Tankar från en samlares hjärna

fredag 22 oktober 2021

Veckans Tio i Topplåt 873

Owe Thörnqvist: Wilma

In på listan 28 april 1962
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 3

onsdag 20 oktober 2021

Tove Alsterdal: Slukhål - Bokomdöme

Slukhål

Av Tove Alsterdal

Lind & Co 2021

ISBN 9789180181457, Inbunden, 336 sidor

När Tove Alsterdal för första gången skriver en serie av böcker är det ju först nu, med den andra titeln, som man märker effekten. Flera karaktärer återvänder. Allra främst Eira, polisassistent i Kramfors, döpt ett av offren i Ådalenskjutningarna.

Hon är en så vanlig människa, med fel och brister. Eller ovanlig, såsom alla människor är. Det är ju där som Tove Alsterdals storhet ligger. Hon skriver om människor, riktiga människor. Sådana som man möter på gatan. Det behöver ju inte bli tråkigt eftersom alla har något intressant att berätta.

Den första boken i serien, Rotvälta, fick välförtjänt Svenska Deckarakademins pris för Bästa Svenska Kriminalroman förra året. Därefter belönades hon med Glasnyckeln för Bästa Nordiska Deckare, lika förtjänt. Det ställer naturligtvis krav på uppföljaren.

Det har blivit en mer traditionell polisroman av detta. En rakt berättad spänningshistoria. En man hittas mördad i ett ödehus, till synes utan några spår efter förövaren. Eira får hjälpa kommissarie Georg Georgsson i utredningen. De hittar flera möjliga offer, kanske är de en seriemördare på spåren.

För ovanlighetens skull kan man hitta ett par deckarschabloner i Tove Alsterdals intrig. Hon hanterar även sådant med en sådan skicklighet att det inte stör. Med en kuliss av mästerligt beskrivna Ådalsmiljöer för de mycket väl gestaltade karaktärerna handlingen framåt. Författarens språk är som vanligt mästerligt och lämpar sig extra väl för att beskriva detta landskap.

Det ska bli en del till om Eira. Förmodligen redan nästa år. Längtan efter den boken har redan börjat.

Betyg: 5 tomteluvor

Foto: Tove Alsterdal

Engström & Richert: Armasjärvi - Bokomdöme

Armasjärvi

Av Engström & Richert

Bokfabriken 2021

ISBN 9789178354306, Inbunden, 324 sidor

Båda författarna är bl. a kulturjournalister och har efter några års resande nu bosatt sig i norra Sverige. Thomas är känd för sina fyra politiska thrillers om Ludwig Licht. Väster om friheten fick Svenska Deckarakademins debutpris 2013 och två av de andra böckerna nominerades till det stora priset.

Nu är han och Margit Richert mitt i en mycket spännande och läsvärd trilogi tillika dystopi om det framtida riket Nordmark. Det här är andra delen. Den första heter Nattavaara. Nordmark heter ett område som brutit sig loss från Sverige och i princip är det nuvarande Norrbottens län.

Boken tilldrar sig elva år efter Befrielsen. Befrielsen från Sverige. Naturligtvis kan man då dra slutsatser att innevånarna där har tröttnat på att bli utnyttjade av myndigheterna söderut. Ett Sverige som idag i många stycken lever på de norrländska naturtillgångarna utan att ge något tillbaka.

Det är ingen vacker bild författarna målar upp. Pandemier härjar. Naturkatastroferna avlöser varandra i världen. Grönland och Arktis är isfria. Fisken håller på att försvinna. EU håller på att splittras. Många länder lämnar samarbetet. Planeten Jorden tycks vara på väg att gå under.

I bokens centrum får vi följa två barn, syskon. Sextonåriga Erik och hans lillasyster Sofia har det ändå bättre än de flesta. De får förmåner eftersom de har gått med på att bli spioner åt den inofficiella ledaren Hartmann. Men Hartmann är hårt ansatt, intrigerna är många. Det är flera som vill ha makten i Nordmark. Egentligen är just det ingen skillnad mot hur det ser i dagens samhälle.

Här finns mycket som inte fungerar som vi är vana vid idag. Även om viss teknisk utveckling har skett är det ändå sämre beställt med att uppfylla dagliga behov. Det råder hungersnöd och den mat som serveras är inte ens nära så avancerad som den vi konsumerar idag.

Jag läser boken som ett höjt varningens finger. Ett finger som pekar på vad som kan hända om vi inte skärper till oss när det gäller miljö, konsumtion, rättvisa och samarbeten över gränserna.

Betyg: 4 tomteluvor

Foto: Anthony Tian

Klassiska skivomslag 836

In Bites

The Big Lad In The Windmill

Geffen, 1986

Concept: In Bites

Artwork: Stylorouge

Painting: David O'Connor

Källa: Michael Ochs: 1000 Record Covers

måndag 18 oktober 2021

Veckans Tio i Topplåt 872

The Namelosers: New Orleans

In på listan 13 februari 1965
Låg kvar i 5 veckor, Högsta placering: 3

söndag 17 oktober 2021

Hans Carstensen: Under hökens vingar - Bokomdöme

Under hökens vingar

Av Hans Carstensen

Southside Stories 2021

ISBN 9789189318113, Inbunden, 365 sidor

Författaren är en av årets många genredebutanter. Han har skrivit en tämligen originell historia om en förskollärare, Anna Nilsson. Hon lever ett ordinärt familjeliv i Gävle och inget tyder på att det döljer sig något som sticker ut under ytan.

Anna har haft ett tidigare liv som hemlig agent under namnet Daphne Söderlund. Trettio år tidigare. Hon varit en av de skickligaste men nu är Daphne dödförklarad. Inte ens hennes man och barn anar något.

När det förflutna åter dyker upp i form av ledtrådar till ett mord på hennes syster tvingas hon nu att leva ett dubbelliv på riktigt. Hon får användning av alla sina agentkunskaper och erfarenheter.

Hon tvekar inte när det blir våldsamt, snarare tvärtom. Trots att hon inte längre är purung finns de gamla takterna kvar. Hon är lite av en superhjälte som man känner igen från tecknade serier med exempelvis Modesty Blaise. Kanske gör hon ändå för många misstag. Jag hade önskat mig en nästan övernaturligt skarp agent.

Omslaget på boken är likt en teckning i ett seriemagasin. Det är allt annat än snyggt. Men jag förstår tanken även om kvinnan där nog är just trettio år yngre än Anna Nilsson.

Det är full fart framåt men ändå blir det inte så rysligt spännande. Antalet intrigkomponenter är lite för många vilket skapar en viss rörighet.

Tanken är att detta ska vara starten på en ny bokserie. Den har förutsättningar att utvecklas till något bra. Huvudpersonen känns som en bra grund att bygga på.

Betyg: 3 tomteluvor

Foto: Li Carstensen

lördag 16 oktober 2021

Mikael Andersson: Den som illa gör - Bokomdöme

Den som illa gör

Av Mikael Andersson

Hoi Förlag 2021

ISBN 9789175575544, Inbunden, 342 sidor

Den här deckardebutanten satsar stort. Han har skrivit en bok med extra allt. Bitvis är det skickligt och intressant, men totalen fungerar inte riktigt. De olika komponenterna rimmar inte med varandra.

Boken börjar med en tragisk skolskjutning. Flera tonåringar dödas inklusive den förmodade gärningsmannen. Även han en ung pojke. Inledningen lovar mycket.

Brottet blir mycket mer komplicerat att utreda än vad det först verkar. Polisen Roland Fransson får något rejält att bita i. Han får oväntad hjälp av sin fjortonåriga dotter. Hon far fram som en Kalle Blomqvistfigur och där närmar sig boken ungdomsromanen.

Det är ändå för våldsamt för att vara det. Extremt tragiska och blodiga händelser avlöser varandra. När sedan Mikael Andersson blandar in stora doser humor går det överstyr. De komiska inslagen är förvisso roliga, kanske bokens bästa delar, men de är rejält malplacerade.

Författaren har också använt sig av en mycket originell mordmetod. Plus för det. Men även den rimmar illa med humorn och ungdomsboksinslagen.

Det här är början på en serie som heter Morden i Västerbotten, jag hoppas att författaren framledes gör ett omtag. Han måste bestämma sig för vilken typ av böcker han vill skriva.

Betyg: 2 tomteluvor

Foto: Lena Lee

fredag 15 oktober 2021

Jenny Runesson: Tivolit - Bokomdöme

Tivolit

Av Jenny Runesson

Ordberoende Förlag 2021

ISBN 9789189363106, Inbunden, 307 sidor

Författaren debuterade förra året med Tolken (mitt omdöme), en bok som fick fin kritik, även av mig. Då blir det dags för den svåra andra boken, att följa upp eller helst överträffa förstlingsverket.

Nu lyckas Jenny Runesson inte riktigt med det. Här finns ett gott anslag med en försvunnen flicka. Hon försvinner från ett tivoli som är den stora attraktionen i staden Luxemburg. Än äldre pojke är likaledes försvunnen. Eftersom det talas flera språk i landet och bland karaktärerna blir den svenska tolken Elsa inkopplad.

Elsas dotter var på tivolit tillsammans med den försvunna flickan så det finns en personlig koppling också. Det är ett stort fokus lagt på tonåringarna i boken, där finns en bra beskrivning.

Boken är däremot alldeles för fylld med personernas spekulationer om vad som har hänt. Det blir lite segt och ointressant därför och egentligen händer det inte mycket. Det är ändå ett bra och annorlunda drag att använda en tolk som huvudperson även om där också finns en polis, Xavier, som också får rikligt utrymme.

Mycket handlar om underjordiska tunnlar, kasematter, som det tydligen finns gott om i Luxemburg. Det är beskrivningen och kunskapen om dem som jag mest tar med mig från den här boken.

Betyg: 2 tomteluvor

Foto: Viktoria Davidsson

Veckans Tio i Topplåt 871

Roy Orbison: Mean Woman Blues

In på listan 19 oktober 1963
Låg kvar i 5 veckor, Högsta placering: 4

torsdag 14 oktober 2021

Malin Stehn: Ett gott nytt år - Bokomdöme

Ett gott nytt år

Av Malin Stehn

Albert Bonniers Förlag 2021

ISBN 9789100187002, Inbunden, 412 sidor

Debutanterna duggar tätt. Här är ännu en. I alla fall i genren. Författaren har skrivit ett stort antal barn- och ungdomsböcker tidigare. Det märks också att hon inte är nybörjare i skrivandets konst. Språk och intrigupplägg är nog så bra som många etablerade författare.

Malin Stehn låter de olika karaktärerna i detta drama få sina egna berättarkapitel. Det är i och för sig inget nytt. När det gäller just ett psykologiskt familjedrama som detta känner man igen tekniken från Mattias Edvardsson. Men det är ändå skickligt konstruerat i växlingarna mellan personerna. Kanske har personerna lite för lika röster.

Några vuxna par firar som vanligt nyår. Det är något de har gjort i många år. Kanske har de inte längre så mycket gemensamt, men traditionens makt är stor. Det märks att det finns konflikter som ligger och pyr.

Deras barn blir större och större. Just detta år har de sjuttonåriga flickorna Smilla och Jennifer fått tillåtelse ha en egen fest. Föräldrafritt.

Det slutar med att Jennifer försvinner. En mardröm naturligtvis, allrahelst för föräldrarna men också för ungdomarnas kamrater och de vuxnas vänner.

Försvinnandet får fler hemligheter att komma upp till ytan. Malin Stehn beskriver detta på ett lättläst och, trots det allvarliga ämnet, underhållande sätt. Spänningen hålls vid liv, men mot slutet av boken tappar jag lite fokus. Kanske för att historien blir lite långdragen och bitvis tappar tempo.

En bra debut är det ändå, som lovar fortsatt läsvärda titlar i framtiden.

Betyg: 3 tomteluvor

Foto: Emil Malmborg

onsdag 13 oktober 2021

Åsa Larsson: Fädernas missgärningar - Bokomdöme

Fädernas missgärningar

Av Åsa Larsson

Albert Bonniers Förlag 2021

ISBN 9789100125325, Inbunden, 560 sidor

Äntligen är den sista och avslutande boken om Rebecka Martinsson här! Det står att läsa på baksidan av denna bok. Det syftar naturligtvis inte på att vi äntligen skulle ha blivit av med henne. Det är snarare så att det långa uppehållet på nio år har skapat en monumental förväntan. Men med denna sjätte del är det slut, oåterkalleligen antar jag. Jag kan konstatera att de som har väntat inte har gjort det förgäves.

Åsa Larsson levererar. Rejält. När jag fick boken i min hand reagerade jag, som vanligt, på omfånget. Tegelsten heter det visst. När jag läste märkte jag inte av det, snarare var det med saknad jag avverkade den sista sidan. Och jag förstår att detta måste var en diger bok. Författaren har så många karaktärer och öden att avsluta. När hon dessutom skriver in några nya personer, intressanta sådana, så kan det inte hjälpas att boken blir lång.

Rebecka Martinsson är trött och tvivlar på om hon passar i Kiruna. Hon känner sig motarbetad, med all rätt, och funderar på om hon ska flytta tillbaka till Stockholm.

När hon av rättsläkaren får ett preskriberat mord att grotta ner sig i vaknar hennes livsnerv. Ett nytt mord begås och båda dessa händelser visar sig ha kopplingar till hennes egen uppväxt. Jäv, javisst, men Rebecka kan inte släppa fallen.

De nya karaktärer som Åsa Larsson introducerar får tyvärr bara en bok på sig. Relationsberättelsen mellan Ragnhild Pekkari, som är på väg att ta sitt eget liv, och exboxaren Börje Ström är så fin och kunde ha varit värd ett par egna böcker. Överhuvudtaget känns beskrivningen av personernas livsöden viktigare och mer accentuerad än kriminalgåtan.

Annars känner man igen författaren. Hon har en sådan kärlek till sina karaktärer, till det nordliga landskapet och inte minst till hundar. Persongalleriet är stort och väl gestaltat ner till minsta bifigur. Hennes språk är verkligen hennes, det dansar fram. Man får inte heller glömma Åsa Larssons humor. Det här en riktigt rolig bok som ger upphov inte bara till ett litet smil, jag skrattar rejält.

Naturligtvis är alla nyfikna på vad Åsa Larsson ska ta sig an härnäst. Kanske vet hon inte det själv, men hennes begåvning är så stor att det vore synd om vi inte får öppna ytterligare en bok av henne. Eller flera.

Betyg: 5 tomteluvor