Veckans Tio i Topplåt 317

Herman's Hermits: I'm Henry VIII, I Am
In på listan 21 augusti 1965
Låg kvar i 8 veckor, Högsta placering: 3

Märkliga skivomslag 388

De sade att det var omöjligt! Men se här - gorillor kan spela dragspel.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

Deckarpriser

Förra helgen, vid Svenska Deckarakademins möte i Lund, delades priserna för 2014 års bästa kriminalromaner ut.

Från vänster till höger. Anna Lihammer: Medan mörkret faller (bästa debut); Tove Alsterdal: Låt mig ta din hand (bästa svenska); Jörn Lier Horst: Jakthundarna (bästa översatta).

Pristagarna gratuleras.

Räkmacka på fotografiska

Restaurangen på Fotografiska Museet i Stockholm har blivit Gulddrakebelönad. Fiket håller naturligtvis också hög klass.

De har två olika räkmackor. Jag tog den med rädisor (smart attribut). Inte jättestor, men fantastiskt god. Bra bröd och majo. Allt fräscht och mycket välsmakande. Bra ölutbud!

Betyg: 5 tomteluvor

Tove Birkeland Brandt: Svart triad - Bokomdöme

Svart triad

Av Tove Birkeland Brandt

Bra & Leve Förlag HB 2015

ISBN 9789198130652, Häftad, 385 sidor

Författaren kommer med sin andra bok, en uppföljare till Röd vinterängel. Hon har behållit sina huvudpersoner Rita och Mimmi. Rita är polis och sambo med Bengt som är arbetskamrat. Mimmi är medial och ska till att få barn och gifta sig med Micke. Dessa två pars familjeliv får minst lika mycket plats i boken som kriminalhistorien.

Det har blivit allt vanligare i svenska deckare att skriva om rasism och hatbrott. Tove Birkeland Brandt har hakat på det spåret men gjort historien dubbelriktad. Dels beskriver hon en svensk rasist och nazist som man tidigt får reda på är dubbelmördare. Han har skurit halsen av två invandrarflickor. Samtidigt får man följa ett gäng invandrarungdomar som ger sig på infödda svenskar.

Detta är m a o ingen pusseldeckare. Läsaren är fullt på det klara med händelseförloppet. Det är bara bokens poliser som är frågande. I onödan kan det tyckas. De är mer än lovligt taffliga, vilket jag inte tror är författarens mening. I verkligheten hade dessa brott kunna lösas på mycket kortare tid. Grundintrigen är ändå fantasifullt påkommen och skickligt konstruerad.

Det är ett lovvärt försök att försöka skildra rasism och främlingsfientlighet på detta sätt, men det når inte riktigt ända fram. Det handlar mycket om konsekvenser och allt för lite om orsaker. Som läsare blir man nyfiken på karaktärernas bevekelsegrunder och orsakerna till att de gör som de gör. Vad är det som har skapat dem?

Den mediala Mimmi har vetskap om alla brott innan de upptäcks och kan meddela polisen i förväg det hon har sett i sina ”syner”. Polisen i sin tur köper hennes utsagor till hundra procent. Intressant, men föga trovärdigt. I själva verket har det endast vid något enstaka tillfälle hänt att polisen anlitat synska personer, men sällan med något resultat.

Mimmis och Ritas familjeliv är väl beskrivet. Det får tillfälle att breda ut sig i boken och tar lite udden av de rasistiska morden som är mycket detaljerat och blodigt beskrivna. För min egen del finner jag dessa relationsskildringar lite väl puttenuttiga och rosaskimrande.

Det finns en hel del att jobba med i Tove Birkeland Brandts böcker. Dialogen till exempel. Den är ganska stolpig och saknar flyt och verklighetskänsla. Den här boken hade dessutom mått bra av att kortas med kanske 100 sidor och gärna fått gå en vända till hos korrekturläsaren. Hon kastar sig entusiastiskt och beundransvärt över angelägna och intressanta ämnen, väcker aktuella frågor, men når inte riktigt till de svar man önskar sig.

Betyg: 2 tomteluvor 

Märkliga skivomslag 387

Hasse på stranden med sina barn som bildade denna familjeorkester. Ser farligt ut. Jag hoppas att ingen trillade i.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

Kamilla Oresvärd: Minnesbäraren - Bokomdöme

Minnesbäraren

Av Kamilla Oresvärd

Hoi Förlag 2015

ISBN 9789175579597, Inbunden, 303 sidor

Ett skelett hittas i en gammal jordkällare. Hur har det kommit dit? Vem är det? Att det är ett gammalt mord blir polisen ganska snart på det klara med. Men när har brottet begåtts? Det är en svårare fråga att besvara.

Kommissarie Stina Seger får en knepig uppgift. När hon och hennes kollegor sakta men säkert kommer sanningen närmare visar det sig att det finns kopplingar till ett annat mord i det förgångna. Den för det mordet dömde personen, Didrik Mörck, sitter intagen sedan länge för rättspsykiatrisk vård. Han verkar vara den som kan ge svar på de frågor polisen har, men han har nyligen rymt och är spårlöst försvunnen.

Mycket handlar om hur Didrik har blivit behandlad genom åren. Hans minne, och ibland brist på minne, går som en röd parallell tråd genom boken. Författaren har sytt ihop en skickligt vävd historia med en ansenlig spänningsfaktor. Det finns många personer att misstänka och ofta med all rätt. Det verkar som om det finns annat än rent mjöl i de flestas påsar.

Just karaktärerna är bokens styrka. Författaren lyckas tränga ner på djupet och det är de snarare än handlingen som ger mig mest behållning. Handlingen är dessutom alltför ofta styrd av slumpmässiga faktorer. Det är sympatiskt att hon låter många av bokens personer få ta stor plats, även de som har biroller. Speciellt förtjust är jag i den buttre och tväre kriminalteknikern Dan. Konkurrensen mellan poliserna är också kittlande och skapar en ytterligare spänningsdimension.

Att detta är en debutbok märks sannerligen inte. Kamilla Oresvärd skriver som om hon inte hade gjort annat. Därför ska det bli spännande att se vad som händer med hennes författarskap om hon låter det utvecklas. Jag ser i alla fram emot en fortsättning.

Betyg: 3 tomteluvor 

Foto: AnnalisaFoto

Lars Forsberg: Klara, färdiga, dö! - Bokomdöme

Klara, färdiga, dö!

Av Lars Forsberg

Forum 2015

ISBN 9789137143804, Inbunden, 365 sidor

Lars Forsberg är polis. Man får hoppas att det han skriver är så långt ifrån verkligheten som möjligt. Han producerar nämligen humoristiska böcker, närmast farsartade. Detta är den andra boken om T-Rex, kriminalkommissarie Torsten Rexelius. Denne är en tämligen misslyckad, lat och inkompetent polis. Att han överhuvudtaget arbetar kvar där han gör är mer att betrakta som en slumpens skörd. Han har en obeskrivlig tur när han löser sina brott. Det är sällan med tankeverksamhet, även om han tänker ganska mycket. Men fel.

Torsten ligger illa till En omorganisation är på gång och hans tjänst är ifrågasatt. Han har bara en chans. Han måste lösa det allvarliga brott som gäckar polisen. En kollega har blivit brutalt mördad i sitt hem. Polisen står frågande, i synnerhet T-Rex. Han är konstant på fel spår.

Han har också klampat in i ett pågående rån i en juvelerarbutik utan att märka det. Två gånger. Naturligtvis har han fastnat på övervakningskameran. Han måste göra allt för att han inte ska bli avslöjad som den klant han är. Det som i själva verket bekymrar honom mest är att han av vittnen blivit beskriven som tämligen fet. Något han inte kan förlika sig med.

Det är som sagt en fars. En hejdlös fars. Det ges knappt rum för andningsuppehåll. Torsten är en omöjlig polis och en lika omöjlig människa. Men det blir lite för mycket av det goda. Det blir inte så många gapskratt och dessvärre bara enstaka fniss, även om det vilar en gemytlighet över hela historien.

Torsten är någon slags light-variant av Ewert Bäckström, men en mycket sämre polis. Trots en viss grad av tjatighet är han ändå ganska underhållande att läsa om.

Betyg: 3 tomteluvor 

Foto: Kurt Olofsson

Veckans Tio i Topplåt 316

Dion: The Wanderer
In på listan 10 mars 1962
Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 4

Emil Linders: Länsman Gade - Bokomdöme

Länsman Gade; En Helsingehistoria

Av Emil Linders

Nilsson & Berglings Förlag 1901

Inbunden, 151 sidor

Till en början förstod jag inte varför denna bok var klassad som en tidig deckare. Det kändes mer som en traditionell kärleksroman. Jag hade svårt att tro att den avsiktliga förgiftningen av en hund i bokens början skulle vara kriminalgåtan. Det tar sedan nästan hela boken innan brottet begås.

En fattig flicka bosatt i Hälsingeskogarna promenerar hemåt. Hon träffar av en slump på den nytillträdde länsman Gade, som just har blivit beskjuten. Flickan, Magda, misstänker att det är någon av hennes bröder som är skytten.

Hon har växt upp i misär, med tre bröder och föräldrar vars liv går ut på att supa, slåss och begå mindre brott. Naturligtvis uppstår tycke mellan Gade och den unga vackra flickan.

Han erbjuder henne att börja hos honom som tjänsteflicka. Det ses förstås inte med blida ögon av hennes familj. De tu dras till varandra och bestämmer sig så småningom för att ingå äktenskap.

Länsman Gades familj och hennes dito gör allt för att stoppa bröllopet, men misslyckas. Till sist förstår åtminstone Gades mor och far att detta är en rekorderlig jänta och tar henne till sig.

Vad de inte vet är att Magda är adopterad och egentligen är av fin familj. Se där, hon har alltså inga ”dåliga” gener.

Här kunde historien ha slutat med; och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar. Men ovanligt nog, och förvånande, är det ett sorgligt slut på denna annars ganska positiva berättelse.

En av Magdas bröder, som får reda på att hon inte är hans syster, blir alldeles till sig av svartsjuka. Han tar helt sonika ett gevär och skjuter ihjäl bokens hjälte och huvudperson Länsman Gade. Och där sitter man som läsare med skägget i brevlådan.

Betyg: 3 tomteluvor

Denna bok är en av dem som Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna saknar i sina samlingar. Jag har därför beslutat att donera den dit.

Gordon Bennett: Klockan 6.37 - Bokomdöme

Klockan 6.37

Av Gordon Bennett

Dahlberg & Co 1916

Häftad, 79 sidor

Många svenska deckarförfattare under början av 1900-talet lät sig inspireras av Arthur Conan Doyles Sherlock Holmesberättelser. Gordon Bennett var en av dem. Han lät dessutom sin detektiv bära hans eget namn. Ett namn som var en pseudonym för Harald Wägner.

Bennett har, precis som Doyle oftast gjorde, valt att skriva noveller. Dessa är extremt korta. På de 79 sidor som boken omfattar ryms inte mindre än åtta små stycken. Det är ändå inga hastverk. Författaren skriver väl och genomarbetat med en underliggande humor och klurighet som jag hoppas är medveten – och inte bara tidens tand.

Detektiven är, likt Holmes, en ovanligt skarpsinnig person. Han kan genom att observera detaljer i ett rum eller en persons beteende, lätt göra slutsatser som naturligtvis alltid visar sig vara korrekta. I ett par av novellerna flyttas fokus till brottslingen som då är en mycket genialisk och fräck typ som det till och med är lätt att fatta tycke för. Men så smart som Gordon Bennett är han vanligtvis inte och får därför till sist bita i det sura äpplet.

Allt tilldrar sig, som så oftast i böcker från denna tid, i högreståndsmiljöer. ”Vanliga” människor skymtar endast förbi i bisatser. Grevar och baroner, direktörer och disponenter skall det vara. Och en mästerdetektiv som stoppar sin pipa, sluter ögonen och löser problemet.

Betyg: 4 tomteluvor

Denna bok är en av dem som Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna saknar i sina samlingar. Jag har därför beslutat att donera den dit.

Märkliga skivomslag 386

Stillsamt party - snubben har somnat. Och heter hon verkligen Nils Dacke?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

Märkliga skivomslag 385

Värsta partyt! Både bira & brudar!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

Veckans Tio i Topplåt 315

The Rolling Stones: She Said "Yeah"
In på listan 27 november 1965
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 5

Helena Sigander: Ridå - Bokomdöme

Ridå – Eva S:t Clair deckarnoveller

Av Helena Sigander

Exilium förlag 2015

ISBN 9789187511233, Häftad, 130 sidor

Jag är ganska förtjust i deckarnoveller. Tyvärr är det inte många som skriver sådana. Helena Sigander tillhör dem som gärna skriver i den formen. Den här boken innehåller tre stycken sådana om privatdetektiven Eva S:t Clair.

Jag faller för Eva. Hon är en ganska tuff tjej, men ändå tämligen bräcklig. Hon blir alltid lite skrämd när någon står utanför hennes kontor med glasdörr. Figurens siluett ter sig då lite skrämmande, i alla fall innan dörren har öppnats.

När hon tar emot sina klienter är hon lite som en modern, kvinnlig Philip Marlowe. Humoristisk och tämligen cynisk. Hon kastar sig sedan in i hetluften utan att blinka, och råkar inte sällan ut för vådliga äventyr. Hennes boyfriend är polis och får allt som oftast komma till undsättning.

Alla tre novellerna är fulla av entusiasm och gott humör, det smittar till läsaren. Mitt i all dramatik och spänning hittar man en kärna av humor. Bra!

I den andra novellen Ridå, hamnar Eva på Dramaten. När hon bland kulisser och loger letar efter en mördare finner jag likheter med vad Puck Bure i Maria Langs deckare utsatte sig för. En slags hemtrevlig fara som man vet inte kan sluta illa för huvudpersonen – även om andra blir dräpta runt omkring.

Novellen Vinsten är skickligt konstruerad. Fallet är här lite omvänt. Eva ska på uppdrag av den som beställt ett mord försöka förhindra just det mordet. Dessutom är det tre olika yrkesmördare som hon måste finna och ta kontakt med. Hon måste till sist åka till Kanarieöarna för den slutliga uppgörelsen.

Efter att ha läst boken blir jag sugen på mer. Fler noveller! Och gärna med Eva S:t Clair i huvudrollen!

Betyg: 3 tomteluvor  

Lars Andersson: De våra; en kriminalistisk roman - Bokomdöme

De våra - en kriminalistisk roman

Av Lars Andersson

Albert Bonniers Förlag 2015

ISBN 9789100142537, Inbunden, 425 sidor

Lars Andersson är en flitig och mycket prisbelönt författare, dock inte inom kriminalgenren. Det här är hans sextonde roman och han har i princip förflyttat sitt sätt att skriva in i en deckargåta. Han är känd för sitt historiska intresse, för sina Värmlandsskildringar och för sitt vackra poetiska språk.

Det är Värmland som är arena för denna mordgåta även om det görs utflykter till bl a Stockholm och Uppsala. Året är 1944. Norge är ockuperat. En ung kvinna hittas mördad nära den norska gränsen. Den unge biträdande överkonstapeln Leonard Ringer sätts att utreda fallet. Det går långsamt. Det finns inte många trådar att försöka nysta i. Men Ringer är envis, och ganska smart. Sakta men säkert närmar han sig lösningen.

Revolver- Harry

Leonard Ringers chef är den legendariske polisen och kriminalteknikern Harry Söderman som man har fått höra om ett flertal gånger i TV-programmet Veckans Brott. Söderman är någon slags förebild och idol för Leif G W Persson, han återkommer ofta till honom. Han kallades för Revolver-Harry och hade också många andra strängar på sin lyra. Han byggde bl a upp en norsk poliskår på 15 000 man under andra världskriget, vilket också berörs i boken.

Det är för övrigt ganska många personer ur verkligheten som figurerar i boken. T ex är Astrid Lindgren med på ett hörn, hennes första riktiga jobb var som sekreterare åt Harry Söderman på SKL.

Om man vill veta hur livet var i Sverige 1944 är detta den rätta boken. Lars Andersson beskriver detaljerat, med många tidsmarkörer, hur vardagslivet fungerade. Han tar även ut svängarna politiskt så att allt blir satt i ett tidskorrekt perspektiv. I själva verket är detta boken allra största styrka, det blir fantastiskt intressant och levande att bli placerad nästan 70 år bakåt i tiden.

Som historiebok är denna roman alltså perfekt. Så här tedde sig livet i Sverige under andra världskriget. Ett krig som smög utanför våra gränser och alltid var närvarande i det som skedde.

Som kriminalroman duger den också gott. Det är inte lätt att lista ut vem som tagit livet av den stackars flickan och det blir till och med lite action mot slutet. Det är nu ganska spännande ändå, nyfikenheten på kriminalgåtan är snart väckt.

Betyg: 4 tomteluvor  

Foto: Kari Lovaas

Märkliga skivomslag 384

Heminredning på högsta nivå.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

Märkliga skivomslag 383

De här franska rapparna verkar ha missuppfattat precis allting!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

Martin Melin: Brott kan ej styrkas - Bokomdöme

Brott kan ej styrkas

Av Martin Melin

Forum 2015

ISBN 9789137143187, Inbunden, 256 sidor

Det är ingen tvekan om att Martin Melin vet vad han skriver om. Som den polis han är kan han beskriva yrket inifrån, använda sig av den typ av dialog som tillhör arbetet. Det är naturligtvis aldrig fel att gräva där man står. Att använda sig av de egna erfarenheterna.

Melins böcker har ingen egentlig kriminalgåta. De handlar om arbetet i ett poliskollektiv. Små som stora ärenden. Vi får följa med på fyllebråk, äktenskapliga dispyter, självmord och smårån. M a o en vardag för en vanlig polis. Den enda röda tråden kriminellt är ett antal rån begångna av tonåringar, där polisen så småningom väljer att utöka spaningarna och försöka sätta dit ungdomsbrottslingarna.

Till polisens vardag hör också ett familjeliv som författaren också väljer att fokusera på, kanske mer än på de många vardagsbrotten. Huvudpersonen, Thomas Hallgren, har ett trassligt sådant. Ovanligt eller inte när det gäller poliser, jag vet inte! Han forskar också i sin pappas öde, en pappa som också var polis.

Martin Melin använder sig av kriminalromanen för att rikta en hel del polisledning och politiska beslut. Han skriver ut en frustration över att det inte finns tillräckliga resurser att lösa brott.

Polisdialogen är säkert tänkt att vara äkta, men känns ändå lite stolpig och overklig. Jargongen är ganska rå och svår att ta till sig. Det gör att karaktärerna mister i trovärdighet, man kan för övrigt önska sig en djupare gestaltning av dem. Vad gör poliserna till vad de är?

Idén med att beskriva polisens dagliga arbete är annars god och kan säkert utvecklas vidare. Man behöver då kanske fler karaktärer att identifiera sig med.

Betyg: 2 tomteluvor  

Foto: Kalle Assbring

Veckans Tio i Topplåt 314

Lulu: Morning Dew
In på listan 26 oktober 1968
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 9

Anna Jansson: Alla kan se dig - Bokomdöme

Alla kan se dig

Av Anna Jansson

Norstedts 2015

ISBN 9789113064376, Inbunden, 287 sidor

Detta är den sextonde boken om polisen Maria Wern. Häpnadsväckande!!! Det mest imponerande är att författaren inte tröttnar på sina karaktärer. Att det inte blir slentrian. Hon skriver förvisso andra böcker också, men ändå. Sexton böcker!!! Dessutom är de fortfarande lika fräscha och aktuella. Anna Jansson är liksom förut lika mästerlig på att fånga de vanliga människorna. Att beskriva utsatthet och sårbarhet.

Hon gapar över mycket denna gång. Många aktuella ämnen ryms i den sympatiskt lagom långa boken. Utsatthet och förnedring på sociala medier, Alzheimers, våld mot gamla, mobbning, stalking och pedofili är något av det som behandlas i denna kriminalroman. Det är saker som skulle räcka till ett antal böcker för de flesta författare, men det fungerar överraskande bra. Det blir inte överlastat. Anna Jansson skriver något som är ett mellanting av pusseldeckare och polisroman – och dessutom med ganska mycket relationsskildring.

Den unge mobbade Hugo försvinner på Gotlandsfärjan, ett vittne tystas. Polisen tror till en början på självmord, men Hugos syster fortsätter att gräva i fallet. Flera äldre människor misshandlas och mördas. Bl a blir mamman till Maria Werns chef brutalt överfallen. Någon filmar Maria Wern genom hennes sovrumsfönster. Polisen på Gotland får mycket att göra. Hänger allt ihop? Det gör ju ofta det i böcker som denna.

Anna Jansson förmår som vanligt att engagera läsaren. Det blir spännande naturligtvis, men hon väcker också frågeställningar. Läsaren får ett och annat att fundera över, inte minst när det gäller vad vi lägger ut på sociala medier.

Författaren riktar misstankarna mot en den ena och än den andra på ett skickligt sätt. Det är egentligen bara upplösningen som inte riktigt faller mig i smaken. Lite för dramatisk och våldsam. Men det är ändå ett pålitligt och säkert kort att köpa hennes böcker. Man vet att man får kvalitet, ett gediget hantverk, skrivarglädjen lyser igenom.

Betyg: 4 tomteluvor 

Foto: Anna-Lena Ahlström

Märkliga skivomslag 382

Prova inte detta hemma!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

Märkliga skivomslag 381

Hon har vågat krypa upp på höskullen med dobrosnubbarna. Men det är klart, hon tog med sig en högaffel för säkerhets skull.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

Påskekrim på NK

Den första april samlades sju deckarförfattare på NK för lite Påskekrim. Signeringar, författarintervjuer och mingel. Trevligt men alltför glest besökt. De som var där var Maja Britzelli, Pia F Davidson, Carin Gerhardsen, Varg Gyllander, Anna Jansson, Lars Rambe & Dag Öhrlund.

Carin Gerhardsen hos Deckarvännerna

Sällskapet Deckarvännerna fick ett efterlängtat och efterfrågat besök av författaren Carin Gerhardsen som intervjuades av ordföranden Leif-Rune Strandell.

Vi fick veta det mesta om hennes författarskap som snart omfattar nio böcker, varav åtta i den rosade Hammarbyserien. Den åttonde boken om poliserna på Söder kommer i maj och blir också den sista. Vad Carin ska ägna sig åt sedan vet hon inte ens själv. Och vet hon det så är det i alla fall hemligt.

Tingsten på Stadsteatern

Foto: Petra Hellberg

Det är september 1958. Valår. Herbert Tingsten ska skriva ledarartikeln till söndagens tidning. Den här gången måste han gå emot tidningens politiska linje. Det finns inget alternativ - demokratin står på spel. Alla människors lika värde måste försvaras. Att ta ansvar är vad som ger oss rätten att kalla oss människor.

Jag var på Stockholms Stadsteater härom dagen och såg Tingsten - Ansvaret är vårt. En fantastisk enmansföreställning där Robert Fux ÄR Tingsten. Han blev också nominerad till DN's kulturpris för rollen. 

För de som minns den kontroversielle chefredaktören/debattören/författaren så var det som om han spökade. Fux har rent kroppsligt lyckats återskapa Tingstens krumma hållning och hans gälla röst. Är man också lite politiskt intresserad så är denna föreställning ett måste.

Zac O'Yeah: Operation: Operation - Bokomdöme

Operation: Operation – ett sjukt uppdrag för Mister Majestic

Av Zac O’Yeah

Ordfront 2015

ISBN 9789170378317, Inbunden, 294 sidor

För två år sedan läste jag Zac O’Yeah’s första bok om småskojaren och livskonstnären Hari Majestic. Det var en härlig skröna berättad i mustiga indiska miljöer. Nu återkommer han, efterlängtad i alla fall av mig.

Mr Majestic är en udda figur. Han är adopterad; upphittad som spädbarn under en bänk på en biograf som hette Majestic, därav hans namn. Han livnär sig på allt han kan hitta på (och lite till) och tvekar inte att ta risker i lagens utkanter. Det gör att han ofta råkar illa ut, men hans streetsmartness gör att han mirakulöst nog alltid landar på fötterna.

I denna bok har han fått för sig att han  ska starta en detektivbyrå. Han börjar med en hejdundrande invigningsfest och får ganska snart sitt första uppdrag, ett otrohetsärende. Han har dock svårt att få ersättning för sitt arbete och han har därmed svårt att betala sina medhjälpare. För sådana har han, hämtade från samma miljö som han själv, m a o ganska vinddrivna individer som gärna tar genvägar i livet.

Detta första uppdrag kanske inte avslutas på bästa sätt, men det leder vidare till andra. Utan att veta om det hamnar Hari mitt i brottslig handel med mänskliga organ. Och då utmanar han starkare krafter än han kanske hade tänkt sig.

Precis som tidigare berättar författaren med mer än en skopa humor. Det blir farsartat, kanske till och med i överkant emellanåt. Men man kan inte annat än att älska denna Hari Majestic. Han har ett hjärta av guld, men hans arbetsmetoder är allt annat än ortodoxa. Han tvekar inte att ta genvägar och att använda sig av för honom rimliga svindlartrix. Han är trots allt upplärd på gatan.

Förutom det humoristiska är bokens styrka de indiska miljöerna. Hari bor i Bangalore, precis som författaren Zac O’Yeah, som namnet till trots är svensk, om än född i Finland. Det doftar Indien, det känns Indien – ja, det till och med låter Indien. Så närvarande är miljöskildringarna.

Vi får se om Mr Majestic återkommer. Det är absolut inte säkert eftersom en hel del av de frågetecken som fanns efter förra boken nu är uträtade.

Betyg: 4 tomteluvor 

Foto: Gustav Gräll

Veckans Tio i Topplåt 313

Wizzard: See My Baby Jive
In på listan 14 juli 1973
Låg kvar i 8 veckor, Högsta placering: 4