FuriosoAv Carin Bartosch Edström
Bonniers 2011Den här debutdeckaren marknadsförs i baksidestexten som ett ”tätt och raffinerat whodunnit-drama av klassiskt Agatha Christie-snitt”. Och visst, det är en klassisk pusseldeckare, och ja visst, parallellerna med Christie kan göras när det gäller karaktärernas sociala ställning.
Detta är nämligen något så ovanligt i svensk nutida deckarlitteratur som ett överklassdrama. Personerna, som är befriande få, är främst hämtade från den högre akademiska världen, från Djursholm och från den kulturella eliten. Till och med poliserna platsar in i denna kategori.
Furisokvartetten, fyra kvinnliga kammarmusiker, ska spela in Stenhammars stråkkvartett i en studio på en ö i Stockholms skärgård. Louise Armstahl (ja, de har sådana namn, nästan allihop) skadar handen och den manlige världsstjärnan, violinisten Raoul Liebeskind (ja, ni ser) kallas in. Kvinnorna dras till Raoul som flugor till den berömda sockerbiten, intrigerna grasserar och känslorna svallar.
Det är just detta som är boken centraltema, de romantiska och erotiska turerna kring Raoul och hans kvinnor. Boken är lång, och för mig blir det lite tjatigt, kanske beroende på att jag är man, vad vet jag? Kriminalgåtan, ni förstår säkert vem som blir mördad, kommer i andra hand. Själva mordmysteriet är ganska ointressant. Vem som helst kunde ha varit den skyldiga.
Med lite mer humor och distans tror jag att denna bok kunde ha blivit en riktig pärla. Karaktärerna är intressanta, men de förtjänar en bättre story och ett bättre ramverk än vad som finns här. Djursholmskommissarien Ebba Schröder är en trubbig och ganska otrevlig person som man därför vill veta mer om.
Författarinnan har många strängar på sin lyra. Hon har arbetat som orkesterchef och är utbildad tonsättare. Hon har också översatt sådana motsatser som italienska barockoperor och Kalle Anka. De musikaliska beskrivningarna i boken är därför är initierade och fantasieggande, inte minst när karaktärerna får använda sitt musikinstrument till att uttala sina känslor. Mer sådant!!
Betyg: 2 tomteluvor
3 kommentarer:
Upplevelsen av tjatighet är inte könsbunden, kan jag intyga. Jag tror att boken skulle vunnits på att kortas till dryga hälften, men det är min åsikt.
Tack Tokan,
då känner jag mig inte ensam!!!
Har precis läst "Furioso, och har funnit nöje i att läsa den. Jag är rätt kräsen, och svenska deckare brukar inte tilltala mig. Det jag upplever som positivt är att författaren lägger sig vinn om att bygga ett scenario, så att man känner sig hemmastadd med aktörerna, och inte bara mördar folk redan i första kapitlet. Sedan kan jag hålla med om att intrigen var litet för enkel.
Skicka en kommentar