onsdag 31 mars 2021

Cecilia Sahlström: Pojkarna - Bokomdöme

 

Pojkarna

Av Cecilia Sahlström

Bokfabriken 2021

ISBN 9789178353835, Inbunden, 348 sidor

 

Författaren är framme vid den sjätte delen om lundapolisen Sara Vallén. Cecilia Sahlström är flitig, mer än en bok per år i genomsnitt. Hon tillhör den skara av serieförfattare, mest kvinnor, som blandar deckarhistorien med en rejäl dos av karaktärernas personliga problem.

 

I den här boken behandlas främst ungdomsbrottslighet, men också en del främlingsfientlighet. En ung pojke hittas skjuten och en av hans kamrater erkänner nästan omedelbart brottet. De bakomliggande orsakerna är dock oklara.

 

Bit för bit rullas pojkgängets liv upp och det är ingen vacker berättelse. Författaren känns mycket trovärdig i sina beskrivningar runt den brottsligheten. Det är ett gripande och våldsamt scenario som Cecilia Sahlström målar upp.

 

Samtidigt försvinner en kvinnlig student spårlöst. De båda fallen upptar polisens tid, men har till synes inget gemensamt. Eller?

 

Hela intrigen präglas av en viss naivitet och det är svårt att bli riktigt engagerad. Författaren har arbetat en längre tid inom polisen, men ändå känns polisutredningen halvdant genomförd.

 

Boken är tämligen händelsefattig. Det är mest ett resonerande om gärningsmannens bevekelsegrunder, om orsaken till skjutningen. Av det jag hittills lästa av Cecilia Sahlström är det här inte hennes bästa bok.


Betyg: 2 tomteluvor  



Foto: Bengt Alm


Klassiska skivomslag 807

 

Stray
Stand Up And Be Counted
Pye, 1975

Källa: Michael Ochs: 1000 Record Covers


måndag 29 mars 2021

Veckans Tio i Topplåt 814

The Snobs: Buckle Shoe Stomp

In på listan 16 maj 1964
Låg kvar i 12 veckor, Högsta placering: 2


söndag 28 mars 2021

Kristina Agnér: Var inte rädd för mörkret - Bokomdöme

 

Var inte rädd för mörkret

Av Kristina Agnér

Albert Bonniers Förlag 2021

ISBN 9789100186333, Inbunden, 348 sidor

 

Författaren som är debutant överraskade mig. Inte för att hon har skapat något nytt, snarare för att hon har återupplivat femtio- och sextiotalsdeckarna.

 

Själva temat är inte heller ovanligt. En kvinna (det är oftast det) ärver ett hus i skogen. När hon väl tar sig dit börjar underliga saker hända och historiska händelser kommer upp till ytan. Sådana arvshistorier kan man läsa med jämna mellanrum och kan därför kännas lite uttjatade. Kristina Agnér har ändå lyckats skapa något eget av detta.

 

Alva bor i Stockholm. Hennes mor har avlidit och lämnat ett hus i Småland. Det ligger i en liten fiktiv ort, eller snarare strax utanför den. Mitt i den mörkaste skogen vilket skrämmer Alva som är mörkrädd. Hon har för avsikt att sälja huset och börjar fixa till det för fotografering och utannonsering.

 

Hon blir bekant med de närmaste grannarna som efterhand avslöjar den ena hemligheten efter den andra. Polisen upptäcker att hennes mors död inte var naturlig. Mysterierna samlas på hög och Alva känner sig hotad. Det klassiska ”vem är släkt med vem” blir också en spännande kuliss.

 

Med en lagom blandning av spöklika händelser i mörkret, av att lägga näsan i blöt och en smula romantik tar sig boken fram i ett behagligt tempo mot den oundvikliga upplösningen.

 

Att avsluta en bok är alltid svårt, speciellt för en debutant. Kristina Agnér har kanske överdramatiserat finalen något, men jag tror ändå att hon kommer att skriva fler läsvärda böcker i den här serien. För en fortsättning blir det väl? Det resterar ett antal nystan att tråckla upp i intrigen.


Betyg: 4 tomteluvor  


Foto: Emil Malmborg

fredag 26 mars 2021

Gustaf Skördeman: Faust - Bokomdöme

 

Faust

Av Gustaf Skördeman

Polaris 2021

ISBN 9789177953838, Inbunden, 361 sidor

 

Förra året kom den rosade första delen om polisen Sara Nowak, Geiger. Nu följer författaren upp med Faust. Båda titlarna syftar till täcknamn för personer inom Stasi. DDR finns inte längre, men många av Stasis agenter lever vidare i Gustaf Skördemans böcker.

 

Det här är en ren fortsättning på den första boken, och jag blir inte förvånad om det kommer fler delar. Huvudpersonen Sara arbetar inte på samma rotel inom polisen längre, men det har egentligen ingen betydelse. När hon återigen får korn på spår som leder till Stasi kan hon inte låta bli att lägga näsan i blöt. Det tar upp stor del av hennes tid. Som så många litterära poliser bryter hon mot givna order och gräver ensam i ärenden som hon inte kan låta vara. Sådant kan vara skäl för uppsägning, men inom litteraturen är det inte så, den enskilde polisen har nästan alltid rätt och kan därför slippa undan.

 

Samtidigt som Sara gräver i gamla och förskräckliga brott har hon kaos på hemmaplan. Hennes barn mer eller mindre hatar henne och sin egen man ser hon knappt skymten av. Beskrivningen av den överklassmiljö som hon tillhör, trots sitt yrke, är träffsäkert beskriven av författaren. Lätt humoristiskt till och med.

 

Gustaf Skördeman är skicklig på att bygga upp spänning. Drivet att läsa vidare är stort. Jämfört med förra boken är tempot mer eller mindre konstant.

 

Att skriva ett acceptabelt slut på en spänningsroman är en konst i sig. Jag är inte riktigt överens med författaren här, för mig blir det lite för krystat och det förtar en del av den förväntning som byggts upp.

 

Det finns mycket som är bra med de här böckerna. Jag ser fram emot än mer slipade delar i serien.


Betyg: 4 tomteluvor  



Susanne Boll: Jordanden - Bokomdöme

Jordanden

Av Susanne Boll

Hoi Förlag 2021

ISBN 9789175575193, Inbunden, 290 sidor

 

Psykologen Vera Lilja återvänder för tredje gången. Eldsystrar och Luftburen heter de två tidigare delarna.  Som den uppmärksamme noterar är det de fyra elementen som författaren tagit fasta på, försåvitt det blir en titel med Vatten nästa gång. Böckerna går utmärkt att läsa var för sig även om det som alltid är intressant att följa en karaktär i ett längre perspektiv.

 

På omslaget kan man läsa att detta är en Vera Lilja-thriller. Nja, så mycket thriller är det nu inte, boken kan snarare betecknas som en psykologisk spänningsroman. Men det finns trots det en polisutredning. En man har hittats brutalt mördad och våldtagen i Judarskogen i Stockholms västerort. Ämnet är originellt, sexuella övergrepp på män vimlar det inte av i kriminalgenren.

 

Som vanligt när man läser Susanne Boll får man en berättelse med väl gestaltade och riktiga människor med många och äkta känslor. Det är författarens styrka. Veras förhållande med den f d proffsfotbollspelaren är inkännande liksom polisens Kenneths liv med sin sambo Leo.

 

Polisutredningen är den röda tråden i handlingen, men är ändå lite sidoordnad och tillbakalutad. Personligen skulle jag önska att deckardelen skulle kunna få lite mer plats, men jag kanske är yrkesskadad.

 

Inom genren är Susanne Boll en av våra bästa karaktärskildrare. Även om spänningen inte är högkaratig har man ändå inte tråkigt.


Betyg: 3 tomteluvor  



Foto: Katarina Persson





Veckans Tio i Topplåt 813

Creedence Clearwater Revival: It Came Out Of The Sky

In på listan 23 juni 1973
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 8


onsdag 24 mars 2021

måndag 22 mars 2021

Veckans Tio i Topplåt 812

Tommy Roe: Heather Honey

In på listan 6 september 1969
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 7


lördag 20 mars 2021

Veronica Palm: Inte alla män - Bokomdöme

 

Inte alla män

Av Veronica Palm

Bokfabriken 2021

ISBN 9789178356072, Inbunden, 324 sidor

 

Författaren lämnade politikens centrum i mitten av 2010-talet. Hon nämndes som partiledarkandidat och har fortfarande uppdrag åt regeringen. Den här boken är hennes skönlitterära debut.

 

Boken kategoriseras som en spänningsroman, men till det är jag tveksam. Här finns absolut ett brott, kvinnomisshandel, i botten. En person dör, kanske ett brott, kanske inte. För mig är det mer en bok som manar till debatt och en bok om arbetet i riksdagshuset.

 

Det senare är bokens styrka. Veronica Palms kunnighet i ämnet göra att beskrivningen av det politiska arbetet fängslar och fascinerar. Det är mycket fokus på det, även om politiken är en kuliss för bokens egentliga budskap. Hustrumisshandeln. Det är nu inte ett ovanligt ämne längre inom kriminalromanerna.

 

Därför krävs det något extra av historien. Författaren skriver väl, men det blir lite för schematiskt och schablonartat. Naturligtvis är händelserna hemska och vedervärdiga, men de når inte riktigt fram för att det ska bli den riktiga nerven i berättelsen.

 

Jag hoppas ändå att Veronica Palm får blodad tand och att hon har flera historier att berätta. Kombinationen mellan politik i verkligheten och något spännande ämne är kittlande.


Betyg: 3 tomteluvor 



Foto: Bengt Alm


Gustafson & Kant: Löparen - Bokomdöme

 

Löparen

Av Gustafson & Kant

Lind & Co 2021

ISBN 9789179034634, Inbunden, 384 sidor

 

 

Anders Gustafson & Johan Kant har valt att döpa sina böcker till Singöserien. Singö är en ö i norra Roslagen. Det är Sveriges 36:e största ö och har drygt 300 bofasta innevånare. Men på sommaren bor här flera tusen personer ytterligare.

 

Kriminalinspektören Solbritt Andersson arbetar på Norrtäljepolisen och har ett hus på ön. I det huset har tidigare bott en ung flicka som sedan har försvunnit. Solbritt hittar en löparsko i skogen och börjar misstänka att den tillhör den försvunna Linda.

 

Polisen har annat att göra än att följa gamla spår till nedlagda fall. Solbritt vill forska vidare men får nobben. Hon struntar i givna order, gång efter annan, och fortsätter sitt korståg. Givetvis har hon rätt. Hon är ju bokens hjälte. I verkligheten hade hon kanske fått sparken.

 

Handlingen tar sig inte fram på raka räls, det är många utvikningar, och en hel del mindre bihistorier. Polisarbetet är tämligen taffligt, allra helst förhören. Men det är klart att man kommer till resultat. I en sådan här underhållningsroman är något annat otänkbart.

 

Boken fungerar för en stunds förströelse, men sätter inga djupare spår.

Betyg: 2 tomteluvor 


Foto: Eva Lindblad


fredag 19 mars 2021

Veckans Tio i Topplåt 811

Paul Revere & The Raiders: Let Me

In på listan 19 juli 1969
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 8

onsdag 17 mars 2021

Märkliga skivomslag 805

Det här är det sista inlägget i serien om Märkliga skivomslag. Vad passar då bättre än att avsluta med ett bidrag från den förträfflige Herr Dryck.

Nästa vecka fortsätter jag istället med klassiska skivomslag.

Och Herr Dryck får själv kommentera sitt fynd:

"Vad sysslar de med?

Något riktigt svar finns nog inte att få, men det finns fem logiska förklaringar som känns rätt så troliga.

  1. Detta var en tivoliattraktion. Huvudena satt på ett podie några meter från disken där de tävlande radade upp sig, och sedan kunde besökarna vinna nallar, askar med fikon och ett städ i äkta järn genom att kasta sten på de uppstickande huvudena.

  2. Det var en tivoliattraktion, men av en annan sort. De fem huvudena var nämligen ganska små, inte mer än en decimeter höga, och utgjorde ett spel som gick ut på att den tävlande skulle dunka ner huvudena med en filtklubba så fort de visade sig.

  3. Detta var ett inslag på en av de sista sidorna i en populär veckotidning, där knåp och tävlingar utfärdades. Tävlingen i detta fall var av typen "finn fem fel", där det gällde att peka ut de fem personer på bilden som gjorde bort sig bortom alla gränser.

  4. Detta var ett musikaliskt instrument. De olika figurernas röster skiljde sig åt en aning, och genom att slå med en kraftig käpp på huvudena fick man dem att utstöta gnyenden som kunde forma lustiga melodier.

  5. Detta var ett specialerbjudande på en slavauktion. På samma sätt som folk idag inte vill ha bud på enstaka ting när de säljer skräp på annons, så ville slavhandlarna bli av med hela sitt bottenskrap på en gång. Därför såldes de på detta vis i fempack, med gemensamt halsfängsel. Priset var inte särdeles högt, och vid snabb affär bjöd försäljaren på en gratis dunk grisnäring.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag



 


måndag 15 mars 2021

Veckans Tio i Topplåt 810

Chicago: Questions 67 And 68

In på listan 18 december 1971
Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 5


fredag 12 mars 2021

Anna Tell: Norr om Beirut - Bokomdöme

Norr om Beirut

Av Anna Tell

Wahlström & Widstrand 2021

ISBN 9789146236504, Inbunden, 397 sidor

 

 

Som jag har skrivit förut, det har kommit ovanligt många internationella thrillers i början på detta år. Det här är den bästa jag läst av dem. Det förekommer kvinnliga huvudpersoner i en del av dem, så även här. Vi får återse förhandlaren Amanda Lind för tredje gången.

 

De internationella kopplingarna denna gång leder till Afghanistan och Libanon. Mycket av boken tilldrar sig ändå i Sverige.

 

Det är en spännande och fantasirik historia Anna Tell har konstruerat. Den berättas tämligen långsamt, vilket tilltalar mig. Men visst finns här actionavsnitt och våldsamma scener.

 

Amanda rycker ut till Västerbron där en man hotar att ta sitt liv. Hon misslyckas med uppdraget att rädda honom. När polisen forskar vidare uppdagas det att hans två barn har varit tillfälligt kidnappade något tidigare. Men det har aldrig polisanmälts. Vidare undersökningar leder utomlands.

 

Parallellt får läsaren följa en afghansk kvinna och hennes barn på flykt till Europa. Dessa avsnitt är inkännande och gripande beskrivna.

 

Intrigen har många trådar, och det tar tid för polisen att reda ut begreppen. Fler personer dör under misstänkta förhållanden. Här brister trovärdigheten något.

 

Även om läsarna nu har lärt känna Amanda Lind kan man önska sig lite mer kött på benen när det gäller karaktärsbeskrivningarna. Avseende miljön är Beirut och Libanon målande gestaltat.

 

Jag tvekar inte att utnämna denna bok till författarens bästa. Samtidigt undrar jag vart i världen Amanda Lind nu är på väg.

Betyg: 4 tomteluvor  


Foto: Fredrik Hjerling


Veckans Tio i Topplåt 809

The Beatles: Yellow Submarine

In på listan 20 augusti 1966
Låg kvar i 6 veckor, Högsta placering: 2


onsdag 10 mars 2021

Märkliga skivomslag 804

 

Krig om sista kondomförpackningen i automaten. På baksidan av fodralet är bandmedlemmarna omgivna av ett antal barn. Så kan det gå.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

måndag 8 mars 2021

Lars Barringer: Våldtäkten - Bokomdöme

 

Våldtäkten

av Lars Barringer

Mysterious Press/Förlags AB Wiken 1991

ISBN 9171190422, Inbunden, 267 sidor

 

Boken borde ha hetat Våldtäkterna. Det handlar om flera sådana. Ett brödrapar förgriper sig på ett antal kvinnor. Männen är socialt missanpassade, men inte helt utanför samhället. De är vidriga typer som inte har några empatiska känslor.

Läsaren får följa dem, därför är man mer informerad än polisen. Kommissarie Magnusson heter han, och han känns ganska ensam i utredandet. Den fjärde och femte personen man får följa är ett av offren och hennes man. Lilian och Georg Hemlin. Hon har bestämt sig för att lämna sin man, men hamnar i stället i klorna på de hemska bröderna.

Trots att läsaren vet mer än polisen blir det spännande. Kommissariens tankegångar leder honom närmare och närmare en upplösning.

Man måste komma ihåg att boken är skriven i annan tid, innan mobiltelefonerna. Den känns ändå aktuell, mäns våld mot kvinnor måste alltid uppmärksammas, och stävjas. Dessutom känns många av tankegångarna igen från dagens händelser.

Trots det allvarliga ämnet innehåller boken en del småputtriga delar. Kommissariens kärleksbekymmer är underhållande, trots att han och hans föremål för beundran niar varandra under lång tid. Tidens tand.

Betyg: 3 tomteluvor


Veckans Tio I Topplåt 808

Ted Gärdestad: Come Give Me Love

In på listan 11 augusti 1973
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 9


fredag 5 mars 2021

Veckans Tio i Topplåt 807

Tony Burrows: Every Little Move She Makes

In på listan 2 januari 1971
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placerin10


onsdag 3 mars 2021

Märkliga skivomslag 803

 

Familjen Witty är artister inom den komiska och religiösa genren. Sonen verkar måttligt road. En kvalificerad gissning är att nu har revolterat.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

måndag 1 mars 2021

Erik Anton: Kleopatras testamente - Bokomdöme

 

Kleopatras testamente

av Erik Anton

Bra Spänning 1992

ISBN 9171310487, Inbunden, 253 sidor

 

Den här boken är utgiven innan sidantalet började öka och intrigerna var tvungna att innehålla minst ett par parallella handlingar. Här berättas en historia, rakt och rättfram utan några direkta avvikelser.

Det betyder inte att det är en enkel intrig. Här finns flera komponenter som redan från början leder mot samma mål.

Kleopatras testamente är en mytomspunnen skatt som ska finnas någonstans vid Adriatiska Havet. Ålänningen och seglaren Max Ramm är där och letar. Han blir iakttagen av den unga danskan Jitsa Jensen. Hon är en nyfiken kvinna som vill veta vad han håller på med. Efter diverse kontroverser slår de sina kloka huvuden samman.

I farvattnen utanför den ö där de letar efter skatten befinner sig både en gammal sliten tankerbåt och myndigheternas bestyckade båt. De två farkosterna och de båda skattsökarna går minst sagt i clinch.

På klassiskt äventyrsvis blir de omväxlande tillfångatagna och fritagna. Det är mest med ett leende man läser om det även om här finns en hel del våldsamma händelser. Med dödlig utgång.

Jag hade gärna fått veta mer både om karaktärerna och om miljön. Erik Anton bjuder ändå på en stunds hygglig underhållning.

Betyg: 2 tomteluvor


Veckans Tio i Topplåt 1124

The Music Explosion: Little Bit O'Soul In på listan 15 juli 1967 Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2