tisdag 29 juni 2010

Jonas Moström: Mirakelmannen - Bokomdöme

Mirakelmannen
Av Jonas Moström
Lind & Co 2010

Jonas Moströms Mirakelmannen är en slags svensk motsvarighet till TV-serien Morden i Midsomer. I den lilla byn Bråsjö i Medelpad begås flera brutala och spektakulära mord. Mystiken tätnar och innevånarna i byn håller varandra om ryggen. Dessutom är Bråsjö kriminalkommissarie Jonas Axbergs födelseby och han konfronteras nu med personer och minnen som ställer hårda krav på honom.

Författaren fortsätter att mixa relationshistorier med kriminalgåtor även om brotten och utredningen denna gång fått lite större plats. Men Axbergs bekymmer med sin nuvarande och sin före detta flickvän är ändå intressanta och det som gör att man vill läsa mer. Att brottslingarna inte alltid åker fast i Moströms böcker är nog bara att betrakta som att han kommer nära verkligheten.

Skeenden, ledtrådar och överraskningar är ibland lite väl uppenbara för en van deckarläsare och blir då allt annat än just överraskningar. Sådant som jag listat ut för flera böcker sedan blir nu uttalat.

Att författaren gärna väljer sjukhusmiljöer är inte så konstigt eftersom han är läkare, och även har en sådan bland de stående huvudpersonerna. Denna gång är det hälsocentret Symfonikliniken som bokens handling kretsar kring.

Jag är ganska säker på att Jonas Moström har och får en trogen läsarkrets som främst föjer huvudpersonernas problem i livet. Jag är ganska nyfiken på hur det skall gå för dem själv!!

Betyg: 3 tomteluvor

Veckans låt 65

Den 3 oktober 1964 fick Roy Orbison sin enda Tio i Toppetta. Han låg där i två veckar, men avbruten av nästa veckas låt. Låten var den legendariska Oh Pretty Woman som Orbison skrev själv ihop med Bill Dees.

Orbison föddes 1936 och fick många hits för att sedan dra sig tillbaka när hans fru 1966 förolyckades i en motorcykelolycka och hans två söner innebrändes två år senare. Han återupptäcktes 1987 och gjorde stor succé i supergruppen Traveling Wilburys bara för att avlida av en hjärtinfarkt 1988

Kalas Kalas

Svärmor firar midsommar
Som vanligt på midsommarafton var det släktkalas i Segersro. Tradionellt börjar vi på Sandvikens Brygga i Mälaren med lite kaffe, lotterier och underhållning. Och sedan kommer ångbåten Marifred och lägger till på sin tur mot just Mariefred. Denna gång med blommor, gratulationer och hurrarop för styrman Micke som fyllde femtio. Han log - tveksamt om jag sett det tidigare.Och dagen efter fyllde kära hustrun 55, mer kalas på bryggan. Vädret var snällt emot oss. Mjauuu!!! Här finns det fler bilder: http://picasaweb.google.com/harryfriberg/Midsommar2010##

måndag 28 juni 2010

Jonas Moström: Rymd utan stjärnor - Bokomdöme

Rymd utan stjärnor
av Jonas Moström
Lind & Co 2009
Jonas Moströms fjärde bok om Sundvallspoliserna Johan Axberg och Sofia Waltin är utan tvekan hans bästa. Moström har nu utvecklats så pass att man kan inrangera honom bland Sveriges bästa kriminalförfattare. Han har tonat ner många av de olater som för mig tycktes komma från ett stereotypt deckarkursande.

Karaktärerna som redan tidigare var ganska vältecknade, har i Rymd utan stjärnor fått ta ännu större plats. Kriminalgåtan har tonats ner även om det fortfarande är en kombination av pusseldeckare, polisroman och relationsberättelse. Personligen blir jag mer engagerad av hur det ska gå i familjerelationerna än av att försöka lösa mordfallet.

Att jag även denna gång gissade rätt gärningsman kan nog tillskrivas det faktum att jag läst c:a 3.000 svenska kriminalromaner. Men upplösningen innehöll ändå några oväntade överraskningar. Moström har också gjort till en vana att avsluta sina romaner med en eller flera riktiga "relations-cliffhangers". Bra!!

Den välrenomerade överläkaren Pia Fjällstedt försvinner. En sjuksköterska mördas brutalt. Poliserna i Sundsvall sätts på svåra prov eftersom man har mycket ont om spår. Dessutom blandas deras prívata relationer in i utredningen. Samtidigt får Johan Axberg problem med sin nya flickväns ex-man. Där händer mycket som man blir nyfiken på! Och därför ser jag med förväntan fram emot att få läsa den femte delen Mirakelmannen, som jag redan håller i min hand.

Betyg: 3 tomteluvor

Räkmacka på Tre Byttor

Den bästa krogen på Skansen heter Tre Byttor. Där kan man få en ganska bra räkmacka med en Nils Oscar till. Men, oj oj oj, varför lägger de upp allt det goda på en tekaka, typ Hönö???
Betyg: 3 tomteluvor

onsdag 23 juni 2010

Jonas Moström : Hjärtats mörker - Bokomdöme

Hjärtats mörker
Av Jonas Moström
Natur & Kultur 2008
Det här skulle ha kunnat vara en riktigt bra polisroman och pusseldeckare. Men Jonas Moström har tyvärr fallit i ett par fällor. Till att börja med känns boken uppbyggd efter skrivarkursernas normalstandard för deckarskrivande. Här finns produktplaceringar. Här finns den namngivna musiken i bilens CD-spelare. Här finns flera parallella handlingar varav några är familjedraman. Jag skulle bli förvånad om inte Jonas Moström gått en deckarskrivarkurs, speciellt eftersom en sådan dessutom finns med i handlingen.

Men det allvarligaste misstaget är direkt oärligt mot läsaren. Man får inte som Agatha Christie i Tio små negerpojkar skriva så att det är en omöjlighet att mördaren har begått det aktuella brottet. Visserligen har författaren placerat ut så många genomskinliga ledtrådar att man snabbt listar ut hur det hela gått till, men i nästa andetag låter han gärningsmannen själv spekulera om hur hemskt det är att en mördare går lös???

Detta är den tredje boken av hittills fem om Sundsvallspolisen Johan Axberg och hans vän läkaren Erik Jensen. Om författaren låter bli dessa fallgropar finns det mycket som är bra. Själva grundstoryn är spännande och figurerna blir ganska levande och intressanta. Med lite bättre gestaltning (allt behöver inte skrivas i klartext) kan denna serie av kriminalromaner hålla på ett tag till.

En kvinna hittas strypt i skogen av ett par lekande barn. Ledtrådarna är få och polisens utredning går i stå. Axberg och hans kollegor står handfallna. Samtidigt har hans vän läkaren stora äktenskapliga problem. De olika historierna vävs samman i en till slut ändå ganska intressant mix.

Betyg: 2 tomteluvor

tisdag 22 juni 2010

Veckans låt 64

I den kronologiska genomgången av Tio i Toppettor har jag nu kommit fram till 19 september 1964. Då var det dags för Londongruppen The Honeycombs att ligga där i en vecka med Have I The Right.

Gruppen blev mest känd för sin kvinnliga trummis Annie "Honey" Lantree född 1943. De hade två Tio i Toppettor. Den andra kommer jag att återkomma till.

The Honeycombs upplöstes 1966 efter att sakta ha försvunnit i glömska. http://www.geocities.com/fabgear6366/honeycombs.htm

söndag 20 juni 2010

Tack så mycket Julle

Idag är man lite långsam. Julles 60årskalas igår sitter i. Vid hade stenkul allihop.

Tack så mycket Ingela & Anders. Här har ni lite bilder från igår: http://picasaweb.google.com/harryfriberg/Julle60#

En hyllningssång framfördes också (jag missade början) Här är den:

lördag 19 juni 2010

Stefan Schwartz har kissat på sig

Nu när Fotbolls-Vm pågår måste man ju damma av denna svenska idrottsklassiker. Frisparken mot Rumänien 1994, den alternativa versionen:

Bröllop

Idag är det dags. Victoria får sin Daniel. Men jag missar hela millevitten - ska på 60-årskalas. Min dartkompis Julle (han heter Anders) fyller 60 imorgon - kalas idag. Det är roligare!!!

fredag 18 juni 2010

Besviken

Värsta draget i stan just nu. Men lite jobbigt och förvänansvärt lite folk. Det är mest i trafiken det är tjockt.

I Kungsan finns det en gigantisk storbildsskärm där man kan se fotbollsVM. Jag begav mig dit för att spana in Argentina. Köpte en öl och slog mig ner. Men men men de visade bara varannan match. TV4as bildskärm!!!!!!

Så det blev en öl och en massa reklam på bildskärmen. Här är det inte folkets vilja som styr, här är det TV4as!!! Hur svårt kan det vara? Vart är världen på väg??

onsdag 16 juni 2010

Veckans låt 63

Och så var det dags för The Beatles igen. Nu med A Hard Day's Night som låg etta i två veckor. Dock inte i sträck, nästa veckas låt bröt av. 12 september 1964 blev den etta första gången.

Låten var titellåt i gruppens första långfilm som gjordes i svart/vitt. Filmen hette som låten på engelska, men döptes till Yeah! Yeah! Yeah! på svenska???

tisdag 15 juni 2010

Räkmacka på Tysta Mari

Tysta Mari är Melanders Fisks servering i Östermalmshallen. Självklart har de räkmackor. Ganska dyra eftersom de är ganska små. Men ändå fantaskiskt hur många räkor som fär plats på en så liten macka.

Fräscha räkor, fantastiskt gott tunnskuret danskt rågbröd. Men varför ligger där två burksparrisar ovanpå?

Betyg 4 tomteluvor

Per Erik Tell & Börje Berglund: Whisky Blues - Bokomdöme

Whisky Blues
Av Per Erik Tell & Börje Berglund
Bokpro 2010
Detta är något så ovanligt som en whiskydeckare. Och eftersom jag både gillar deckare och whisky öppnade jag boken med stor förväntan och spänning. Och jag blev inte besviken, snarare överraskad över hur mycket jag tyckte om denna historia.

Förvisso handlar det mycket om livets dryck, men det tar aldrig överhanden. Även en whiskyhatare kan med nöje läsa boken utan att hamna i nördighetens rike. De flesta whiskysorterna som nämns är också tillgängliga i handeln, men det är kanske inte att rekommendera att parallellt med läsandet, dricka sig igenom boken – även om tanken faktiskt föresvävade mig. Storyn har ett bra driv, det är lättläst utan att vara löjligt och här finns gott om humor och fängslande karaktärer. För mig som sysslat mycket med dart är det en extra krydda att man här kan finna en dartspelade bov vid namn Bill O’Bull. Personnamn i boken är härligt skotska (boken tilldrar sig naturligtvis i Skottland) : Fiona Flanahan, Duncan MacMillan etc.

Ett fat av världens bästa whisky auktioneras bort. Men innehållet är inte vad köparen tänkt sig. What a wonderful way to die hade kanske en skotte sagt. Den tuffa Angie Connors sätts att utreda fallet och det är en tjej med skinn på näsan. Hon ställs inför problem som är flera hundra år gamla och innefattar både kärlek och svek.

Per Erik Tell har skrivit några deckare tidigare bl a, men för whiskyälskaren Börje Berglund är det författardebut .

Betyg: 3 tomteluvor

Räkmacka från Enhörna Varv

Utanför Södertälje i Enhörna tillbringar familjen mycket tid. Sedan några år tillbaka serveras det räkmackor på Enhörna Varv. De är omåttligt populära, så populära att det kan vara kö på flera timmar för att få en. Klokast är att förbeställa. Prisutvecklingen har också varit stegrande: 50 kronor för två år sedan, 60 kronor förra året och nu 80 kronor.

Brödet är nybakat och gott, mängden räkor är förvånande och fräschheten är perfekt. Nygjorda goda mackor, men köp och ta hem om du vill ha ett glas vin eller en god öl till.


BETYG: 5 tomteluvor

Willie Nelson på Cirkus

Jag och döttrarna var på Cirkus igår för att spana in countrylegenden Willie Nelson. Det var en konsert vars första hälft var bland det bästa jag hört. Ibland spelar han fel, ibland sjunger han falskt men det är så äkta och så sparsmakat att varje ton och varje nyans går fram. Vackert, vackert, vackert. Bandet är nerbantat till ett ensamt piano, en basist, en batterist (trumset med en trumma, inga cymbaler, hi-hats eller baskaggar), en lysande munspelare och en percussionist. Själv spelar Willie på Trigger, sin uråldriga gitarr.

Willie Nelson har givit ut närmare 90 album. Osannolikt. De har väl inte alltid varit lika bra, men när han, Waylon Jennings, Tompall Glazier och Jessie Colter m fl gick sina egna vägar och började kalla sig Outlaws blev det riktigt bra och nydanande countrymusik. Det var inte utan att man fick en tår i ögat när han väste på scen: This one is for Waylon!!, och spelade en ruffig version av Good Hearted Woman till sin bortgångne kamrat och min countryidol. Redan i slutet på 50-talet och i början på 60-talet skrev han stora hits åt andra artister. T ex Funny How Time Slips Away och Crazy. Dessa framfördes igår som ett finstämt potpurri.

Gubben är 77 år!!!!!!!!!!!
Här live från Austin, Texas med Trigger och allt:

söndag 13 juni 2010

Räkmacka på Europa

Tog in en räkmacka på Åbobåten Silja Europa. Små tråkiga räkor, men fin utsikt i fören.

Betyg 1 tomteluva

Grillat hos B-O

Min dartkompis Björn-Olof är inget aprilskämt, men han fyllde 60 nu i år den första april. Efter att ha funderat ett tag så hade han nu ett kalas hemma hos sig. Lite dartkamrater, lite golfkamrater, lite barn och lite allt möjligt. Och grillat fick vi, och drycker fick vi. Tur man hade skjuts hem så att man kom hem ordentligt.

B-O grillar jämt , men hans grillar verkar vara ärvda från Gustav Vasas tid, så vi köpte en monstergrill med tillbehör i present.

Tack B-O, vi hade skitkul.

Daniel, Sofie & Jenny

Hans-Olov Öberg: Svart stajl - Bokomdöme

Svart stajl
av Hans-Olov Öberg
Kalla Kulor förlag 2002

Jazzthriller är benämningen på denna deckare. Och det är mer jazz än thriller och deckare. Musiken lägger sig som en filt över handlingen och man blir ganska sugen på att plocka fram sina jazzplattor. Beskrivningen av musikerna och jazzklubben är mustig och fylld av toner från saxar, pianon och trumpeter.

Dessutom är det en bok med gott humör och med ett språk som lite grann liknar Raymond Chandlers. Som vanligt använder Hans-Olov Öberg liknelser som ingen annan kommit på. Inga klyschor här. Dialogen är hans svaga del. Den kan ibland bli lite klämkäck.

Jazzklubbsmanagern Leo Franzén blir överfallen. Är det någon på klubben som är skyldig?. Bokens huvudperson jazzmusikern och ekonomen Calle Damberg dras in i härvan, där han redan rotar efter oegentligheter i ekonomin. Musik och romantik fyller läsarens sinnen på vägen fram till upplösningen.

Betyg: 3 tomteluvor

Räkmacka på Medis

Kvarnen på Medis serverar massor av räkmackor. Passar bra med en öl inför uppladdning till dartens sommarserie.

Fräscha och många räkor. Perfekt med en bira när vädret är fint. Lite tråkigt bröd. Typ tekaka.

Betyg: 3 tomteluvor

Österlen – Dag 3

Nu började det bli en vana att vakna utvilad och nöjd På Haga. Luften liksom vibrerade av rofylldhet, vänlighet och gästfrihet. Men innan den emotsedda frukosten var det dags för sedvanlig morgonpromenad. Torsten & Sten Sture var fortfarande lika pigga på att göra en liten sightseeingrunda i det vackra landskapet. Fast man undrar ju hur mycket de uppskattade vyerna. Men lika coola hundar som vanligt tog en dryg timmes promenix med oss. Och sedan var man ju brutalt hungrig. Bacon och den gulaste äggröra (den hade platsat i svenska flaggan) man kan tänka sig. Förutom allt det andra på serveringsbordet. Från egna höns kan man tänka. En solig morgon var det…men mörka moln skockades på himlen i fjärran. Hur skulle detta bli??? Men vädergudarna var goda mot oss hela vistelsen. Dagens första utflyktsmål var HasseåTagemuseet i Tomelilla. Världens minsta museum. De kan bara släppa in 8 personer åt gången. Vi hade bokat tid dagen innan, men det var OK ändå, men för nu började det regna. Inga turister ute på rundtur. Så det var bara vi på museet, och ingen som stod och stampade utanför. Vi fick husera fritt hur länge vi ville. Hur man kan få plats med i princip hela Hasse Alfredssons och Tage Danielssons produktion i det här lilla huset är en gåta. Men så var det. Åk dit. Många minnen, många skratt, många leenden och många igenkännanden. Bara det att man köper biljett i kuren utanför på Tomelilla Grand Central, märkt med BILLETTEN (för säkerhets skull även på engelska: TICKETEN). Och innan vi gick in tutade en bil på andra sidan gatan. Och där sitter en person jag inte träffat på tiotals år. Christer Holmberg (Tummen för sina vänner förr). Hur liten är världen (och han)? Men nu regnade det ordentligt. Vi flydde in på ett fik på en trädgård som jag glömt namnet på utanför Ystad. Och medan vi satt där upphörde dropparna och solen tittade fram igen. Efter en rundtur bland växterna väntade regionens metropol Ystad, en idyllisk och vacker sommarstad. Och sedan var det dags för ett besök vid Ales Stenar som är en skeppssättning med 59 stenar från 600 e. Kr. Den är 67 meter lång och 19 meter bred. Inte utan att man kände historiens vingslag. Och helt vindstilla uppe på heden var det, och strålande sol, om än inte sommartemperatur. Men så här fint blir det sällan vid Ales Stenar. Några fåglar som ryttlade i luften sjöng oavbrutet, men vi kunde inte se dem. Efter telefonkonferens med några fågelkunniga kom vi fram till att det var någon slags lärka, kanske piplärka. Här uppe kunde man vara bara för att känna att man fanns. En underbar ro och stillhet i den vackra naturen. Och nästan inga andra turister. Mjauuu!!! Hungriga. Sandskogens Värdshus utanför Ystad blev ärade av vårt besök. En gammal villa som stod färdigbyggd 1899 för Konsul Otto Ljungström. Här arrangeras middagar och musiksoaréer i ljusa sommarkvällar. Dagens special var kalvytterfilé med murkelsås. Och det slinker väl alltid ner, med en god bourgogne kanske. Mjauuu!!! På vägen ut var det lite kändisspaning när Robert Aschberg (och skymtade vi Fylking??) skulle in och äta lite också, dittransporterade i en bil med samma registreringsbokstäver som broderns. Bara sjuka hjärnor upptäcker sådant.
Nöjda. Åter till HK. På Haga. Brodern hade tagit med sig universums godaste punsch som vi kalasade på (med lite jordgubbar) innan natti natti. Det behövdes ingen whiskypinne denna kväll.
Fler bilder från dag 3 finns här: http://picasaweb.google.com/harryfriberg/OsterlenDag3##

lördag 12 juni 2010

Räkmacka i Öhr

Strax bredvid Oljeshejkerna Johnsons mack i Öhr i Småland ligger Öhrs lantcafé. Här finns några trevliga butiker och ett ännu trevligare fik. De har massor av smarrigt att bjuda på och massor av roliga prylar till försäljning.

I min nya serie Räkmackor i Sverige får den mackan bli startskott. Gott bröd, fräsch uppläggning och fin uteservering. Men lite för lite räkor.
Betyg: 3 tomteluvor

Oskars student

Vår yngste medlem i dartklubben tog studenten härom veckan. Richard & jag åkte dit med skylt, present & glatt humör.

Och vi åkte hem med ännu gladare humör. Skitkul. Tack Oskar, Joanna & Mikko. Och fler bilder finns att se på http://picasaweb.google.com/harryfriberg/OskarsStudent##

fredag 11 juni 2010

Österlen – Dag 2

Efter en god natts sömn i bekväma sängar vaknade vi och gav oss iväg på den morgonpromenad vi dagen innan bestämt att vi skulle ta. Gårdens hundar Sten Sture och Torsten fick hänga med. Världens coolaste jyckar. Vi passerade många gårdar med ilsket skällande, bjäbbande och ylande hundar. Men man såg verkligen hur Sten Sture och Torsten ryckte på axlarna, gav blanka … i dem och bara tassade på. Inte ett ljud över deras läppar. Vi var väl inte hundra på vägen även om Felicia förklarat hur vi skulle gå, men efter en timme och en kvart var vi tillbaka. Naturskönt hade det varit, men nu var det dags för frukost. Eller ska man kalla det en mindre middag. Mycket att välja på. Nybakat bröd, varma croissanter, skånska charkuterier, ostar, marmelader, frukter, juicer och gott skånskrostat kaffe. Och vackert uppdukat var det i ett ljust och vackert rum, och med linneservetter. Mjauuu!!! (Hustrun blev avundsjuk på 50-talsbokhyllan) Utflyktsdags. Vi drog iväg mot östkusten, gjorde några stopp här och där, men fastnade naturligtvis vid Kiviks Musteri. Ett eldorado för den äppelintresserade. Jag fattar inte hur många äppelträd man såg, och de var nerklippta till ganska låg nivå. Plockvänligt. Det blev lite shopping i butiken också. Färskpressad äppelmust (ljuvlig), fläderblomsdricka som inte hade den tråkiga parfymsmak man ibland brukar finna i sådan. Och så tranbärsjuice – smarrigt osöt. Nu bar det av mot nationalparken Stenshuvud. Några fler flaskor färskpressat äpple inköpte vi på vägen. Gott och svalkande. Stenshuvud är en 390 hektar stor Nationalpark. Själva huvudet är 97 meter högt och dit upp traskade vi. Vi tog givetvis den långa vägen, så det tog några timmar. Vem har sagt att Skåne är platt? Här växer mycket bok, enar och torrmarksblomster. Och eftersom här finns näktergal kan man höra fågelsång dygnet om. Fikatime på Café Annorlunda där de har kaffebrödsbuffé. En ganska överreklamerad sådan. Men gott kaffe och fin miljö och en god smörgås höjde humöret. Och sedan vidare till Simrishamn. Vilken liten pärla till stad! Bara 7.000 invånare och de flesta husen är inte högre än två våningar. Dessutom är många utrustade med s k Simrishamnsdörrar, dörrar med blommotiv. Sedan gick färden vidare ner mot kust- och fiskeorterna Brantevik och Skillinge. Dagens sista utflyktsmål var Glimmingehus. Sveriges bäst bevarade medeltidsborg. Den började byggas 1499. Vi kom dit så sent att allt var stängt, men vi hade ändå inte tänkt gå in. Och stupstocken utanför fick också vara i fred. Men pampigt är det. På nära håll känner man verkligen historiens vingslag. Borgen är hela 26 meter hög. Middagen var tänkt att intas på Daniel Berlins berömda krog i Skåne Tranås. När vi klev in där var det abonnerat och tydligen alltid svårt att få bord. Så vi bokade snabbt till lördagen då det fanns ett bord ledigt.. Var skulle vi äta nu? Vi drog till den större orten Tomelilla. Där fanns inte en anständig krog. Men hungern har ingen lag, så det fick bli pizza. Vart är Skåne på väg? En lång och promenadintensiv dag avslutades kanske med en liten whiskypinne innan jag somnade helt ovaggad. Fler bilder från dag 2 finns här : http://picasaweb.google.com/harryfriberg/OsterlenDag2##

onsdag 9 juni 2010

Veckans låt 62

Den 15 augusti 1964 var det dags för gruppen Manfred Mann att hamna överst på Tio i Topp för första gången av tre. I fyra veckor toppade låten Do Wah Diddy Diddy. Gruppen är döpt efter bandledaren Manfred Mann som egentligen heter Manfred Lubowitz och är född i Sydafrika 1940. De hade många hits över hela världen trots att de bytte sångare. På denna låt sjunger Paul Jones.

Manfred Mann som är keybordist upplöste bandet 1969 och har fortsatt karriären med Manfred Mann's Earth Band. De gamla hitsen spelar han aldrig, utom möjligen Mighty Quinn. Under namnet The Manfreds har de övriga musikerna återförenats några gånger, då också med sångaren Michael D'Abo. http://www.manfredmann.co.uk/

tisdag 8 juni 2010

Båtluffare

Nu när man har all tid i världen är det läge att utnyttja vad Stockholm har att erbjuda. Jag införskaffade ett femdagars båtluffarkort och avverkade några vackra öar. Vackert och trevligt, men varför är allt stängt på öarna fram till midsommar? Krogar, fik och affärer. Vart är världen på väg?
Men satans jävlar vad vackert det är. Mjauuu!!! Och här finns det lite fler bilder: http://picasaweb.google.com/harryfriberg/Skargarden##

Österlen - Dag 1

Äntligen har jag fått tummen ur och ska börja rapportera från den nu avslutande Österlenresan. En resa som jag fått i 60-årspresent av brodern och systern. Och jag fick ha med mig hustrun också, vilken bonus!!! Vi blev upplockade i hemmet onsdag morgon. Vädret lovade mycket och som vanligt hade vi för stor packning. Vad är det som gör att väskor fungerar som klädmagneter? Vi lyckades med att bli kaffesugna efter tio minuter och stannade så småningom vid Saltå kvarn, antroposofernas hak utanför Järna. Fika, leverpastejmacka och ekologisk glass. Mjauuu!!! Samt varningskyltar för tamdjur!!!
Sedan brassade vi på mot Skåne. Eller vi, det var brodern som likt sin ungdomsidol Tom Trana satt bakom ratten i alla fem dagarna. När vi kom ut ur smålandsskogarna började landskapet öppna upp sig, det vackra Österlenlandskapet. Och fortfarande lös solen på de goda, om än inte med värsta gasset.
Vi beslutade oss för middag innan vi uppsökte vårt blivande högkvarter. Sjöbo Gästgifvaregård fick äran att ta emot oss denna kväll. Ett märkligt, men vackert och intressant ställe. Det som först mötte oss var ett gäng kamouflageklädda militärer. Direkt hämtat ur filmen Repmånad. Och det var ju onsdag – piglördag. Vi funderade på att köpa vit sprayfärg och skriva HELIKOPTER på deras bil som stod utanför. Krogen hade en imponerande samling av elefanter – ingen levande. Och autografer av bl a Nick Borgen och Nanne Grönwall på väggen. Toppa det om ni kan!! Gästgifvaregården var värd en resa bara för sin sparris. Jättesparrisar i jätteportioner med goda tillbehör som lufttorkad skinka, hollandaisesås mm. Mjauuu!!! Vi provade också det lokal färskölet från Ystadbryggeriet. Nja, nu har vi testat det. Till sist återstad bara att söka upp vårt blivande natthärbärge – där vi skulle sussa gott i fyra nätter. På Haga Österlen. http://www.pahaga.se/ Där tog Felicia & Mårten emot oss (fast Mårten dök visst upp lite senare). På deras fina gård fick vi privilegiet att bo, sova och äta frukost. Redan första kvällen tog Felicia oss på en rundtur runt gården och alla dess djur. Två ston hade fölat, där fanns lammungar, kycklingar och de allra sötaste små grisar. Kor, hundar och katt naturligtvis. Och till sist återstod bara att krypa till kojs i de rogivande sängarna och slumra in. Jag tog nog en liten whiskypinne innan jag somnade medan jag tänkte på hur ljuva och avslappnade vissa dagar kan vara.

Jag återkommer med rapporter från kommande dagar. Fler bilder från dag 1 kan ni se här: http://picasaweb.google.com/harryfriberg/OsterlenDag1##

måndag 7 juni 2010

Anna Jansson: Drömmen förde dej vilse - Bokomdöme

Drömmen förde dej vilse
Av Anna Jansson
Norstedts 2010

Anna Jansson har nu kommit fram till den elfte boken om kriminalinspektör Maria Wern. Många deckarförfattare har ju snöat in på att man likt Maj Sjöwall/Per Wahlöö ska sluta efter den tionde. Jag är glad över att Anna har fortsatt. Hon har alltid levererat läsvärda böcker, om än med något ojämn kvalitet, men nu har hon överträffat sig själv. Drömmen förde dej vilse är en självklar nominering till priset för Årets Deckare.

Här finns hennes Gotlandsmiljöer, hennes fantastiskt träffsäkra humor (jag vill ha mer av den), hennes listiga intriger och framförallt är personskildringarna som vanligt i toppklass. Jag känner verkligen att dessa människor är inga fantasifoster, de kunde jag möta på gatan i Visby vilken dag som helst.

En sjuksköterska hittas brutalt mördad i Botaniska Trädgården. Maria Wern som själv just har blivit överfallen och misshandlad sätts på fallet. Men det verkar hela tiden som om mördaren ligger ett steg före. Marias personliga problem blandas varsamt av författarinnan med mördarjakten, men ondskan verkar finnas in på knutarna.

Humorn i hennes böcker har alltid en central plats, nu allra bäst när hon beskriver en hypokondriker som försöker uppfostra läkare och annan vårdpersonal efter sina egna rön och landvinningar. Man kan till och med se hennes humor i ögonen på omslagsbildens foto. Det glittrar av rävar bakom öronen.

BETYG: 5 tomteluvor

söndag 6 juni 2010

Sommarbyte...

...i MP3spelaren. Dags för 20 nya album. Bl a Charlie Parker, The Crickets, Wilco & Goo Goo Dolls. Lista finns längre ner i vänsterkolumnen.

onsdag 2 juni 2010

Veckans låt 61

Efter att Alma Cogan legat etta på Tio i Topp nästan hela sommaren var det dags för The Beatles att kliva upp på tronen igen, den 8 augusti 1964 med den gamla låten Ain't She Sweet.

Låten lanserades redan 1927 av Ben Bernie & His Orchestra och Beatles inspelning är gjord i Hamburg 1961, m a o innan de slog igenom. Basisten Stuart Sutcliffe hade just lämnat gruppen men Ringo Starr hade ännu inte anslutit. Trummisen hete Pete Best.

The Beatles popularitet gjorde att man med framgång även gav ut sådana här gamla inspelningar.

Veckans Tio i Topplåt 1124

The Music Explosion: Little Bit O'Soul In på listan 15 juli 1967 Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2