The Shanes: Save The Last Dance For Me
In på listan 16 september 1967Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 4
Tjenahej alla läsare av min blogg. Jag är en sjuttifyraårig samlare av film, musik & litteratur. Övriga fritidsintressen: Dart & familjen naturligtvis. Detta är en blandad sida med tonvikt på deckarrecensioner.
The Shanes: Save The Last Dance For Me
In på listan 16 september 1967
The Mascots: Stones Fell
In på listan 18 september 1965Owe Thörnqvist: Wilma
In på listan 28 april 1962
Slukhål
Av Tove Alsterdal
Lind & Co 2021
ISBN 9789180181457, Inbunden, 336 sidor
När Tove Alsterdal för
första gången skriver en serie av böcker är det ju först nu, med den andra titeln,
som man märker effekten. Flera karaktärer återvänder. Allra främst Eira,
polisassistent i Kramfors, döpt ett av offren i Ådalenskjutningarna.
Hon är en så vanlig
människa, med fel och brister. Eller ovanlig, såsom alla människor är. Det är
ju där som Tove Alsterdals storhet ligger. Hon skriver om människor, riktiga
människor. Sådana som man möter på gatan. Det behöver ju inte bli tråkigt
eftersom alla har något intressant att berätta.
Den första boken i serien, Rotvälta,
fick välförtjänt
Svenska Deckarakademins pris för Bästa Svenska Kriminalroman förra året.
Därefter belönades hon med Glasnyckeln för Bästa Nordiska Deckare, lika förtjänt.
Det ställer naturligtvis krav på uppföljaren.
Det har blivit en mer
traditionell polisroman av detta. En rakt berättad spänningshistoria. En man hittas
mördad i ett ödehus, till synes utan några spår efter förövaren. Eira får
hjälpa kommissarie Georg Georgsson i utredningen. De hittar flera möjliga
offer, kanske är de en seriemördare på spåren.
För ovanlighetens skull kan
man hitta ett par deckarschabloner i Tove Alsterdals intrig. Hon hanterar även
sådant med en sådan skicklighet att det inte stör. Med en kuliss av mästerligt
beskrivna Ådalsmiljöer för de mycket väl gestaltade karaktärerna handlingen
framåt. Författarens språk är som vanligt mästerligt och lämpar sig extra väl
för att beskriva detta landskap.
Det ska bli en del till om
Eira. Förmodligen redan nästa år. Längtan efter den boken har redan börjat.
Betyg: 5 tomteluvor
Foto: Tove Alsterdal
Armasjärvi
Av Engström & Richert
Bokfabriken 2021
ISBN 9789178354306, Inbunden, 324 sidor
Båda författarna är bl. a kulturjournalister
och har efter några års resande nu bosatt sig i norra Sverige. Thomas är känd
för sina fyra politiska thrillers om Ludwig Licht. Väster om friheten fick Svenska
Deckarakademins debutpris 2013 och två av de andra böckerna nominerades till
det stora priset.
Nu är han och Margit
Richert mitt i en mycket spännande och läsvärd trilogi tillika dystopi om det
framtida riket Nordmark. Det här är andra delen. Den första heter Nattavaara.
Nordmark heter
ett område som brutit sig loss från Sverige och i princip är det nuvarande
Norrbottens län.
Boken tilldrar sig elva år
efter Befrielsen. Befrielsen från Sverige. Naturligtvis kan man då dra
slutsatser att innevånarna där har tröttnat på att bli utnyttjade av myndigheterna
söderut. Ett Sverige som idag i många stycken lever på de norrländska naturtillgångarna
utan att ge något tillbaka.
Det är ingen vacker bild
författarna målar upp. Pandemier härjar. Naturkatastroferna avlöser varandra i
världen. Grönland och Arktis är isfria. Fisken håller på att försvinna. EU
håller på att splittras. Många länder lämnar samarbetet. Planeten Jorden tycks vara
på väg att gå under.
I bokens centrum får vi
följa två barn, syskon. Sextonåriga Erik och hans lillasyster Sofia har det
ändå bättre än de flesta. De får förmåner eftersom de har gått med på att bli
spioner åt den inofficiella ledaren Hartmann. Men Hartmann är hårt ansatt,
intrigerna är många. Det är flera som vill ha makten i Nordmark. Egentligen är
just det ingen skillnad mot hur det ser i dagens samhälle.
Här finns mycket som inte
fungerar som vi är vana vid idag. Även om viss teknisk utveckling har skett är det
ändå sämre beställt med att uppfylla dagliga behov. Det råder hungersnöd och den
mat som serveras är inte ens nära så avancerad som den vi konsumerar idag.
Jag läser boken som ett
höjt varningens finger. Ett finger som pekar på vad som kan hända om vi inte
skärper till oss när det gäller miljö, konsumtion, rättvisa och samarbeten över
gränserna.
Betyg: 4 tomteluvor
Foto: Anthony Tian
The Namelosers: New Orleans
In på listan 13 februari 1965
Under hökens vingar
Av Hans Carstensen
Southside Stories 2021
ISBN 9789189318113, Inbunden, 365 sidor
Författaren är en av årets
många genredebutanter. Han har skrivit en tämligen originell historia om en
förskollärare, Anna Nilsson. Hon lever ett ordinärt familjeliv i Gävle och inget
tyder på att det döljer sig något som sticker ut under ytan.
Anna har haft ett tidigare
liv som hemlig agent under namnet Daphne Söderlund. Trettio år tidigare. Hon
varit en av de skickligaste men nu är Daphne dödförklarad. Inte ens hennes man
och barn anar något.
När det förflutna åter
dyker upp i form av ledtrådar till ett mord på hennes syster tvingas hon nu att
leva ett dubbelliv på riktigt. Hon får användning av alla sina agentkunskaper
och erfarenheter.
Hon tvekar inte när det
blir våldsamt, snarare tvärtom. Trots att hon inte längre är purung finns de
gamla takterna kvar. Hon är lite av en superhjälte som man känner igen från tecknade
serier med exempelvis Modesty Blaise. Kanske gör hon ändå för många misstag.
Jag hade önskat mig en nästan övernaturligt skarp agent.
Omslaget på boken är likt
en teckning i ett seriemagasin. Det är allt annat än snyggt. Men jag förstår
tanken även om kvinnan där nog är just trettio år yngre än Anna Nilsson.
Det är full fart framåt men
ändå blir det inte så rysligt spännande. Antalet intrigkomponenter är lite för
många vilket skapar en viss rörighet.
Tanken är att detta ska
vara starten på en ny bokserie. Den har förutsättningar att utvecklas till något
bra. Huvudpersonen känns som en bra grund att bygga på.
Betyg: 3 tomteluvor
Foto: Li Carstensen
Den som illa gör
Av Mikael Andersson
Hoi Förlag 2021
ISBN 9789175575544, Inbunden, 342 sidor
Den här deckardebutanten
satsar stort. Han har skrivit en bok med extra allt. Bitvis är det skickligt och
intressant, men totalen fungerar inte riktigt. De olika komponenterna rimmar
inte med varandra.
Boken börjar med en tragisk
skolskjutning. Flera tonåringar dödas inklusive den förmodade gärningsmannen.
Även han en ung pojke. Inledningen lovar mycket.
Brottet blir mycket mer
komplicerat att utreda än vad det först verkar. Polisen Roland Fransson får
något rejält att bita i. Han får oväntad hjälp av sin fjortonåriga dotter. Hon
far fram som en Kalle Blomqvistfigur och där närmar sig boken ungdomsromanen.
Det är ändå för våldsamt
för att vara det. Extremt tragiska och blodiga händelser avlöser varandra. När
sedan Mikael Andersson blandar in stora doser humor går det överstyr. De
komiska inslagen är förvisso roliga, kanske bokens bästa delar, men de är rejält
malplacerade.
Författaren har också
använt sig av en mycket originell mordmetod. Plus för det. Men även den rimmar
illa med humorn och ungdomsboksinslagen.
Det här är början på en
serie som heter Morden i Västerbotten, jag hoppas att författaren framledes
gör ett omtag. Han måste bestämma sig för vilken typ av böcker han vill skriva.
Betyg: 2 tomteluvor
Foto: Lena Lee
Tivolit
Av Jenny Runesson
Ordberoende Förlag 2021
ISBN 9789189363106, Inbunden, 307 sidor
Författaren debuterade
förra året med Tolken (mitt omdöme), en bok som fick fin kritik, även av mig. Då blir
det dags för den svåra andra boken, att följa upp eller helst överträffa förstlingsverket.
Nu lyckas Jenny Runesson
inte riktigt med det. Här finns ett gott anslag med en försvunnen flicka. Hon
försvinner från ett tivoli som är den stora attraktionen i staden Luxemburg. Än
äldre pojke är likaledes försvunnen. Eftersom det talas flera språk i landet
och bland karaktärerna blir den svenska tolken Elsa inkopplad.
Elsas dotter var på tivolit
tillsammans med den försvunna flickan så det finns en personlig koppling också.
Det är ett stort fokus lagt på tonåringarna i boken, där finns en bra
beskrivning.
Boken är däremot alldeles
för fylld med personernas spekulationer om vad som har hänt. Det blir lite segt
och ointressant därför och egentligen händer det inte mycket. Det är ändå ett
bra och annorlunda drag att använda en tolk som huvudperson även om där också
finns en polis, Xavier, som också får rikligt utrymme.
Mycket handlar om
underjordiska tunnlar, kasematter, som det tydligen finns gott om i Luxemburg.
Det är beskrivningen och kunskapen om dem som jag mest tar med mig från den här
boken.
Betyg: 2 tomteluvor
Foto: Viktoria Davidsson
Roy Orbison: Mean Woman Blues
In på listan 19 oktober 1963
Ett gott nytt år
Av Malin Stehn
Albert Bonniers Förlag 2021
ISBN 9789100187002, Inbunden, 412 sidor
Debutanterna duggar tätt.
Här är ännu en. I alla fall i genren. Författaren har skrivit ett stort antal
barn- och ungdomsböcker tidigare. Det märks också att hon inte är nybörjare i
skrivandets konst. Språk och intrigupplägg är nog så bra som många etablerade
författare.
Malin Stehn låter de olika
karaktärerna i detta drama få sina egna berättarkapitel. Det är i och för sig
inget nytt. När det gäller just ett psykologiskt familjedrama som detta känner
man igen tekniken från Mattias Edvardsson. Men det är ändå skickligt konstruerat
i växlingarna mellan personerna. Kanske har personerna lite för lika röster.
Några vuxna par firar som vanligt
nyår. Det är något de har gjort i många år. Kanske har de inte längre så mycket
gemensamt, men traditionens makt är stor. Det märks att det finns konflikter
som ligger och pyr.
Deras barn blir större och
större. Just detta år har de sjuttonåriga flickorna Smilla och Jennifer fått
tillåtelse ha en egen fest. Föräldrafritt.
Det slutar med att Jennifer
försvinner. En mardröm naturligtvis, allrahelst för föräldrarna men också för
ungdomarnas kamrater och de vuxnas vänner.
Försvinnandet får fler
hemligheter att komma upp till ytan. Malin Stehn beskriver detta på ett
lättläst och, trots det allvarliga ämnet, underhållande sätt. Spänningen hålls
vid liv, men mot slutet av boken tappar jag lite fokus. Kanske för att historien
blir lite långdragen och bitvis tappar tempo.
En bra debut är det ändå,
som lovar fortsatt läsvärda titlar i framtiden.
Betyg: 3 tomteluvor
Foto: Emil Malmborg
Fädernas missgärningar
Av Åsa Larsson
Albert Bonniers Förlag 2021
ISBN 9789100125325, Inbunden, 560 sidor
Äntligen är den sista och
avslutande boken om Rebecka Martinsson här! Det står att läsa på baksidan av
denna bok. Det syftar naturligtvis inte på att vi äntligen skulle ha blivit av med
henne. Det är snarare så att det långa uppehållet på nio år har skapat en
monumental förväntan. Men med denna sjätte del är det slut, oåterkalleligen antar
jag. Jag kan konstatera att de som har väntat inte har gjort det förgäves.
Åsa Larsson levererar.
Rejält. När jag fick boken i min hand reagerade jag, som vanligt, på omfånget.
Tegelsten heter det visst. När jag läste märkte jag inte av det, snarare var
det med saknad jag avverkade den sista sidan. Och jag förstår att detta måste
var en diger bok. Författaren har så många karaktärer och öden att avsluta. När
hon dessutom skriver in några nya personer, intressanta sådana, så kan det inte
hjälpas att boken blir lång.
Rebecka Martinsson är trött
och tvivlar på om hon passar i Kiruna. Hon känner sig motarbetad, med all rätt,
och funderar på om hon ska flytta tillbaka till Stockholm.
När hon av rättsläkaren får
ett preskriberat mord att grotta ner sig i vaknar hennes livsnerv. Ett nytt
mord begås och båda dessa händelser visar sig ha kopplingar till hennes egen
uppväxt. Jäv, javisst, men Rebecka kan inte släppa fallen.
De nya karaktärer som Åsa
Larsson introducerar får tyvärr bara en bok på sig. Relationsberättelsen mellan
Ragnhild Pekkari, som är på väg att ta sitt eget liv, och exboxaren Börje Ström
är så fin och kunde ha varit värd ett par egna böcker. Överhuvudtaget känns beskrivningen
av personernas livsöden viktigare och mer accentuerad än kriminalgåtan.
Annars känner man igen
författaren. Hon har en sådan kärlek till sina karaktärer, till det nordliga
landskapet och inte minst till hundar. Persongalleriet är stort och väl gestaltat
ner till minsta bifigur. Hennes språk är verkligen hennes, det dansar fram. Man
får inte heller glömma Åsa Larssons humor. Det här en riktigt rolig bok som ger
upphov inte bara till ett litet smil, jag skrattar rejält.
Naturligtvis är alla
nyfikna på vad Åsa Larsson ska ta sig an härnäst. Kanske vet hon inte det
själv, men hennes begåvning är så stor att det vore synd om vi inte får öppna
ytterligare en bok av henne. Eller flera.
Betyg: 5 tomteluvor
Foto: Orlando G Boström
Reparata & The Delrons: Captain Of Your Ship
In på listan 1 juni 1968Mike Sarne: Come Outside
In på listan 23 juni 1962
Harpo: Honolulu
In på listan 21 juli 1973The Vogues: AYou're The One
In på listan 11 december 1965Buffy Sainte-Marie: Soldier Blue In på listan 6 februari 1971 Låg kvar i 11 veckor, Högsta placering: 2