fredag 30 juni 2017

Sören Bondeson: Lögnen är en annan sanning - Bokomdöme



Lögnen är en annan sanning

Av Sören Bondeson

Ordfront Förlag 2017
ISBN 9789170379468, Inbunden, 359 sidor

När Sveriges mest kände skrivarlärare för deckarförfattare själv ger ut en bok, det är inte den första, infinner sig ofrivilligt en viss förväntan om att detta skall vara något alldeles extra. Att det då infrias gör mig glad, mest kanske för att mina förväntningar inte har förstört min läsupplevelse. Sören Bondeson har coachat sådana kända namn som Jens Lapidus och Åsa Larsson.

Författaren har grundat sin roman på dokument som han har hittat i en gammal lada i Värmland. Det visade sig vara en unik berättelse om ett annorlunda liv, främst en skildring från ett brinnande andra världskrig. Sören Bondeson har låtit många av de verkliga namnen stå ograverade, medan andra har blivit anonymiserade. Speciellt familjen Wallenberg får en rejäl känga för sin inblandning i det nazistiska Tysklands affärer.

Berättelsen löper i två plan. Vi får följa den unge Axel Olof Severin som arbetar som vaktmästarbiträde på Enskilda Banken i Stockholm. Han hankar sig fram på en liten lön, som han oftast gör av med på de otaliga pilsnerhak som han frekventerar. Han tillhör ett mindre gäng som, så gott det går i ransoneringstider, försöker döva tristessen med alkohol.

I ett annat plan sitter Axel på Säters sinnessjukhus 1955 och skriver ner sin historia. Han är förvirrad och återfår minnet bit för bit.

På grund av två kvinnor i Stockholm blir Axel inblandad i spioneriaffärer. Han är ganska naiv och är själv mycket osäker på om han går engelska, tyska eller ryska ärenden. När en av hans vänner mördas blir också Axel jagad av både polis och underrättelsetjänsten. Vem kan han lita på? Hans tillit till de vänner han har varierar.

Det är en intressant och färgstark berättelse från krigstidens Stockholm som Sören Bondeson skrivit. Han har lagt stor vikt vid tidsmarkörer, en god research, och staden känns nära även om skildringen är från över 75 år sedan. På författaren språk finns inget anmärka, fattas bara annat. Jag fångas snabbt i historien, med de skarpa karaktärerna som verkligen är påtagligt verkliga och realistiska.

Invändningar då; även om boken är berättad i ett angenämt långsamt tempo så tappar denna ändå farten emellanåt. Den detaljerade tidsskildringen är ibland lite för noggrann och tar på det viset udden av intrigen. Jag känner inte att jag behöver veta exakt vilken gata karaktärerna promenerar på hela tiden.

Den här typen av böcker fascinerar mig trots detta. En true crimestory från fyrtiotalet får man inte ofta i sina händer. Mer sådant, tack.

Betyg: 4 tomteluvor

Foto: Jan-Åke Eriksson
 

Märkliga skivomslag 603

Vad duellerar de om? Hatten? Gitarren?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 28 juni 2017

Veckans Tio i Topplåt 430

Bobby Bare: 500 Miles Away From Home
In på listan 28 december 1963
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 5

måndag 26 juni 2017

Märkliga skivomslag 602

Eh! Vad har han rökt?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 23 juni 2017

Märkliga skivomslag 601

Hålla handen. Gulligt!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 21 juni 2017

Jan-Eric Boo: Döden har sitt pris - Bokomdöme



Döden har sitt pris

Av Jan-Eric Boo

ruc Förlag 2017
ISBN 9789177391340, Inbunden, 268 sidor

Detta är författarens andra bok om skånepoliserna Michael Lundell och Mirka Salo. Jan-Eric Boo har själv haft kvalificerade tjänster inom polisen, bl a vid underrättelsetjänsten för den grova organiserade brottsligheten.

Han har tagit vara på rådet att skriva där man står. Jag betvivlar inte att mycket av polisarbetet i boken är realistiskt, i alla fall känns det så för mig som läsare.

En serbisk lastbil sprängs en natt i Hässleholm. I förarsätet hittas en skjuten man. De båda huvudpersonerna som just börjat i en nyskapad arbetsgrupp mot grov organiserad brottslighet får detta som sitt första fall. Spåren är få och leder åt olika håll. De leder både till en ensam galning och till en maffialiknande verksamhet i Bosnien.

Samtidigt brottas Michael och Mirka båda med familjeproblem av olika art. Michaels äktenskap håller på att svalna, hans son är narkoman och råkar i riktigt trubbel. Mirka i sin tur har en tvivelaktig sambo som misshandlar henne. De båda poliserna dras också till varandra, vilket naturligtvis komplicerar saken.

Som så vanligt i deckare av idag förekommer också en helt inkompetent polis. Är det med sanningen överensstämmande att varje avdelning har en sådan, eller är det ett litterärt knep för att öka underhållningsvärdet? Den här, som förresten lånat namn av en gammal norsk rockkung (om än med h:et på annat ställe i namnet), är för övrigt så osannolikt korkad att det vore tjänstefel att inte ge honom sparken på stående fot.

Tyvärr får kriminalberättelsen till viss del stryka på foten för relationsproblematiken. Författaren är bra på polisarbete, men inte lika bra på de vardagliga beskrivningarna. Det gör också att gestaltningarna brister och karaktärerna saknar därför riktig livskraft.

En f d polis som Jan-Eric Boo, med sin erfarenhet, kan säkert fixa till en bra kriminalhistoria utan att överkrydda med relationsproblem.

Betyg: 2 tomteluvor  


Veckans Tio i Topplåt 429

Maori Hi Five: Hippy Hippy Shake
In på listan 18 augusti 1962
Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 4

tisdag 20 juni 2017

Jonas Bonnier: Helikopterrånet - Bokomdöme



Helikopterrånet

Av Jonas Bonnier

Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100170837, Inbunden, 443 sidor

Helikopterrånet i Västberga 2009 är antagligen det mest spektakulära brott som begåtts i Sverige. Rånare som kommer och flyr i helikopter, går ner genom taket, allt medan polisen står maktlösa på gatan nedanför. Därför har det naturligtvis skrivits mycket om det. Ofta har det varit piloten som då har varit i fokus.

Jonas Bonnier har nu satt tänderna i händelsen och skrivit en roman som till stor del grundar sig på vad de medverkande brottslingarna har beskrivit för honom. Fyra av dem är till och med namngivna i bokens avlutande tacksidor.

Att skriva en roman om ett verkligt brott är inte helt lätt. Om det ska bli en roman måste man komma bort från det dokumentära och själv dramatisera. Det har författaren lyckats alldeles utmärkt med. Det är svårt att veta vad som är sanning och vad som är uppdiktat av Jonas Bonnier. Vad han gissar, vad han vet och vad han fabulerar. Som läsare får man stå ut med att inte kunna avgöra det, även om man har fått en större insikt i brottet.

Pengarna från rånet har ännu inte återfunnits. Författaren skriver om detta också, sant eller inte? Vem vet! Det är lite tjusningen med läsningen, att man får tro och dra vilka slutsatser som man vill.

Jonas Bonnier är ingen nybörjare, även om detta är en deckardebut. Han har skrivit ett antal romaner, den första kom ut 1988. Det märks. Han har ett författardriv och har lyckats väl med gestaltningarna, främst av brottslingarna men även av den utredande polisen.

Det är också märkligt att det kan bli så infernaliskt spännande när man vet hur det ska gå. När bensinen i helikoptern börjar tryta – ska den räcka. Ska de lyckas komma ner genom taket? Kommer polisen att skjuta ner helikoptern? Läsaren ställer sig dessa frågor trots att svaret är givet.

Själva brottet känns lite glorifierat. Det är själva bedriften som är kronan på verket. Bovar blir hjältar. Detta utan att det finns någon Robin Hoodtanke. De försöker ta våra pengar för egen snöd vinning. Men det är förbaskat kittlande att läsa om.

Betyg: 4 tomteluvor 

Foto: Thron Ullberg
 

Cecilie Östby: Mistelbarn - Bokomdöme



Mistelbarn

Av Cecilie Östby

Ariton Förlag 2017
ISBN 9789187813306, Kartonnage, 164 sidor

Även om författaren romandebuterar med denna bok är hon inte helt orutinerad. Hon har givit ut en novellsamling och har deltagit i många novellantologier. Hon är journalist och bosatt i Stockholm.

Mistelbarn handlar mycket om sökande. Sökande efter sina rötter, efter sin släkt och barndom, men framförallt om att söka sitt eget inre.

Erike har ett ganska trassligt och oroligt liv. Den relation hon är inne i verkar minst sagt vila på ett gungfly. Hon drabbas ofta av panikångest. Molly, hennes mamma, bor på ett demensboende och är ibland klar och ibland inte.

Molly börjar plötsligt minnas saker från sin barndom i Nordnorge. Hon har vid unga år blivit separerad från sin familj när nazisterna härjade i deras trakter. Erike bestämmer sig för att resa till mammans födelsetrakter och försöka hitta hennes släktingar.

Det blir ett sökande efter släkten för att på något sätt hitta sitt eget inre och för att kunna förklara både sitt eget och sin mors arv och beteende.

Det är en intressant resa att läsa om. Erike träffar flera släktingar som engagerar läsaren. De är väl gestaltade och skapar ett stort läsvärde. Jag är förtjust i upplägget med en resa runt de karga trakterna där Erike konfronteras med historien med också med verklighetens vanliga människor. De har sina problem men är ändå öppna och vänliga mot den släkting de aldrig träffat tidigare.

Att boken inte ens når 200 sidor ser jag som ett trivsamt avbrott mot de tegelstenar jag ofta konsumerar. Den här berättelsen behöver inte mer. Författaren har lyckats få in det nödvändiga för att det ska bli en intressant historia med mycket allvar, och en aldrig så liten gnutta humor.

Betyg: 3 tomteluvor 



 

Jens Lapidus: Topp dogg - Bokomdöme



Top dogg

Av Jens Lapidus

Wahlström & Widstrand 2017
ISBN 9789146231776, Inbunden, 474 sidor

Nu knyter Jens Lapidus ihop sin historia om Teddy och Emelie i denna tredje del om Stockholms värsta brottslighet. Polisen är ett nätverk på spåren, ett antal uppsatta medlemmar i samhället som utnyttjar unga flickor. Arbetet verkar ha gått i stå när Emelie ofrivilligt blir inblandad via en klient.

Emelie som nu har en egen advokatbyrå hankar sig fram utan kontakt med Teddy, som i sin tur har närmat sig det kriminella livet igen. Han blir kontaktad av Emelie och tillsammans börjar de nysta i nätverket. Naturligtvis inte utan problem och komplikationer.

Parallellt får vi träffa den unga studenten Roksana. Hon har svårt att hitta sin identitet. Hennes föräldrar förutsätter att hon ska plugga till psykolog, men själv vill hon mest frottera sig med de som syns i utelivet. Hon är ganska naiv och får en knarkkung efter sig. Hon måste fram med en miljon kronor!!!

Nätverk som utnyttjar flickor är idag ett inte helt ovanligt ämne att skriva om. Lapidus använder sig också av en hel del schabloner. Hjälten blir misstänkt för ett allvarligt brott och måste rentvå sig, det finns allvarliga läckor hos polisen, den värsta skurken finns där man minst anar det etc. Men författaren klarar sig undan med det, det stör inte. Inte heller stör de ibland helt osannolika vändningarna i intrigen. Därtill är spänningen för hög, karaktärerna för intressanta och boken för välskriven. Berättelsen bär den framåt i nästan 500 sidor.

Här finns Snabba Cash-figurer likaväl som personer från samhällets toppskikt som alla representerar svensk brottslighet. De får alla, tillsammans med Teddy och Emelie, ta stor plats i boken. Därmed vet läsaren ofta mer än de båda och definitivt mer än polisen. Dramatiken är ändå på topp, nervkittlande, och det finns få pauser för andhämtning.

Det rappa språket, som passar författarens intriger, är en av boken största kvaliteter. Gestaltningarna av hans karaktärer likaså. Att här också finns en kärlekshistoria förgyller bara berättelsen, även om den inte är överraskande för de som läst de två tidigare delarna i trilogin.

Vad Jens Lapidus ska komma med härnäst är spännande att fundera på. Han har i alla händelser blivit författare på heltid.

Betyg: 5 tomteluvor 

Foto: Martin Stenmark
 

måndag 19 juni 2017

Märkliga skivomslag 600

Nu blir jag orolig. Hur har det gått för bebisarna?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomsla

fredag 16 juni 2017

Märkliga skivomslag 599

Man kan ju undra hur tuppfäktning låter på skiva?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomsla

onsdag 14 juni 2017

Veckans Tio i Topplåt 428

Freddy Cannon: What's Gonna Happen When Summer's Done
In på listan 10 november 1962
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 8

måndag 12 juni 2017

Ulf Broberg: Den döende radiomannen- Bokomdöme



Den döende radiomannen

Av Ulf Broberg

Arx Förlag 2017
ISBN 9789187043833, Kartonnage, 232 sidor

Ulf Broberg är en erfaren författare och radiojournalist. Han har skrivit ett antal polisromaner, några tillsammans med polisen Peter Lundström. Ihop med advokaten Leif Ericksson skrev han också Du ska dö, boken om Fadime.

Författaren återkommer med sina senaste huvudpersoner Uppsalapoliserna Kenneth Klintman och Lisa Norén. De får ett par knepiga fall på halsen. En kvinna kastas ut ur en bil och avlider. En vanlig Uppsalabo blir brutalt mördad när han sitter och tar en öl. En känd radioman får beskedet att han har fått cancer. Hur ska han förgylla sina sista två månader i livet? Och kan det vara så, som det ofta är i kriminalromaner, att någon eller några av dessa historier hör ihop?

Dessa parallellhistorier vävs samman med noggranna beskrivningar av polisens rutiner. Flera av polismännen uppträder med sina egna namn. Det ger en realistisk prägel. Dessutom får läsaren bekanta sig rent geografiskt med trakten runt Uppsala, även det lärorikt.

Ulf Broberg har intressant blandat in musik i boken, inte ett helt oanvänt uppslag. Det är främst äldre musik som blir nagelfaren och läsaren får i detalj veta det mesta om artister och grupper.

Problem uppstår när dessa ingredienser ska bakas ihop till en bok. De tenderar att bli lösa separata delar istället för en helhet. Det saknas ett bindande kitt mellan de olika intrigkomponenterna.

Jag vet att Ulf Broberg kan bättre.

Betyg: 2 tomteluvor  


 

Arne Dahl: Inland - Bokomdöme



Inland
Av Arne Dahl
Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100162252, Inbunden, 378 sidor

I uppföljaren till Utmarker får läsarna återigen träffa de två udda utredarna Sam och Molly. Dessutom är polisen Deer ständigt närvarande i bakgrunden.De konfronteras med ett gammalt fall där mördaren redan har åkt fast. Men är han verkligen skyldig?

Sam Berger vaknar upp i en vit värld utan veta var han befinner sig och knappt vem han är. Då dyker Molly upp som himlasänd!

Ingen kan som Arne Dahl låta intrigen svänga och krumbukta. Läsaren blir oupphörligen lurad. När man tror sig veta sanningen tar berättelsen genast en ny riktning. Det är dessutom ohyggligt spännande hela tiden, kanske främst inte vet hur det ser ut runt nästa hörn.

Det kräver naturligtvis en del av läsaren. Här gäller det att hänga med, men det gör man så gärna, även när man inser att varken Sam eller Molly heller går att lita på.

Det är kallt, det mesta av historien tilldrar sig i ett kallt norrländskt inland, så väl beskrivet att man får kalla kårar även av vädret.

Författaren språk är som vanligt ett rent nöje att läsa, miljöerna är fenomenala. Till skillnad från Arne Dahls böcker om A-gruppen och Opcop innehåller boken relativt få personer. De är istället mycket väl gestaltade. Och opålitliga som sagt. Det är ett av de största nöjena med läsningen, att lista ut vem som är ond eller god. Eller finns där ingen god? Eller ond? Läs själva!

Betyg: 4 tomteluvor  


Foto: Sara Arnald

Märkliga skivomslag 598

Lite rysk folkmusik är aldrig fel.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomsla

fredag 9 juni 2017

Märkliga skivomslag 597

En natt på stan, eller har de rånat musikaffären?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomsla

onsdag 7 juni 2017

Veckans Tio i Topplåt 427

Diana Ross & The Supremes & The Temptations: I'm Gonna Make You Love Me
In på listan 25 januari 1969
Låg kvar i 8 veckor, Högsta placering: 3

måndag 5 juni 2017

Märkliga skivomslag 596

Idag tar jag hjälp av Herr Dryck som har hittat Thor. Så här skriver Herr D:

"Vad är dealen med vikingastilen? Att hårdrock förknippas med muskulösa asagudar och medeltid är ett mycket märkligt fenomen.

Min teori är att det har sitt ursprung i unga tonårspojkar med en djupt rotad oro för att bli tagna för töntar, barn eller någon form av bögar.

De drabbas av denna skräckblandade förvirring någon gång i högstadiet när vissa grabbar börjar få hår under armarna, vissa utmärker sig i idrottsliga sammanhang och 90 procent tänker att alla har hånglat utom jag. För den ännu tanige målbrottskillen utan tydliga framgångar inom något av dessa områden finns en komplett utväg i form av hårdrocken.

I hårdrocken är allt skithäftigt. Männen har underbart mycket muskler inoljade i bordsmargarin, hår på bröstet, nitar på svart läder, långt hår som mamma förfäras av. de poserar med svärd och yxor, de ylar vibratofyllda strofer om karga landskap och allt är svart, stål och eld. Kort sagt är det ett komplett kit som med en enda röst avröjer alla misstankar om anhängarens nörddom.

Paradoxen är att så fort man ser på konceptet på lite håll så rämnar illusionen Och det hela ter sig i stället oerhört homoerotiskt. Se på Thor. Han är en infettad, muskulös man med långt yvigt hår med lugg. Han har rouge, mascara, nitar och läder. Den röda belysningen i rummet för tankarna till en ångig klubb som kräver medlemskap. Att dessa skivor främst riktar sig till unga, rollspelande män gör det hela än mer tvetydigt."

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomsla

fredag 2 juni 2017

Camilla Läckberg: Häxan - Bokomdöme



Häxan

Av Camilla Läckberg

Forum 2017
ISBN 9789137137797, Inbunden, 610sidor

Författaren är nu framme vid den tionde delen av Fjällbackaserien om författaren Erica Falck och hennes man polisen Patrik Hedström. Just det antalet har varit slutpunkt för många serier, men jag tror säkert att denna kommer att fortsätta.

Som vanligt använder sig Camilla Läckberg av historiska parallellhistorier. Denna gång är det två stycken. Den äldsta historien har bara perifer anknytning till huvudintrigen och tilldrar sig i Bohuslän runt 1670. En ung kvinna mister tragiskt sin man och blir sedermera gravid med sin systers make. Det kan ju inte annat än sluta illa och det gör det också i en tämligen förutsebar historia. Härifrån kommer också bokens titel.

Den andra sidoberättelsen är nyare och har i alla högsta grad bäring på den centrala berättelsen. I slutet av 80-talet har en ung flicka mördats i trakten. Två trettonåringar erkänner mordet, men tar senare tillbaka vad de sagt. De befinns ändå vara skyldiga. Här kan man naturligtvis läsa in en viss likhet med det aktuella Kevinfallet. Märkligt vad slumpen kan göra.

Nu försvinner en annan flicka, den fyraåriga Linnea, i samma trakt – i själva verket från samma hus.

De nu över fyrtio år gamla kvinnorna som var aktuella som gärningspersoner i det tidigare fallet blir naturligtvis misstänkta. Dessutom riktas misstankar mot flyktingar som bor i en förläggning i trakten. Rädslan för främlingar har blivit ett aktuellt och ganska vanligt ämne att skriva om. Här får det drastiska konsekvenser när någon försöker bränna ner boendet.

Det är en spännande och fyndig berättelse Camilla Läckberg har åstadkommit. Men att dra ut på den i över 600 sidor har den inte riktigt kraft till.

Jag skulle och önska mig lite mer djup hos karaktärerna. Nu är de alla olika stereotyper och väldigt förutsägbara. Var och en passar perfekt in i var sin schablon.

Det finns så mycket bra här som i mitt tycke blir bortslarvat. Jag förstår ändå att författaren har många fans och följare. Därtill hjälper den familjerelaterade historien som efter vanligheten får ta stor plats.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Magnus Ragnvid

Märkliga skivomslag 596

Det kan bli en sur eftersmak här.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Veckans Tio i Topplåt 1124

The Music Explosion: Little Bit O'Soul In på listan 15 juli 1967 Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2