måndag 29 november 2010

Adventskalendern

På onsdag börjar bloggens adventskalender med ett musikaliskt inslag om dagen. Årets tema är Vinnare i Eurovision Song Contest och i den Svenska Melodifestivalen.

Det är möjligt att önska låtar också. Skriv i kommentar till inlägget, så ska jag försöka uppfylla önskemålen.

Allt kan firas

Julmusten fyller 100 år. HURRA!!!

Receptet till musten fick de ursprungliga ägarna till Roberts AB från Tyskland där Harry Roberts hade studerat kemi. 1910 startade de tillverkning i Örebro. Receptet är hemligt och endast två personer känner till de exakta ingredienserna. Förutom hemliga smakgivare ingår bland annat malt och humle (numera i extraktform).

Under det tidiga 1920-talet, förbudsomröstningens tid i Sverige, lanserades must som en alternativ måltidsdryck till den då populäraste mörka ölen under namnet Münchener-öl eller München-öl. Den genomsnittlige svensken dricker c:a fem liter julmust i december. (Källa: Wikipedia)

söndag 28 november 2010

DOJC

De fyra bokstäverna står för A Deranged Occasional Jazz Club. I går kväll var det tolfte gången för dem och första för mig och hustrun.

Massor med musik, främst jazz, jammades fram från scenen mellan sex & halv två. Musikerna avlöste varandra och det var ruggigt hög kvalitet på allt. Och trevligt. Jag ser fram emot deras trettonde och min andra redan.

lördag 27 november 2010

Årets adventskalender

Jag hade förra året en adventskalender här på bloggen med en ny låt varje dag. Temat var One Hit Wonders.

För alla musikälskare kan jag meddela att kalendern återkommer i år. Men nu med ett nytt tema. Vinnare i Eurovision Song Contest och i den Svenska Melodifestivalen.

Det är möjligt att önska låtar också. Skriv i kommentar till inlägget, så ska jag försöka uppfylla önskemålen.

Som en aptitretare får ni den allra första vinnaren i Gran Premio Eurovisione della Canzone Europea. Endast sju länder deltog, med två låtar var. Sverige var inte med. Den 24 maj 1956 i Teatro Kursaal i Lugano hände detta.

Vinnare blev ett av de schweiziska bidragen; Refrain med Lys Assia.

Sten Lindqvist: Det är över nu - Bokomdöme

Det är över nu
Av Sten Lindqvist
Jengel Förlag 2010
Detta är Lindqvists femte roman i serien som började 2006 med Hälsa till mamma! Alla är utgivna på Jengel Förlag som specialiserar sig på Jemtlandica. Naturligtvis tilldrar sig denna bok i Östersundstrakten. Hans böcker ges endast ut i pocket, vilket är sympatiskt.

Huvudpersoner är två systrar som står varandra mycket nära, men ändå är helt olika. Rebecca är den lugna och trygga, men Elisabet är bräckligare och mer lättledd, men också vackrare.
Elisabet kastas in i ett äktenskap som inte är så genomtänkt.

Boken handlar mycket om kvinnomisshandel, men också om syskonkärlek och hämnd. Den är otäck i sina våldsbeskrivningar, men ändå skickligt skriven utan att på något sätt ta till några nya grepp. Men avslutningen av boken är inte helt stilenlig, och inte helt väntad. Det är kanske det som ger boken dess mest bestående intryck.

Förlaget säger sig ha sålt 15 000 ex av hans tidigare fyra romaner. Jag tror att de flesta läsarna är jämtlänningar som hellre vill läsa om kriminalhistorier i hemtrakten än de vanliga från storstadsområdena. Därför saknar jag fördjupade miljöbeskrivningar. Lindqvist prioriterar istället personteckningarna som är välgjorda. http://www.jengel.se/

Betyg: 3 tomteluvor

Roberto

Ingen vinterstudio med Popsen denna helg. Tänkte kolla in skidloppen i Kuusamo. Satte på TV4 Sport. Blev illamående. Gick inte att lyssna på. Tack och lov för Eurosport och den alltid lika trevlige cykelentusiasten Roberto Vacchi!!!

fredag 26 november 2010

Bowling med Gubbarna

Gubbarna med stort G träffades igår för några öl och lite bowling, med betoning på lite. Sex man varav bara en med jobbet kvar, så lite allmänt gubbgnäll blev det väl.

Bowling var ett tag sedan man praktiserade vilket märktes. Två serier innehöll nio strike!!!!! och bara två spärr - resten tomrutor. Man kanske ska börja träna denna perfekta gubbsport. Men å andra sidan, vi njöt alla mer av snacket och ölen!!!

Popsen till jul

Superhygglot André Pops blir årets julvärd i SVT. Bra!!!

torsdag 25 november 2010

En ny halsduk

Idag fick jag ett gigantiskt kuvert i brevlådan. Mjukt!!! Har inte beställt något mjukt, vad jag vet. Öppnade. Innehåll: en fin Djurgården Fotboll -halsduk av bästa sort. Ingen avsändare.

Måste nog anlita en privatdetektiv för att få reda på varifrån den kommer.

Aniara

Igår var jag på Stadsteatern och avnjöt Aniara. Nobelpristagaren Harry Martinsons epos om rymdskeppet som kommer ur kurs och styr rakt ut i världsrymdens svarta hål. Verket bidrog starkt till att han fick litteraturpriset 1974.

Det är en hemsk, men tankeväckande, historia om människans litenhet i rymden och även ett inlägg i kärnvapendebatten. Föreställning innehåller ett stort antal av Sveriges bästa skådepelare, men har ingen riktig huvudroll. I själva verket är alla huvudroller.

Aniara kräver mycket av sin publik. Man måste vara på tårna och hänga med hela tiden. Framför mig satt ett ungt par som inte fixade det. De underhöll sig istället med varandra och sina mobiltelefoner. Hmmm!!! Vart är världen på väg???

För att man ska känna sig med på färden får publiken göra entré igenom rymdskeppet. Cool!!! Orginaloperan tonsattes av Karl-Birger Blomdahl med libretto av Erik Lindegren. Nu är det Andreas Kleerup som står för musiken och Lars Rudolfsson som regisserat.

Väl värt ett besök!!! Här kan ni lyssna på Helen Sjöholm under repetitionerna:

onsdag 24 november 2010

Veckans låt 86

Den 30 oktober 1965 var det dags för en av pophistoriens mest uttjatade låtar att hamna etta på Tio i Topp. Yesterday med The Beatles. Där låg den ända till 4 december.

Denna, en av världens mest spelade låtar, skrevs av Paul McCartney. Han säger sig ha drömt fram låten och den är den första av The Beatles där endast en av dem är med på inspelningen. Till att början gick den under arbetsnamnet Scrambled Eggs. Här är Paul live in concert

Jan Hemmel: Skånska mord - Bokomdöme

Skånska mord
Av Jan Hemmel
Foto av Martine Castoriano
Roos & Tegnér2010
Minns ni mitten av 80-talet. Då sändes en serie i Sveriges Television som hette Skånska Mord. Fem alldeles fantastiska dramadokumentärer som behandlade lika många kända skånska mordfall. I tre av dem spelade Ernst-Hugo Järegård den otäcke mördaren på ett förträffligt sätt. De övriga spelades av Mimmo Wåhlander, Christian Fex och Rune Ek.

Nu finns dessa mordfall, tillsammans med ett antal andra, i en nyutkommen bok av Jan Hemmel, och med väl anpassade foton av Martine Castoriano. Boken har precis blivit belönad med Svenska Deckarakademins pris för bästa faktabok med motiveringen: ”Klassiska mordfall, presenterade med kulturhistorisk fördjupning.”
Filmerna var mycket ruskiga, svåra att se. Men denna bok är hemskare. När verkligheten kryper nära inpå läsaren blir det hemska ännu hemskare. Det är inte bara vad dessa bestialiska mördare gjorde som får kalla kårar att hoppa kråka i ryggraden, det är också de straff de utsattes för. Dödstraffet och steglingarna är lika oförklarligt brutala som de ursprungliga dåden.

Bokens författare, Jan Hemmel, regisserade också några av filmatiseringarna. Men nu överträffar han det han då åstadkom med denna bok. En novellbok med autentiska fall. Det ena värre än det andra. Däremellan har han sprängt in faktainformation om dödstraff, om bödeln, om polisen och om fängelserna. De många skillingtryck som skrevs om brottsfallen berättar mycket om hur befolkningen såg på händelserna. Så här såg Ernst-Hugo ut i Veberödsmannen.

Jag har svårt att tro att någon skönlitterär författare kan åstadkomma något ruskigare än Jan Hemmels verklighet.

Betyg: 4 tomteluvor

måndag 22 november 2010

Sara Johnsson: Dammens hemlighet - Bokomdöme

Dammens hemlighet
Av Sara Johnsson
Diamantförlaget 2010
Dammens hemlighet är Sara Johnssons femte bok och andra spänningsroman. Den är en uppföljare på Huset vid sjön som kom förra året. Huvudperson är upplandspolisen kommissarie Gustaf.

Han får här hand om ett fall som till en början rubriceras som ett vådaskott, en jaktolycka. Efter ett tag inser han att det rör sig om ett mord och misstankarna riktas snart mot en speciell person. Men utredningen drar ut på tiden. Det är svårt att finna de avgörande bevisen.

Grundidén till boken är väl genomtänkt och bildar en stabil bas att spinna intrigen kring. Men det blir tyvärr lite väl yvigt och tempolöst. De c:a 250 sidorna kunde utan problem halverats och istället hade det varit intressant med en eller ett par parallellhandlingar. Som läsare är man också intresserad av de bakomliggande psykologiska faktorerna som är mördarens bevekelsegrunder. Detta beskriver författaren ganska summariskt. Överhuvudtaget saknar jag lite mer kött på benen i person- och miljöskildringarna. Den nyfikenhet som väcks blir inte stillad.

Jag är medveten om att detta är ett problem för författare som ger ut på små eller egna förlag. Mycket av min kritik bottnar i en märkbar frånvaro av en professionell redaktör. Men Sara Johnsson har talang och kan säkert utveckla sitt författande. http://www.diamantforlaget.se/

Betyg: 2 tomteluvor

söndag 21 november 2010

Årets bästa deckare utsedda

Svenska Deckarakademin har nu utsett årets bästa kriminalromaner, årets bästa deckardebutant och fackbok samt delat ut ett antal utmärkelser.

Årets bästa svenska kriminalroman blev ”Den döende detektiven” (Bonniers) av Leif G.W. Persson med motiveringen ”En angelägen diskussion om brott och straff, samt ett ömsint porträtt av en döende detektiv”. Priset är ”Den Gyllene Kofoten”. Mitt bokomdöme: http://nissescherman.blogspot.com/2010/08/leif-g-w-persson-den-doende-detektiven.html

Övriga nominerade var:
Grebe, Camilla & Åsa Träff: Bittrare än döden (W&W)
Kepler, Lars: Paganinikontraktet (Bonniers)
Lönnaeus, Olle: Mike Larssons rymliga hjärta (Damm)
Ohlsson, Kristina: Tusenskönor (Piratförlaget) Årets bästa till svenska översatta kriminalroman blev ”Devils Peak” (”Devil’s Peak”, Weyler) av Deon Meyer i översättning av Mia Gahne med motiveringen ”Ett sydafrikanskt hämnddrama, vasst och genomträngande som en assegaj”. Meyer nominerades för tredje gången, och får också priset ”Den Gyllen Kofoten”.

Övriga nominerade var:
Faïsa Guène: Sista Beställningen på Balto (”Les gens du Balto”, övers: Lotta Riad, Norstedts)
Reginald Hill: Dödsmässa (”Midnight Fugue”, övers: Ulf Gyllenhak, Minotaur)
Arnaldur Indridason: Mörka strömmar (”Myrká”, övers: Ylva Hellerud, Norstedts)
Iain Pears: John Stones fall (”Stone’s Fall”, övers: Nils Larsson, Brombergs) Ett debutpris gick till Anders de la Motte för ”[geim]” (Alfabeta) med motiveringen ”En roman, förankrad i vår tid, skriven på dagens språk, med humor och spänning”. Mitt omdöme: http://nissescherman.blogspot.com/2010/09/anders-de-la-motte-geim-bokomdome.html
Övriga priser:
• Bästa faktabok till Jan Hemmel för ”Skånska mord” (Roos & Tegnér) med motiveringen ”Klassiska mordfall, presenterade med kulturhistorisk fördjupning”. Mitt bokomdöme kommer inom kort.
• Ulf Gyllenhak tilldelades diplom för berömvärd översättargärning.
• Ett specialpris tilldelades deckarkännaren och förläggaren Bertil Falk för ”ett brett och oförtröttligt pionjärarbete, genren till
gagn.”
• Den amerikanska deckarförfattaren Sara Paretsky tilldelades en Grand Master med motiveringen ”Med feministiskt perspektiv för hon arvet från Chandler vidare i sina spännande deckare, förankrade i en samhällskritisk tradition.”
• Den svenske deckarförfattaren Ulf Durling blev också Grand Master med motiveringen: ”Stillsamt ironiskt och psykologiskt djupborrande spinner han sina finurliga intriger i en noga instuderad närmiljö.”
• En Special Grand Master tilldelades den svenske deckarkritikens och -forskningens nestor Jan Broberg.

Elefant i porslinsbutik

Som en sådan kände jag mig igår. Efter en alldeles fantastisk brunch på Fredrik Erikssons Långbro Värdshus väntade Finsk Tangokurs. Det var tur att inga ömtåliga saker fanns i närheten. Och därefter lite god dryck och lite Tapas. Mjauuu!!!

Tack kära grannar.

lördag 20 november 2010

Dublinbilder

Kamrat Lars-Erik är en lysande fotograf. Här är några av hans bilder från vår Dublinresa.http://www.facebook.com/#!/album.php?aid=35119&id=100001187392309

(men man måste vara vän med honom för att se dem...)

Första dagen på det sextioandra året

Mjukstart på det sextioandra året med Vinterstudion och Melodikryss. Under dagen väntar en något försenad sextioårspresent. Brunch på Långbro Värdshus och därefter kurs i Finsk Tango. Suomalainen Tango Kurssi.
Gårdagens middagsskapelse

Foto: Maria Scherman

torsdag 18 november 2010

Paella

Sitter och planerar morgondagens paella. Havskräftor, blå- och hjärtmusslor, kyckling, scampi, kräftstjärtar och räkor. Jag börjar bli hungrig redan. Mjauu!!!

onsdag 17 november 2010

Johannes Källström: Offerrit - Bokomdöme

Offerrit
Av Johannes Källström
Massolit Förlag 2010

Johannes Källström debuterade i våras med novellsamlingen Mörkersikt. Några rysliga historier med sagotema som jag uppskattade mycket. Flitig som han är kommer nu en fullängdsroman där novellerna har fått vika.

Men skräcktemat kvarstår. Dessutom har novellernas huvudfigur kriminalkommissarien Owe Tycho följt med in i denna bok. En bok som till en början liknar en vanlig polisroman. Men efterhand blir man på det klara med att här finns andra makter än de rent jordiska som styr. En krypande känsla av vanmakt drabbar inte bara läsaren utan även polisen.

Bygdens förlorade son Oscar Vigelius återvänder för att hjälpa trakten att överleva. Men han för med sig dolda lömska krafter, demoner och ond bråd död. Kommissarien konfronteras med denna blodiga kamp och ställs inför flera omöjliga val. Ingen tycks gå segrande ur kampen mot övernaturligheten.

Författaren har behållit sitt friska och målande språk från den tidigare boken. Det är ett rent nöje att läsa en bok i denna genré som är så befriande fri från klyschor och standardgrepp. Han är som bäst när ruskigheterna bara antyds, när man får ana och gissa själv vad som döljer sig bakom stugknuten. När det blir extra blodigt minskar konstigt nog spänningen. Det är också det som gör att Källströms berättande gör sig bäst i novellform. Spökhistorier har alltid varit bättre än längre spökromaner, kanske berättade vid den öppna spisen en mörk och stormig vinternatt.

Sagorna från novellboken är nu utbytta mot Cervantes verk Don Quijote som löper som en röd tråd genom boken. Intressant.

Betyg: 3 tomteluvor

Veckans låt 85

Förra veckans låt med Barry McGuire delade förstaplatsen på Tio i Topp den 16 oktober 1965 med Gary Lewis & The Playboys. Deras klämkäcka låt Save Your Heart For Me lanserades redan 1963 av Brian Hyland. Lewis var son till den berömde filmkomikern Jerry Lewis. De upptäcktes på Disneyland och hade flera stora hits, främst i USA.

Hur hade det gått för Gary i Dansbandskampen kan man undra? Det är han som är trummis och ser så där lagom engagerad ut!!

måndag 15 november 2010

Ner i källaren med deckaren

Det blir konsekvensen när Eskilstuna stadsbibliotek möblerar om i sina lokaler. Svenska Deckarbiblioteket som samlat svenska deckarläsare, författare och kunskaper under Thomas Böös ledning flyttas nu ner i lokaler utan fönster. Det innebär att Thomas säger upp sig och att svenska deckare inte längre har någon naturlig samlingsplats. Skamligt!!! http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.866358

Back from Dublin

Till att börja med. Jag höll på att inte få lämna landet. Hade glömt att Irland inte är med i Schengen och att man därför inte kan åka på det nationella ID-kortet som jag brukar. Polisen som tog hand om mig på Skavsta berättade att jag nu måste få ett tillfälligt pass till en kostnad av 980 kronor. Men tiden var knapp och det hanns inte med. Den vänlige polismannen tyckte då att jag skulle åka ändå och dricka Guinness för pengarna istället!!!

Och det var likadant när vi kom hem. Hur har du kunna lämna landet? var frågan. Vem godkände det? Polisen, sa jag. Det skulle han inte gjort var svaret. Lite surare polisman nu. Men han skickade mig i alla fall inte tillbaks till Irland. Synd egentligen.

Irland är ett cool land. De gör allt i ett för mig lagom tempo. Men ändå är landet helt galet. Pubar och musik överallt. Det var för att dela ut en 60-årspresent jag åkte dit. Anders i dartklubben gillar Dublin. Så han fick en förlängd weekend i present. Jag och Lars-Erik ledsagade.

Ett litet folkmusikklipp från puben
Det blev många pubbesök, det kan man inte få för många av i Dublin. Och de flesta med musikunderhållning. Staden är inte så stor. Mitt emellan Stockholm och Göteborg i storlek ungefär. Och nu är det lite ekonomisk kris. Inte så särskilt billigt någonstans därför, men människorna är så osannolikt vänliga att det är omöjligt att vantrivas.

Man kan inte undvika att äta för mycket, och dricka för mycket också för den delen. Bästa maten finns på pubarna, och det är alltid skogsarbetarstorlek på portionerna. För övrigt gick besöket mycket i dryckens tecken. Besöken på Jamesons Whisky Distillery och på Guinness Storehouse var extremt intressanta och givande. Provsmakning är obligatorisk.

Dessutom gick vi och tittade på en rugbylandskamp mellan Irland och Samoa på den vackra nybyggda stadion Aviva. 31.000 åskådare och egentligen ganska obegripligt. Matchen fick dålig kritik i tidningarna dagen efter. På puben fick vi veta att det är på någon av de andra irländska nationalsporterna som det värsta trycket är. Irändsk fotboll (med egna regler) och Hurling.

Irländska nationalsången på rugby
Men det får bli nästa gång. För naturligvis blir det en nästa gång. Man kan aldrig få nog av Irland.

tisdag 9 november 2010

Veckans låt 84

I genomgången av Tio i Topps ettor har vi nu kommit fram till 2 oktober 1965. Då och fyra veckor framåt toppade den amerikanske protestsångaren Barry Mc Guire med Eve Of Destruction.

McGuire föddes 1937 i Oklahoma City och fick egentligen bara denna hit. Efter att ha dragits med drog- och alkoholproblem under 70-talet blev han frälst. Han övergick till att bli sjungande predikant och flyttade på 80-talet till Nya Zeeland.

Dublin here we come...

Nu bär det av till Irland. Kamraten Anders har fyllt sextio, så dartklubben tar med honom till Dublin. Där hör han hemma. Bland Guinness, Jameson och Irish Stew ska vi vistas i fem dagar, jubilaren, Lars-Erik och jag.

Det innebär att det inte blir så mycket bloggande på en stund. Veckans låt kommer alldeles strax istället för i morgon. Böcker som väntar på omdömen får just vänta ett tag till.

måndag 8 november 2010

Bandet på SSDC Closed

Ett par halvdåliga filmsnuttar på Rockbandet på SSDC Closed kan jag bjuda på:

söndag 7 november 2010

Filminslag

SSDC's fotograf Lars-Erik Karlsson publicerar nu blider från SSDC Closed. Finns på tävlingens Facebooksida. Länkar läggs upp på StDF's Tyck Till.

Men här är ett litet videoklipp från fotografens egen karriär (tyvärr alldeles för kort):

lördag 6 november 2010

SSDC Closed Dag 1

Festligt, folkligt, fullsatt var det när SSDC Closed, Darttävlingen med stort D, körde igång på fredagseftermiddagen. Fullsatt med proffs i PDC-kvalet, folkligt i amatörklasserna, festligt med flera nya vinnare och massor med "gamla stötar" som var nere för att hälsa på och mingla.

Lite mingelbilder finns på http://picasaweb.google.com/harryfriberg/SSDCClosedDag1##

torsdag 4 november 2010

SSDC Closed börjar byggas

Årets stora darthändelse i Norra Europa, SSDC Closed, kommer att gå av stapeln i Restaurant Marieviks fina lokaler i Liljeholmen denna Allhelgonahelg.

Jag känner stor stolthet, både personligt och för vår fina dartklubb, över att vara delaktig i denna skapelse, som snart arrangerats i 40 år. Dartspelare från hela riket har alltid mangrannt ställt upp och gjort evenemanget till vad det är. En stor darttävling med många klasser, många deltagare, många upplevelser och en träffpunkt för dartspelare på alla nivåer och i alla åldrar. "Ska man åka på bara en darttävling, så åker man på SSDC Closed!!!"

Byggandet är i full gång. Här är lite bilder: http://picasaweb.google.com/harryfriberg/SSDCClosed2010Bygg##

onsdag 3 november 2010

Åk inte till Gimo

Jag hade köpt en herrgårsupplevelse till mig och hustrun. Valet föll på Gimo Herrgård i norra Uppland. Ett vackert slott i en vacker miljö tyckte vi, och det var det. Jag hade nog tänkt att skriva om de positiva bitarna och t ex beskriva menyn som vi åt. Men efter att de behandlat oss på ett mindre människovänligt sätt så ska jag gnälla av mig lite istället.Vi åt en trerättersmiddag som var utan några höjdpunkter utan att vara dålig. Däremot var vinpaketet som de föreslog rena lurendrejeriet. När ställen av denna dignitet föreslår ett vinpaket till maten tar man för givet att det är väl utvalda viner samt också kanske lite billigare än att beställa sorterna var för sig. Vinpaktet kostade dessutom hela 375 kronor per person. Där ingick ett glas till varje rätt vilket ger ett genomsnitt på 125 kronor glaset. När jag väl hemma igen kollade på deras vinlista (som aldrig presenterades vid middagen) på nätet kostade det dyraste av dessa glas 90 kronor om man beställde dem själv. Det var , som ni förstår, inte heller några märkvärdiga viner som serverades.

M a o om jag hade plockat ihop dessa tre viner själv och beställt hade jag fått betala mer än 100 kronor mindre. Per person!!!! Jag mailade och frågade varför det var så? De svarade inte. Nytt mail. De svarade på allt utom denna fråga. Nytt mail igen och nu fick jag svar från Gimo: Vi hade under en tid ett specialerbjudande i restaurangen då det var möjligt att beställa vin per glas till extra förmånliga priser för gäster som inte ville ha ett vinpaket. Vilket nonsens!!! På gränsen till bedrägeri. Gästen blir alltså straffad för att han låter restaurangen välja vin.

På beskrivningen av helgupplevelsen stod det att det skulle finnas uppvakting på rummet. Eftersom jag ändå mailade om vinet kunde jag väl fråga vad det var också då vi inte hade upptäckt någon sådan. Det visade sig vara en present; två anskrämliga porslinsfigurer som jag nu fick tillsända. Den ena var dessutom utan fot, lite trasig alltså.
När man väl börjar gnälla lite och leta fel, så hittar man ju lite annat också. T ex:

Vi blev placerade precis vid köksdörren i restaurangen. Där sprang servitörerna ut och in och det slamrade väldigt.

Rummet var högst av tvåstjärnig klass. Inte vad man förknippar med herrgårdsupplevelse. Litet, odekorerat och med två i och för sig bekväma enkelsängar. Men det var ändå svårt att sova eftersom parkering fanns precis utanför fönstret och ganska många mycket morgontidiga gäster varmkörde sina bilar där.

Bäst var den vänlige turkiske servitören som kallade sig Bo, men hans dragningskraft får inte mig att åka dit igen. Gör inte det, ni heller!!!

Veckans låt 83

Och nu är det dags för rockbandens rockband igen, och det med sin mest berömda låt någonsin. The Rolling Stones med (I Can't Get No) Satisfaction. 28 augusti 1965 var det dags att hamna etta på Tio i Topp och där låg de i fem veckor.

Det var också året då bandet första gången besökte Sverige. Baltiska Hallen i Malmö och Kungliga Tennisstadion i Stockholm var konsertlokalerna. Små kan man tycka, men arrangörerna var osäkra på hur mycket publik banden skulle dra. Dessutom spelade de bara c:a 30 minuter på den tiden. Tre-fyra förband fick fylla ut resten av tiden. Självklart var jag på plats i Kungliga, och även året efter i samma lokal.

måndag 1 november 2010

Värsta blandningen...

...blev det i musiktelefonen när jag bytte musik nu. 20 album med så skiftande artister som Thelonius Monk, Duke Ellington, Kraftwerk, Beastie Boys och Korn. Hela listan finns i vänsterkolumnen längre ner.

Veckans Tio i Topplåt 1124

The Music Explosion: Little Bit O'Soul In på listan 15 juli 1967 Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2