En skön pension

Marie-Ann har tjatat om den kommande pensionen nu i typ 10 år. Vi kommer att sakna det tjatet för nu har det hänt. Idag var sista arbetsdagen. Vemodigt och sorgligt men ändå ett glatt avsked. Inte utan att man börjar längta dit själv. Dags att börja tjata med andra ord.

Alla barn blir större

Lilla Leah är ny dryga 3 månader och hon blir bara gulligare. Hur ska detta sluta. En blivande Miss Norway, eller?

Snart framme i Köpenhamn

Jag har nu sett ljuset i tunneln. Våran stegräknartävling är till för att vi ska bli friska och engagerade!

Annars är jag inne i mörkret i tunneln. Har nämligen upptäckt att vi startade i Malmö (hur vi nu tog oss dit!) och ska traska ända till Paris = 1.350 km. Eftersom jag på två dagar har gått 32.014 steg = 27 km så har jag väl tagit mig över Öresundsbron och är nere i tunneln mot Köpenhamn. Får man gå där? 15 km kvar innan jag når Rådhusplatsen.

Annars är det så att jag går lika mycket/lite som vanligt. Så här års vill man ju promenera - och inget körkort som sagt.

Vad är det frågan om?

Jag skrev igår om tystnaden i akupunkturkön. I dag när jag kom dit var där värsta tjattret. Har dom läst min blogg, eller?

Men, men, det visade sig att det var en polsk kvinna som fått igång samtalet. Det förklarade allt.

Säsongsavslutning

Igår hade vi säsongsavslutning i Deckarvännerna. Trevligt sällskap, god mat (rökt lammfiol) och underskön miljö på Lilla Hornsberg. Kvällens hedersgäst var Harriet Jakobsson Öhrn som berättade om polisens förhörsteknik på ett underhållande och spännande sätt. Det var många som hade frågor till Harriet så ämnet intresserade med all tydlighet församlingen.

Hustrun vann en bok i lotteriet som vi lyckades byta mot Harriets avhandling. Lyllo oss.

Den trevliga och underhållande Harriet Jakobsson Öhrn

Mina första steg

Och nu är stegräkningstävlingen igång. Kan man verkligen tävla mot varandra i sådant. Man kan väl egentligen bara tävla mot sig själv.

Första dagens resultat 12.257 steg = c:a 10 km.

Kineser & svenskar

Jag gick tidigare på akupunktur kl. 10.00 på förmiddagarna. När man kom dit hälsade alla patienter så glatt i väntrummet.

Nu har jag börjat med en ny tid, vid öppningsdags kl. 08.00. När jag kommer dit sisådär 07.50 är det kö utanför ytterdörren, och absolut ingen hälsar, eller ens rör en min.

Är det så att vi blir kineser när vi stiger över tröskeln, och förblir svenskar så länge vi trampar Moder Sveas jord?

Ett stort steg för hälsan är ett litet steg för mig

Nu har vi börjat med en stegräkningstävling här på jobbet. Till vilken nytta är mig obekant. Jag har inget körkort, så jag promenerar alltid ändå. Men jag antar att målet är att vi ska bli friskare och därmed arbeta effektivare.

Jag har idag på mogonen gått till min akupunktör och tillbaka. Resultat: 5.030 steg. Eftersom målet att till november ha hunnit med att gå till Paris så börjar jag väl närma mig Aspudden nu.

Mors Dagsmiddag

Döttrarna trollade ihop Biff Strindberg med fänkålspotatis. Svaldes ner med en nyimporterad Chateau Beaupré. Och sedan blev det glass och Tokajer.

Nu är jag mätt och glad.

Mors Dag

Hustrun har åkt till sin mamma. Terese (äldsta dottern) är på väg hit för att tillsammans med Susanna (den yngsta) laga till en Mors Dagsmiddag lagom till Lena kommer hem. Undrar vad det kan bli. Börjar bli hungrig nu.....

Eurovision

Som vanligt var jag bänkad framför TV'n för att med skräckblandad förtjusning insupa finalen i Eurovision Song Contest. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som lockar. Inte är det musiken och inte är det själva tävlingen. På något sätt tror jag det är lockande bara för att det så osannolikt usla låtar, extremt konstiga kläder, översminkade sångerskor, entusiastiska programledare mm mm.Sveriges "hopp" Perrelli var i vanlig ordning en av favoriterna "åtmistone i svensk press". Men det är tydligt att smaken är väldigt olika i Europas länder. Visst kompisröstas det, men jag tror att vi tycker väldigt olika beroende på var vi bor. För att de musikaliskt bästa låtarna ska vinna kan man inte överlåta åt folket att rösta. Folket har ingen koll. I sin dumhet röstar de på den låt de tycker bäst om. Fy!!

Så länge arrangörerna tjänar sådana enorma summor på telefonröstning kommer det att se ut så här. Folket bestämmer. De f d öststaterna skickar sina stjärnor, och satsar hårt. Övriga skickar med några få undantag B-laget. Och man vet att Turkiet får 12 poäng av Tyskland, Grekland detsamma av Cypern etc. Och naturligtvis röstar de nordiska länderna på varandra, inte för att vi är kompisar - utan bara för att våra låtar är de absolut bästa, så klart.

Men det var lika kul som vanligt. Man fick svära, skratta och förbanna. Ryssarna satsade hårdast och vann naturligtvis därför.

Konferens

Jag har aldrig gillat konferenser. Har just kommit hem från en med jobbet. I och för sig var det trevliga kamrater, vacker omgivning och god mat. Och till råga på allt fick jag bo i en egen liten gul stuga med altan och utsikt över havet. Vi var på kursgården Almåsa, åt Västerhaningehållet till.

Jag är inte så förtjust i de alltmer populära teambuildingövningarna där vi denna gång lekte med bollar, rep, hinkar, förbundna ögon, pussel etc. Men man måste ju ställa upp ändå när man tillhör ett lag - det går inte att svika sina kamrater. Dessutom vann vi - jag tror det fanns några väldigt tävlingsinriktade i vårt lag.

Ett stående inslag är också någon flummig föreläsare som ska få oss att bli bättre människor. Denna gång var ämnet "Hur klarar man bäst en förändring i livet?" Flummigt, virrigt, motsägelsefullt och ovetenskapligt tyckte i alla fall jag att det var, men jag är väl alldeles för negativ. Jag borde öppna mina sinnen och släppa in de ideér som andra så vänligt försöker ge mig för att få mitt liv mer fulländat. Den här sista meningen var väldigt flummig den också.

Det var i alla fall två förlorade arbetsdagar. Det jag hade kunnat åstadkomma får jag nu göra senare. Det gäller nu att åter visualisera målet för att nå optimal effektivitet - det har jag lärt mig på konferens.

Bröllop

Jag längtar till september, till Kroatiens fagra land. Min kompis Anna-Maria ska gifta sig. För andra gången. Med samma norske Anders.

Det är inte så konstigt som det låter. Ett litet bröllop i Norge förra året efterföljs nu av ett katolskt bröllop i Kroatien. På en liten ö. I Adriatiska Havet.

Bröllop är urkul.

Stinsen

Nu har jag tillbringat nästan två dagar i Akademibokhandeln i köpcentret Stinsen. Jag har utbildat i ett butiksdatasystem. Stinsenbutiken är ganska ny i kedjan och går imorgon onsdag över till samma system som övriga Akademibokhandlar. Personalen i butiken är verkligen trevlig och jag kan tänka mig att kunderna där blir mycket väl bemötta. Att utbilda dessa sex kunskapstörstande, frågvisa medarbetare har varit ett stort nöje. Ju frågvisare elever, desto bättre. Aktiva elever lär sig, passiva elever lär sig också - men inte lika snabbt.

Tack alla trevliga stinsar!!!

Provence trois

Nu är jag tillbaka från Provence, ett franskt landskap som jag gärna besöker igen. En vecka räckte bara till att skumma på ytan av allt det vackra.

Jag måste börja med en sak. Fransmän och fransyskor är bland det vänligaste man kan träffa. Myten om deras otrevlighet är just det - bara en myt. Jag kan inte tänka mig att man kan bli mer välkomnad och väl bemött än Lena och jag blev.

Resan var inte bara en resa vilken som - det var våran trettioåriga bröllopsresa. När man ser tillbaka kan man inte förstå var tiden har tagit vägen. 30 år, pärlbröllop - så några pärlor var naturligtvis införskaffade till den 13:e då den stora dagen inföll.

I måndags åkte vi längs Rivieran, vackert vackert, stannade lite här och var, men fastnade till sist i en liten fiskeby som heter Sanary-sur-Mer. Vi bodde där på ett litet familjehotell med utsikt över havet. En livlös schäfer vaktade dörren - man fick kliva över honom om man ville in. Vakthund...hmmm. Familjen satt och åt middag vid receptionen för att kunna seva gästerna. Kvällen avslutades med en fantastisk middag med bl a champagne, gåslever och anka.

fransk vakthund

Tisdag hade vi utsett till vinprovardag. Vi tänkte åka en runda på vingårdar och prova viner och kanske inhandla något också. Vi gav upp ganska snart, inte för att det var otrevligt, snarare för att man inte pallar alltför många vinprovningar på en dag. Vår första anhalt var Chateau de Berne, en av de mest välordnade gårdarna i Frankrike. Efter en fantastisk provning med urtrevlig service köpte vi en vit, en röd och en rosé. Man kunde ha köpt hur mycket som helst...men det ska ju hem också. http://www.chateauberne.com/

Vidare till nästa vingård, en riktig pärla, det svenskägda Domaine Rabiega. Ett så otroligt vackert och trevligt ställe att vi var tvungna att övernatta där i två nätter. Om tiden hade räckt till hade man kunnat stanna där i evighet. Supertrevliga Caroline såg till att det inte gick att vantrivas och änglakocken Magnus lagade mat vars smak man fortfarande kan plocka fram ur minnet, även om vi första kvällen åt bröllopsdagmiddag i den lilla byn Flayosc. (Provade den provencalska specialiten Pied et Paquets - fårfot med fårinälvor i paket med mustig sås) - låter vidrigt men var en höjdare.

Domaine Rabiega

Och på denna vingård kunde man helt lagligt beställa vin med hemleverans, perfekt för en flygresenär - så vilken dag som helst landar 24 flaskor hemma i Bredäng. http://www.rabiega.com/

Jacqueline (tror jag), Caroline & Lena

På onsdagen var det så dags för det stora bilförarprovet, en tur runt Gorges du Verdon - Verdonflodens klyfta. Vi åkte på smala serpentinvägar på 1.500 meters höjd med floden nere i skrevan. De otroliga vyer som bredde ut sig kan inte beskrivas och flodens vatten var azurblått liksom sjön där den mynnade ut. Många stopp i små bergsbyar naturligvis. Hur trevligt som helst. Och jag kunde känna mig stolt över hustruns bilkörande den dagen, det här var ingen barnlek kan jag lova.

Lena spanar in bergsklyftan

Makalös färg

Vi lämnade med sorg Domaine Rabiega för en tur tvärs över Provence med stopp i flera städer bl a Aix-en-Provence där vi bl a spanade in Cezannes ateljé. En vingård med köp av ett par flaskor till blev det också, Chateau Beaupré. Fram mot kvällen hittade vi ett Chambre d' Hôtes som vi fastnade för i den lilla byn Mouries. Det trevliga värdparet Alix och Cathy härbärgerade oss våra sista två nätter i Provence och bjöd på fransk petit dejeuner på morgnarna med fantastisk hemlagad sylt. http://www.larestanco.com/

La Restanco som deras ställe heter fick bli vår bas för det sista turistandet. Medeltidsstaden Arles där van Gogh verkade och det träskliknande naturreservatet Camargue med dess speciella vita hästar, svarta tjurar och flamingos. Vi shoppade på marknader, besökte gulliga små byar och kulturvandrade i gamla slottsruiner. Innan hemresan fick vi en van Goghupplevelse utöver det vanliga. Vi åkte till Cathedrale d' Images som är underjordiska utrymmen där man projicerade van Goghtavlor som ett ljuspel på väggar och pelare. Maffigt.

van Gogh överallt

Och hela tiden mumsade vi i oss den goda maten och drack det goda vinet. Ljuvligt...ljuvligt...









hundbajsruta!!!!!!

dresscode?????

Och nu börjar oxveckorna igen............................................

Provence deux

Morgon pa SAS Radisson Hotel. Frukosten gar inte att beskriva. Fransk frukost ar normalt inget att skryta med. Men har fanns det franska brodet, de basta franska osterna och de basta charkuterierna. Lite posmagad, men nojd satter jag mig nu vid datorn. Snart far vi ut pa landet.

Ring, ring nu ringde min telefon.........

.....det var fran Akademibokhandeln pa Lidingo. De hade en inventeringsfraga. Det var bara att svara.

Nu far vi ut pa landet. Var vi ska bo harnast vet jag inte. Det blir nagon Bed & Breakfast nagonstans.

Au revoir!

Rapport fran Provence

Detta ar ett prickfritt land nastan. De har bara prickar over i. Sa ni far lasa med overseeende.

Flygresan gick bra. Min fru Lena som brukar somna till ABCnytt kl. 22.15 var nu vaken anda till 22.40. D v s saga hon somnade precis nar planet landade??????????? Alla som kanner henne vet att detta inte ar nagot konstigt - hon har t o m somnat pa en John Foggertykonsert.

Vi hittade varan hyrbil utan problem, men varan sort var slut sa vi fick en litet storre bil. Sadant kan fa konsekvenser nar man inte kor bil sjalv och har en fru som hatar att backa och parkera.

Vi kom fram sent sa vi hade bokat ett hotell vid flygplatsen for forsta natten. Hotellet var val synligt med sin stora neonskylt, men inte avfarten. Ja ja nu fick vi ju kanna lite pa vagen in till Marseille i forvag sa att saga. Till slut hittade vi ratt avfart och fick en god natts somn och en god petit dejeuner.

Sa ivag till Marseille dar vi har fatt en gratis natt pa SAS Radisson, varsta lyxhotellet. Inga problem att hitta till hotellet, trots att det ligger mitt i stan vid gamla hamnen. Urtjusigt. Efter att ha akt forbi nagra ganger hittade vi till slut ett parkeringshus. Och nu kommer jag tillbaka till det dar med for stor bil. Redan efter 45 minuter hade vi fatt in bilen i en parkeringsficka i garaget. Och sa traskade vi ivag till hotellet. Dar fragade de om de skulle parkera bilen at oss??????? Lang nasa. Kul uttryck utan prickar. Lang nasa. Missforsta mig ratt nu. Jag alskar min hustru. Hon ar pa detta viset och det gar inta att andra pa. Sa det sa.

Hotellet ar alldeles for lyxigt for att man ska trivas. Har finns allt pa rummet, och det ar val darfor som det kostar sa mycket att bo har. Men det ar klart, jag ar redan kar i espressomaskinen.

Har ni sett det lilla taget pa Skansen. Vi tog ett sadant idag for att utforska Marseille. Trodde vi. Nog blev Marseille utforskat, men taget pa Skansen hade inte platsat har. Full fart framat, eller snarare uppat. Brant, brant steg vi c:a 200 meter for att komma till katedralen pa toppen av berget med en makalos utsikt over staden. Maffigt. 30 minuters svindlande rundvandring, de som kanner min svindel ska forundra sig. Och sedan full fart nerfor med det lilla taget. Hej och ha.

Darefter stadspromenad med lang rast for god mat och dryck pa Cafe 107. Det ar sondag sa det mesta ar stangt, men min forsta reflektion ar att alla har far se ut som de vill. Inte som hemma, dar alla - framst ungdomar - ar skapta i samma form.

Och den andra reflektionen. Har barn och ungdomar har inga datorer? De stackarna ar tvingade att vara ute och leka, umgas, spela fotboll, skratta och vara glada. Hu! Lite U-landshjalp kan behovas. Skicka datorer!!!

Guldfeber

Grabbarna tog guld igen. I dart alltsa. Dom passade pa att vinna Superligan nar jag ar i Provence. 6 - 0 i finalan mot Steel Tons. Maktigt!!! Jag har sett bilderna pa http://www.stefanlord.se/ . Det ar inte utan att man blir lite lack for att man inte var dar.

Fem ess i leken

På deckarbiblioteket i Eskilstuna finns alla utgivna svenska deckare, något fler än i min samling m a o. I går hade Svenska Deckarakademin träff där och man fick möjlighet att lyssna till fem duktiga författare. I själva verket var det fem av mina absoluta favoriter: Jan Arnald (ArneDahl), Thomas Kanger, Börge Hellström, Anders Roslund och deckardrottningarnas drottning Anna Jansson.

Det var fantastiskt trevligt att höra dessa giganter berätta om sitt författarskap. Jag tycker att jag får mer behållning av böckerna när man lär känna människan bakom verket.

Grädde på moset blev det när jag fick tillfälle att mingla med författarna mer informellt efter deras framträdande. Tack Thomas Böös på Deckarbiblioteket för denna möjlighet och tack Ulf Durling för inbjudan.

Festförstörare

Igår var jag på fotbollsderby - Djurgården mot Hammarby. Derby är normalt festligt, folkligt och med ett publiktryck som får håren att resa sig på armarna. Men igår kväll skämdes jag för att vara djurgårdare.

Klacken som normalt är någorlunda rumsren hade nästan bara hataramsor. Humorn och kärleken till det egna laget kom i andra hand. Hur kul är det??

Och bredvid oss på läktaren fanns en obehaglig typ, som hade ett mycket begränsat ordförråd. Svordomar och könsord med skrikvolym - samt gester av det mer obscena slaget (och riktiga spottloskor). Kort sagt en riktig dingboll.

Självklart har alla lag lag sådana här individer som supporters, men eftersom jag är djurgårdare skäms jag för vad de hittar på.

Matchen då - den vann Bajen rättvist med 2-0. Men vem bryr sig idag. Inte jag i alla fall.

Luktlunch

Dagens lunch på Kafé Ryssgården vid Stockholms Stadsmuseum gav en ny dimension till vad man kan få njuta av under en måltid.

Några bord bort satt två damer som tydligen varit på båtresa till Finland. Så antydde i alla fall deras Tax Freepåsar. En av påsarna stod på en stol. En av påsarna trillade ner. En av flaskorna gick sönder. Det fordrades inget geni för att konstatera att den krossade flaskan hade innehållit Xante Päroncognac. Vilken näsa som helst hade identifierat den aromen.

Turligt nog satt jag ute och åt. Tänk om fyra väggar hade stängt inne lukten.

Jag åt dagens lunch: Pocherad fisk med en doft av päron!!!

Barnvagnsrally

Idag var det barnvagnsrally vid övergångsstället på Slussen igen. För säkerhets skull speedade både föräldrarna med vagn & barn rakt igenom den täta trafiken 20 meter ifrån övergångsstället. Sjukt!!

För övrigt var det lunch på Melanders uteservering, Medis. Det är inte så sjukt!!

Drömjobbet

Jag har hittat mitt drömjobb. Hissförare i Katarinahissen. Det känns som ett riktigt glidarjobb (vi struntar i lönen för tillfället). Åka upp och ner med hela Stockholm framför sig. Dessutom ha en egen stol i hissen att vila sig på. Det gäller att trycka på rätt knapp och ta emot avgiften.

Hissföraren jag spanade in hade dessutom sin son med sig. Sonen fick trycka på knappen och lös som en sol. Han såg mäkta stolt ut över sin pappa. Tankeväckande!!!

Reseplanering

Eftersom jag som sagt varit gräsänkling har jag haft god tid att planera den kommande Provenceresan. Om en vecka ska Lena & jag flyga till Marseille för att njuta av Sydfrankrikes vackra landskap, besöka vingårdar och prova på den världsberömda maten. Vi tänkte bila runt lite som näsan pekar.

Med datorns hjälp har jag åkt runt, tittat på Bed- & Breakfastställen och kikat på sevärdheter. Jag har visserligen köpt en bra reseguide, men Internet ger så mycket fler möjligheter att finna pärlor att besöka.

Några arbetsdagar kvar.....sen far vi!!

Telefonen är tyst

Hos oss, i våran familj, ringer telefonen ganska ofta. Vissa kvällar kan man känna sig terroriserad av ringsignaler. Det konstiga är att det aldrig är till mig. 90 % av alla samtal är till hustrun, 9,5 % till Susanna, 22 som bor hemma igen. Den kvicktänkte får då fram att det återstår 0,5 %, som är samtal till mig, varav hälften är någon som vill sälja något.

Men nu har jag varit gräsänkling i två dagar, och telefonen ringer inte. Varför ringer inte de som vill prata med hustrun? Känner de på sig att hon inte är hemma, eller har hon ringt runt till alla sina kompisar och förvarnat?

Mystiskt!!!

Halsont

Attans också!! Går omkring och hostar och har ont i halsen. Måste använda alla trix som finns för att bli frisk till nästa lördag.

Då bär det av till Provence!! God mat & vinprovning med smak av sockor i munnen är ingen höjdare.