Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

fredag 22 april 2011

Kristina Ohlsson: Änglavakter - Bokomdöme

Änglavakter
Av Kristina Ohlsson
Piratförlaget 2011
Kristina Ohlsson har redan blivit rosad och prisbelönad för sina två tidigare deckare Askungar och Tusenskönor. Den senare var en av de nominerade till årets bästa svenska deckare förra året. Jag är säker på att Änglavakter också blir nominerad, kanske den till och med får det finaste priset. Författaren har stadigt utvecklats, och varje bok har inneburit ett stort steg framåt. Hon skriver till och med i efterordet ”Det var med grym belåtenhet som jag kunde konstatera att jag blivit bättre på vissa saker när jag skrev Änglavakter”.

Vi får möta samma poliskollektiv som i de tidigare böckerna, främst chefen Alex Recht och två av hans medlemmar i utredningsgruppen, Fredrika Bergman och Peder Rydh. En ung kvinna hittas mördad och styckad i Midsommarkransen. Hon har varit försvunnen i två år. När utredningen drar igång finner man ytterligare kroppar på samma ställe. Mördade personer från än längre tillbaka i tiden. Poliserna är vilsna, spåren leder åt många håll. Men alla trådar så småningom leder till en stum pensionerad barnboksförfattarinna.

Kristina Ohlsson låter handlingen föras framåt på ett flertal olika plan och med så många infallsvinklar att man blir både konfys, nyfiken och skrämd. Historien har många bottnar och överraskningsmomenten är legio. Hon har vävt ett nät värdigt en Jo Nesbö. Det är fantastiskt fantasirikt. Och trots att boken är tämligen lång blir det aldrig någonsin tråkigt.

Dessutom låter hon huvudpersonerna utvecklas i var sin personlig sidohistoria, vilket tillför boken ett stort mervärde. Dessa sidohistorier skulle lätt kunna bli platta och banala, men Kristina Ohlsson lyckas bibehålla samma spänning där som i den centrala kriminalhistorien. Att hon sedan väver samman flera av sidohandlingarna på ett något osannolikt sätt kan man förlåta. Detta är ju trots allt en deckare där sådant är lite tillåtet.

Kristina Ohlsson arbetar numera med terrorfrågor vid OSSE i Wien. Jag förstår inte hur hon hinner med att skriva dessa ganska långa böcker. Har de inget att göra på OSSE? Jag ser i alla fall fram emot del fyra i serien, som jag vet är på gång. Dels för att följa hennes utveckling, men också för att jag är ganska nyfiken på hur det ska gå för de tre poliserna.

Betyg: 5 tomteluvor

Inga kommentarer: