Veckans Tio i Topplåt 378

T. Rex: Solid gold easy action
In på listan 24 februari 1973
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 9

Björn Hellberg: Dödsdrycken - Bokomdöme

Dödsdrycken

Av Björn Hellberg

Lind & Co 2016

ISBN 9789174615685, Inbunden, 281 sidor

Det börjar närma sig trettio deckare från den flitige Björn Hellbergs penna nu. Han skriver i två olika serier; en om poliserna i Loviken och en serie om polisen Sten Wall i den fiktiva orten Staden. Att Staden ligger i södra Halland kan man nog gissa, och när författaren själv är från Laholm får man dra sina egna slutsatser.

Sten Wall läste vi senast om i Skumrask 2013, men nu är den frejdige kommissarien och hans arbetskamrater tillbaka. De är ett ganska trevligt gäng att läsa om. Trots att de är poliser får de sällan verkligt blodiga brott att utreda. Författaren håller som vanligt tillbaka våldsnivån.

En man begår obegripligt självmord på sin egen bröllopsdag och lämnar en förkrossad änka efter sig. Ett lik och en svårt skadad person återfinns två år senare i ett torp. Det finns en koppling till självmordet, men det är bara kommissarie Wall som anar att det finns ett samband mellan händelserna. När ytterligare våldsdåd sker ställs saken på sin spets och utredningen blir obegripligt knepig. Som van deckarläsare är man ändå ganska klar på ”vem som gjorde det”!

Att lyssna till Björn Hellbergs fina språk kan vara en fröjd för öron och hjärna. Men i skriftlig form tappar orden lite av sin stringens och briljans och det blir istället lite för stolpigt och högtravande. När sedan nästan alla karaktärer i boken pratar som Björn Hellberg blir jag lite förvirrad.

Författaren har hyggliga intriger, väl valda ämnen och utmärkta pusselgåtor. Men en bearbetning av framförallt dialogen är nödvändig för att jag ska bli sugen på att läsa mer.

Betyg: 2 tomteluvor  

Foto: PeO Persson

Märkliga skivomslag 499

Jesus on the road.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Märkliga skivomslag 498

Jag undrar vad homohundar lyssnar på, när de inte sitter i en tunna och kramas med husse?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Veckans Tio i Topplåt 377

Herman's Hermits: Sunshine Girl
In på listan 14 september 1968
Låg kvar i 11 veckor, Högsta placering: 3

Gustafson & Kant: Mordbrännaren - Bokomdöme

Mordbrännaren

Av Gustafson & Kant

Bokfabriken 2016

ISBN 9789176291900, Inbunden, 304 sidor

Man kan fundera lite över varför det är så vanligt just i Sverige att skriva i par, speciellt i deckargenren. Vad är det som lockar? För en utomstående känns det som att det krånglar till skrivprocessen. Eller är det tvärtom, att det är lättare att skriva om man har ett bollplank och en skrivarpartner att bolla idéer och fördela arbetsuppgifter med?

Anders Gustafson och Johan Kant jobbar som förläggare respektive rektor. Det här är andra boken i deras Singöserie. Singö är en ö i Stockholms norra skärgård, Roslagen. Den är Sveriges 36:e största ö till ytan och har knappt 400 bofasta innevånare, men uppåt 4 000 fritidsboende. En lagom ö att avfolka medelst mord alltså. Likt Viveca Stens Sandhamn eller för all del Inspector Barnabys Midsomer.

Den första boken hette Singöspionen, och detta är en fristående fortsättning. Sökandet efter spionen Sven Löwengrip fortsätter. Våldsamma bränder härjar på Singö, bl a bränns romska husvagnar och tält ner och en man brinner inne. Inga spår hittas förutom en färgsprejad brun triangel. Norrtäljepoliserna Solbritt Andersson och Lena Karlsson misstänker hat- eller rasistbrott, men de har svårt att hitta bevis.

Polisen tar obegripligt nog hjälp av en journalist som släpps in i utredningen. Kanske är det där sannolikheten börjat svikta. Hela polisarbetet är lite naivt beskrivet vilket tyvärr drar ner spänningen. Redaktörens rödpenna borde ha använts lite flitigare.

Författarna har lagt en bra grund med en lagom spännande historia som kunde ha utvecklats och gestaltats på ett bättre sätt. Till nästa bok önskar jag mig mer av textbearbetning och gärna också lite djupare känsla för karaktärerna.

Betyg: 2 tomteluvor  

Foto: Bengt Alm

Dag Öhrlund: Där inga ögon ser - Bokomdöme

Där inga ögon ser

Av Dag Öhrlund

Lind & Co 2016

ISBN 9789174615661, Inbunden, 347 sidor

Dag Öhrlund har inte lämnat sin skrivarkollega Dan Butler och böckerna om psykopaten Christopher Silfverbielke. Den senaste i den serien kom i januari i år. Men han har ändå börjat ge ut fler böcker på egen hand, han tillhör de flitigaste pennorna i landet. Redan i den förra boken Besökaren fick vi lära känna den ganska udda kommissarien Ewert Truut. Han har förnamnet gemensamt med Roslund & Hellströms Ewert Grens och Leif GW Perssons Evert Bäckström. Finns det en tanke bakom? Är namnet speciellt lämpat för poliser? Med Bäckström har Truut också gemensamt att han är både tvär och fördomsfull. Öhrlunds polis har ändå fler goda sidor än sin ganska förskräckliga namne och verkar också innerst inne ha ett hjärta av guld.

Ewert Truut har varit kommenderad till Skåne och återvänder till Stockholm. Han sätts lite på undantag och blir chef för en liten cold case-grupp. Till sin hjälp får han den vackra Carolina Herrera och dataexperten Måns Schmidt. När det visar sig att den senare är homosexuell utmanas Ewerts fördomar. Dessa blir ifrågasatta titt som tätt och kommissarien mjuknar motvilligt med tiden.

Gruppen undersöker ett 10 år gammalt mord på en pojke i Mariefred. Hans pappa har av allmänheten dömts, men fallet har aldrig lösts. När cold casegruppen börjar gräva rörs mycket damm upp och det visar sig finnas krafter som vill stoppa dem. Det är m a o ett ganska klassiskt upplägg för en kriminalroman.

De tre huvudkaraktärerna behandlas med humor och värme av Dag Öhrlund. De känns både intressanta och engagerande. Man får parallellt följa deras privatliv, och där lyckas inte författaren skapa trovärdighet på samma sätt som i kriminalhistorien.

Det blir säkert flera cold case att utreda för den här gruppen eftersom boken är tänkt att bli början på en ny serie. Den lätt humoristiska beskrivningen av dem får gärna fortsätta.

Betyg: 3 tomteluvor  

Foto: Knut Koivisto

Ann Rosman: Vågspel - Bokomdöme

Vågspel

Av Ann Rosman

Albert Bonniers Förlag 2016

ISBN 9789100145033, Inbunden, 478 sidor

Författaren har tidigare skrivit fem böcker om Göteborgspolisen Karin Adler. De har ofta haft ett historiskt tema och så även denna gång. Den 5 juni 1916 går det brittiska krigsfartyget HMS Hampshire på en mina och sjunker utanför Orkneyöarna. Det får bilda upptakten till Ann Rosmans historia som i många stycken grundar sig på verkliga händelser.

1977 gör att antal personer en expedition till Orkneyöarna i syfte att dyka på HMS Hampshire. Det ryktas om att det finns mängder av guld på fartyget som ursprungligen var på väg för att bistå den ryska tsarfamiljen. Dykchef är den Marstrandsbaserade Bo Stenman som i dykarkretsar går under smeknamnet Svensken. Han är ytterst kompetent, men också lite av en rättshaverist i sin kamp mot den norska staten för att kräva ersättning för de missförhållanden som de tvingats arbeta under.

I nutid, nästan hundra år efter HMS Hampshires förlisning hittas Bo Stenmans segelbåt drivande vid Orkneyöarna. Ingen finns ombord, men det finns blod där. Lite senare finner man också en död kropp i havet. Karin Adler och en svensk kollega reser över för att bistå den skotska polisen. De ställs inför ett mysterium som har historiska förgreningar och de har inte heller helt lätt att samarbeta med den lokala polisen.

Jag tror inte att Ann Rosman någonsin lagt ner så mycket arbete på historisk, geografisk och dykarteknisk research. Imponerande! Därom vittnar också de sidor av tack till olika personer och de källhänvisningar som finns i slutet av boken. Det gör tveklöst Vågspel till hennes bästa roman hittills.
 
Miljöbeskrivningarna är så målande att jag genast vill åka till Orkneyöarna. Beskrivningarna av de extremt farliga dykningarna är klaustrofobiskt hemska och får mig tvärtom att vilja hålla näsan över vattnet. Den historiska kopplingen är spännande och intressant. Ann Rosmans intrig är välgenomtänkt, utan större åthävor och trots avsaknaden av traditionella spänningsscener är det nervkittlande hela vägen till finalen. En final där det ändå blir lite action.

Själva kriminalhistorien är inte så märkvärdig, till och med ganska ointressant i det stora hela. Dialogen på dykskeppet kan ibland tendera att bli lite naiv och platt. Men historien förs ändå framåt av de intressanta karaktärerna.

Den här nischen som författaren har funnit är hon bäst på i landet. Att plocka upp tämligen okända historiska händelser och därifrån spinna en spännande och intressant väv.

Betyg: 4 tomteluvor  

Foto: Emelie Asplund

Märkliga skivomslag 497

Några bira går väl ner på högskolan, men kläderna?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Märkliga skivomslag 496

Flipper, nästan helt utan poäng?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Veckans Tio i Topplåt 376

Matthews Southern Comfort: Woodstock
In på listan 7 november 1970
Låg kvar i 11 veckor, Högsta placering: 3

Märkliga skivomslag 495

Ett riktigt giftigt omslag!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Märkliga skivomslag 494

Hade Thor verkligen hundar?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Veckans Tio i Topplåt 375

Chubby Checker: Dancin' Party
In på listan 21 juli 1962
Låg kvar i 5 veckor, Högsta placering: 5

Märkliga skivomslag 493

Varför? Naken tjej och torra löv, vad är det för kombo?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Olséni & Hansen: Fågelskådaren - Bokomdöme

Fågelskådaren

Av Olséni & Hansen

Massolit Förlag 2016

ISBN 9789176790496, Inbunden, 351 sidor

Detta är den andra delen av humoristiska deckare som tilldrar sig i Skanör/Falsterbo. Samma huvudfigurer får vi möta som i den första boken Badhytten. Det är den klantige polisen Mårten Lind och hans kontrast den ordentliga Lisa Stark. Åklagaren Fredrik Hjort är knappast minde klantig och pensionärsfyrklövern Egon, Ragnar, Elisabeth och Märta hamnar av olika skäl ständigt i rampljuset.

Ornitologiföreningen Rosentärnan ska ha fågelbingo. Ordföranden tillsammans med Egon och Ragnar är först på plats. De hittar under ett fågeltorn ett lik som de gömmer snabbast möjligt. Inget får hindra bingon.

Eftersom polisstationen vara eller inte vara beror på vilken arbetsbelastning de har tar Mårten och Lisa emot ett mord med öppna armar. Det blir nu mest Lisa som utreder och spanar eftersom Mårten hela tiden hittar andra och för honom roligare sysslor. Men till sist hittar han alltid av en slump den avgörande ledtråden. Lite som Jan Mårtensons katt Cleo de Merode.

Här finns en del fnissiga smålustigheter om ornitologerna i boken, men det blir egentligen aldrig riktigt skrattläge. Den smått galne polisen Mårten tröttnar man snabbt på. Det är ändå ont om riktigt roliga kriminalromaner trots att jag tror att efterfrågan är stor. Men detta författarpar är långt från de mästare som ändå finns. Jag tänker t ex på Tomas Arvidsson och Donald E Westlake.

Trots detta är Fågelskådaren en av de bättre i genren. Karaktärerna är hyggliga sympatiska människor som det är lätt att tycka om. Eftersom denna andra bok i serien ändå är betydligt skarpare (och roligare) än den första kanske man räkna med ytterligare humorförbättringar när vi får ta emot den tredje del som jag absolut tror ska komma. Det finns som sagt ett behov och ett berättigande för böcker som denna.

Betyg: 3 tomteluvor  

Foto: Erik Grönlund

Roslund & Hellström: Tre minuter - Bokomdöme

Tre minuter

Av Roslund & Hellström

Piratförlaget 2016

ISBN 9789164204622, Inbunden, 569 sidor

Jag hade lite svårt att komma igång med den här boken, mest beroende på att jag blev lite överraskad över att den inte tilldrar sig i Sverige. Författarna har förvisso varit utanför landets gränser tidigare, men de har ändå gjorts sig kända för att ta upp inhemska problem. Men jag blev snabbt fast i denna mycket välskrivna thriller.

Colombia är Roslund & Hellströms arena denna gång, med några utstickare till Sverige och USA. Det handlar om vad narkotikahandelns astronomiska belopp kan driva de iblandade till. Hur hänsynslöst människor behandlas när pengarna styr.

Boken är en fortsättning på Tre sekunder (mitt omdöme) från 2009 som blev flerfaldigt prisbelönad. Bl a Bästa Svenska Kriminalroman och The International Dagger. I litterär tid har det nu gått tre år och vi får främst återse Piet Hoffman, den svenske brottslingen som blev infiltratör. Det är han nu också, åt amerikanska polismyndigheter. Han har med stor framgång infiltrerat kokainmaffian i Colombia. I Sverige blev han sviken av sin hanterare och nu sker samma sak igen, amerikanerna låtsas inte om honom när han placeras på deras egen dödslista. Men nu har han tre minuter på sig för att kunna överleva istället för tre sekunder.

Som alltid när dessa författare presenterar något får man sig en god portion lärdom. En lärdom som är skrämmande, om hur brutalt det fungerar i knarkhandelns innersta kretsar. Hur lite ett människoliv betyder, oavsett om det är en annan brottsling eller ett oskyldigt barn. Roslund & Hellström sätter fingret på det onämnbara och det outhärdligt skrämmande.

Persongestaltningarna är djupa, oavsett vilken sida av lagen karaktärerna står på. Bevekelsegrunder och beteende behöver inte förklaras. De framgår tydligt av dialog och handlande. Att boken är närmare 600 sidor brukar jag anmärka på, men i denna bok känns det nästan för kort. Bladvändare är ett alltför slitet begrepp, men jag har inget bättre. Läsandet drivs framåt mot den oförutsägbara upplösningen.

Även om jag föredrar Roslund & Hellström på hemmaplan, så är det här en av årets hittills bästa läsupplevelser.

Betyg: 4 tomteluvor  

Foto: Peter Knutsson

Märkliga skivomslag 492

Självklart spelar bensinbolagets orkester på oljefat. Men det där med On Tour? Åker de omkring på den där flotten?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Veckans Tio i Topplåt 374

George Harrison: What Is Life
In på listan 1 maj 1971
Låg kvar i 9 veckor, Högsta placering: 6