Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

onsdag 30 september 2020

Ann Rosman: Marvatten - Bokomdöme

 

Marvatten

Av Ann Rosman

Albert Bonniers Förlag 2020

ISBN 9789100145118, Inbunden, 431 sidor

 

Det var fyra år sedan Ann Rosman, en av mina favoritförfattare, kom ut med någon bok. Därför är denna efterfrågad. Av många tror jag. Författaren har oftast maritima teman i sina kriminalromaner. Så också denna gång.

Boken är till hälften historisk true crime och till hälften en mer traditionell nutida deckarhistoria. Det mest annorlunda är att de två historierna knappast kan kallas parallella. Normalt i sådana här böcker brukar den historiska delen ha någon slags bärighet in i den moderna. Här är det egentligen bara ett hus som är gemensamt.

Jag uppskattar allra mest den gamla sanna historien. Den tilldrar sig i Marstrand naturligtvis. Ann Rosmans böcker har ju den idyllen som bas. I mitten av 1800-talet. Pigan Johanna börjar arbeta hos den ogifte guldsmeden. Så småningom blir hon fru i huset och föder fem barn. Familjen drabbas av en eldsvåda som ödelägger en stor del av staden. Olyckshändelse eller mordbrand?

Författaren berättar gripande och inkännande om Johannas öden. Researchen och forskningen bakom vad som har hänt är så grundlig att läsaren känner med henne och hennes barn. Det känns på riktigt att det här har hänt.

Annars är kriminalinspektören Karin Adler författarens huvudperson. Så även här. Karin har blivit mamma och är hemma med barnet. När en gammal arbetskamrat avlider i vad som först ser ut som en arbetsplatsolycka på ett skepp börjar hon ändå jobba så smått. Var det verkligen en olycka? Den här berättelsen är inte lika stark som den äldre. Eftersom kapitlen varvas längtar man tillbaka till Johanna i vartannat kapitel.

Det är för många sidor, men eftersom det är så välskrivet, som vanligt från Ann Rosmans penna, blir det ändå inte så segdraget. 

Betyg: 4 tomteluvor  



Foto: Emelie Asplund

Märkliga skivomslag 781

Nedrans, strömavbrott precis när det var dags att trycka av kameran. Snubben i mitten i främre raden verkar ringa efter en elektriker. Men vad f-n, vi kör ändå!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

tisdag 29 september 2020

David Ärlemalm: Lite död runt ögonen - Bokomdöme

 

Lite död runt ögonen

Av David Ärlemalm

Forum 2020

ISBN 9789137154763, Inbunden, 267 sidor

 

Författaren debuterar med en thrillerinspirerad roman om kärlek. Om ömsesidiga varma känslor mellan far och dotter. Han, Arto, är en avgiftad narkoman och flickan, Bodil, har nyligen börjat skolan. Modern har dött av en överdos. Det är med andra ord en mycket tragisk grund för berättelsen. Upplagt för att gå åt helsicke.

Naturligtvis är inte oddsen på Arto och Bodils sida. Risken för återfall är stor. Utseendemässigt uppfyller han dessutom alla fördomar om hur en knarkare ser ut. De möts av misstankar från alla håll. Skola, arbete och sociala myndigheter. Människor vänder sig om när de möter det udda paret på deras långa promenader.

Men Arto kan göra vad som helst för sitt barn. Han tvingas mot sin vilja att passera en och annan laglig gräns. Under ett nattligt äventyr konfronteras han med människohandel och det får hans samvete att svikta.

Intrigen tangerar en kriminalromans. Brott finns, men upplösning/utredning är av en något annorlunda art. Men det är inte för spänningen man läser den här boken. Texten kramar läsarens hjärta med den oförställda kärlek som Arto visar Bodil och för den totala tillit som hon visar sin far.

Miljön är inte vacker. Inte heller situationen. Men Arto lyfter deras liv över den skamfilade ytan och gör det oskattbart. Det ganska korthuggna språket i boken passar med karaktärerna och gör att det är lätt att älska dem. I nöd och lust.

Betyg: 5 tomteluvor  



Foto: Gabriel Liljevall

måndag 28 september 2020

Veckans Tio i Topplåt 762

Creedence Clearwater Revival: Have You Ever Seen The Rain
In på listan 13 mars 1971
Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2

söndag 27 september 2020

Håkan Norebäck: En sista vinter - Bokomdöme

 

En sista vinter

Av Håkan Norebäck

Forum 2020

ISBN 9789137154749, Inbunden, 272 sidor

 

Författaren har valt att berätta denna tragiska historia i jagform. Där finns ett problem. Trots att berättaren rimligen känner till det mesta som hänt runt honom så avslöjas bara en liten bit i taget. Ungefär som i en traditionell kriminalroman, som då inte är skriven i första person.

Annars är det en ytterst välskriven berättelse. Den handlar främst om Jonny som återvänder hem efter att ha suttit i sluten psykiatrisk vård. Han är en impulsiv och ganska våldsbenägen person. Mycket av beteendet är präglat av hans uppväxt som färgad och adopterad.

Att vara det i en liten ort som Hultsfred kan förmodligen knäcka vem som helst. Jonny hamnar tidigt i dåligt sällskap med missbruk och mindre brott. När han sedan får skulden för sin lillebrors död vänder sig hela orten emot honom och han reser iväg så fort han får chansen.

Åter i Hultsfred i vuxen ålder får han på en gång konflikter att ta tag i.  Ingen har glömt. Dessutom försvinner en man som Jonny tidigare har haft en konflikt med. Återigen är alla säkra på att Jonny ligger bakom. Inte ens polisen utreder någon alternativ gärningsman.

Det handlar mycket om fördomar, men ännu mer om familjeband och skuld. Det senare bär Jonny hela tiden på. En skuld som ändå är skapad av andra. Det är jobbigt att läsa om hans liv, samtidigt som han inte gör mycket själv för att komma på rätt köl. Samtidigt som man sympatiserar med honom vill man säga åt honom att ta sig i kragen.

Detta är ingen traditionell kriminalroman, men eftersom boken ändå innehåller både mord och en viss utredning gränsar den ändå till den genren.

Betyg: 4 tomteluvor 


Foto: Gabriel Liljevall


fredag 25 september 2020

Veckans Tio i Topplåt 761

Janis Joplin: Cry Baby

In på listan 31 juli 1971
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 10


torsdag 24 september 2020

Erik Lewin: Arvet efter oss - Bokomdöme


Arvet efter oss

Av Erik Lewin

Bokförlaget Nona 2020

ISBN 9789188901880, Inbunden, 320 sidor

 

Här blir läsaren förflyttad några år framåt i tiden. President Trump har förlorat valet och blivit ersatt. Det verkar också som om public service TV har blivit ersatt av TV4, men det är mer osäkert.

Men det som är mest påtagligt är att det inte har hänt så mycket för att förbättra miljön. Greta Thunberg är inte längre lika aktuell och det verkar som om miljöfrågorna har tappat i intresse.

Miljörörelsen däremot lever och protesterna blir allt ivrigare. I den här mycket tankeväckande och sinnrika intrigen konkurrerar två olika fraktioner om uppmärksamheten. Den fredligare aktivistgruppen, TER, är kanske inte så fredlig med dagens mått mätt. Men jämfört med den mer terroristliknande organisationen, KIL, är de mer rumsrena. KIL går bokstavligt talat över lik för att nå ut med sitt budskap.

Båda grupperna har tröttnat på samhällets, på politikernas flathet och vill åstadkomma snabba förändringar. De får viktiga funktioner att stanna. Trafiken i Stockholm stängs ner helt. Arlanda och Bromma upphör med flygtrafik.

När våldet blir för grovt måste polisen agera. Kommissarie Lagström tar till oortodoxa metoder , vilket också får konsekvenser för honom själv.

Erik Lewin har verkligen skapat en nagelbitande thrillerintrig. Det är ett bra div i berättelsen. Man skulle kanske ha önskat sig djupare persongestaltningar och dialogen är minst sagt lite naiv och stolpig.

Författarens efterord är starkt. Där redovisar han sina egna känslor om miljöförstöring, om kampen för att skapa ett bättre samhälle. Men han uttrycker också sin avsky mot extremister och terrorister. Det gör han med ett hjärta som känns. 

Betyg: 3 tomteluvor  



Foto: Mattias Bardå
 

Buthler & Grimwalker: Kastvindar - Bokomdöme

 

Kastvindar

Av Buthler & Grimwalker

Bokfabriken 2020

ISBN 9789178352326, Inbunden, 331 sidor

Ljudbok, 11 timmar 39 minuter, Uppläsare: Jonas Malmsjö

 

Den här boken har jag konsumerat med öronen. Det ger alltid en något annorlunda upplevelse eftersom uppläsaren tillför en dimension till. Här är det Jonas Malmsjö som jag i detta fall inte helt uppskattar. På något sätt väser han fram texten, kanske med en tanke på att det då ska bli mer spännande. Det blir det inte. Och emellanåt faller han in i ett barnsligt tonfall som absolut inte passar till denna typ av intrig.

 Författarparet återkommer med en andra bok om Alex Storm. Han fortsätter med sin kriminella verksamhet samtidigt som han säger sig vilja lämna den olagliga verksamheten. Även hans fru Jessica, som först varit ovetande om sin mans verksamhet, vill bryta sig loss. Men hon har i sin tur gjort sig skyldig till mord, vilket inte Alex känner till.


Alex bror, Peter, är verksam i Hongkong. Han leder triaden som är på gång att ta över all brottslig verksamhet och har inga skrupler för att nå dit. Våld fungerar alltid. Han har utsett Alex till att leda den verksamheten i Europa. Han skickar en av sina skickligaste torpeder till Sverige för att kontrollera att allt går som han vill.

I Sverige försöker Alex ta över all kokainhandel, men kommer i krig med alla andra brottssyndikat. Även här blir det våldsamma konflikter med fruktansvärda efterverkningar. Naturligtvis är inte heller polisen overksam, Nina Trygg på Säpo är i hasorna på Alex.

Låter det rörigt. Jo, det kan man säga. Men det är också extremt actionfyllt. Som läsare får man inte en lugn stund. Allt som kan gå illa gör också det. På ett extremt våldsamt sätt. Ingen lägger fingrarna emellan.

För de som gillar explicit action är det här boken att läsa. Själv saknar jag lite av den humor och självdistans som den första boken innehöll. Nu har författarna släppt tyglarna och låter fördämningarna brista.

Boken har ingen specifik handling, det är mer som ett brottstycke ur den pågående processen med triadens övertagande av svensk kriminalitet, kombinerat med Alex försök att bryta sig loss.

Kanske önskar jag mig ett steg tillbaka, en liten handbroms. Utan att det ska gå ut över dramatiken naturligtvis, det är knappt att man hinner med nu.

Betyg: 2 tomteluvor  



Foto: Martin Magntorn

Louise Björnlund: Mentorn - Bokomdöme

 

Mentorn

Av Louise Björnlund

Björnlunds Förlag 2020

ISBN 9789198625233, Pocket, 384 sidor

 

Jag måste börja med att vara lite gnällig gubbe. Titeln, Mentorn, är för mig ganska obegriplig eftersom jag inte finner någon relevans med boken.

Att vara egenförläggare är inte lätt. Louise Björnlund har kämpat på och kommer nu med sin tredje bok i serien Skärgårdsmorden om den lokala guiden Kina Bergsmed. Det är då extra trevligt att konstatera att författaren utvecklas, att hon blir bättre och har viljan och förmågan att ta till sig kritik. Det är inte så att hon når himmelens höjder än, men boken skulle mycket väl kunnat komma ut på ett mer etablerat förlag. Det finns många sämre kriminalromaner som gör det.

Det här handlar om gängkriminalitet och ungdomsbrottslighet. Det är inte några små brott författaren skildrar. Förutom trakasserier och misshandel begås här de mest bestialiska och vidriga mord. Kina hittar ett lik i en båt på drift och ett offer hittas av dykare i de gamla gruvschakten på Utö. Mördaren verkar känslokall och beräknande.

Läsaren får en trevlig dos med skärgårdsmiljö mellan hemskheterna. Det är bra att lyfta fram en miljö som är så pass intressant och vacker. Karaktärerna är ojämnt gestaltade. Poliser och andra runt om dem saknar lite djup. Dessutom kan man återigen ifrågasätta skärgårdsguiden Kinas roll. Hur hon kan få ingå i polisutredningar är en gåta.

Beskrivningarna av ungdomsgängen är iskallt pricksäkra. Författaren lyckas skickligt gestalta deras cyniska känslokyla. Där ligger bokens styrka och stora behållning.

På det hela taget är detta en gedigen kriminalroman även om det finns en del schabloner och klichéer. Som till exempel kursiva delar från gärningspersonens synvinkel. Dessutom fanns här en sak som alltid får mig att ana gärningsmannen tidigt. Jag kan inte avslöja vad av spoilerskäl.

Jag är övertygad om att författaren kommer med en fyra också, och då har hon säkert tagit ytterligare ett litet steg i kvalitetsutvecklingen.

Betyg: 3 tomteluvor  




onsdag 23 september 2020

Britt Peruzzi: Stilla vatten - Bokomdöme

 

Stilla vatten

Av Britt Peruzzi

Bazar 2020

ISBN 9789180060653, Inbunden, 371 sidor

 

Redan författarens första bok Aldrig glömma gav en hint om vad som komma skulle. Hon startade då ett författarskap som kan bli både långvarigt och minnesvärt. Hon gav slow crime ett ansikte. Inte för att hon är ensam med att skapa tillbakalutade intriger utan mer för att hon gör det så förbaskat bra.

Hon har förlagt sina handlingar till Nice på franska Rivieran. Alldeles tydligt en plats som hon själv älskar. Hon har skapat en huvudperson som är kommissarie och med italienska rötter. Bortsett från polistiteln stämmer även det överens med henne själv. Att döma av hur stor plats mat och dryck tar i hennes berättelser är jag övertygad om att det också är något som är viktigt för henne.

Polisen heter Alda Luppi och hon lider av en sjukdom som gör att hon ibland (inte alltför ofta) drabbas av en förlamande huvudvärk. Naturligtvis gör det henne sårbar. Visserligen är hon en bestämd kvinna, men hon har verkligen en mänsklig och lite bräcklig sida som gör henne påtagligt sympatisk.

Nu hittas en känd och välbärgad fastighetsmäklare mördad på den berömda stranden i Nice. Vem vill honom så illa? Och vad hade han egentligen där att göra? Alda Luppi blir tvungen att avbryta sin semester för att försöka få rätsida på fallet. Hennes efterforskningar leder henne bakåt i tiden. Det verkar som om allt handlar om pengar. Men är det verkligen sanningen? Alda tvivlar.

Alda Luppi och hennes polispartner Enzo Santone kryssar sig fram, funderar och pratar med många människor. Dessa samtal är alltid intressanta och även om det är förhållandevis händelsefritt blir det spännande. Kanske tappar historien det lilla tempo den har emellanåt, men det tar snart ”fart” igen.

Hela tiden finns karaktärernas måltider som en angenäm kuliss att smaka på. Det skulle kunna ta över intrigen, men Britt Peruzzi har funnit en bra balans där.

Det här känns som om det skulle bli en stående julklapp till alla deckarläsare av den gamla stammen. Oblodiga men spännande historier med både humor och allvar.

Betyg: 4 tomteluvor  


Foto: Magnus Liam Karlsson


Märkliga skivomslag 780

Märklig kameravinkel som gör James Boys till huvudfotingar. Ben, armar och stort huvud. Men liten kropp.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

tisdag 22 september 2020

Karin Collins: Under isen - Bokomdöme

 

Under isen

Av Karin Collins

Schildts & Söderströms 2020

ISBN 9789515250377, Inbunden, 302 sidor

 

Författaren är bosatt i England men är finlandssvensk. Detta är hennes andra roman. Jag har förmodligen fått den skickad till mig för att den handlar om ett mord och därför möjligen ska klassas som en kriminalroman. Som en sådan gör den inte mycket väsen av sig. Det är först i sista fjärdedelen av boken som ett brott begås och någon form av utredning/uppklarnande följer.

Däremot är det en mycket stark roman. Karin Collins är fenomenal på att gestalta sina karaktärer och att beskriva sina miljöer så att läsaren känner sig på plats. Med på samma resa. Jag gör gärna en parallell med Stina Jackson här.

Den unge pojken Peter hittar en ung kvinna oklädd och gråtande i vintersnön. Han försöker hjälpa henne och dras framledes omedvetet till henne. Hon sitter fast i ett hopplöst förhållande med en man som misshandlar henne både fysiskt och psykiskt.

Åke, hennes granne, är en annan person som hon vänder sig till. Men han är gravt alkoholiserad och klarar inte ens av att ta hand om sig själv. En annan huvudperson är Gunilla som är allmänt missnöjd. Hennes liv har inte blivit som hon har tänkt sig och nu lägger hon mest skulden på andra för det. Hon är syster till Åke, men det vill hon knappt kännas vid.

Dessa karaktärer bildar grunden för romanen. Deras liv, deras drivkrafter och absolut deras tillkortakommanden skildras på ett förhållandevis odramatiskt sätt. Men det är fängslande och spännande i det lilla vardagsformatet. Det lilla som sker får stora konsekvenser.

Karin Collins är uppvuxen i Hangö och det är också där hon har förlagt sin roman, i det lilla Gunnarstand. Ett ganska inskränkt samhälle i mitten av 80-talet.

De olika karaktärerna får liv av författarens penna och de är alla rejält intressanta att följa. Även om man förstår att de går mot någon form av katastrof. Tack Karin Collins, för denna läsupplevelse. Men någon deckare är det inte!

Betyg: 5 tomteluvor  


Foto: Dave Collins


måndag 21 september 2020

Ulf Lindström: Det nionde livet - Bokomdöme

 



 

Det nionde livet

Av Ulf Lindström

Southside Stories 2020

ISBN 9789188725752, Inbunden, 479 sidor

 

Det här är en högst originell bok. Den liknar ingen annan. Både språk, intrig och upplägg är innovativt spännande. Ulf Lindström har tidigare givit ut en rosad trilogi om Andreas Falck, En god man, Jobs bok och Rädda barn. Efter sex års frånvaro på bokhandelsdiskarna återkommer han nu. Med besked.

Huvudpersonen Marie Benedetti är en mycket skicklig polis. Hon har dock drabbats av ALS och blir omplacerad till skrivbordsarbete. Hennes tjänst kallas dokumentalist hos polisen i Varberg. Det är inget som hon trivs med. Hon vill vara i hetluften. Hon vill handgripligen utreda.

En ung pojke, en rom, hittas död i en container i ett av stadens mer fashionabla områden. Vad gjorde han där? Vem är han och allra främst vem har dödat honom? Utredningen går minst sagt på sparlåga vilket gör Benedetti frustrerad.

Det finns en läcka på polishuset som delger pressen information. Allt talar för att det är Benedetti och hon blir utmobbad. Överhuvudtaget handlar boken mycket om polisens arbetssätt som innefattar både verbala och fysiska övergrepp. Språket emellan dem är minst sagt rått och opolerat. Det är förvisso en polisroman, men det är ingen smickrande bild som Ulf Lindström målar upp.

Hela tiden blir huvudpersonen allt sjukare och svagare. Men hon har gett sig på att hon ska lösa brottet, som också följs av flera dödsfall. Det ska bli hennes sista gärning.

Boken är fylld av kamp. Mot övermakten och mot den obotliga sjukdomen. Marie Benedetti för en inre monolog och faller ofta in i det drömtillstånd där hon själv likställer sig med olika djur. Allt sammantaget gör att boken tangerar gränsen för vad en kriminalroman anses vara.

Även om det blir på tok för långt och utdraget gör ändå den annorlunda intrigen och den oväntade skrivartekniken detta till en högst läsvärd roman.

Betyg: 4 tomteluvor  


Foto: Tanja Berko


Veckans Tio i Topplåt 760

Giorgio: Son Of My Father

In på listan 25 mars 1972
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 10


fredag 18 september 2020

Veckans Tio i Topplåt 759

Dave Davies: Susannah's Still Alive

In på listan 6 januari 1968
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 4


torsdag 17 september 2020

Anna Karolina: Försvararen - Bokomdöme

 

Försvararen

Av Anna Karolina

Bokfabriken 2020

ISBN 9789178354870, Inbunden, 336 sidor

 

Minns ni Perry Mason? Minns ni Paul Drake? Den sistnämnde var detektiv och utredare åt Perry. Även om detta inte är någon rättegångsthriller är det lite så som tanken är bakom Anna Karolinas första bok i serien om Ebba Tapper. Ebba är ex polis och alkoholist. Den omtalade försvarsadvokaten Angela Köhler dammar av henne och anlitar henne som utredare.

När det kända före detta fotbollsproffset Nicolas Moretti vaknar upp efter ett drogfyllt julfirande gör han det i knät på sin mördade tvillingsyster Jasmine. Givetvis blir han huvudmisstänkt. En minst sagt dramatisk upptakt på boken, och därmed är ribban lagd. Boken är fylld med överraskande dramatik och de lugna stunderna är få.

Ebba har det inte lätt. Hon brottas med sitt alkoholbegär, hon konfronteras med gamla poliskamrater som inte direkt är hennes bästa vänner. Allra svårast har hon i samarbetet med Angela. Advokaten verkar arbeta med dubbla agendor. Kan Ebba lita på henne? Kan hon lita på någon?

De flesta karaktärerna i boken är opålitliga. Är det någon som talar sanning? Anna Karolina har ett sjå med att lotsa läsaren mellan olika lögner och diverse märkliga scener. Hon gör det skickligt även om handbromsen kanske kunde ha använts oftare. På de alldeles lagom många sidorna har författaren pressat in mycket, somligt kunde kanske ha sparats till senare delar i serien. Hon lyckas också med något som få deckarförfattare har gjort på senare tid, hon får mig att tappa hakan genom bokens upplösning.

För en serie ska det bli. Ännu en med ganska suspekta huvudkaraktärer, personer som inte alltid följer lagens ramar. Varför inte? Jag följer gärna Ebbas och Angelas fortsatta samarbete. Om de står ut med varandra. Om de överlever.

Betyg: 4 tomteluvor  



Foto: Martin Magntorn

Kerstin Bergman: Oskuld och oleander - Bokomdöme

 

Oskuld och oleander

Av Kerstin Bergman

Southside Stories 2020

ISBN 9789188725691, Inbunden, 365 sidor

 

Kerstin Bergman är en av Sveriges mest sakkunniga när det gäller kriminalromaner. Naturligtvis blir man då extra nyfiken när hon ganska otippat debuterar med en egen deckare. Redan titeln får mina tankar att fara iväg till Dorothy Sayers, HK Rönblom och Maria Lang. När sedan huvudpersonen har fått namnet Iris Bure öppnas alla nostalgiska vibbar. Einar och Puck Bure var några av Maria Langs återkommande karaktärer, och de återfinns båda i alla de nya filmatiseringarna.

Det är verkligen en lite gammeldags deckare. Våldet är minimerat, karaktärer och miljö har fått ta stor plats. Det känns verkligen som om författaren bidrar med mycket från sin egen uppväxt. Handlingen är förlagd till Ekerö där också Kerstin Bergman växte upp. Skriv där du står är ett begrepp som man ofta hör, när rådet är att skriva om sådant man kan och känner igen. Just Ekerö har fått ta mycket plats. Det är nästan så att kommunen kan använda boken som turistreklam. Sevärdheter, restauranger, fik och badplatser beskrivs detaljerat.

Det är också en återvändardeckare, som är så vanligt för närvarande. Här är det Iris Bure som återvänder till sitt föräldrahem efter många år. Hennes faster Irma har bott där utan att hon har haft någon större kontakt med Iris. Men Irma har gått bort och huset ska städas och säljas.

Vi får följa röjningen av både hus och trädgård. Detaljerat får läsaren ta del av varje pryl som finns där. Likaså beskrivs trädgården in i minsta detalj. Det märks att författaren är intresserad av just trädgård. Det är beskrivet så att man ser allt framför sig, men blir också lite tjatigt. Att dessutom få reda på vad som finns i varje kartong i huset hejdar läsupplevelsen en smula.

Naturligtvis finner Iris underligheter. När hon själv bodde där försvann ett grannbarn och även en hund. Kan hennes fasters efterlämnade saker ge några svar på detta? Vem gräver i trädgården på nätterna, och är den gamla barndomskamraten och charmören Jonas verkligen att lita på? Frågetecknen är många.

Kerstin Bergman beskriver allt detta mycket ingående och med en stilla engelsk humor. Det är behagligt att läsa, men kunde som sagt ha koncentrerats något. Hennes språk är utan anmärkning och det känns på något sätt som om Iris berättar och beskriver sig själv från ett utanförperspektiv. Det är skrivet i jagform, men Iris är ändå en iakttagare av sig själv.

Författaren har definitivt en helt egen stil som inte behöver slipas alltför mycket inför kommande böcker. Om det blir några? Om Iris har mer att berätta?

Betyg: 4 tomteluvor 


Foto: Andreas Gruvhammar