Veckans Tio i Topplåt 440

Barry Blue: Dancin' (On A Saturday Night)
In på listan 14 juli 1973
Låg kvar i 9 veckor, Högsta placering: 3

Rebecka Edgren Aldén: Och blomstren dö - Bokomdöme

Och blomstren dö

Av Rebecka Edgren Aldén

Norstedts 2017

ISBN 9789113077758, Inbunden, 312 sidor

En av flera trender i år är att skriva psykologiska thrillers. Rebecka Edgren Aldén tillhör författarna i genren, även om denna bok gränsar till en mer traditionell deckare. Trots att en polisutredning inte är i fokus innehåller den många av de sedvanliga elementen för en klassisk detektivroman.

Gloria har en helt annan bakgrund än sin pojkvän Adam. Hans familj har ett stort sommarhus, Ekudden, på en ö. Där regerar de och beblandar sig inte nämnvärt med den bofasta befolkningen. Gloria har varit på ön många år tidigare med sin mamma som ingick i ett feministiskt kollektiv. Under några år hyrde de ett hus där och det sågs naturligtvis inte med blida ögon av varken öbor eller övriga sommargäster.

Det är som upplagt för konflikter och sådana blir det. Gloria och Adams familj gnager på varandra. Dessutom kommer minnen och händelser från förr upp till ytan. När Gloria hittar ett lik i det gamla kollektivhuset konfronteras nutiden med dåtiden och det blir spöklikt spännande.

Intrigen är inte så komplicerad, en hel del är förutsägbart. Jag fastnar ändå i berättelsen. Den griper tag i mig och driver läsningen framåt. Även om en del av karaktärerna är lite stereotypa blir jag ändå förtjust i dem, allra främst huvudpersonen Gloria och den dryga mamman i familjen på Ekudden, Gerd. Just att här inte finns några ”perfekta” människor eller hjältar känns befriande. De har alla fel och hemligheter.

Att säga att någon som har skrivit två thrillers har blivit riktigt etablerad kanske är att ta i, men det är så det känns med Rebecka Edgren Aldén.

Betyg: 4 tomteluvor 

Fotot: Caroline Tibell

 

Märkliga skivomslag 620

Vem är det som äntligen har kommit? Skalman, Groucho Marx's pappa eller den nya stolen från IKEA?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Märkliga skivomslag 619

Strange! Breakdance som serie.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Jenny Rogneby: LEONA utan mänskligt värde - Bokomdöme

LEONA utan mänskligt värde

Av Jenny Rogneby

Wahlström & Widstrand 2017

ISBN 9789146233572, Inbunden, 336 sidor

Den tredje boken om Leona fortsätter den utstakade vägen. Leona är polisen med dubbla agendor. Dels är hon en av landets skickligaste poliser, men samtidigt är hon spelberoende och kan begå i princip vilka brott som helst bara de är tillräckligt vinstgivande.

Karaktären är fascinerande att följa, även om jag tycker att det kan bli lite upprepning när hon fortsätter och fortsätter med sin verksamhet. Nu arbetar hon på egen hand, istället för som i den förra boken utbilda brottslingar till att bli hennes medhjälpare. Även om hon inte åker fast når hon aldrig ända fram, det perfekta brottet är till sist inte perfekt. Hur det går här ska jag naturligtvis inte avslöja.

En kvinna blir påkörd av Arlanda Express. Det som verkar vara ett självmord ändras till mord när man upptäcker att hon just opererat bort en njure – och det inte på något känt sjukhus. Fler personer hittas blodiga och nyopererade i Stockholm. Leona får hand om fallet som visar sig ha nära kopplingar till hennes tidigare liv. Samtidigt jagar hon chanser att tillskansa sig pengar på olaglig väg.

Organhandel är med all rätt ett aktuellt ämne, men på intet sätt nytt i kriminalromaner. Jenny Rogneby har ändå lyckats skriva en spännande bladvändare om problemet. Läsaren drivs fram emot den slutliga uppgörelsen. Det är på intet sätt givet hur det ska sluta.

Som den polis hon är förutsätter jag att boken är korrekt i sådana delar. Naturligtvis har hon anpassat intrigen för att få ett spännande flyt. Det är just det hon är allra bäst på. Jag saknar dock den lilla humoristiska touch som fanns i del två, och dessutom är jag inte riktigt förtjust i att tillfälligheter får ett alltför stort utrymme.

Vill man ha spänning kan man med tillförsikt välja Jenny Rognebys böcker. Hon levererar det man förväntar sig av en polisthriller. En färgstark huvudperson, lite action, lite våld och hemskheter och en nagelbitarintrig.

Betyg: 3 tomteluvor 

Foto: Mikael Eriksson

Anna Tell: Fyra dagar i Kabul - Bokomdöme

Fyra dagar i Kabul

Av Anna Tell

Wahlström & Widstrand 2017

ISBN 9789146233640, Inbunden, 347 sidor

Det här är ett år med många skickliga debutanter. Anna Tell är en av dem. Hon är kriminalkommissarie men har också lång erfarenhet från Försvarsmakten där hon har deltagit i operativt arbete, även utomlands. Att skriva om sådant man känner till är en bra regel och den har författaren följt. Hon har producerat en internationell thriller med handlingen förlagd till Afghanistan.

Det är ju ett land som i allra högsta grad är aktuellt i dessa dagar. Hur säkert är Afghanistan egentligen? Att döma av denna bok är det inte ett förstahandsval som semestermål.

Amanda Lund är förhandlare, en av de bästa. Två svenska diplomater misstänks ha kidnappats i Kabul och hon får i uppdrag att lokalisera dem och kidnapparna. Samtidigt stundar ett afghanskt statsbesök i Sverige. Det är politiskt och diplomatiskt känsligt hur Amanda hanterar sin uppgift. Regeringen mörkar kidnappningen och samtidigt har Amanda samarbetssvårigheter med ambassadören i Kabul. Hon känner sig motarbetad. Av vem? Och varför? Det är ont om tid. Amanda Lund är en duglig person, men har samtidigt problem på hemmaplan som hon försöker lösa.

Att det är spännande är en rejäl underdrift. Anna Tell hanterar skickligt spänningsmomenten, både actionscenerna och den krypande känslan av att något värre nalkas. Det är en intressant miljö hon beskriver, även om den inte dominerar berättelsen. Fokus är mest på den dramatiska intrigen. De rafflande scenerna avlöser varandra.

Det har under de senaste månaderna utgivits flera internationella thrillers skrivna av svenska författare. En trend? Den här är i alla händelser den mest intensivt berättade.

Betyg: 4 tomteluvor 

Foto: Helén Karlsson

 

Lina Bengtsdotter: Annabelle - Bokomdöme

Annabelle

Av Lina Bengtsdotter

Forum 2017

ISBN 9789137149691, Inbunden, 318 sidor

Det här är en av årets mest omtalade debutanter, i alla fall i förväg. Trots att boken kom ut nu i sommar har den redan fått Crimetime Gotlands debutantpris, Specsavers Award. Och visst levererar författaren. Hon är tveklöst en av de nya friska fläktarna inom genren.

Lina Bengtsdotter är uppvuxen i Gullspång och har anammat devisen Gräv där du står. Även om hon nu har flyttat till Stockholm använder hon sin födelseort som bakgrund till en spännande historia. Det gör hon bra. Boken andas litet samhälle även om orten växer och börjar närma sig 2 000 innevånare. (Kommunen har över 5 000) Författaren beskriver Gullspång med kärlek och en del humor. Orten vill vara lite mer än den i själva verket är och de som bor där har lite storstadskomplex.

Kriminalinspektören Charlie Lager, som författaren född i Gullspång, arbetar som utredare i Stockholm på Nationella operativa avdelningen. Hon heter egentligen Charline. En ung flicka, Annabelle, försvinner från Gullspång och Charlie och en kollega skickas dit vilket gör henne lite tveksam. Hon har inte bara goda minnen från sin barndom. Parallellt med utredningen konfronteras hon med sin egen barndom och det är inte bara angenämt.

Med små medel lyckas författaren försätta läsaren i ett andlöst tillstånd. Bara hennes språk gör det nervkittlande, och det utan att det någonsin bli riktigt actionfyllt. Det finns ett språkligt driv som är mycket imponerande, och gör det svårt att lägga ifrån sig boken. Det verkar som det ruvar hemligheter i varje hörn i Gullspång. Fokus är främst på ungdomarnas liv och där har Lina Bengtsdotter lyckats bra. De är träffsäkert gestaltade.

En författare som besitter en sådan förmåga redan vid första romanen kommer säkert att låta tala om sig framöver. Det ser jag fram emot.

Betyg: 4 tomteluvor 

Foto: Anna-Lena Ahlström

Veckans Tio i Topplåt 439

The Hounds: I'll Take Where The Music's Playing
In på listan 9 december 1967
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 4

Thomas Engström: Öster om avgrunden - Bokomdöme

Öster om avgrunden

Av Thomas Engström

Albert Bonniers Förlag 2017

ISBN 9789100159047, Inbunden, 376 sidor

Det här är den fjärde och avslutande delen i Thomas Engströms väderstreckskvartett om den frilansande agenten Ludwig Licht.

Licht är en medelålders, svårt alkoholiserad f d Stasiagent. Efter murens fall har han fortsatt sina internationella uppdrag, främst i amerikansk tjänst. Att denne ganska misslyckade och tilltufsade individ ändå har fått fortsätta har berott på att han har besuttit en skicklighet och streetsmartness som har åstadkommit resultat.

Den cynism Licht uppvisar är nästan vacker. Han har en unik känsla för vad som händer runt omkring honom och kan agera därefter. I den här boken får vi också bekanta oss med hans vuxne son Walter.

Arenan är Georgien. En kvinna, Pauline Hollister, vänder sig till Ludwig och säger sig ha intressanta saker att berätta. Men hon försvinner. Flera terrordåd drabbar landet och Ryssland börjar reagera. En internationell kris är i startgroparna. Mycket hänger på hur Ludwig lyckas i denna fjärde bok där han får sitt svåraste och farligaste uppdrag. Han ställs dessutom mot en av sina gamla chefer från Stasitiden.

Jag vet att författaren har tillbringat lång tid i Georgien. Det märks. Han tycks besitta en hatkärlek till landet. Det är så vackert, nästan poetiskt beskrivet i ena stunden för att sedan handla om problem, fattigdom och misär. Det är absolut inte en reseguide, jag skulle inte vilja resa i Ludwig Lichts fotspår, men jag skulle gärna besöka huvudstaden Tbilisi. Författaren har gjort mig sugen.

Samtliga de fyra delarna i serien har varit mycket välskrivna, men jag tror att jag uppskattar denna bok mest. Jag hoppas att det inte beror på att det är den senaste jag har läst. Jag kommer på mig själv under läsningen att helt strunta i intrigen. Jag njuter så av Thomas Engströms formuleringar och av de subtila kommentarer som Ludwig Licht kläcker ur sig. Att det också finns gott om humor tilltalar mig alldeles särskilt.

Vad författaren ska skriva nu ska jag inte ge några råd om. Det lyssnar han ändå inte på. Den trevligt egensinnige Thomas Engström har alltid haft sin egen agenda.

Betyg: 5 tomteluvor

Foto: Maurice Wolff

 

Liselott Willén: DET FINNS inga MONSTER - Bokomdöme

DET FINNS inga MONSTER

Av Liselott Willén

Albert Bonniers Förlag 2017

ISBN 9789100167622, Inbunden, 267 sidor

Liselott Willén är född på Åland och det är också där hon har placerat handlingen i sin nya roman. Annars är hon nu bosatt i Örebro, där hon arbetar som läkare.

En väl beskriven åländsk landsbygd har blivit bakgrund till denna psykologiska thriller. Tonåringen Alice har fått ett sammanbrott och flyttar med sin mamma tillbaka till sitt hus vid havet, där de inte har bott på tio år.

Den gamla miljön och omgivningen får Alice att minnas de tragiska händelser som fick dem att flytta. Mest förträngt är hågkomsterna av hennes pappa och om hur han omkom.

Alice är en egen flicka. Hon är tvär och trubbig men är ändå full av olika känslor. I och med att hennes minnen återvänder blir hon mer och mer förvirrad. I skolan har hon ont om kamrater, tvärtom kommer hon lätt i bråk och skaffar sig ovänner.

Den psykologiska dramatiken är stor och eskalerande ju längre man läser. När man tror sig på det klara med vad som hänt överraskar författaren med nya vändningar.

Språkligt använder Liselott Willén gärna naturen som en egen karaktär i intrigen. Persongalleriet är annars ganska litet, men å andra sidan är alla intressanta och välgestaltade.

Den psykologiska thrillern är på frammarsch igen och Liselott Willén är en välskrivande representant för genren.

Betyg: 4 tomteluvor 

Foto: Sofia Runarsdotter
 

Björn Hellberg: Likspett - Bokomdöme

Likspett

Av Björn Hellberg

Lind & Co 2017

ISBN 9789174619348, Inbunden, 303 sidor

Dags för den tjugofjärde deckaren om Sten Wall i den fiktiva Staden, en plats som är förvillande lik Hellbergs eget Laholm. Ett antal andra kriminalromaner och runt 25 fackböcker om tennis gör Björn Hellberg till en av landets flitigaste författare,

Och ta mig tusan, har han lyckats bättre än vanligt. Det är lätt att en serie går i stå när antalet titlar stiger. På senare år tycker jag att författaren har tappat lite fokus och skärpa, med denna bok har han återvänt till de spänstiga berättelser som han skrev i början av karriären. Aktuella och brännande ämnen har han aldrig skyggat för.

Likspett är ett redskap som man förr använde för att sticka ner i marken för att lokalisera gravar. Allt i avsikt att försöka undvika att begrava flera personer på samma ställe. Nu använder författaren ett sådant som mordverktyg, mig veterligen för första gången i litteraturen.

Personer i Staden med anknytning till Cykelklubben Hök drabbas av brott. Är det någon cykelhatare i farten? Samtidigt dyker clowner upp lite här och där och skrämmer slag på folk. Det finns vissa samband och Sten Wall och hans arbetskamrater får mycket att utreda.

Björn Hellberg lutar sig som vanligt säkert mot sitt varierade språk. Denna gång har han lyckats med att få de olika karaktärerna att tala på olika sätt – istället, som det ibland varit fallet, för att alla låter som just Björn Hellberg.

Den folkkäre författaren lär inte bli mindre omtyckt när han skriver böcker som denna. Landets mest signeringsvillige får nog också förbereda sig med fler pennor inför hösten.

Betyg: 3 tomteluvor

Foto PeO Persson

Andreas Norman: De otrogna - Bokomdöme

De otrogna

Av Andreas Norman

Albert Bonniers Förlag 2017

ISBN 9789100156510, Inbunden, 288 sidor

Andreas Norman debuterade som poet redan 1996. Sin första thriller skrev han 2013, En renande eld. Den blev mycket lovordad, även internationellt.

På något sätt har poesin påverkat hans språk. Andreas Norman skriver mycket målande, miljöer och personer får liv under hans penna. Han lyckas till och med skildra extremt våld utan att det blir splattrigt och rått.

Bente Jensen är svensk säkerhetsagent i Bryssel. Hon kommer en brittisk konspiration i Syrien på spåren och hamnar i ett tyst krig med MI6-agenten Jonathan Green. Naturligtvis blir det spännande, även idag kan spionthrillers bli det, trots att ämnena har förändrats sedan Le Carrés böcker. Det är för övrigt inte helt fel att jämför just med honom.

Konflikten eskalerar och drabbar så småningom Bentes egen familj. Beskrivningarna hur privatlivet blir drabbat, både för Bente och Jonathan, är mycket läsvärda, inkännande och känsligt beskrivna. Här finns inget av det pekoral som ibland kan finnas när familjefrågor ska beskrivas i kriminalromaner, speciellt i svenska sådana.

Andreas Norman har producerat en högoktanig internationell thriller, men som svensk läsare känner man sig ändå hemmastadd. Mycket av den familjerelaterade intrigen skulle kunna ha tilldragit sig var som helst.

Den här författaren tillhör verkligen världseliten i genren internationella thrillers.

Betyg: 5 tomteluvor 

Foto: Emil Malmberg

 

Marianne Cedervall: Dit solen aldrig når - Bokomdöme

Dit solen aldrig når

Av Marianne Cedervall

Lind & Co 2017

ISBN 9789174617849, Inbunden, 298 sidor

Denna bok är den tredje i serien om Anki Karlsson och Tryggve Fridman i den fiktiva socknen Mullvads på Gotland.

Det är trivsamma och tillbakalutade böcker som innehåller en måttlig mängd våld, men desto mer av den gotländska naturen. Visby förekommer, men författaren använder hellre landsbygden som skådeplats.

Anki Karlsson påminner i sin nyfikenhet om Agatha Christies Miss Marple, men än mer om Jan Mårtensons antikhandlare Johan Kristian Homan. Hon lägger näsan i blöt och utsätter sig själv för fara. Men till skillnad från den lite näbbige Homan är Anki lätt att ta till sitt hjärta.

Cedervall jämförs ofta med Maria Lang, och varför inte? Det är liknande ganska oblodiga mord och där finns en genuin trevlighet som gör böckerna mycket angenäma att läsa.

När Tryggve är på utlandssemester (kors i taket) begås ett mord i Visby. Anki är snabb att börja en egen liten utredning, vilket upprör Tryggve när han kommer hem – som den pensionerade polis han är.

Det osannolika deckarparet fortsätter ändå tillsammans arbetet med att spåra mördaren. Brottet verkar kretsa kring Fruntimmershuset, ett hem för kvinnor på sjuttiotalet. Hemmet har en svart historia som många inte vill ska skåda dagens ljus.

Det finns verkligen utrymme för denna typ av deckare, där det också finns ett stort fokus på vardag och gemyt. Det blir en bra kontrast till det våld och elände som vi drabbas av både i verklighet och fiktion.

Betyg: 3 tomteluvor  

Foto: Mia Carlsson

Märkliga skivomslag 618

Hela världen undrar om det är artisten eller albumet som heter Åskfot?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Märkliga skivomslag 617

Jag fick först för mig att Derek var Carolas favorit.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Veckans Tio i Topplåt 438

The Shanes: Cara Mia
In på listan 6 januari 1968
Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 5

Märkliga skivomslag 616

Någon som känner igen sig? Alltid saknas det en pusselbit.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Märkliga skivomslag 615

Jesus! Ja, någon måste väl ge ordet smaklöst ett ansikte.


Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Veckans Tio i Topplåt 437

Svenne & Lotta: Do You Want To Dance
In på listan 24 november 1973
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 2

Märkliga skivomslag 614

Herr Dryck har återigen fyndat. Så här säger han om detta ganska vedervärdiga omslag:

"Men hallå. Ross Geller i mustasch duschar med boxhandskar, shorts, boxardojjor och hörselskydd, som han dessutom har satt på sig helt fel. Han håller om en glad kvinna med simglasögon och röv.

Hela omslaget är så fullt av missar. Till att börja med har de använt sig av ett duschrum i en träningslokal eller liknande, och försökt göra fotostudio av den. Problemet där (förutom det uppenbara att det är så galet smörigt att ha ett skivomslag där någon står i duschen) var att det svarta tyg som de skulle omsluta duschen med inte var stort nog. Följaktligen ser vi kakelvägg, smutsig list och en trasig tygkant ute till vänster där tyget kommer till korta.

Vidare råder viss oklarhet gällande de duschande tu. Skall hon föreställa en simmare? De lär väl ta av sig simglasögonen när de duschar? Skall hennes omfamnare vara hennes käresta? I så fall får jag inte ihop deras ansiktsuttryck i kombination med varandra. Hon skrattar upp i skyn medan han har ett flåsigt och obehagligt uttryck. Om han antastar henne borde hon inte se så glad ut, om han också är glad borde han visa det, och om hon också är full av kättja så är det ju dumt att skratta bort det.

Så till hans utstyrsel. Rätt enhetligt "boxare", men varför då hörselkåporna? Och varför har han satt på sig dem som ett pannband?

Vidare illustreras titeln "Run for love" med med två idrottare som inte springer någon av dem, en som simmar och en som skuttar runt på stället.

Jag undrar om fotografen Bagiro fick många fler jobb efter detta."


Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Märkliga skivomslag 613

I din värsta dansfantasi är du fjättrad till händer och fötter, och har någon konstig strypsnara.


Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Veckans Tio i Topplåt 436

The Hollies: Here I Go Again
In på listan 27 juni 1964
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 8

Stefan Spjut: Stalpi - Bokomdöme

Stalpi

Av Stefan Spjut

Albert Bonniers Förlag 2017

ISBN 9789100143565, Inbunden, 367 sidor

Normalt är det här en typ av bok som jag inte tycker om. Någon form av skräck med övernaturliga inslag och en kriminalgåta involverad. Man kan naturligtvis inte göra ett deckarmysterium med sådana inslag, eftersom allt går att förklara med nästan vad som helst.

Men i det här fallet gör jag ett undantag. Stefan Spjut skriver så bra och engagerande. Hans norrländska, samiska miljöer är magiska. Även om här finns troll och djur som inte är djur utan bara varelser. Varelser som skrämmer, som manipulerar och tar över.

Susso och Diana är barndomskamraterna som kommit ifrån varandra. När Diana åker till Susso efter många år dras hon in i en våldsam karusell av märkliga händelser och mycket ond och bråd död. Men Diana ger inte upp. Hon vill rädda Susso från den värld hon har hamnat i.

Sussos mamma är handlingsförlamad. Lennart Brösth, barnarövare och sektledare rymmer från psyket och Gudrun tror att han är ute efter henne. Kanske via Susso.

Boken knyter an till författarens första bok Stallo, men kan läsas fristående. Mycket kretsar kring vargar och Stalpi är ett av många samiska ord för det djuret.

Trollens värld är hemsk och Stefan Spjut beskriver den på ett sätt som skrämmer läsaren att fortsätta. Nyfikenheten blir större än rysningarna. Det är inte utan att man tittar ut genom fönstret ett par extra gånger efter mörkrets inbrott.

Betyg: 4 tomteluvor  

Foto: Sofia Runarsdotter