmarker kom, 2016, tror jag inte ens författaren hade väntat sig att det skulle bli en serie av de två supersnutarna. Sam och Molly är verkligen skickliga, intuitiva, de kan sniffa sig till ett händelseförlopp. De är också så oortodoxa att de inte längre är poliser. De har gjort sig omöjliga.

Molly har försvunnit ut ur Sams liv. Eventuellt väntar hon ett gemensamt barn. Sam har svårt att få livet att gå runt, att finna innehåll i tillvaron. Han har startat ett litet säkerhetsföretag som heter Båthuset. Mest får han hantera försäkringsbedrägerier vilket mest gör honom frustrerad. Hans före detta poliskollega Deer råder honom att gå i terapi, och mot alla odds gör han ett försök.

Hans terapeut inte bara hjälper honom, hon ger honom också ett uppdrag. Han ska försöka hitta en försvunnen kvinna. Sökandet leder honom in på okända vägar som bl. a innefattar Molly Blom.

Det skulle inte vara Arne Dahl om allt skulle vara enkelt. Sams utredning tumlar runt och byter riktning som en skenande häst. Ett gott råd vid läsning; tro inte på någonting och förvänta dig vad som helst. Boken är inte slut förrän den absolut sista bokstaven är skriven och läst. Eftersom författaren är så skicklig kommer han undan med de mest osannolika historier och förklaringar.

Den här bokserien har utvecklats under tid och jag är absolut mest förtjust i denna fjärde del. Sam och Molly har fått växa till sig som karaktärer. Det gör dem inte självklara, de är fortfarande så komplexa som bokens intrig kräver. Och nog blir det en femte bok också? Minst.

Betyg: 5 tomteluvor  



Foto: Fredrik Hjerling

onsdag 27 maj 2020

Märkliga skivomslag 763

- Hur ska vi symbolisera Afrika på omslaget?
- Tja, vi kör en karta, och en naken svettig rygg.
- Topp!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag


måndag 25 maj 2020

Veckans Tio i Topplåt 726

Herman's Hermits: Sleepy Joe
In på listan 15 juni 1968
Låg kvar i 18 veckor, Högsta placering: 3

fredag 22 maj 2020

Veckans Tio i Topplåt 725

Ella Fitzgerald: Can't Buy Me Love
In på listan 20 juni 1964
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 3

onsdag 20 maj 2020

Stina Jackson: Ödesmark - Bokomdöme


Ödesmark
Av Stina Jackson
Albert Bonniers Förlag 2020
ISBN 9789100178222, Inbunden, 349 sidor

Herregud! Efter att ha läst Stina Jacksons andra bok känner jag mig alldeles knockad. Framgångssagan med den första boken Silvervägen är känd för de flesta. Den okända debutanten från ingenstans (USA) som får ett monumentalt genombrott och direkt vinner priset för Årets Bästa Kriminalroman. Dessutom första gången en debutant lyckades med det.

Jag förstår att författaren måste ha tänkt på talesättet om den svåra andra boken. En andra bok som ska följa upp en sådan succé. Att som nu då, inte bara klara av det, utan också överträffa alla mycket högt ställda förväntningar. Det här är BÄTTRE! Nu får hon beröm av mig, och har fått tusenfalt av många andra också. Jag hoppas inte att hon får vingar och lyfter. Stanna här Stina!

Det handlar om karaktärer. Flera stycken med alla deras fel, brister och förtjänster. Stina Jacksons gestaltningar är djupa, vilket gör att det är både svårt att älska och att tycka illa om någon. Samtidigt är de inte som folk är mest. Författaren beskriver enstöringar, vinddrivna figurer i en nästan öde trakt. När till och med byn de bor i heter Ödesmark kan man förstå. I denna vrå av Lappland kommer det under bokens gång att ske många tragiska händelser.

I den glesbefolkade byn bor den medelålders Liv med sin son Simon och sin pappa Vidar. Hon har alltid velat någon annanstans, men har blivit kvar, oförmögen att lämna sin far. Han är rik, mycket rik. Men han är snål. Ryktet om hans förmögenhet är känt vida omkring och många är de som traktar efter hans pengar.

Utan att ta till några dramatiska trix lyckas Stina Jackson fånga byns inneboende spänningar. Jag tvekar inte att jämställa hennes författande med Kerstin Ekmans. Författaren är lika skicklig på att hitta det lilla, det lilla extra som gör att boken och dess innevånare lever. När kriminalromaner lyfter till denna nivå får det mig att förbehållslöst lyfta på hatten och applådera. För att inte nämna en längtan efter ytterligare en bok. Men även en så lysande stjärna som Stina Jackson kommer att behöva förnya sig.

Betyg: 5 tomteluvor 


Foto: Stefan Tell

Märkliga skivomslag 762

Jämrans vilket drag. Kosacker som symboliserar Rysslands själ. Vad säger Putin?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

måndag 18 maj 2020

Lotta Luxenburg: Rättskiparen


Rättskiparen
Av Lotta Luxenburg
Bokfabriken 2020
ISBN 9789178352432, Inbunden, 287 sidor
Ljudbok, 8 timmar 9 minuter, Uppläsare: Maria Lyckow

Det här är andre delen om Stockholmsgruppen och främst då poliserna Isabelle Knyckare och Nikolaj Malmsten. Vi fick möte dem i Infiltratören, och redan då fanns det någon slags laddning mellan de två. Den har blivit mer elektrisk nu och om hur det går får ni läsa själva. Om det ens finns ett svar i boken. Romanen avslutas nämligen med en gigantisk cliffhanger, en vidöppen passning vidare till nästa del.

Jag har lyssnat på denna bok och uppläsaren Maria Lyckow är tydlig och klar. Kanske är hennes röst lite släpig.

Isabelles fästman, som också var polis, har blivit ihjälskjuten i tjänsten. Omständigheterna kring det brottet är oklara och blir än mer diffusa när mördarens flickvän söker upp Isabella. En flickvän som därefter själv blir mördad.

Vanliga ämnen i dagens polisromaner är läckor och oärliga poliser. Det har blivit så ofta förekommande att jag har tröttnat lite på det. Här har författaren tagit steget fullt ut. Nästan varje polis känns som en misstänkt brottsling. Vem kan man egentligen lita på.

Det gör att hela boken handlar om några få brottslingar men än mer om poliser. Allra mest de i Isabella grupp, men också en hel del andra – på alla nivåer. Författaren sår tvivel om var och en av dem så till den milda grad att man inte kan lite på någon. Mer än möjligen Isabella då. Hon är för en polis som gör tvärt om mot vad hon är tillsagd att göra. En som om det hade vart på riktigt ganska snart hade fått sparken.

Här finns fortfarande en viss naivitet i både dialog och intrig, men det känns mer sammanhållit än i förra boken. Författaren utvecklas åt rätt håll, men än finns det stora steg att ta.

Betyg: 2 tomteluvor  




Dag Öhrlund: Den yttersta rättvisan - Bokomdöme


Den yttersta rättvisan
Av Dag Öhrlund
Lind & Co 2020
ISBN 9789179032531, Inbunden, 336 sidor

Det är märkligt och fascinerande hur psykopater lockar som ämne för läsning. Otaliga är dessa som varit föremål för ämne i kriminalromaner. Dag Öhrlund har ju tidigare skrivit om den minst sagt annorlunda Christopher Silfverbielke och nu har han övergått till hovrättsdomaren Suzanne Eriks vars psykopati bara blir mer och mer utåtagerande. Frågan är om inte Camilla Läckbergs Faye kan räknas in i denna kategori också.

Suzanne Eriks, nu i bok nummer två, har tagit steget vidare till Silfverbielkenivå. Hon kan för minsta anledning anse att en människa ska raderas från jordens yta. Hon gör dessutom slag i saken allt oftare. Hon har också en medhjälpare, prästen Jessica, vars samvete äter henne inifrån. Det är bara tillfälligheter som gör att Suzanne har låtit henne leva.

Om ett rättsfall får ett utslag som misshagar domaren kan hon i efterhand korrigera resultatet. Med explicit våld.  Samtidigt försöker hon få tag på tillräckligt med pengar för att kunna lämna detta land, som hon föraktar, tillsammans med sin dotter. Mannen och sonen betraktar hon med avsky, de lämnar henne kall och oberörd.

Suzanne har dessutom en omåttlig sexuell aptit och hon ger sig in i farliga förbindelser. Sin egen man utnyttjar hon om hon inte hittar något bättre när lusten plötsligt slår till. Hon har heller inte mycket till övers vare sig för politiker eller rättsväsende. Om hennes tankar är att betrakta som samhällskritik vet jag inte, men det biter inte som sådan när det kommer från en så uppenbart störd människa.

Är det sannolikt – nej. Är det spännande – nja. Den spänning jag upplever är den som kommer av min förväntan att hon snart ska åka fast och spärras in. Länge.

Dag Öhrlund kan det här, men så har han också tränat på att skriva om psykopater ett tag. Han skriver också en serie om den sympatiskt buttre polisen Ewert Truut. Jag uppskattar de böckerna mer.

Betyg: 3 tomteluvor  



Foto: Jan Dahlqvist

Veckans Tio i Topplåt 724

Jean-Francois Michael: Adieu Jolie Candy
In på listan 25 april 1970
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 9

fredag 15 maj 2020

Camilla Läckberg: Vingar av silver - Bokomdöme


Vingar av silver
Av Camilla Läckberg
Forum 2020
ISBN 9789137152714, Inbunden, 326 sidor

Inte heller årets bok av Camilla Läckberg är en del i den så välkända Fjällbackaserien. Även om huvudpersonen här, Faye, också är uppvuxen där. Det är för övrigt en uppväxt man inte önskar någon. Missbruk och övergrepp har från början präglat Faye.

Förra året kom boken En bur av guld, som handlade om Fayes revansch på allt och alla. Det märktes redan då att hon var en kvinna som inte ryggade för något. Att hon bokstavligen gick över lik för att få sin vilja igenom var tydligt.

Fayes framgångsrika företag Revenge är nu hotat. Någon försöker ta över. Hon samlar en grupp kvinnor för att ta upp striden och kämpa emot. Samtidigt finner hon en ny man som hon tror ska bli en ny livskamrat. Hoten kommer också från exmaken Jack som sitter i fängelse. Han är dömd för mord på deras gemensamma dotter. En dotter som är i livet, men göms av Faye. Livet är inte alltid okomplicerat.

Boken andas 80-tal. Det här skulle ha kunnat vara Faye Weldon (namninspiratör), Judit Krantz eller Jackie Collins. Men det är det inte. Det är Camilla Läckberg i nutid. Hon kan sina gamla författare vilket gör att man som läsare vet vad man får. Redan i bokens inledning vet man på ett ungefär vad som kommer att hända och hur det ska sluta. Men det gör inget. Konceptet är sådant, kontraktet med läsaren. Och hon gör det bra.

Det är med andra ord sagt inget som revolutionerar bokmarknaden, men det kommer att sälja bra. En välskriven hämndhistoria om en egentligen ganska hemsk kvinna som tar till vilka medel som helst för att uppnå sina syften.


Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Magnus Ragnvid

Veckans Tio i Topplåt 723

Slade: Get Down And Get With It
In på listan 4 september 1971
Låg kvar i 10 veckor, Högsta placering: 4

onsdag 13 maj 2020

Märkliga skivomslag 761

Om man är bortglömd finns nog ingen bättre albumtitel. Det man mest minns är nog älgarna på tröjan.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

måndag 11 maj 2020

Eva Frantz: För han var redan dö - Bokomdöme


För han var redan dö
Av Eva Frantz
Schildts & Söderströms 2020
ISBN 9789515250186, Inbunden, 419 sidor

Det kryllar inte direkt av finlandssvenska kriminalromaner. Det känns därför extra roligt varje gång man får en i handen. Det här är den tredje delen om den finländska polisen Anna Glad. Hon har den originella titeln Äldre Kriminalkonstapel. Så kan det vara när det inte är svenska förhållanden som är basen i berättelsen. Även språket skiljer sig något från vad man är van, här finns en hel del charmiga finlandssvenska vändningar i dialogen t ex.

Anna Glad är gravid och hon har inte bara ett par komplicerade fall att utreda. Lika mycket funderar hon på hur det ska bli med hennes särbo, henne själv och det kommande barnet. Anna är mycket för att fundera och mycket för att fara runt som ett yrväder.

Till att börja med hittas ett barn i en barnvagn, ett som inte hör dit. Tillsammans med barnet som hörde dit. Vem har dumpat ett litet barn? Samtidigt försvinner en äldre man. En man som är lite kärringen mot strömmen i staden. Båda mysterierna bekymrar polisen.

Dessutom får vi följa en återvändande ishockeystjärna och hans amerikanska fru. De har byggt en lyxvilla på en ö. Men är allt så lyckligt som det ser ut att vara?

Mysterierna, de olika familjeproblemen och en del sidohistorier ytterliga vävs samman i en mix som är både hemsk och lite feelgoodartad. Det är berättat med humor och ett glatt humör samtidigt som det bottnar i flera tragedier.

Eva Frantz skriver lätt och underhållande. Hon har fångat stadens stämningar på ett sätt som väcker nyfikenhet. Frågan är ändå om hon inte har gapat över lite för mycket. Antalet parallellhistorier som så småningom ska få ett gemensamt slut är lite för många. Delar av boken hade gått att spara till en fjärde del i serien. Alla komponenter gör också att upplösningen blir väl rapsodisk och vissa frågor får ett slarvigt svar.

Anna Glad och hennes särbo Tomas samt den så småningom nyfödde Gottfrid är verkligen personer som är lätta att tycka om. Därför ska det bli spännande att fortsättningsvis få läsa om deras kommande öden och äventyr.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Marica Rosengård

Mons Kallentoft: Hör mig viska - Bokomdöme


Hör mig viska
Av Mons Kallentoft
Forum 2020
ISBN 9789137153421, Inbunden, 353 sidor

Efter att ha läst förra årets Se mig falla skrev jag att det fanns en mikroskopisk öppning för en fortsättning. Och här är den då, fortsättningen. Tim Blanck är återigen på Mallorca och letar efter sin försvunna dotter. Det är fem år sedan hon senast hördes av och hoppet om att hitta henne krymper. Men inte för Tim. Han letar oavbrutet vidare. Allt medan hans fru och ett yngre barn väntar hemma i Sverige. Minst sagt tåligt måste man säga.

Det har skrivits en del om fäder och deras sökande efter en dotter på senare tid. Både Stina Jackson och Anna Jansson har gjort det framgångsrikt. Det är för övrigt den enda likheten mellan deras böcker.

Mons Kallentoft briljerar i denna bok med ett fint och poetiskt språk. Han experimenterar dessutom med formatet och låter skrivandet krumbukta i oanade banor. Kapitlen går in i varandra med bara kommatecken emellan. Det är verkligen innovativt och intressant.

Synd då att själva berättelsen inte håller samma höga kvalitet. Sökandet blir maniskt, historien är svart och hopplös, men egentligen sker det inte mycket konstruktivt. Att Tim ändå får vissa spår efter så många år kan tillskrivas en osannolik slump.

För att vara en spänningsroman blir det då väldigt ospännande. Tim Blanck känns mer som en rättshaverist som gärna tar lagen i egna händer. Men till skillnad från slutsatsen efter den första boken, nu är det färdigberättat i denna sak.


Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Pär Olsson

Veckans Tio i Topplåt 722

Elvis Presley: Viva Las Vegas
In på listan 4 april 1964
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 6

fredag 8 maj 2020

Veckans Tio i Topplåt 721

The Shakers: Too Much Monkey Business
In på listan 19 juni 1965
Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 4

torsdag 7 maj 2020

Caroline Engvall: Kyrkan - Bokomdöme


Kyrkan
Av Caroline Engvall
Southside Stories 2020
ISBN 9789188725554, Inbunden, 330 sidor

Caroline Engvall är auktoritet i arbetet mot sexuellt utnyttjande av unga. Hennes författande är en del i den kampen. Jag är full av beundran över hennes arbete, hur hon envetet kämpar vidare. Hon vägrar att ge vika trots att oddsen inte alltid är de bästa. Men att ge upp är att acceptera.

Hon började skriva debattböcker men har nu övergått till att skriva kriminalromaner som grundar sig på det som hon arbetar med, eller snarare mot. Böckerna är inga dokumentärer, men mycket är grundat på verkliga händelser. Eller det kunde ha hänt. Det är en mörk verklighet författaren beskriver.

Detta är den fjärde boken om polisen Ulrika Stenhammar och journalisten Lovisa Ling. De är ett par och mycket handlar parallellt om deras liv och problem. Det blir extra känsligt denna gång eftersom de väntar barn. Den biologiske fadern är en arbetskamrat till Ella. Verkligheten blir krånglig.

Det är mycket fokus på Lovisa i denna del. Läsaren får veta mycket om hennes uppväxt och om hur hon blev den hon blev. Detta tangerar även bokens kriminalhistoria.

Ett par mycket spektakulära mord inträffar i Stockholm. Ulrika, som är höggravid, får mot sin vilja mycket att göra. Så småningom pekar flera spår mot Kyrkan, som är ett numera nedlagt behandlingshem. Patienterna där är hebifiler, de dras till ungdomar i tonåren, till skillnad från pedofiler som dras till yngre barn.

Vad som har skett på Kyrkan vill ingen prata om, och som läsare vill man knappt veta heller. Caroline Engvall har en läskigt bra förmåga att avslöja samhällets baksidor, och göra det trovärdigt.

Författaren blir allt bättre på sitt gebit. Språk och personbeskrivningar utvecklas. Intrigen hackar lite emellanåt, det blir inte alltid helt logiskt. Slutscenerna behöver inte alltid vara så överdramatiska.

Styrkan ligger i författarens uppdrag. Att upplysa oss, att få oss att reagera. Det gör hon förbaskat bra.


Betyg: 4 tomteluvor

onsdag 6 maj 2020

Edvard Fenvik: Blodsband - Bokomdöme


Blodsband
Av Edvard Fenvik
Lind & Co 2020
ISBN 9789178615506, Inbunden, 415 sidor

Debutanterna duggar tätt under årets första halva. Dessutom är det flera som håller måttet överraskande bra. Det här är en sådan. Hen har ett mansnamn, men eftersom det är en pseudonym kan man inte vara säker på könsbestämningen.

Enligt förlaget är det en f d jurist som nu bosatt sig i Stockholms skärgård för att bl. a skriva en bokserie om poliserna Oscar Bodfors och Sasha Blagojevic.

I dagens läge är detta en ganska ovanlig roman. Det är en renodlad polisroman med tydliga spår av Sjöwall & Wahlöö. Läsaren får följa ett poliskollektiv och polisarbetet är i fokus. Det är behagligt fritt från parallella sidohistorier som så småningom leder samman med huvudintrigen. En utredning, en brottsling och hur poliserna nalkas lösningen är receptet.

Däremot finns här inte Sjöwall & Wahlöös samhällsengagemang. Kriminalberättelsen är i centrum, även om man får följa några av polisernas privatliv också. Där är det lika befriande fritt från konflikter. Det är nästan för lyckligt och samspelt emellanåt.

Boken inleds med en gruppvåldtäkt för tjugofem år sedan på en Finlandsbåt. För läsaren står det ganska klart att det är detta brott som ska hämnas i modern tid. Vi får följa de fyra våldtäktsmännen (de är olika mycket skyldiga) i deras nuvarande yrkesroller och vad som händer med dem.

Med små medel skapar författaren spänning utan att behöva tillgripa actionscener. Polisarbete kan i sig vara nervkittlande. Kanske drar det ut lite för mycket på tiden. Som så ofta i dagens böcker segar författaren ut på berättelsen.

Som debutverk är det mer än lovande även om berättandet är lite ojämnt och slutet lite avhugget abrupt. Eftersom det ska bli en serie öppnas det upp för en fortsättning. Jag måste säga att jag ser fram emot den. Det var så roligt att få läsa en gammal hederlig polisroman igen.

Betyg: 4 tomteluvor