MirakelmannenAv Jonas Moström
Lind & Co 2010
Jonas Moströms Mirakelmannen är en slags svensk motsvarighet till TV-serien Morden i Midsomer. I den lilla byn Bråsjö i Medelpad begås flera brutala och spektakulära mord. Mystiken tätnar och innevånarna i byn håller varandra om ryggen. Dessutom är Bråsjö kriminalkommissarie Jonas Axbergs födelseby och han konfronteras nu med personer och minnen som ställer hårda krav på honom.
Författaren fortsätter att mixa relationshistorier med kriminalgåtor även om brotten och utredningen denna gång fått lite större plats. Men Axbergs bekymmer med sin nuvarande och sin före detta flickvän är ändå intressanta och det som gör att man vill läsa mer. Att brottslingarna inte alltid åker fast i Moströms böcker är nog bara att betrakta som att han kommer nära verkligheten.
Skeenden, ledtrådar och överraskningar är ibland lite väl uppenbara för en van deckarläsare och blir då allt annat än just överraskningar. Sådant som jag listat ut för flera böcker sedan blir nu uttalat.
Att författaren gärna väljer sjukhusmiljöer är inte så konstigt eftersom han är läkare, och även har en sådan bland de stående huvudpersonerna. Denna gång är det hälsocentret Symfonikliniken som bokens handling kretsar kring.
Jag är ganska säker på att Jonas Moström har och får en trogen läsarkrets som främst föjer huvudpersonernas problem i livet. Jag är ganska nyfiken på hur det skall gå för dem själv!!
Betyg: 3 tomteluvor
Och dagen efter fyllde kära hustrun 55, mer kalas på bryggan. Vädret var snällt emot oss. Mjauuu!!! Här finns det fler bilder: 
Nu började det bli en vana att vakna utvilad och nöjd På Haga. Luften liksom vibrerade av rofylldhet, vänlighet och gästfrihet. Men innan den emotsedda frukosten var det dags för sedvanlig morgonpromenad. Torsten & Sten Sture var fortfarande lika pigga på att göra en liten sightseeingrunda i det vackra landskapet. Fast man undrar ju hur mycket de uppskattade vyerna. Men lika coola hundar som vanligt tog en dryg timmes promenix med oss. 
Och sedan var man ju brutalt hungrig. Bacon och den gulaste äggröra (den hade platsat i svenska flaggan) man kan tänka sig. Förutom allt det andra på serveringsbordet. Från egna höns kan man tänka. En solig morgon var det…men mörka moln skockades på himlen i fjärran. Hur skulle detta bli??? Men vädergudarna var goda mot oss hela vistelsen. 
Dagens första utflyktsmål var HasseåTagemuseet i Tomelilla. Världens minsta museum. De kan bara släppa in 8 personer åt gången. Vi hade bokat tid dagen innan, men det var OK ändå, men för nu började det regna. Inga turister ute på rundtur. Så det var bara vi på museet, och ingen som stod och stampade utanför. Vi fick husera fritt hur länge vi ville. Hur man kan få plats med i princip hela Hasse Alfredssons och Tage Danielssons produktion i det här lilla huset är en gåta. Men så var det. Åk dit. Många minnen, många skratt, många leenden och många igenkännanden. Bara det att man köper biljett i kuren utanför på Tomelilla Grand Central, märkt med BILLETTEN (för säkerhets skull även på engelska: TICKETEN). 
Och innan vi gick in tutade en bil på andra sidan gatan. Och där sitter en person jag inte träffat på tiotals år. Christer Holmberg (Tummen för sina vänner förr). Hur liten är världen (och han)? 
Men nu regnade det ordentligt. Vi flydde in på ett fik på en trädgård som jag glömt namnet på utanför Ystad. Och medan vi satt där upphörde dropparna och solen tittade fram igen. Efter en rundtur bland växterna väntade regionens metropol Ystad, en idyllisk och vacker sommarstad. 
Och sedan var det dags för ett besök vid Ales Stenar som är en skeppssättning med 59 stenar från 600 e. Kr. Den är 67 meter lång och 19 meter bred. Inte utan att man kände historiens vingslag. Och helt vindstilla uppe på heden var det, och strålande sol, om än inte sommartemperatur. Men så här fint blir det sällan vid Ales Stenar. Några fåglar som ryttlade i luften sjöng oavbrutet, men vi kunde inte se dem. Efter telefonkonferens med några fågelkunniga kom vi fram till att det var någon slags lärka, kanske piplärka. Här uppe kunde man vara bara för att känna att man fanns. En underbar ro och stillhet i den vackra naturen. Och nästan inga andra turister. Mjauuu!!! 
Hungriga. Sandskogens Värdshus utanför Ystad blev ärade av vårt besök. En gammal villa som stod färdigbyggd 1899 för Konsul Otto Ljungström. Här arrangeras middagar och musiksoaréer i ljusa sommarkvällar. Dagens special var kalvytterfilé med murkelsås. Och det slinker väl alltid ner, med en god bourgogne kanske. Mjauuu!!! På vägen ut var det lite kändisspaning när Robert Aschberg (och skymtade vi Fylking??) skulle in och äta lite också, dittransporterade i en bil med samma registreringsbokstäver som broderns. Bara sjuka hjärnor upptäcker sådant.
Nöjda. Åter till HK. På Haga. Brodern hade tagit med sig universums godaste punsch som vi kalasade på (med lite jordgubbar) innan natti natti. Det behövdes ingen whiskypinne denna kväll. 
Vi var väl inte hundra på vägen även om Felicia förklarat hur vi skulle gå, men efter en timme och en kvart var vi tillbaka. Naturskönt hade det varit, men nu var det dags för frukost. Eller ska man kalla det en mindre middag. Mycket att välja på. Nybakat bröd, varma croissanter, skånska charkuterier, ostar, marmelader, frukter, juicer och gott skånskrostat kaffe. Och vackert uppdukat var det i ett ljust och vackert rum, och med linneservetter. Mjauuu!!! (Hustrun blev avundsjuk på 50-talsbokhyllan) 
Utflyktsdags. Vi drog iväg mot östkusten, gjorde några stopp här och där, men fastnade naturligtvis vid Kiviks Musteri. Ett eldorado för den äppelintresserade. Jag fattar inte hur många äppelträd man såg, och de var nerklippta till ganska låg nivå. Plockvänligt. Det blev lite shopping i butiken också. Färskpressad äppelmust (ljuvlig), fläderblomsdricka som inte hade den tråkiga parfymsmak man ibland brukar finna i sådan. Och så tranbärsjuice – smarrigt osöt. 
Nu bar det av mot nationalparken Stenshuvud. Några fler flaskor färskpressat äpple inköpte vi på vägen. Gott och svalkande. Stenshuvud är en 390 hektar stor Nationalpark. Själva huvudet är 97 meter högt och dit upp traskade vi. Vi tog givetvis den långa vägen, så det tog några timmar. Vem har sagt att Skåne är platt? Här växer mycket bok, enar och torrmarksblomster. Och eftersom här finns näktergal kan man höra fågelsång dygnet om. 
Fikatime på Café Annorlunda där de har kaffebrödsbuffé. En ganska överreklamerad sådan. Men gott kaffe och fin miljö och en god smörgås höjde humöret. Och sedan vidare till Simrishamn. Vilken liten pärla till stad! Bara 7.000 invånare och de flesta husen är inte högre än två våningar. Dessutom är många utrustade med s k Simrishamnsdörrar, dörrar med blommotiv. Sedan gick färden vidare ner mot kust- och fiskeorterna Brantevik och Skillinge. 
Dagens sista utflyktsmål var Glimmingehus. Sveriges bäst bevarade medeltidsborg. Den började byggas 1499. Vi kom dit så sent att allt var stängt, men vi hade ändå inte tänkt gå in. Och stupstocken utanför fick också vara i fred. Men pampigt är det. På nära håll känner man verkligen historiens vingslag. Borgen är hela 26 meter hög. 
Middagen var tänkt att intas på Daniel Berlins berömda krog i Skåne Tranås. När vi klev in där var det abonnerat och tydligen alltid svårt att få bord. Så vi bokade snabbt till lördagen då det fanns ett bord ledigt.. Var skulle vi äta nu? Vi drog till den större orten Tomelilla. Där fanns inte en anständig krog. Men hungern har ingen lag, så det fick bli pizza. Vart är Skåne på väg? 
En lång och promenadintensiv dag avslutades kanske med en liten whiskypinne innan jag somnade helt ovaggad. Fler bilder från dag 2 finns här : 
Äntligen har jag fått tummen ur och ska börja rapportera från den nu avslutande Österlenresan. En resa som jag fått i 60-årspresent av brodern och systern. Och jag fick ha med mig hustrun också, vilken bonus!!! 
Vi blev upplockade i hemmet onsdag morgon. Vädret lovade mycket och som vanligt hade vi för stor packning. Vad är det som gör att väskor fungerar som klädmagneter? Vi lyckades med att bli kaffesugna efter tio minuter och stannade så småningom vid Saltå kvarn, antroposofernas hak utanför Järna. 
Fika, leverpastejmacka och ekologisk glass. Mjauuu!!! Samt varningskyltar för tamdjur!!!
När vi kom ut ur smålandsskogarna började landskapet öppna upp sig, det vackra Österlenlandskapet. Och fortfarande lös solen på de goda, om än inte med värsta gasset.
Sjöbo Gästgifvaregård fick äran att ta emot oss denna kväll. Ett märkligt, men vackert och intressant ställe. Det som först mötte oss var ett gäng kamouflageklädda militärer. Direkt hämtat ur filmen Repmånad. Och det var ju onsdag – piglördag. Vi funderade på att köpa vit sprayfärg och skriva HELIKOPTER på deras bil som stod utanför. Krogen hade en imponerande samling av elefanter – ingen levande. Och autografer av bl a Nick Borgen och Nanne Grönwall på väggen. Toppa det om ni kan!! 
Gästgifvaregården var värd en resa bara för sin sparris. Jättesparrisar i jätteportioner med goda tillbehör som lufttorkad skinka, hollandaisesås mm. Mjauuu!!! Vi provade också det lokal färskölet från Ystadbryggeriet. Nja, nu har vi testat det. 
Till sist återstad bara att söka upp vårt blivande natthärbärge – där vi skulle sussa gott i fyra nätter. På Haga Österlen. 
Jag återkommer med rapporter från kommande dagar. Fler bilder från dag 1 kan ni se här: 
Drömmen förde dej vilse
