Håkan Östlundh: inkräktaren - Bokomdöme

Inkräktaren
Av Håkan Östlundh
Forum 2011Håkan Östlundh återvänder till Gotland och till polisen Fredrik Broman. Det har jag sett fram emot, även om hans mellanspel i Sollentunamiljö var riktigt bra. Läsaren får nu åter uppleva landskapets mystiska miljöer, denna gång med tonvikt på Fårö.

Henrik och Malin och deras två barn flyttar till ön, till ett hus som tidigare ägts av Ingmar Bergman. De känner sig hotade, mystiska händelser inträffar. Någon har stuckit ut ögonen på deras familjefoton. Polisen tar hoten på allvar, men hittar ingen förklaring. Men när dottern försvinner blir det början på en historia som många gånger får läsaren att tappa fattningen och bli rejält berörd. När barn far illa veknar den mest hårdhudade.

Som vanligt med Håkan Östlundh skriver han lätt och underhållande. Det är ett bra driv i historien. Personer och miljöer blir levande utan att författaren behöver överdriva detaljrikedomen. Karaktärerna är som folk är mest, med fel, brister och förtjänster. Poliserna är inga superhjältar, tvärtom, de har samma problem som du och jag. Man känner sig komfortabel med dem. Dessutom finns här emellanåt ett stråk av humor som jag uppskattar.

Jag hade nog kunnat ge den här boken ett högre betyg, men författaren använder sig av en metod i slutet av boken som jag tycker är ganska oförskämd mot läsaren. Jag kan inte berätta om vad för då förstör jag för presumtiva läsare, men jag blev lite upprörd.

Betyg: 3 tomteluvor