söndag 29 april 2012

Märkliga skivomslag 75

Ett skivfodral som verkligen lockar till köp, eller?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

torsdag 26 april 2012

Märkliga skivomslag 74

Ett härligt vampyrfodral hämtat från Herr Drycks samling. Så här sammanfattar han sina intryck av denna skapelse: "Om vi försöker läsa alla tecken på fodralet tillsammans kan vi anta att DEN (som han heter) alltså försökt framstå som en sexig, fläckvis blonderad indian som klöst fram ytliga köttsår på sig själv, som har ett tomt klädkonto, en fetisch för kasslerhandskar och som för länge sedan tappade nagelsaxen bakom badkaret och inte orkat krypa in och hämta den ännu. En nyskapande och orginell image".

Det hör till saken att Den Harrow inte sjunger en ton på skivan.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 25 april 2012

Veckans låt 160

14 februari och två veckor framåt låg de amerikanska countryartisterna Bobbie Gentry & Glen Campbell etta på Tio i Topp med All I Have To Do Is Dream. Låten var en hit redan 1958 med Everly Brothers.

Glen Campbell föddes 1936 och hade många hits, främst i USA. Han har dragit sig tillbaka efter att drabbats av Alzheimers. Under en tid ersatte han Brian Wilson i Beach Boys. Bobbie Gentry föddes 1944 som Roberta Lee Streeter. Hon slutade uppträda i slutet av 70-talet, och har aldrig återupptagit sjungandet.

Ninni Schulman på Crime Night

Ninni Schulman besökte i måndags Crime Night i Uppsala och diskuterade sitt författarskap med journalisten och författaren Ulf Broberg. Ninni är alltid lika trevlig att lyssna på, eftersom hon alltid utstrålar glädje och positiva vibbar.

Hennes två utgivna deckare heter Flickan med snö i håret min recension och Pojken som slutade gråta min recenson. Hon har också en egen blogg Dagarna.

måndag 23 april 2012

Anna Jansson: När skönheten kom till Bro

När skönheten kom till Bro
Av Anna Jansson
Norstedts 2012
ISBN 9789113041032, Inbunden, 288 sidor
En av Anna Janssons största förtjänster är att hon skriver deckare som inte är tegelstenstunga, sisådär 300 sidor är perfekt enligt mitt förmenande. Nu är det inte bara det som gör hennes böcker läsvärda. När hon nu kommer med sin trettonde!! bok om gotlandspolisen Maria Wern känns det lite familjärt. Läsarna har lärt känna Maria under lång tid och hon är nästan som en gammal kompis som man önskar all lycka i livet.

Men det är inte alltid hon får så mycket lycka. Hennes liv har under författarskapet blivit mer och mer komplicerat. Och just relationsproblem är Anna Janssons styrka, hon kan som få andra kriminalförfattare fånga upp alla typer av känsloyttringar och beskriva dem med realism och värme.

Under medeltidsveckan i Visby försvinner en ung flicka. En kvinna hittas ihjälslagen på en strand. Finns det några samband. Naturligtvis är det så. Det är ju deckarens privilegium att även med ganska osannolika kopplingar knyta ihop en intrig. Denna gång är pusslet ganska svårt att lösa, jag hade en helt annan kandidat som mördare.

Men när slutkapitlen närmar sig och Maria Wern ensam åker ut i Gotlandsnatten utan mobiltelefon – ja då vet man att hon kommer att träffa mördaren under dramatiska former. Kanske lite väl genomskinligt, men det är ju så vi lärt känna Maria. En ensam cowboy mot bovarna.

Det jag saknar mer och mer i Anna Janssons böcker är hennes humor. Den finns förvisso bitvis här, men i hennes tidiga deckare fick man sig ett par ordenliga flatskratt. Att hon har humor vet alla som har lyssnat på henne. Och kanske är det också dags för en nystart. Måhända en annan huvudperson än Maria Wern, även om man så gärna vill veta hur det ska gå för henne.

Fortsättningsvis har Anna Jansson använt Nils Ferlincitat till både titlar och förtexter. Trevligt. Läs mer om henne på http://www.thriller.nu/

Betyg: 4 tomteluvor

Foto: Leif Hansen

Märkliga skivomslag 73




Denna gång fick det bli fyra omslag på en gång, eftersom det är svårt att sära på dom. Tänk ändå vad musiken förbrödrar och försystrar (och förhundar), över alla åldersgränser......men man kan tydligen inte lyssna på de sköna tonerna utan att ha brasan tänd i den öppna spisen!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

söndag 22 april 2012

Barry Lyndon - Filmomdöme

Barry Lyndon
1975
Regi: Stanley Kubrick
Barry Lyndon är en riktigt lång film. Över tre timmar med 1700-talshistoria. Mästerregissören Stanley Kubrick har inte fått speciellt stort erkännande för den. Många tycker att det är orättvist, men man kan förstå det eftersom de flesta väntar sig romantiska förvecklingar med hyfsat lyckliga slut av filmer som utspelar sig under denna tid.

Men Kubrick låter hjälten Barry Lyndon (Ryan O'Neil) vara en särldes obehaglig och beräknande typ. Han gör inte mycket som inte tjänar hans egna syften. När dessutom flera andra karaktärer i filmen är av samma skrot och korn blir det ofta tämligen obehagligt.

Manuset är grundat på en roman från 1844 av William Makepeace Thackeray. Under hela filmen får man höra en berättarröst, vilket ger en konstig dokumentär känsla. Hela filmen är ändå mycket snyggt gjord, perfekt filmad i ett perfekt ljus. Naturligtvis är det också en kostymfilm. Den utspelar ju sig i högreståndsmiljö på 1700-talet.

Barry Lyndon skyr inga medel för att klättra på den sociala stegen. Varje motgång möter han med ett par framgångar. Till sist är han välbärgad och rikt gift. Men då börjar också vägen till undergången. Filmen saknar inte komiska detaljer, men i det stora hela är den ganska kallt berättad utan djupare känslor.

Filmen fick fyra Oscar. Bästa scenografi, bästa foto, bästa musik och bästa kostym. En av de två som fick priset för bästa kostym var svenskan Ulla-Britt Söderlund. Hon gjorde bl a  kostymerna till TV-serien Matador och Hans Alfredsons Den enfaldige mördaren. Tyvärr gick hon bort redan 1985, knappt 42 år gammal.

Betyg: 2 tomteluvor

Fart, flickor och faror - Filmomdöme

Fart, flickor och faror
(Sherlock, Jr.) 1924
Regi: Buster Keaton & Roscoe "Fatty" Arbuckle
Buster Keatons stumfilmer är alltid intressanta, mest för att han är obeveklig i sin självbehärskning. Han rör aldrig en min, visar inga känslor mer än i handling. Den här filmen är en av hans kortaste (44 min.), men innehåller ändå mer action än de flesta. Och eftersom han envisades med att inte använda stuntmen blev resultatet en bruten nacke. Tack och lov var det inte så allvarligt.

Keaton spelar en filmmaskinist som drömmer om att bli detektiv. Men han blir istället falskt anklagad för stöld av en rival till den i dessa filmer alltid närvarande vackra flickan. I jakten på sanningen hamnar Buster i de mest vådliga äventyr.

Hans filmer hade alltid ett djup som de flesta stumfilmskomedier saknar. Han hade alltid ett socialt patos och ville peka på samhällets svagheter. Många är de regissörer som påverkats av Buster Keaton - Woody Allen och Steven Spielberg för att bara nämna några.

Men jag tycker bäst om de filmer där han lugnat ner tempot lite. I Sherlock Jr. är det full spruta nästan hela tiden. Man hinner knappt hämta andan.

Betyg: 3 tomteluvor

fredag 20 april 2012

Märkliga skivomslag 72

Jag vet inte mycket om den här plattan, men snubben verkar känna sig hotad av storstaden och alla fabriker.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 18 april 2012

Arne Dahl nominerad till Glasnyckeln

Arne Dahls Viskleken som förra året blev utsedd till Årets Bästa Svenska Kriminalroman har blivit nominerad till det Nordiska priset Glasnyckeln. Boken säljer också mycket bra i Tyskland och har även nominerats till Palle Rosenkrantz-priset, en prestigefylld dansk utmärkelse.

Tidigare svenska författare som erhållit Glasnyckeln är Henning Mankell (1992), Håkan Nesser (2000), Karin Alvtegen (2001), Anders Roslund & Börge Hellström (2005), Stieg Larsson (2006 och 2008), Johan Theorin (2009) och Leif G W Persson (2011).

Arne Dahls nästa bok Hela havet stormar utkommer i maj och kommer naturligtvis att recenseras här på bloggen.

Veckans låt 159

7 februari och i bara en vecka låg Suzie etta på Tio i Topp med Helen Shapiro-covern Walkin' Back To Happiness.

Suzie föddes i Holland 1946 som Maria Pereboom och gick bort i Nordmaling 2008. I början av 60-talet flyttade hon till Sverige och fick en hit med Johnny Loves Me. På tyska blev den också en stor hit i på kontinenten, i Tyskland fick hon sin största publik. Hon hade flera hits ute i Europa, men bodde kvar i Sverige och gifte sig med The Lee Kings basist Mike Watson, med vilken hon släppte några duetter.

Hon fick framgång på Svensktoppen, blev mamma och tog en paus. Denna låt var hennes stora comeback. Det blev några fler skivor innan hon drog sig tillbaka och återvände sedan sporadiskt i tyska TV-shower.

Kristina Ohlsson: Paradisoffer - Bokomdöme

Paradisoffer
Av Kristina Ohlsson
Piratförlaget 2012
ISBN 9789164203854, Inbunden, 407 sidor
Kristina Ohlsson tillhör våra mest prisade deckarförfattare, flerfaldigt nominerad till utmärkelsen Årets Bästa Svenska Kriminalroman som hon är. Hon kommer säkert att vara med i diskussionen även i år, även om jag inte tycker att denna bok är den bästa hon skrivit.

Vi får åter stifta bekantskap med kriminalkommissarie Alex Recht och naturligtvis också Fredrika Bergman som nu arbetar på justitiedepartementet. Marginellt får vi också följa deras relationer med sina respektive familjer, åtminstone när det gäller Fredrika. Alex son Erik däremot, blir på ett dramatiskt sätt satt mitt i händelsernas centrum.

Författaren har med denna bok satsat på ett gammalt klassiskt koncept. En Boeing 747 med hundratals passagerare blir bombhotad och får inte landa, bränslet är på upphällningen. Den minutdramatik som man upplevt många tidigare i bok och på film hanterar Kristina Ohlsson skickligt. Det blir nervkittlande spännande. Som läsare är man absolut inte säker på hur det ska sluta.

Att hon vävt in annan problematik i handlingen förhöjer läsvärdet avsevärt. Islamskräck, terrorism, politiska förvecklingar och revirpinkande försvårar utredningen som leds av den karismatiska Eden Lundell på Säpo. Men Alex och Fredrika blir i allra högsta grad inblandade.

Liksom i författarens tidigare böcker skriver hon med en lätthet och ett språkligt driv som gör att man har med sig boken vid alla tillfällen för att kunna snika åt sig några sidors ytterligare läsning. Spänningsmässigt har hon här överträffat sig själv, även om själva intrigidén känns lite återanvänd. Det är också märkligt hur många Bergman det finns i svensk kriminallitteraturs huvudroller, men jag tror faktiskt att Kristina Ohlsson var först.

Betyg: 4 tomteluvor
 
Foto: Anna-Lena Ahlström

måndag 16 april 2012

Märkliga skivomslag 71

En cigarettplatta - skulle man kunna göra det idag? Knappast!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 13 april 2012

Märkliga skivomslag 70

Den här plattan gjordes 1963. Då var jag 14 år. Om våra partyn hade sett ut så här hade jag gått hem. Men det verkar ändå vara FF. Eller står päronen bakom gardinerna? Sandy Nelson var i alla fall en sjunedrans bra trummis!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

torsdag 12 april 2012

Ramona Fransson: Hämnaren från Tjörn - Bokomdöme

Hämnaren från Tjörn
Av Ramona Fransson
anomaR 2012
ISBN 9789186465148, Inbunden, 240 sidor
En flitig deckarförfattare är Ramona Fransson, nu kommer den sjätte boken i hennes serie om spaningschefen Greger Thulin, kriminalkommissarien Katarina Linde och kriminalteknikern Charlotte Engman. Och som sig bör är handlingen förlagd till västkusten.

När Greger och Charlotte kör över Tjörnbron, nyss hemkomna från en semesterresa, exploderar en bil framför dem. En man hittas död i bilen. De kastas på det viset direkt in i handlingen. Polisen har inga vettiga spår och trots att ytterligare ett bombdåd med dödlig utgång sker är de helt villrådiga.

Parallellt skriver författaren om en problemfamilj där den ensamstående modern drabbas av cancer. Hon har två barn, ett mindre och ett nästan myndigt. De tas om hand av sin moster, men ränker smids på oväntat håll. Självklart löper de två historierna ihop på slutet av boken, det är ju en detektivromans privilegium att göra så.

Ramona Franssons beskrivning av familjen, sjukdomen, barnen och alla de problem de drabbas av är ömsint, hjärteknipande och spännande. Däremot lyckas inte författaren något vidare att berätta om polisutredningen och allra helst inte om de poliser som ingår i utredningen. Det blir nästan som om de två parallellhandlingarna är skrivna av två olika personer.

Hur brotten gått till framgår ganska snart, men det gör ingenting, som läsare blir man engagerad i hur det ska gå för barnen mer än hur polisen ska lyckas med sin utredning.

Betyg: 3 tomteluvor

onsdag 11 april 2012

Veckans låt 158

Och så blev det 70-tal på Tio i Topp. Redan 1968 hade man frångått jurygrupper ute i landet. Nu utsågs de röstande via Statistiska Centralbyrån och från september 1970 höll Kaj Kindvall i programmet.

Efter att förra veckans låt toppat de tre första veckorna 1970 blev det en Beatlescover på förstaplatsen. George Howe med Maxwell's Silver Hammer. Den fick behålla platsen i två veckor. Howe var en brittisk popsångare född 1950 som gjorde denna enda platta. Han blev sedan framgångsrik kompositör av filmmusik under namnet George Fenton. The Beatles hade låten med på sitt album Abbey Road. Observera att Maxwell är felstavat på etiketten.

Dags att....

....byta musik i telefonen. Mest rock och pop som vanligt, men också lite blues (Muddy Waters), jazz (Dexter Gordon) och filmmusik (Oliver och Pulp Fiction).

Lista finns längre ned i vänsterkolumnen.

måndag 9 april 2012

Mats Myrén: Stjärnsmällen - Bokomdöme

Stjärnsmällen
Av Mats Myrén
Utbildningsförlaget 2012
ISBN 0789174760224, Häftad, 225 sidor
Mats Myrén är en flitig författare. Detta är hans sjunde spänningsroman. Som någon slags förlaga har använt Rune Lindstöms Himlaspel, fast i omvänd riktning. Det är en god idé. Det bästa i denna bok är annars det oerhörda tempot. Här vilar inga halta löss. Det är fullt ös hela tiden. Det är knappt man hänger med. Det är lite svårt att tidsdatera handlingen, men i en inte alltför fjärran framtid skulle jag gissa.

Han låter både gamla och blivande nobelpristagare komma med rön som förändrar världen. Intressant och roligt.

Men här finns brister också. Boken spretar åt många håll och flaxar från den ena platsen och handlingen till den andra. Därför kommer jag på mig själv med att tappa fokus och det är aldrig bra när man vill hänga med. Och eftersom det är ganska många personer med i handlingen kan det då bli lite rörigt. Att författaren har en lista med sitt persongalleri känns lite som ett hån eftersom den är placerad sist i boken och inte upptäcks förrän man läst färdigt. Om man inte börjar med att tjuvkika på slutet, och vem gör det?

Jag vet inte om författaren har någon redaktör, men det behövs en redigering för att koncentrera handlingen. I alla fall för att öka mitt intresse.

Betyg: 2 tomteluvor
 
Foto: Tobias Ahlén

Märkliga skivomslag 69

Så här ser en riktig MAN ut. Men....har han huggit ner trädet med gitarren?

Källa: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Barfotagrevinnan - Filmomdöme

Barfotagrevinnan
(The Barefoot Contessa), 1954
Regi: Joseph L. Mankiewicz
Det är få filmer som är så beronde av sina skådespelare som denna. De två huvudrollsinnehavarna tillhör också de bättre världen någonsin sett, Ava Gardner och Humphrey Bogart. Hon spelare en nyupptäckt skådespelare och han är den cyniske men godhjärtade regissören. De blir bästa vänner och framförallt är det hon som behöver hans stöd under sin skiftande men allt för korta karrär.

Den är kort eftersom hon tragiskt går bort alldeles för ung. Som betraktare vet man hur det ska sluta när filmen börjar, men det spelar ingen roll, det blir spännande ändå. Och framförallt är det samspelet mellan de två som är filmen behållning.

Tekniken med att ha olika berättare som framför Maria Vargas (Gardner) historia är lysande. Berättelsen framförs därför från fyra olika håll, och det är regissören Harry Dawes (Bogart) som är den mest varma och till synes sannaste. Men man kommer henne ändå inte in på livet. Hon är en mystisk kvinna ända till sin tragiska bortgång.

Betyg: 4 tomteluvor

fredag 6 april 2012

Krut, kulor och kärlek - Filmomdöme

Krut, Kulor och kärlek
(Our Hospitality), 1923
Regi: John G. Blystone & Buster Keaton
Bland stumfilmskomikerna var Buster Keaton en mästare. Hans förmåga att blanda fars och dramatik var utan motsvarighet. När andra gjorde rena buskisfilmer, infogade Keaton mer allvar och ganska mycket satir.

Som i detta mästerverk som handlar om en släktfejd. När Willie McKay (Keaton) återvänder till familjens hemstad vill den konkurrerande släkten inget annat än att ta livet av honom.

Det som komplicerar sakern lite är han på sin diligensresa dit blivit förälskad i sitt ressällskap. Hon visar sig var dotter i det hus där de med onda avsikter bor. När hon till råga på allt bjuder in den inte ont anande hjälten på middag ställs allt på sin spets. Men familjen har lite heder - man mördar inte någon som är bjuden som gäst, de måste vänta till han lämnar huset.

Självklart inbjuder intrigen till många skrattframkallande och dråpliga scener, men här finns också ett allvar, inte främst p g a Buster Keatons som alltid lite dystra och melankoliska uppsyn.

Betyg: 3 tomteluvor

Märkliga skivomslag 68

Kanske inte ett av de vanligaste budskapen...........från en präst!!!

Källa: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 4 april 2012

Veckans låt 157

1969 års sista etta på Tio i Topp blev Tim Hardin med Simple Song Of Freedom. Den klev upp i topp 6 december och låg kvar där i 7 veckor, d v s en bit in på nästa år.

Tim Hardin var en amerikansk folksångare och kompositör som föddes 1941, och dog av en överdos heroin 1980. Han skrev många kända låtar bl a If I Were A Carpenter och Reason To Believe som blev hits med Bobby Darin m fl. Ironiskt nog är det Darin som skrivit denna låt.

Han sägs också vara släkt med revolvermannen John Wesley Hardin, som Bob Dylan förärade ett helt album - dock med felstavat efternamn, Harding.

tisdag 3 april 2012

Ingrid Hedström: Rekviem i Villette - Bokomdöme

Rekviem i Villette
Av Ingrid Hedström
Alfabeta 2012
ISBN 9789150113624, Inbunden, 416 sidor
Ingrid Hedström blir bara bättre, och då ska man betänka att redan hennes första deckare Lärarinnan i Villette var en alldeles strålande debut. Men författare har utvecklats. Hennes karaktärer har fått mer djup, blivit mer komplexa. Och intrigerna har förtätats och fått mer substans och innehåll. Detta är den femte boken i serien.

Fortfarande använder hon en fiktiv stad i Belgien, Villette, som centralort för sin handling. Men denna gång är många av händelserna koncentrerade till Bryssel och till viss del också till Italien. Journalisten Ingrid Hedström har varit korrespondent i Belgien, hon vet vad hon skriver om och kan därför blanda fakta med trovärdig fiktion.

Hennes passningar till deckargenren i gemen har alltid funnits där. Huvudpersonen heter t ex Martine Poirot och är undersökningsdomare. Att Hedström har haft Maria Lang som förebild är ingen hemlighet. Det märks i inledningen av denna bok. Hennes beskrivning av studentgänget år 1983, där för övrigt Madame Poirot ingår, bär en prägel av Lang.

Annars är Ingrid Hedströms stil hennes egen, även om den bär spår av Håkan Nessers författarskap. Och då inte bara för att hon använder sig av en fiktiv miljö. Framförallt är dialogen liknande. Distinkta repliker med innehåll, men ändå med en smula mystik gör det mycket intressant att läsa. Det är väl det som kallas skicklig gestaltning.

En seriemördare slår till i huset där Martine Poirot bor som student. Belgien lamslås av flera brutala mordserier under 1983. Seriemördaren får öknamnet Mammamördaren, och brottet blir inte uppklarat. När Poirot senare, som undersökningsdomare år 1995, utreder ett annat mordfall kastas skuggor till den tiden. Hon börjar ana ett samband. Hennes gamla parhäst, Julia Wastia, har blivit privatdetektiv och hennes första fall har också återkopplingar till 1983.

Det är väl det enda man kan anmärka på i denna bok. Tillfälligheternas spel är ibland lite för slumpartat otroliga. Dessutom kanske slutet blir lite rörigt och abrupt, där alla inblandade på Agatha Christievis befinner sig som av en händelse på samma plats och fortfarande är misstänkta.

Men Ingrid Hedström befäster sin plats som en av de allra bästa deckarförfattarna i landet…en av de fem bästa utan tvekan.

Betyg: 4 tomteluvor
 
Foto: Peder Lingden

Åsa Larsson: Till offer åt Molok - Bokomdöme

Till offer åt Molok
Av Åsa Larsson
Bonniers 2012
ISBN 9789100125318, Inbunden, 390 sidor
Den femte delen i Åsa Larsson serie om åklagaren Rebecka Martinsson har varit mycket efterlängtad. Den förra kom för så länge sedan som 2008. Men det pratas alltid så mycket om författaren att man tror att hon kommer med en bok om året.

Som vanligt är handlingen förlagd till Lappland, i Kirunatrakten. Många av de gamla kända figurerna finns med igen, som t ex polisen Anna-Maria Mella. Man hittar spår av en människa i en björnmage. En äldre kvinna mördas brutalt. Kvinnans barnbarn återfinns i en hundkoja. Vad har han sett? Är han hotad? Rebecka Martinsson finner svaga samband och börjar forska i fallen. Parallellt får läsaren följa en intressant och mänsklig historia från början av nittonhundratalet som naturligtvis har bäring på den aktuella utredningen. Som läsare vet man på det viset mer än polis och åklagare.

Problemet för Rebecka är att hon inte får fortsätta att vara förundersökningsledare. Till det utses kammaråklagare Carl von Post, som visar sig vara en särdeles usel sådan. Han är något slags mellanting mellan Leif G W’s Bäckström och Kalle Anka. Och det är också bokens svaghet. Von Post känns så karikerad och overklig att det hotar att skymma den fina bok som detta är.

Miljöbeskrivningarna är som alltid i Larssons fall väldigt fängslande. Personerna likaså, de lever. (Utom kanske von Post då) Flera hundar har fått huvudroller i boken, det är både lärorikt, intressant och gripande. Lagom med mystik, spänning och kärlek gör att man som läsare blir lika fängslad som alltid i denna bokserie.

Betyg: 4 tomteluvor
 
Foto: Orlando G Boström

måndag 2 april 2012

Bankdeckaren - Filmomdöme

Bankdeckaren
(The Bank Dick), 1940
Regi: Edward F. Cline
Filmer med W.C. Fields hör till de mest crazy man kan hitta. Han har också skrivit manus, vilket gör det dubbelt galet. Brödrna Marx måste ha varit en stor inspirationskälla. Allt är knasigt. Ingenting är omöjligt. Och det är klart att man skrattar ibland. Både fnitter och hejdlöst gnägg. Men i det stora hela blir det ganska påfrestande.

Egbert Sousé (Fields) lever ett lugnt liv, tuktad av sin fru och sin svärmor. Han stora nöje är att ta en drink i den lilla stadens bar. När han klarar upp ett bankrån p g a ett misstag blir han hjälte och får jobb som deckare på banken. Där driver han omgivningen till vansinne med sina idéer och infall. Men när han oförskyllt blir hjälte igen lyser lyckans sol emot honom.

Betyg: 2 tomteluvor

Märkliga skivomslag 67

Den sjungande dvärgen - även om det inte är en rolig platta känns det lite lyteskomik.

Källa: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard

Veckans Tio i Topplåt 1124

The Music Explosion: Little Bit O'Soul In på listan 15 juli 1967 Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2