torsdag 30 oktober 2008

Dartarenan börjar ta form

Det mesta är ny byggt inför helgens darthappening i Stadshagen. Banor och tavlor är uppe och Magnus Caris har en egen P-plats precis utanför dörren. Bilder finns på http://picasaweb.google.com/harryfriberg/Server3# . Vi syns i helgen! Välkomna!

Men at work

Nu är bygget igång inför darttävlingen Simply The Best Open. Några bilder på alla våra Byggare Bob kan du se här http://picasaweb.google.com/harryfriberg/Server2# . Kanske blir det lite fler bilder i morgon kväll.

onsdag 29 oktober 2008

Radarparet

Ikväll träffade vi författarna Börge Hellström & Anders Roslund i Sällskapet Deckarvännerna. De har gett ut fyra prisade och prisbelönta böcker och är på gång med en femte.

Deras kriminalromaner hamnar mycket om skillanden mellan hämnd och upprättelse. Ofta skriver de om våld och övergrepp mot barn och ungdomar vilket gör deras böcker i många stycken plågsamma att läsa. Ämnena de tar upp är angelägna och känns viktiga att belysa. Och trots att ämnen är just plågsamma har böckerna ett högt underhållningsvärde och är bitvis fyllda av humor. Som kontrast till allt elände figurerar den ganske tväre och omöjlige polisen Ewert Grens som har pippi på Siw Malmkvist som han lyssnar till i tid och otid. Mest otid.

Börge Hellström nedanför någon av Odd Fellows gamla storsekreterare. Gammal anfader, eller?
Läs dem, vet jag! De är absolut värda en stor publik. De heter i ordning: Odjuret, Box 21, Edward Finnegans upprättelse och Flickan under gatan. De kan läsas fristående var för sig och inte nödvändigtvis i rätt ordning även om samma poliser dyker upp i alla böckerna.

Anders & Börge hade mycket att berätta och publiken var både andlös och frågvis. På det hela taget en trevlig kväll som Herr Omar skulle ha sagt.

tisdag 28 oktober 2008

Sagobröllopet på Solta Kapitel 3

Efter bröllops- och dopakten for vi med alla dekorerade bilar till slottet Martinis-Marchi i Maslinica, den lilla fiskebyn där vi också bodde. Slottet fungerar numera som hotell och restaurant. Brudparet skulle givetvis tillbringa bröllopsnatten där. Rummen är få men mycket vackra. När gästerna anlände till slottet tog brudparet emot på borggården. En borggård som var ombyggd till bassäng. Anna-Maria, Anders & Leah var placerade i tronar på ena kortsidan och skålade därifrån med alla gästerna i kroatisk champagne. Dragspelaren spelade, solen sken, champagnen flödade och alla var iklädda sina fina kläder och utrustade med extra stora leenden. Familjevis fick gå fram och gratulera brudparet samt fotograferas med dem. Jag har inte sett bilden ännu, men längtar efter det. Bilden av det vackra brudparet + Leah, och hustrun och jag uppklädda och med fina hattar. Så småningom vankades det bröllopsmiddag, en middag som tog mycket lång tid eftersom den avbröts hela tiden av dans och andra små händelser. Menyn var kroatisk och mycket, mycket god. Det här fick vi smaka på:

First Course
Cheese, Prscuito, Fish Pate, Octopus Salat, Fish Carpaccio
Second Course
Beef Soup

Third Course

Black Risotto, Scampi Risotto

Main Course

Roasted Veal with Roasted Potatoe

Dessert

Wedding Cake

Vine

Red Wine: Zlata Plavac från Peljesac White Wine: Chardonay Krauthaker från Istrien.
En liten orkester som hette Trio Adria underhöll och spelade dansmusik. Det var trängsel på dansgolvet, och som jag berättat tidigare, kroater sjunger. När bruden eller brudgummen lämnade lokalen passade många på att stjäla en kyss av den kvarvarande makan/maken. När det klingades i glaset innebar det inte att någon skulle hålla tal, däremot tvingades brudparet upp stående på stolar för att kyssas. Tal hålls sällan i Kroatien, men det blev några ändå. Och Anna-Marias bror Karlo dansade en exotisk solodans. Den var nog inte från Kroatien. Självklart skulle brudbuketten kastas mot väntande ungmör, och den lyckliga torde då vara nästa i tur att få en ring trädd över sitt finger. Närmare natten serverades bröllopstårtan som toppades av två åsnor som kapades. Frampå småtimmarna lullade hustrun och jag hem till vår lägenhet. Jag tog en bild av slottet – den blev suddig, konstigt! Tursamt nog hade vi rekognoserat och hittade i mörkret. Men det var skönt att bo i samma by. De återstående dagarna i Kroatien turistade vi på Solta förutom en dag när vi blev bjudna på fisketur av familjerna Grbin & Falkum. Med på trippen var brudparet, Anna-Marias pappa, hennes kompis Anna och två kroatiska fiskare. I halvtid byttes pappa Zeljko ut mot hennes bror Karlo. Vi började givetvis fisketuren med en riktig kroatisk ”stänkare”. Det smakade som tjära blandat med grus ungefär. Mjauu! Nu blev det inte så mycket fisk, nästan ingen i själva verket. Bara några små guldbraxen. Möjligtvis beroende på ”stänkarna”, men jag tror inte det. Vi hade nog bara oflax. Tanken var annars att vi skulle äta fångsten till middag, men det blev en trevlig matstund hos Grbins med kött på menyn i stället. Men det var en fantastisk båttur runt Solta. Ön är ännu vackrare sedd från sjösidan. Vi var tvungna att stanna, dels för att äta, men också för några dopp i Adriatiska havets klarblå vatten. Mot slutet av färden fick vi motorstopp och det började ryka påtagligt ur motorn. Nu visar det sig att båtmotorer på Solta är ännu äldre än deras bilar, från världskriget någon gång, osäkert vilket. Kamremmen hade vridit sig. Den ene fiskargubben började meka och fick efter avsevärd tid remmen rätt igen. Motorn gick igång, började låta och ryka. Stopp igen. Den andre gubben började bli orolig, men försäkrade när han ringde hem att allt var lugnt och att vi snart skulle vara i hamn. Men oron växte och han föreslog sjöräddningen. Vi var ju på drift mot Italien. Då tog den första gubben fram en ny kamrem!!!!!!!!!. Den hade han nog sparat till framtida behov, och framtiden hade inte inträffat än. Men nöden hade ingen lag, så han monterade den. Och sedan tuffade vi hem, lugnt och fint.

Så småningom var vi tvungna att lämna detta vackra, gästfria och underbara land. Jag har fått ett nytt favoritresmål. Det finns så många vi vill tacka för att de gjort denna sagoresa till vad den blev. Tack alla, alla, alla, alla!!! Vi kommer tillbaka – tummis!

Hustrun flög hem och jag flög till Österrike, men den historien har jag redan skrivit.

måndag 27 oktober 2008

Cabaret

Richard Wolff & Helena Bergström

Igår kväll delade vi ut julklappar igen. Den som spar han har. Hustrun & jag hade gett döttrarna, en pojkvän och mina syskon en biljett till Maria Möller Show i julklapp. Tyvärr blev föreställningen inställd och vi kunde inte hitta något nytt lämpligt datum.
Joel Grey i filmen Cabaret

Så det fick bli Cabaret på Stadsteatern istället. En härlig föreställning där Richard Wolff verkar vara född till rollen som conferencier. Musiken går jag och nynnar på fortfarande - Willkommen, Bienvenue, Welcome - den har suttit i bakhuvudet sedan man såg filmen med Liza Minelli och den fantastiske Joel Grey. Men kvällens största behållning var nog ändå det udda paret Siw Malmqvist och Sven Wollter. Siwans röst är fylld av erfarenhet i sångerna och Wollter bevisar att man inte behöver ha någon strålande sångröst för att framförandet ändå ska bli av bästa märke. Rutin, utstrålning, säkerhet och mest av allt känsla - allt finns hos Wollter. Helena Bergström är tyvärr hans motsats, hon är inte heller någon sångerska, men hon lyckas inte helt fylla sin roll med bara skådespelartalang. Det är inte dåligt, men i en jämförelse med de övriga bleknar hon.


Siwan & Wollter i Ananas-scenen


På det hela taget, en trevlig kväll.

fredag 24 oktober 2008

Simply the Best Open

Nästa helg arrangerar vår dartklubb en tävling i Stadshagen. Tävlingen heter Simply the Best Open. Ödmjukt och bra. Dartspelare som vill se hur den tomma lokalen ser ut kan gå in på http://picasaweb.google.com/harryfriberg/Server# . Nu ska bara lokalen fyllas av dartbanor , och framför allt, av trevliga och tävlingsglada dartspelare. Välkomna!

onsdag 22 oktober 2008

Dansbandskampen

Värsta skräp jag sett. Började med att något band med namn typ Bengt Dennis spelade en Kisslåt. Där sattes nivån. Och Peter Settman flåsade runt för att se till att hans programidé som produceras av hans produktionsbolag Baluba skulle vara värdigt bästa lördagstid på SVT. Och skuffa undan Svensson, Svensson.

Nu kan man med gott samvete låta TV'n stå avstängd lördagkvällar och istället ägna sig åt något vettigare. I väntan på PÅ SPÅRET.

tisdag 21 oktober 2008

Trötta skallar

Bajen besegrade Djurgården med 3-0 igår på Råsunda. Helt rättvist. De var det enda laget som ville något. Djurgårdsspelarna såg trötta ut, tränarna såg trötta ut, publiken såg trött ut, domaren såg trött ut. Bara dryga 12.000 åskådare. Interna slagsmål på läktarna. Oengagerade reportrar på TV.

Håller luften på att gå ur fotbollen?

söndag 19 oktober 2008

Omdömen om böcker

Jag har ju roat med mig med att skriva små omdömen om de svenska deckare jag läser. Den uppmärksamme bloggläsaren har kanske lagt märke till att det skrivandet legat nere en tid.

Eftersom jag mest varit på resande fot ett tag har jag inte läst så många nya böcker. Det har istället blivit en hel del gamla olästa författare.

Nu har jag börjat lämna omdömen igen. De återfinns längst ner på bloggen. Jag har medvetet utelämnat alla gamla böcker jag plöjt igenom......utom en pärla av Karl Benzon från 1908.

Även filmomdömena har jag börjat uppdatera, nu när det finns mer tid på hemmaplan igen.

Text som lästes på Anna-Maria & Anders bröllop 5 september 2008

Invitationen av Oriah Mountain Dreamer

Det intresserar mig inte om det du berättar är sant.

Jag vill veta om du kan vara sann mot dig själv, även om du gör någon besviken, om du kan bära anklagelsen om svek utan att svika din egen själ.

Jag vill veta om du kan vara trofast, och på så vis vara värdig att tro på.

Jag vill veta om du kan leva med misslyckanden, dina eller mina, och ändå stå kvar vid stranden och ropa över vattnet till fullmånens silver: "Ja!"

Det intresserar mig inte vem du är eller hur du har kommit hit.

Jag vill veta om du kommer att stå mitt i elden med mig, utan att rygga tillbaka.

Det intresserar mig inte var, vad eller för vem du har studerat.

Jag vill veta vad som håller dig samman från insidan, när allt annat rasar samman.

Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du verkligen tycker om det sällskap du har i de tomma stunderna.

lördag 18 oktober 2008

Sagobröllopet på Solta Kapitel 2

Kyrkan i Donje Selo
Alla härliga upplevelser till trots, vi var ju i Kroatien för att bevista ett bröllop och ett dop. Så på torsdagseftermiddagen begav vi oss till hamnen i Split för att ta bilfärjan till ön Solta. Många av passagerarna var på väg till samma begivenhet. På båten mötte vi brudgummen Anders, Anna-Marias pappa Zeljko, hennes kompis Anna och många fler. Och vi blev genast bjudna av Zeljko till förfest samma kväll på en restaurant i Rogac’ som hamnbyn heter. Jag behöver väl egentligen inte berätta att solen sken från en klarblå himmel och att det var sisådär 33 grader. För det var det hela tiden. Vi skulle bo i en lägenhet i Maslinica, en liten fiskeby på västra udden av ön som endast är 18 km lång och ett par kilometer som bredast.
Leah med sin mormor & farmor
Först åkte vi till Anna-Marias morfar gamla hus i Donje Selo där brudparet bodde. Och nu fick vi träffa Branka, Anna-Marias mamma och för första gången lilla Leah live. Och mormor…och farmor…och alla andra supertrevliga släktingar och vänner. Och vilken syn, dessa fyra vackra kvinnor i rakt nedstigande led …mormor, mamma, Anna-Maria och Leah.

Eftersom det var lite knepigt att hitta huset fick vi ledsagare och begav oss dit. Vilket ställe att bo, på ett litet berg med utsikt övar Adriatiska Havet och öarna i närheten? Och där fanns balkong åt alla håll så att man kunde välj på skugga eller sol.
Efter en snabb dusch och lika snabbt ombyte, man kan inte gå på kalas i svettig Hajduk Splittröja. Jag har lovat Anna-Maria att ha fotbollslaget Hajduk Split som favoriter. Jag håller löftet, även om jag aldrig sett dem spela i verkligheten. De ligger just nu tvåa, efter ärkerivalerna Dinamo Zagreb. Förfesten var på en liten kroatisk restaurang, utomhus givetvis. På det sättet lärde vi redan en dag i förväg känna de flesta bröllopsgästerna. Och pappa Zeljko agerade stolt tupp, medan mamma Branka höll en lägre profil. Anna-Maria och Anders gled omkring och pratade glatt och tålmodigt med alla. En släkting vars namn jag glömt (jag är dålig på namn, skulle kunna fråga hustrun) sa att han var pingisspelare och fortfarande spelade mot Hasse Alsér. Måste ha varit på ett andligt plan då. Anna-Marias bror Karlo agerade tolk och höll igång.


Hustrun & Zeljko
Festen var fantastisk, mycket glädje och framför allt mycket sång. Kroater sjunger nästan lika mycket som walesare. God mat & dryck tillsammans med glada oförställda människor, det kan inte bli bättre. Men den stora dagen var ju på gång så många tackade för sig innan det var för sent. Tack för en trevlig fest!! Jag tror att farmor, över 80 i rullstol, fortfarande var kvar. Hon vägrade lämna något osett

Vi började bröllopsdagen med att turista lite på ön. Där finns endast en liten by som har blivit turistanpassad, Necujam. Där finns lägenhetshotell, pool och lite annat. I övrigt är ön ganska orörd. Tyvärr flyttar många till fastlandet eller utomlands. Därför bor där mest äldre på ön. Och det finns många sommarhus. Så på sätt och vis lever ön på turism i alla fall, även om turisterna inte är charterresenärer. En annan märklig sak är bilarna på ön. De är lätta att känna igen. De verkar vara gjorda på 70-talet allihop. Nyare bilar tillhör tveklöst turister.
Men nu åter till bröllopet. Hustrun och jag svidade upp oss och åkte till huset i Donje Selo där det bjöds på mat, dryck och underhållning innan det var dags. Dragspelaren höll igång i värmen hela tiden. Puh. Dessutom lovande att han att för all framtid spela gratis om lilla Leah någon gång skulle hoppa höjd lika högt som kroatiskan Blanka Vlasic. Leah har ju litet att brås på. Pappa Anders är en elithöjdhoppare. Givetvis var de ”gamla damerna”, mormor & farmor m fl., på plats. De missade ingenting.


Så småningom kom pappa Zeljko fram och presenterade den vackra bruden. Och här var det inte som hemma. Brudgummen och bruden fick posera inför kamerorna även innan bröllopet. Nu ihop med Leah som var klädd i sin fina vita dopklänning. Därefter var dags för brudpar och alla gäster att tåga till den lilla stenkyrkan i byn. Så har man gjort i urminnes tider, men kanske inte alltid i solglasögon. Anna-Maria gick främst flankerad av sin far och sin bror. Alla personer efter vägen bjöds på en liten stänkare, det var Jägermeister i flaskan denna gång.
När alla hade samlats i kyrkan började prästens show. Det enda han inte gjorde var väl att dansa, eller missade jag något? I värmen ilade han omkring vid altaret (jag höll på att skriva scenen) och höll koll på allt som hände. Sa åt de som läste att läsa högre...uppmana barnen att leka och ha roligt...kalla Anders för allt annat än Anders mm mm. Min kroatiska är bristfällig så mycket gick förbi. Men applåder och många skratt i kyrkan var kanske inte vad man väntade sig av ett kroatiskt bröllop. Många vackra körsånger och både bruden och brudgummen sa JA. Fattas bara annat, de var ju redan gifta i Norge. Hur skulle det se ut om de sa ja på det ena och nej på det andra bröllopet.

Bröllopet hölls mestadels på kroatiska, men även på svenska, norska och engelska. Bl. a annat läste fyra bröllopsgäster samma text, fast på olika språk. Texten kan du läsa i mitt nästa inlägg. Efter vigselakten vidtog Leahs dop. Hon var så snäll och lät sig hanteras och namnges utan större protester. Flankerad av sina dopvittnen blev hon nu Leah på riktigt.

Utanför kyrkan kastade vi ris (fågelvänligt som bruden hade anskaffat, hon tänker på allt) och blåste såpbubblor. Fotografering och mycket kramande. Prästen hade snabbt bytt om till FILA-t shirt, men var fortfarande lika svettig. Han drog snabbt i sig fyra Jägermeister, jag fick skåla med honom på den andra. Och vips, såg han ut att vara mycket lycklig. Efter några fler av samma sort var det dags att åka till bröllopsmiddag, och vi stuvade in oss i diverse bilar. Alla fordon var dekorerade med rosetter, även vår.

Men om bröllopsmiddagen får ni läsa i nästa kapitel.

söndag 12 oktober 2008

Hur är det möjligt 2?

Jag såg fotbollslandskampen mellan Sverige och Portugal på TV8 igår. Idag såg jag ett sammandrag av samma match på Eurosport. Deras kameror stod tydligen på andra långsidan. Det gjorde att det kändes som en helt annan match. Vissa farliga situationer var plötsligt inte farliga och tvärtom. Hur är det möjligt?

Hur är det möjligt?


Igår såldes två konserter i Globen med AC/DC ut på 15 minuter????
Redan nu finns det gott om biljetter på Tradera, Blocket, biljettnu.se etc. Priserna ligger där på runt 2.500 kronor per biljett. Hur kul är det att några apskallar ska tjäna stora pengar på att vanligt folk vill gå på rockkonsert?

fredag 10 oktober 2008

Programledarbyten

Såg i DN idag att Kristian Luuk och Sissela Kyle sagt upp sig som ledare för Melodifestival respektive Filmgala. Då återstår väl bara att sälja ut dessa evenemang till någon reklamkanal. Varför inte låta Carolina Gynning ta hand om Filmgalan och Patrick Ekwall leda Melodifestivalen!

torsdag 9 oktober 2008

Dinamo - Hajduk 0-2

Hajduk Split är mitt favoritlag i Kroatisk fotboll, det har jag lovat min vän Anna-Maria. Deras ärkerival är Dinamo Zagreb.

För första gången på fem år har Hajduk vunnit över Dinamo på Maksimir. Detta blev en storartad triumf för laget som redan efter ett par omgångar var uträknat. Ligan tar fart och spänningen ökar, av det som var nio poäng mellan lagen är det nu bara tre kvar!
Matchen i sig spelades inför ett ovanligt ödsligt Maksimir, endast 7000 personer tog sig dit denna afton. Dinamos publikkris växer och problemet är nu slående stort när man inte ens på det största derbyt drar mycket folk. Bägge lagen öppnade avvaktande. De enda noterbara chanserna har Tadic (Dinamo) som lyckades få till en luft projektil i bra läge, samt unge vänsterbacken Strinic för Hajduk där Butina i Dinamos mål inte hade några större problem. Innan paus var det mest kamp och all finnes var som bortblåst. En visselorkan blev resultatet i paus. Andra halvlek öppnade med ett Hajduk övertag. Endast sex minuter av andra lyckades Bartolovic och Kalinic öppnas Dinamos mycket breda försvar och öppna för Gabric som i full fart slår in 1-0 till gästerna. Hajduk fortsatte styra spelet och i 76´ minuten gör Ibricic 2-0 för Hajduk efter fint framspel av Kalinic. Dinamo lyckas inte hitta tillbaka och trots inbytte Badelj och landslagsmeriterade Balaban lyckas man knappt skapa en halvchans. Detta innebär att ligan nu är tillbaka i ett mycket intressant läge. Hajduk verkar ha skapat en bra balans i laget och spelet i söndags öppnar helt klart för optimism. Vucevic, som va nära att hoppa av tidigare i september, har löst försvarsproblemen och äntligen börjar även Ibricic leverera. Kalinic i en friare roll verkar passa mycket bra då han lyckas komma mer rättvänd än den i tidigare låsta raka rollen. Dinamo verkar dock gått ned sig allt mer efter en fin öppning på säsongen. Lite av en besvikelse trots att man tappat Modric. Försvaret känns så långt ifrån mittfälltet att hela laget känns så stelt och långsamt. Branko Ivankovic lär ha en del att jobba med, för laget har en mycket bra trupp. Frågan är nu bara hur toleranta supportrarna kommer att vara. Det blåser kalla vindar på Maksimir och om det snart inte börjar vända lär Ivankovic sitta väldigt osäkert. Upp till bevis i Prag?

Sagobröllopet på Solta Kapitel 1

Länk till bilder från resan finns i bloggens övre vänsterkolumn.

Nu när jag fått lite distans till vår fantastiska Kroatienresa är det hög tid att plita ner en liten resebeskrivning. Redan när inbjudan till Anna-Maria och Anders bröllop låg i brevlådan en dag började mina förväntningar växa. Och att dessutom få vara med om lilla Leahs dop var ju bara bonus. Då vidtog planering och bokning av hotell och flygbiljetter. Solta är en ö i Adriatiska Havet utanför Split i Kroatien. Split har en internationell flygplats dit många bolag flyger. Och Anna-Maria som ju inte är känd för att lämna något åt slumpen hjälpte till med tips, råd och bokning av lägenhet på ön. Hon och Anders hade naturligtvis en egen bröllopssida också:

Utsikt mot Solta från Splits usiktsberg

Tidig uppstigning krävdes för att hinna med planet som lyfte bland de första denna Arlandamorgon. Det visade sig att vi hade mycket gott om tid eftersom trafikstockningar är sällsynta vid halvsextiden på morgonen. Som vanligt blev det lite parkeringsbekymmer, vi fick inget kvitto av maskinen. Dumma vi, som inte förstod att det egna kontokortet man stoppat in, och fått i retur, var kvittot. Vi fick i oss en lätt frukost på flygplatsen som grävde ett stort hål i reskassan. Löjligt höga priser. Vi skulle flyga med Sterling och byta plan i Köpenhamn. Personalen i incheckningen upplyste oss om att flygbolaget inte erbjöd tjänsten att tagga bagaget hela vägen till Split. Vi skulle alltså vara tvungna att checka ut bagaget i Köpenhamn och checka in det igen. Och vi hade enligt tidtabellen bara en timme i Köpenhamn. Och man måste checka in minst 40 minuter innan avgång. Förbannelse över alla lågprisbolag. Men nu tog flighten till Danmark lite kortare tid än beräknat. Så än fanns det hopp – iväg till bagagebandet, och där skyltades det med att väskorna skulle komma om 25 minuter. Allt hopp ute. Hustrun och jag började diskutera om vi skulle flyga vidare utan bagage, eller….? Då startade bandet oväntat och våra väskor kom allra först???? Kuta, kuta, kuta till incheckningen …..och med 3 minuter till godo lyckades vi komma med vår beställda flight.

Våran lilla ärta

Vi löste ut vår lilla hyrbil på flygplatsen i Split. Tack och lov för att den var liten. Att parkera i Kroatien är ingen barnlek. På alla mer eller mindre lediga utrymmen står det bilar. Alla trottoarer är sprängfyllda av parkerade fordon, så man får promenera på gatan. Efter lite irrande kunde vi hitta vår lägenhet och installera oss. Jag hade hittat ett litet pensionat med tre rum på Internet. Guesthouse Vrlic visade sig vara ett litet gulligt pensionat med tre rum, varav ett med kök, vårat. Det sköttes av en snäll farbror som mest kunde tala tyska, så det blev en blandning av alla språk när man pratade med honom. Nu skulle vi bara bo där i två nätter innan det var dags att ge sig ut på öarna. Men det var trevligt och billigt.

Lena shoppar en ljummen Splitkväll

Billigt, ja, vi fick en chock redan när vi gick ut för att möta Kroatien med en inledande lunch. Allt var så billigt att man skämdes för att betala, nästan bättre att ta en springnota! Jag tog en halvlitersflaska öl till maten. Nitton kronor. Jag SMSade genast hem till mina kompisar för att bräcka dem lite. Det visade sig senare att vi givetvis satt på en turistfälla och att detta var veckans dyraste bira. Normalpris för en halvliter var annars mellan tolv och femton kronor. Det var lätt att förköpa sig. Allt var billigt. Mat & dryck, fisk var dyrast - men inte dyrt, och den betalade man efter kilopris på restauranten. Smart! Skor och kläder var inte dyrt, och våra väskor blev fyllda till bristningsgränsen. Som tur var hade jag beställt och betalt för extrakilon på flyget, men det blev nog några för många ändå. Tips för framtida resenärer: Åk dit med ganska tom väska och handla en ny garderob. Alternativt; åk dit utan väska och handla en sådan också.

Så mycket hinner man nu inte på Kroatiens fastland på 2 dagar. Det blev mest att åka och promenera runt för att insupa atmosfären och se de vackra vyerna över hav och öar. Vi klättrade upp på Splits utsiktsberg bara därför. En hänförande utsikt och en minst sagt annorlunda växtlighet mötte oss. Det berget är värt ett besök om man inte är rädd för att promenera. Värt ett besök är också medeltidsstaden Trogir där vi flanerade runt i nästan en hel dag. Mysigt att bara titta på, men också många fina restauranter, butiker och marknader. Mycket säljs för övrigt just på marknader. De är i allmänhet mer välbesökta än butikerna. Vad ska man då köpa? Se till att få tag på den inhemska skinkan Dalmatinski Pršut, godare än den italienska. Och osten Paski Sir skojar man inte bort. De går att få vaccumförpackade så att de inte blir förstörda på flyget. Dessutom bör man ju prova på det inhemska goda vinet, billigt men inte så stora prisskillnader som på annat.Varför inte köpa en slips, Kroatien är slipsens hemland. Den är till och med döpt efter landet. Kravatt – Hrvatska.

Utsikt från vår lägenhet i Maslinica på Solta

Och vädret, vad ska man säga om vädret. Vi såg knappt ett moln under vår vecka där. På dagarna var det alltid dryga 30 grader och på nätterna sällan under 25. Undra på att man aldrig ville gå och lägga sig. Ett glas vin på balkongen kunde räcka många timmar. Där fanns mygg, och de gav ganska stora bett, men de var inte lika aggressiva som vi är vana vid här hemma.Havet, vad ska man säga om havet – så kristallklart att man kunde urskilja varje detalj av havsbotten på minst 10 meters djup. Mycket är det beroende att här inte finns sandstränder som grumlar vattnet. Och i havet finns fisk och skaldjur som kan tillfredställa alla läckergommar. Jag har tidigare inte varit så förtjust i bläckfisk, men nu ändrade jag uppfattning. Grillad ligne. Mjauu!! Och fiskarna, vilka upptäckter. Vi åt mest havsaborre och guldbraxen men sista dagen fick vi tag på en riktig smaksensation en Drakhuvudsfisk på ett halvt kilo. Man kunde aldrig riktigt veta vad restauranten hade för dagen. Men den sista kvällen hade de fått in en sådan fuling.

Mumsig drakhuvudsfisk, och lite gullig också

Nobelpriset i litteratur

Det är alltid lika spännande att se Horace kliva ut genom den höga dörren, och så där lagom sakta dra ut på proceduren med att tillkännage årets Nobelpristagare i litteratur. Och i år fick han verkligen linda tungan kring ett vackert namn, den franska författaren Jean-Marie Gustave Le Clézio. Ett spännande val som många kommer att läsa, en av årets julklappar kanske.

lördag 4 oktober 2008

Succéresa för SSDC i Tyrolen

Fler bilder finns på
http://picasaweb.google.com/harryfriberg/AustrianOpen#


SSDC har tagit för vana att besöka olika Opentävlingar runt om i världen. Denna gång blev det en septemberresa i Alperna för att spela Austrian Open. Det blev också lite turistande i Wien med åtföljande traditionell klubbmatch innan färden ställdes mot Klagenfurt där Austrian Open spelades. Största klubbframgången stod Tobbe Dahlgren & Seved Rosén för som blev Öppna Österrikiska Mästare i herrdubbel.


Eftersom jag är ordförande i klubben åkte jag till Wien en dag i förväg för att reka lite. (I själva verket kom jag inflygande från Kroatien) Via SMS kunde jag meddela de stackars klubbkamraterna (de hade samling på Arlanda vid sextiden på morgonen) att vädret var lagoma 30 grader i skuggan och att jag hade beställt operabiljetter till alla den stundande kvällen. Har man då ett smeknamn som börjar på T (två stycken) går man på sådant. He-he!! Jag passade också på att se till att de kammade till sig – hotellet hade röd matta och kinesisk dörrvakt. Men det gick bra…ingen spillde på mattan…möjligen skrattades det lite för högt på frukosten…men det får man ta. Självklart dammsög jag trakten för att hitta det optimala öl- och uppladdningsstället. Det sunkigaste jag hittade låg bara 50 meter bort. Där upprättade vi vår bas under Wienvistelsen. Polisen stängde bara stället ett par gånger medan vi var där, men det uppstod strax igen likt Fågel Fenix.

Vacker turiststad
Under två dagar turistade vi runt Österrikes mycket vackra huvudstad för att insupa så mycket atmosfär vi kunde. Ibland blev det riktiga kulturkrockar. T ex avåt de mer kulturella i klubben en Sachertårta på Hotell Sacher medan de andra svalkade sig med en kall maltdryck på något vackert utecafé i närheten. Casinot var en riktig sevärdhet….speciellt för Tålle (börjar på T) som trotsade alla världens naturlagar genom att både vinna en massa pengar och en gigantisk kapsyl. Annars blev det mycket slott, torg och kyrkor. Till och med Markus fotograferades framför varje kejsarstaty som staden hade att erbjuda. Wien är verkligen vackert, och promenadvänligt. Varje kejsare med självaktning verkar ha byggt ett eget lyxpalats inne i staden, och de har inte blivit förstörda av några krig. Och wienerschnitzel, naturligtvis åt vi wienerschnitzel. Efter någon timmas turistande blev alla törstiga och hungriga. Åtta wienerschnitzlar, en pepparstek (Peter avviker alltid), en gulaschsoppa,18 bira och två cola (Peter avviker alltid) senare kunde vi fortsätta vårt undersökande av Wien.


Klubbmatch

På torsdagseftermiddagen började uppladdningen på vårt kära sunkhak bredvid hotellet. Det visade sig att ägarinnan fyllde år. Seved som är en gentleman ut i fingerspetsarna rusade givetvis iväg och köpte blommor och champagne. Sedan fick hon naturligtvis höra den gamla kära Ja Må Hon Leva från tio skrovliga stämmor. Vackert!!! Man blir tårögd!!! Men därefter bar det raskt iväg till Café Oben und Unten där vi skulle spela en klubbmatch mot The Best of Vienna, ett urval av Wiens bästa spelare, ett nog så tufft motstånd.


Jag vet inte om det sprider sig bland Europas länder om våra härjningar och besök, men de här österrikarna hade verkligen ställt upp till 100 %. Hela lokalen var pyntad i svenska och österrkiska flaggor. De hade tryckt upp kassar med Wiens och Stockholms vapen, och med alla spelares namn på. Kassarna innehöll gåvor till var och en i form av österrikiska specialiteter i mat och dryck mm. Själva hade vi som vanligt presenter med oss: specialgjorda pins, kepsar, älgar mm. Innan matchen bjöd Wiens Dartförbunds ordförande på drink – Schwedenbitter – hmmm, att svälja den var ingen barnlek, jag lovar. Efter matchen hölls de sedvanliga talen. De hade skickat fram en tolk när jag skulle hålla tal, så jag höll merparten av talet på tyska. He-he!! Det kanske var därför jag förärades med en klubbtröja från Wiens bästa dartklubb, Bad Boys. På tröjan fanns tryckt vad de kallar sig själva; Simply The Best – vad är det frågan om? Wiens svar på SSDC, eller?


Knapp förlust
Blott för andra gången i SSDC’s historia förlorade vi en klubbmatch under våra resor, om än knappt med 8-7. (Förra förlusten kom i Holland för c:a 15 år sedan) Vi spelade 5 dubblar och 10 singlar, allt i bäst av fem set Att det skulle bli jämnt kunde man gissa, men det blev ännu jämnare, nio av femton matcher gick till avgörande.
Korhonen/Wahlsten – Stadler Kurecka 3-2
Hagel/Lord – Thaler/Falk 3-2
Dahlgren/Rosén – Nürnberger/Kostal 1-3
Von Essen/Juselius – Pötzl/Walkner 2-3
Thålin/Scherman – Steindl/Buranits 3-2
Nisse Scherman – Leo Nürnberger 0-3
Kristian Thålin – Christian Steindl 0-3
Anders Juselius – Gerhard Kostal 3-2
Peter Wahlsten – Rudolf Buranits 0-3
Stefan Lord – Gregor Walkner 0-3
Richard Hagel – Steven Falk 3-1
Daniel von Essen – Martin Kurecka 2-3
Torbjörn Dahlgren – Werner Pötzl 3-2
Seved Rosén – Franz Thaler 2-3
Markus Korhonen – Erich Stadler 3-2

Sedan tog vi Alptåget
Nästa dag bar det upp I Alperna med tåget. Det är en märklig upplevelse att åka tåg i ständig uppförsbacke. Och vilka vyer? Efter gårdagens äventyr med minst sagt olika läggdags tillbringades färden på många skilda sätt, Vissa sov, vissa fotograferade (Tobbe, som börjar på T, tog 1.400 bilder), vissa lyssnade på musik och Danne von Essen tryckte i sig tre pizzor. Han är minst i klubben, hmmm. På järnvägsstationen i Klagenfurt stod Martin Binder från tävlingsledningen och väntade. De hade fixat skjuts till vår inkvartering, Gasthaus Krall. Det har inget med Doktor Krall att göra, det förstår ni nog. Fint ställe annars, vi kan rekommendera det…allt var bra …priser, service, mat & dryck och rummen var lagom lyxiga och spacade.


Några av oss trotsade tyngdlagen och ställde upp i Warm Updubbeln på fredagen. Och ser man på, SSDC dominerade. Markus och Richard vann, Tobbe och Seved åkte i semi. Julle och Danne åkte mot Seved och Tobbe i första.På lördagen spelades singelklasserna. Vi hade stora förhoppningar, framförallt på Markus som verkade het. Och det höll på att gå hela vägen, men i semi väntade ungraren Nandor Bezzegh som hade gett sig f-n på att kasta fler 180 än Tommy Pilblad gör här hemma i serien. Så där fick Mackan bita i gräset i en jämn match, och ungraren gick fram till en lätt finalseger. Seved kom till åttondelen och var näst bäste SSDC’are.

Resultat herrsingel
1. Nandor Bezzegh, Ungern
2. Davy Verkooilen, Holland
3-4. Günther Rimser, Österrike, Markus Korhonen, Sverige
9-16. Seved Rosén
17-32. Richard Hagel, Daniel von Essen
33-64. Anders Juselius, Stefan Lord, Nisse Scherman, Peter Wahlsten
65-128. Torbjörn Dahlgren, Kristian Thålin

Resultat damsingel
1. Barbara Kuntner, Österrike
2. Nora Fekete, Ungern
3-4. Ursula Binder, Österrike, Petra Klingbacher, Österrike

Tobbe och Seved Öppna Österrikiska Mästare
Utan några riktiga fullträffar, men med en otroligt trevlig klubbresa i ryggen avlutade vi tävlandet med herrdubbeln. Och ser man på, där kom pricken över i. Tobbe och Seved storspelade hela dagen och kunde vinna finalen överlägset och totalt ohotade. Det var bara i kvarten som de sviktade lite. Annars var det FULL FART FRAMÅT..och tripplar och dubblar regnade in. Markus och Peter fullbordade SSDCtriumfen genom att komma till semi.


Resultat herrdubbel
1. Seved Rosén/Torbjörn Dahlgren, Sverige
2. Nandor Bezzegh/Joszef Rucska, Ungern
3-4. Markus Korhonen/Peter Wahlsten, Sverige, Steven Falk/Christian Papai, Österrike
9-16 Daniel von Essen/Anders Juselius
33-64 Kristian Thålin/Nisse Scherman

Hur kul är det att åka hem
Och sedan käkar man lite gott. Man grattar Tobbe Och Seved. Man sover lite. Man går upp tidigt, packar och käkar frukost. Väskan är alltid för liten. Huvudet är för litet också. Man tar en taxi till järnvägsstationen. Man åker alptåg i nerförsbacke i fyra timmar. Man käkar lite till. Man tar bussen till flyget. Man käkar lite till. Man flyger till Arlanda. Man tar Arlanda Express till stan… och en taxi i den här ändan också. Man kommer hem. Pussar hustrun. Käkar lite till. Ett glas vin till. Gäspar. Hasar sig i mattluddet till sängen. Somnar innan huvudet når kudden. Jag dödar den som väcker mig.

Tack alla som gjorde den här resan till vad den blev. Jag har skrattat käkarna ur led. Hoppas det går över till nästa klubbresa. Tack alla mina kompisar, tack Andreas Zahalka i Wien och tack Martin Binder i Klagenfurt. Alla har ni gjort mitt liv mer värt.

......och vad gjorde Denny på Austrian Open? Smygkollade?

Blåsa under foten

Jag fick en jätteblåsa under högerfoten när jag vandrade runt på Bokmässan. (6 mil enligt stegräknaren). Det var tur för mitt lag att vi redan hade gått i mål, för nu blir det mycket buss, T-bana och rulltrappa.

Musikbyte


Nu har jag bytt nostalgimusik i min MP3 spelare. Se i vänsterkolumnen.

Veckans Tio i Topplåt 1124

The Music Explosion: Little Bit O'Soul In på listan 15 juli 1967 Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2