onsdag 31 maj 2017

Marie Bengts: En sax i hjärtat - Bokomdöme



En sax i hjärtat
Av Marie Bengts
Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100168735, Inbunden, 479 sidor

Marie Bengts är journalist och debuterar som författare med denna klassiska pusseldeckare som tilldrar sig året 1957.

På den tiden var de flesta böcker i genren just pusseldeckare. De stora i Sverige var Maria Lang, Stieg Trenter, Vic Suneson och H K Rönblom. De var i sin tur mycket influerade av den brittiska pusseltraditionen främst representerade av Agatha Christie och Dorothy Sayers.

Författaren har med råge lyckats axla deras mantel. Utan att ens ha varit född under 50-talet (1968 är hennes år), har hon lyckats återskapa stämningen från både den tiden och de deckare som skrevs då.

Hannah Lönn vill bli klädskapare i Stockholm, men kan nog i alla fall kalla sig sömmerska. Hennes faster bor i Eneby i Småland. När fastern skadar foten ilar Hannah dit för att hjälpa henne.

Hon möts i Småland av en by där sammanhållningen är näst intill total. Alla vet allt om alla, men säger ingenting om någonting, i alla fall inte om personen är närvarande – eller någon främling. De senare gör sig inte något besvär. Inte ens när ett mord inträffar släpper tunghäftan.

Byn är full av skvaller och småaktighet, men samtidigt är det mycket hjärtligt och gulligt. Man tar hand om varandra. Där bakas också de godaste vaniljhjärtana i hela världen, till Hannahs belåtenhet. Hannah med H i båda ändarna, vilket ses som lite snobbigt i lilla Eneby.

Jag tror att ni förstår att det här är roman med gott humör och inte så få tillfällen att få skratta. Det är helt enkelt en feel-goodbok med spänning. Samtidigt är det som sagt en pusseldeckare där författaren planterar ut både ledtrådar och falska spår.

Skillnaden mellan denna bok och de som skrevs 1957 är främst att denna är ungefär dubbelt så lång. Det är absolut inte en fördel, och kanske den enda allvarligare invändning jag har.

Annars är det en supercharmig skröna från ett lantligt Småland där karaktärerna får stå i centrum. Allt händer i ett nostalgiskt och med stor värme beskrivet 50-tal.

Att en fortsättning är på väg har jag fått från säker källa – författaren själv. Jag tror att ni kommer att längta lika mycket efter den som jag redan gör.

Betyg: 4 tomteluvor   


Foto: Sofie Runarsdotter

Veckans Tio i Topplåt 426

Tomas Ledin: Då Ska Jag Spela
In på listan 29 april 1972
Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 6

måndag 29 maj 2017

Märkliga skivomslag 595

Det finns musik för alla sinnelag. Även när man känner sig lite genomskinlig.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 26 maj 2017

Märkliga skivomslag 594

Vilken strålande idé. Bakgrundsmusik för trevliga tillfällen. Men de två i soffan verkar inte direkt njuta av de fina sångerna.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag


onsdag 24 maj 2017

Veckans Tio i Topplåt 425

Dave Clark Five: Glad All Over
In på listan 21 december 1963
Låg kvar i 9 veckor, Högsta placering: 2

måndag 22 maj 2017

Märkliga skivomslag 593

Jag är SÅ ledsen att jag missade den här showen.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 19 maj 2017

Märkliga skivomslag 592

Herr Dryck letar även upp omslag till barnskivor. Så här säger han om det:

"Genom åren har figurerna i sjumilaskogen avbildats på en mängd olika sätt, men jag tvivlar på att det gjorts fulare än så här.

I-or är det inte mycket märkligt med, bortsett från att han har blåa fält på kroppen. Ugglan har en otäckt intensiv blick, men är i övrigt ganska trevligt återgiven.

Puh däremot, ser inte klok ut. Hans händer har amputerats med rena snittytor och han är skittjock. Ögonen är omgärdade av mörka områden och hans skuggor känns obehagligt mörka.

Christopher Robin är ännu värre. Hans huvud är enormt stort och består till största delen av en massiv hårhjälm med en skarp ljus gloria liggande ovanpå. Själva ansiktet är sammanklämt på en liten, liggande, elliptisk röd yta och rymmer ett par äckliga ögon med ögonskugga, två hål till näsa och en snedvriden mun. Vidare har han på sig en klänningsliknande rosa skjorta nedfläckad med brunt och vitt. Armarna är så korta att händerna inte når ner till byxfickorna. På fötterna bär han randiga strumpor i rosa och galla-grönt, och ett par oproportionerligt stora bebissandaler.

Men värst är nog ändå Nasse. Han är nu en äcklig gris med utstående gråa ögon utan pupiller, han har ingen mun, han har skitäckliga små ben utan leder, han bär en blå frackjacka och små spetsiga skära skor.

Den hemtrevliga Sjumilaskogen framställs här som en mardrömsatmosfär med lila förvridna trädstammar med bara mörker bakom och flugsvampar på marken. Mysigt!

(Notera att Nalle Puh hittar en Tor Isedal i denna berättelse.)"

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

torsdag 18 maj 2017

Gustafson & Kant: Sändebudet - Bokomdöme



Sändebudet

Av Gustafson & Kant

Bokfabriken 2017
ISBN 9789176293720, Inbunden, 290 sidor

Nu är det dags för den tredje och avslutande delen i Singöserien. De två tidigare heter Singöspionen och Mordbrännaren. Författarna har helt olika bakgrund, Anders Gustafson är förläggare och Johan Kant är rektor.

Solbritt Andersson, Norrtäljepolis, har fått mycket att stå i. Den internationella brottsligheten har nått staden. Dessutom har Singö fått en präst som misstänks förgripa sig på unga flickor.

Som om inte det vore nog försöker också poliserna sig på att lösa Palmemordet och de genomför spaning i Tyskland där de också lär de lokala poliserna hur man genomför riktigt polisarbete.

Författarna har m a o gapat över mycket. För mycket? Jo, det kan man nog tycka. Att låta några småstadspoliser göra allt det de faktiskt gör ligger bortom rimlighetens gräns. Även i en deckare. Poliserna är också lätt naivt och käckt beskrivna. Läsarna får inte riktigt lära känna och förstå dem.

Jakten på spionen Sven Löwengrip har pågått genom alla tre böckerna. Han har hela tiden gäckat polisen. Detta känns inte riktigt sannolikt när denne supergangster här visar sig vara en ganska inkompetent och försupen person.

Det finns ändå ett driv och en spänning i boken som ger den ett lättsamt underhållningsvärde. Det duger gott till en stunds nervkittlande sällskap.

Betyg: 2 tomteluvor  


Foto: Bengt Alm

Susanne Jansson: Offermossen - Bokomdöme



Offermossen

Av Susanne Jansson

Wahlström & Widstrand 2017
ISBN 9789146233091, Inbunden, 300 sidor

Ännu en av många debutanter i år, och det kommer flera. Det måste också vara en av de bättre, den här romanen lovar mer.

Susanne Jansson som bor i Göteborg har en över tjugoårig erfarenhet som frilansskribent och fotograf. Hon har åstadkommit en trolsk berättelse om sankmarker, sägner, nutid och dåtid.

Nathalie återvänder till sin barndoms trakter utan att göra väsen av sig. Hon hyr en stuga i skogen vid mossen för att göra fältexperiment. När en kropp hittas nersänkt i den sanka naturen väcks minnen till liv. Hon lever om sina tidiga år. Hänger då och nu ihop?

Maja Linde anlitas som polisfotograf. Hon är egentligen fotokonstnär och fascineras av den nästan övernaturliga miljön. Hon blir också snabbt involverad i de mystiska händelserna.

Som läsare får man följa med bland hemska barndomsminnen, över sanka och osäkra myrar på väg mot sanningen. Om det nu finns en sådan. Det skulle ha kunnat bli en skräckroman, men det finns logiska förklaringar till det mesta.

Susanne Jansson har lyckats förbluffande bra i sin debut. Hennes beskrivningar av innevånarna i denna obygd är varmt och målande gjorda. Naturligtvis är ändå miljön det viktigaste när en mosse står i centrum. Författaren beskriver den så att man känner den fuktiga luften vibrera.

På det stora hela är detta en ytterst kompetent debut. Jag tror att Susanne Jansson kan bli mångårig på bokhandelsdiskarna.

Betyg: 4 tomteluvor 

Foto: Emelie Asplund
 

Gabriella Ullberg Westin: Fixaren - Bokomdöme



Fixaren

Av Gabriella Ullberg Westin

Harper Collins Nordic 2017
ISBN 9789150922417, Inbunden, 304 sidor

Nu kommer den tredje delen i serien Morden i Hudiksvall om kriminalinspektör Johan Rokka. De erotiska inslagen i de tidigare böckerna har här tonats ner vilket ger berättelsen ett lyft eftersom de har varit tämligen omotiverade. Jag är inte pryd (tror jag), men jag tycker att det som skrivs i en bok ska tillföra handlingen någonting.

Det gläder mig att Gabriella Ullberg Westin påtagligt utvecklas som författare. Detta är en både spännande och välskriven historia med nya infallsvinklar.

En ung man skjuts ihjäl utanför en biograf och hans flickvän skadas allvarligt. Rokka tar sig an fallet och tror att lösningen finns nära. Företaget Biotech Iris är på gång att lansera en revolutionerande produkt. Där arbetar VD-assistententen Amanda som just återvänt efter en långtidssjukskrivning. Hon hamnar i trångmål och samvetsnöd när en central person i företaget försvinner.

Detta hamnar också på Rokkas bord och han drabbas också personligen. Boken handlar givetvis om brott och utredning, men också om relationer, brödraskap och lojalitet.

Det finns lite kvar att förbättra i gestaltningar och trovärdighet. T ex kallar alla Johan Rokka för Rokka, även hans egen bror och små barn. Författaren är ändå på rätt väg. Hon har här åstadkommit en bladvändare med dramatisk upplösning – om än inte så överraskande. Eftersom hon nu arbetar som författare på heltid förutsätter jag att hennes skicklighet och kvalitet fortsätter att gå i samma uppåtgående riktning.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Petter Cohen 

Christoffer Carlsson: Den tunna blå linjen - Bokomdöme



Den tunna blå linjen

Av Christoffer Carlsson

Piratförlaget 2017
ISBN 9789164205124, Inbunden, 362 sidor

Christoffer Carlsson tillhör våra riktiga kvalitetsförfattare inom deckargenren. Kriminolog som han är skriver han om sådant han känner till, och det märks. Det här är den fjärde och avslutande delen om den lite tilltufsade polisen Leo Junker. Den första boken i serien, Den osynlige mannen från Salem fick 2013 Svenska Deckarakademins pris för Bästa Svenska Kriminalroman.

Christoffer Carlsson har alltid med en glimt i ögat använt sig av titlar och karaktärer från sina egna favoritförfattare. Här kan man misstänka att titeln är hämtad från James Jones Den tunna röda linjen från 1962, som sedan också blev en framgångsrik film 1998. En del karaktärer från svenska deckare skymtar också förbi. Jarnebring från GW Perssons böcker och den snustorre Melander från Sjöwall/Wahlöös Beckserie. De senares böcker har också bidragit med ett par klantskallar till poliser från Huddinge, Larsson och Leifby. Rätt kul att den ene heter Larsson eftersom det är just Gunvald Larsson som ständigt skäller ut originalklantskallarna Kristiansson och Kvant/Kvastmo. Jag hittar mer liknande men naturligtvis inte allt, författaren är smartare än jag.

Det här är en roman om ett brott. Ett fem år gammalt mord på en prostituerad som är olöst och har blivit liggande. Leo Junker får ett mystiskt tips som gör att han vill öppna upp fallet som bara två veckor senare ska lämnas över till Cold Casegruppen. Det visar sig inte helt oproblematiskt eftersom han arbetar på våldsroteln, och de har fullt upp med andra aktuella ärenden.

Han får med sig sin arbetskamrat Birck, under falska förespeglingar, att gräva i det gamla fallet. Även hans chef ger motvilligt sin sanktion

Boken tilldrar sig 2015 och under utredningen sker ett stort terrorattentat i Paris och stora flyktingströmmar är på väg mot bl a Sverige. Allt detta påverkar livet i landet och föralldel även Junkers och Bircks utredning.

När de får upp ett spår visar det sig leda till svårigheter och prövningar de aldrig kunnat ana.
Leos bäste vän John Grimberg har varit försvunnen i över ett år, men man börjar nu skymta honom igen.

Även om detta är en roman om ett brott som har en bra intrig och är spännande, så är det annat som fastnar hos mig. Det handlar mer om kamratskap som sätts på prov. Kan en riktig vänskap upphöra när man blir sviken och skadad? Vilken kärlek är starkast? Den till vännen eller den till sin maka/make? Gång på gång blir dessa frågor prövade. Om och omigen ställs Leo inför olika ultimatum. Han vet aldrig om han väljer rätt.

Titeln Den tunna blå linjen har betydelsen att ovanför linjen finns vi vanliga människor, och under den finns den kriminella världen. Den tunna linjen representerar polisen.

Egentligen finns det få riktigt dramatiska scener i boken. Den handlar om en utredning vid skrivbordet och det hålls en del förhör. Men ändå blir det mer spännande än den mest actionfyllda thriller. Det är så skickligt att åstadkomma detta av Christoffer Carlsson. Jag förstår inte riktigt hur han kan skapa en bladvändare bara med språk och vassa dialoger. Förvisso är gestaltningarna mästerliga och som huvudstadsbo uppskattar jag miljöerna när jag kan följa med även ut i förorterna.

Det känns sorgligt att jag aldrig får veta mer om Leo Junker, men jag får trösta mig med att författaren inte har slutat skriva. Det kommer mera!

Betyg: 5 tomteluvor  


 
Foto: Anna-Lena Ahlström

onsdag 17 maj 2017

Caroline Engvall: Ärren vi bär - Bokomdöme



Ärren vi bär

Av Caroline Engvall

Kalla Kulor Förlag 2017
ISBN 9789188153524, Inbunden, 312 sidor

Detta är en skönlitterär debut även om Caroline Engvall har låtit tala om sig tidigare som författare. Hon har skrivit några mycket uppmärksammade debattböcker och biografier om sexuella övergrepp på unga flickor. 14 år till salu som kom ut 2008 har sålts i mer än 200 000 exemplar.

När hon ger sig på att skriva prosa i form av en kriminalroman har författaren behållit sitt fokus på ämnet. Det ska så småningom bli en trilogi om polisen Ulrika Stenhammar och journalisten Lovisa Ling.

Det märks att Caroline Engvall brinner för och är kunnig i de problem hon skriver om. Det känns i varje bokstav. Hon har lyckats beskriva de unga flickornas situation i boken på ett så realistiskt och autentiskt sätt att läsaren sätter verkligheten i halsen. Jag får rysningar av obehag av att läsa, men ändå förstår jag att det är en verklighet jag får ta del av, även om den är i fiktiv form.

Författaren gestaltar personer och miljöer med ett strikt språk som passar bokens tema på ett genialiskt sätt. Karaktärerna är intressanta, även om det kan tyckas att väl många av dem har mörka och gömda sidor.

Flera unga flickor hittas döda i Stockholm. De har till synes tagit livet av sig genom att skära sig i underlivet. Ulrika som har varit långtidssjukskriven får ärendet på sitt bord och hennes misstankar väcks om att det är något annat som ligger bakom. Både hon och Lovisa tvingas tänja på gränser för att komma de skyldiga på spåren.

Att väcka debatt och samtidigt skriva en spännande kriminalroman är inget nytt grepp. Det har t ex Katarina Wennstam förtjänstfullt gjort tidigare. Men det är också en svår konst att försöka få läsarna att ta ställning, bilda sig en egen uppfattning, utan att knäppa dem på näsan. Samtidigt ska det vara en spännande och underhållande bok.

Caroline Engvall får högsta betyg i den kombinationen. Hon lämnar också läsaren med ett rejält frågetecken i slutet av boken, vilket skapar en stor längtan efter del två.

Betyg: 4 tomteluvor 


Foto: Johan Almblad

Solveig Vidarsdotter: Nässelvrede - Bokomdöme



Nässelvrede

Av Solveig Vidarsdotter

Lind & Co 2017
ISBN 9789174617023, Inbunden, 440 sidor

Detta är den andra boken i en serie om Gäddedepoliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo. Det känns väldigt trevligt och väldigt svenskt att varje liten ort i landet får ha sin egen litterära mordutredning.

Som sig bör i landsortsdeckare är miljön viktig och där har författaren lyckats påfallande bra. Den jämtska naturen är beskriven på ett närmast mystiskt och trolskt sätt. Det är nästan så att man förväntas sig att några andliga väsen stiger upp som dimma ur markerna. Som tur är har Solveig Vidarsdotter ändå inte fallit för den frestelsen, om den ens har funnits.

Ingrids semester blir avbruten av ett brutalt mord i trakten. Den mördade var en framstående företagare och oppositionsråd i kommunen.

Lokalpolitik är en viktig del av intrigen. Det är alltid lika roligt att läsa om – konspirationer, rävspel och kompromisser. Nästan samtidigt som mordet blir ledaren för partiet Alternativ Demokrati vådaskjuten till döds av sin egen dotter. Polisen får mycket att göra när även en ung flicka försvinner.

Som så ofta i deckare visar det sig att alla de olika händelserna på något vis hör samman. Författaren flätar skickligt samman de olika parallellintrigerna i handlingen.

Grundstenen i boken är den lokala miljön, men också Gäddedes karaktärer är intressanta och välgestaltade.

Att låta naturen få huvudrollen är en bra idé som Solveig Vidarsdotter gärna får upprepa. Då tänker i alla fall jag med nöje öppna nästa bok.

Betyg: 4 tomteluvor 

Foto: Magnus Skoglöf
 

Mattias Leivinger & Johannes Pinter: De mörkermärkta - Bokomdöme



De mörkermärkta

Av Mattias Leivinger & Johannes Pinter

Piratförlaget 2017
ISBN 9789164204998, Inbunden, 408 sidor

Här är ännu ett författarpar som skriver en kriminalroman. Men är det verkligen en sådan? Den börjar som en ganska traditionell deckare med flera mord på personer som synbarligen inte har något gemensamt.

Mitt i boken byter den skepnad. Från den sedvanliga mördarjakten övergår den till att bli en skräck- eller fantasyroman. Det övernaturliga tar över. På det viset blir det naturligtvis enklare att förklara de gåtor och frågor som uppstått. Allt blir möjligt.

Personligen är jag inte så förtjust i en sådan genreblandning. Men så är jag förmodligen lite konservativ när det gäller kriminalromaner. Det bästa med mixen var att den gjorde mig mycket överraskad.

Boken inledning är välskriven. Polisinspektör Iris Riverdal är en intressant utredare och morden är lagom gåtfulla. Som läsare är man beredd på att polisen sakta men säkert ska lista ut sambanden mellan morden.

Det är då som det uppdagas att det finns en mörk skuggvärld som ligger och slumrar i bakgrunden. En farlig värld, som till och med har kopplingar till Iris tidigare liv.

Jag kan inte låta bli att undra över hur boken hade blivit om den fått fortsätta som en traditionell deckare. Jag inbillar mig att jag hade gillat det.

Betyg: 3 tomteluvor 

Foto: Anna-Lena Ahlström
 

Mark Johnson: Den enkla sanningen - Bokomdöme



Den enkla sanningen

Av Mark Johnson

Norstedts 2017
ISBN 9789113073781, Inbunden, 361 sidor

Författaren har en bakgrund som politisk tjänsteman och konsult på en PR-byrå. Med denna thriller gör han sin debut.

Det är en fantasifull saga Mark Johnson har konstruerat. Den är full av action och spänning. Det är ingen måtta på vad huvudpersonerna utsätts för. Både Jonatan Stark och Betty Lind är anställda på regeringskansliet, Jonatan som sakkunnig i energifrågor och Betty som statsministerns presschef.

Valet nalkas och varken statsministern eller oppositionsledaren skyr några medel för att vinna väljare. Alla spelar under täcket, och ibland med samma personer. Jonatan får i uppdrag att infiltrera en konsultbyrå för att finna koderna till en revolutionerande upptäckt inom solcellsforskningen. Betty kommer en stor muthärva på spåret som visar sig leda till samma konsultbyrå.

Det blir dramatiskt, mycket dramatiskt. Ingredienserna i denna halsbrytande thriller består av många element, inklusive känslokalla ryska oligarker.

Det är full fart framåt mest hela tiden, men bokens bästa stycken är ändå när det lugnar ner sig lite och istället får fokus på de politiska intrigerna.

Karaktärerna är inte riktigt färdigmejslade. Här finns en del kvar att göra i gestaltningarna. Intrigen har ett bra driv, men är lite överbelastad med spänningselement. Vad som sker under ytan, det politiska maktspelet, är mer intressant och värt att koncentrera sig på i kommande böcker.

Betyg: Tre tomteluvor 


Foto: Göran Segerholm

Veckans Tio i Topplåt 424

Chris Curtis: Aggravation
In på listan 27 augusti 1966
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 9

måndag 15 maj 2017

Märkliga skivomslag 591

Upp med händerna!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 12 maj 2017

Märkliga skivomslag 590

Sylvia verkar inte ha något under pälsen, mer än skor då. Och det där spettet med kulor ser ut att kunna göra ont. Bäst att hålla sig undan.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 10 maj 2017

Veckans Tio i Topplåt 423

Peter Sarstedt: Take Off Your Clothes
In på listan 27 december 1969
Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2

måndag 8 maj 2017

Märkliga skivomslag 589

Observera att fyra av snubbarna i bandet parvis har omvända färger på sina eleganta scenkläder. Den femte har fått para ihop sig med lyktan på bordet.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 5 maj 2017

Märkliga skivomslag 588

Väderkvarnar, oljefat och ståltrummor - en oslagbar kombination.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 3 maj 2017

Veckans Tio i Topplåt 422

Ian Campbell: I'm On The Road Agaian
In på listan 7 augusti 1971
Låg kvar i 5 veckor, Högsta placering: 4

måndag 1 maj 2017

Märkliga skivomslag 587

Och där ligger Oscar och sjunger folksånger. Att döma av stövlarna har han även ganska stora fötter.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Veckans Tio i Topplåt 1124

The Music Explosion: Little Bit O'Soul In på listan 15 juli 1967 Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2