William Älgebrink: Huset vid Pärlälvens slut - Bokomdöme

 

Huset vid Pärlälvens slut

Av William Älgebrink

Romanus & Selling 2024

ISBN 9789189771741, Inbunden, 194 sidor

Bara 194 sidor är sympatiskt och ibland behövs det verkligen inte mer. Om man håller sig till en berättelse och inte blandar in några parallellhandlingar. William Älgebrink får verkligen allt sagt i denna hemska och sorgliga, men ändå någonstans vackra, historia.

Det är en utpräglat annorlunda debut. Norrbottens inland har blivit allt vanligare att skriva om och här spelar platsen stor roll. Det är ödsligt och människorna är präglade av sin karga omgivning. De sköter sig själva och har sina egna lagar. Här finns inte plats för skratt och leenden.

Ett fåtal personer befolkar boken och två av dem står i fokus. Dels är det originalet Dylan som kör skolbussen och egentligen bara pratar med den röst han har i sitt huvud. En av hans dagliga passagerare är Pojken. Han är också lite egen och tyr sig till sin mamma. När de är i affären möter de Dylan och det är upptakten till en extremt tragisk, deprimerande, fasansfull och dramatisk historia.

Trots de relativt fredliga grundförutsättningarna blir det äckligt blodigt och våldsamt. Ibland var jag tvungen att blunda när jag läste för att det var SÅ äckligt. Men det är samtidigt så vackert berättat och välskrivet. Här finns möjlighet att tycka synd om och samtidigt förfasas.

Detta är tveklöst en av årets bästa och ovanligaste debutanter. 

Betyg: 5 tomteluvor

Foto: Carl-Johan Utsi

Veckans Tio i Topplåt 1186

The Mamas & The Papas: Monday Monday

In på listan 11 juni 1966
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 9

Magnus Montelius: Gränsen - Bokomdöme

 

Gränsen

Av Magnus Montelius

Albert Bonniers Förlag 2024

ISBN 9789100184766, Inbunden, 496 sidor

Författaren gödslar inte oss förväntansfulla läsare med böcker. Både Mannen från Albanien (2011) och Åtta månader (2019) tillhör min och många andras favoriter. Magnus Montelius skriver intrikata spionromaner i John Le Carrés anda, och han tål jämförelsen.

David Lithander är en ganska lat student och året är 1980. Han söker ett stipendium, får det, och hamnar i ett projekt i Budapest. Bakom järnridån. Så småningom får han veta vad han förväntas göra. Han ska hitta en informatör. Men naturligtvis är han bevakad av den totalitära regimen. David skapar sig en egen bekantskapskrets, en kärlek och ett behagligt liv.

Femton år senare blir han ombedd att identifiera några mördade personer i Stockholm. Båda har kopplingar till Davids liv i Budapest. Men han är fåordig, berättar inte mycket för polisen.

Journalisten Natalie Petrini blir intresserad av fallet. Både hon och polisen kommer allt närmare sanningen om vad som har hänt nu och vilka kopplingar det finns till Ungern 1980.

Jag brukar klaga på allt för stort sidantal i många böcker. Här gör jag det inte. Det är märkligt hur Magnus Montelius kan hålla spänningen uppe i närmare 500 sidor utan att använda nämnvärt med dramatiska actionfyllda scener. Det stillsamma berättandet gör det nervkittlande mellan raderna. Man får dock inte slarva med läsningen, det krävs att man hänger med i svängarna, även om de inte är så våldsamma.

Intrigen hoppar mellan 1980 och 1995 och just tidsskildringen är briljant. Karaktärerna i boken är mycket väl gestaltade. De känns i allra högsta grad levande. Det enda som är lite tråkigt är att man kanske måste vänta ytterligare fem år på nästa bok.

Betyg: 5 tomteluvor

Foto: Attila Ozse

Veckans Tio i Topplåt 1185

Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich: Okay

In på listan 8 juli 1967
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 5

Marcus Dunberg: Högdjuret - Bokomdöme

 

Högdjuret

Av Marcus Dunberg

Norstedts Förlag 2024

ISBN 9789113134123, Inbunden, 347 sidor

Det finns frågetecken om Marcus Dunberg verkligen skriver kriminal/spänningsromaner. I alla händelser nominerade Svenska Deckarakademin honom till debutpriset förra året och det här är en fortsättning på den boken, med vissa återblickar till tiden innan. Den går utmärkt att läsa utan att ha de förkunskaperna, men det underlättar alltid. Det är ändå ingen tvekan om att det kommer välskrivna och intressanta texter från författarens penna.

Det handlar om en av eleverna, Daniel Brunow, på den privatskola som mycket cirkulerade kring i förra boken. Dessutom får vi veta mer om rektorn på skolan, Gunnar Grentz. Han har betydligt fler järn i elden som en av världens rikaste finansmän. Dessutom får man följa Daniels mamma som sitter i fängelse för mord på en av sonens klasskamrater. Ett brott som hon inte har begått.

Det finns med andra ord goda förutsättningar för olika scenarier och förvecklingar. Och det bjuds läsaren på.  

Daniel är en skicklig manipulatör och han nästlar sig in i Grentz sfär. Och var kommer Grentz förmögenhet ifrån? Frågorna är många och ibland oförklarliga. Marcus Dunberg låter skickligt karaktärerna förändras under romanens gång, lite som om de vore kameleonter. Det går inte att lita på någon eller något. Boken tangerar kriminalromanen men är inte en utpräglad sådan. Marcus Dunberg håller verkligen spänningen på topp, bara genom sitt sätt att skriva och formulera sig.

En tråkig sak måste nämnas, ett sådant etablerat och stort förlag som detta borde ha bättre koll på sin korrekturläsning. 

Betyg: 4 tomteluvor 

Foto: Kajsa Göransson

Johan Brännström: Skallben - Bokomdöme

 

Skallben

Av Johan Brännström

Ordfront Förlag 2024

ISBN 9789177754084, Inbunden, 339 sidor

Författaren har kommit fram till den femte delen i den mycket spännande serien om polisen (f d journalisten) Mikaela Sköld. Eller sista, det är förmodligen bara en paus som väntar. Om man ska tro författarens efterord.

Jo, nog behöver hon vila efter allt som hon har varit med om. Efter att ha blivit skjuten i huvudet och mirakulöst överlevt tar denna bok vid. Mikaela är nu på en omfattande och långvarig rehabilitering. I själva verket är det de delarna av boken jag uppskattar mest, beskrivningen av behandlingen och av Mikaelas kamp. Det blir som en berättelse i berättelsen, initierad och lärorik.

När det sedan övergår till mer actionfyllda partier och sakta stegrande tempo i handlingen blir det inte riktigt min kopp te. I mitt tycke spills det då för mycket blod och när våldet blir för extremt minskar mitt intresse.

Johan Brännström är skicklig på intrigbygge med dramatisk spänning. I sann Keplersk anda får brottslingarna komplicerade agendor som är svåra för hjältarna att värja sig ifrån.

Jag önskar nu Mikaela Sköld en lång och vilsam semester. Kanske kan hon återkomma i något mindre våldsam form.

Betyg: 3 tomteluvor

Foto: Adam Wrafter

Veckans Tio i Topplåt 1174

Dave Clark Five: Catch Us If You Can

In på listan 11 september 1965
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 9