Camilla Grebe & Åsa Träff: Bittrare än döden - Bokomdöme

Bittrare än döden
Av Camilla Grebe & Åsa Träff
Wahlström & Widstrand 2010Systrarna Grebe och Träff kommer nu med sin andra psykologiska spänningsroman om terapeuten Siri Bergman. Debuten förra året med Någon slags frid lovade mycket. Och de håller mer än de lovade, minst sagt.

Den här boken tillhörde de fem nominerade till utmärkelsen för Årets bästa svenska kriminalroman. Nu har jag läst alla utom Kristina Ohlsson (jag har börjat med den nu). Och jag måste säga, i min smak., är denna den överlägste bästa. De har utvecklats i sitt författande. Intrigen är tätare och mer genomarbetad. Spänningen är stor och det är svårt att genomskåda kriminalgåtan.

Det är också svårt att lägga ifrån sig boken. Mycket för att man verkligen engagerar sig i den lilla 5-åriga Tildes öden. När barn far illa blir jag alltid tagen och lättrörd. Grebe och Träff lyckas bra med att beröra läsarens inre och man vill bara att allt ska sluta lyckligt.

Givetvis gör det inte det i alla stycken. Eftersom de har ganska många parallella handlingar i boken kan det inte bli så. Mycket kretsar kring ett antal kvinnors olika öden. Siri och hennes arbetskamrat Aina leder en samtalsgrupp med våldsutsatta kvinnor. Dessa kvinnors öden, liksom de två terapeuternas, vävs skickligt in i handlingen.

Lilla Tilde, 5 år, blir vittne till att hennes mamma blir brutalt mördad. Hon drabbas av flera hemskheter. Samtidigt får man följa de misshandlade kvinnornas historier och det visar sig att det finns fler gemensamma nämnare än man från början kan tro.

400 sidor som jag snabbt tog mig igenom, främst för att jag blev så engagerad i de mycket olika människor som figurerar i handlingen. Hur ska nu deckarsystrarna kunna toppa den här boken? Gör de det tror jag de nästa år får priset för bästa deckare.

Betyg: 5 tomteluvor