(Das Cabinet des Dr. Caligari), 1919
Regi: Robert Wiene
Denna tyska klassiker räknas som en av skräckfilmens förebilder. Naturligvis blir det inte lika rysningsframkallande som senare verk, men det finns ändå scener som är förhållandevis otäcka.
Men det är inte bara en skräckfilm, det är en film som leker med publiken, som låter många frågetecken förbli obesvarade. När filmen är slut vet man inte riktigt vad den handlade om, vad var sant, vad var återblickar och hur slutade det?
Den unge hjälten Francis berättar historien om Dr. Caligari och hans sömngångare Cesare (som ser ut som Michael Jackson). När Caligari och Cesare börjar uppträda på en marknad sker samtidigt ett antal brutala mord. Sambandet är klart, eller är det? Dr. Caligari framställs som den skyldige och interneras i tvångströja, men till sist blir det han som är den som själv internerar Francis. I samma tvångströja. Krångligt? Javisst, men det är meningen att man ska bli omskakad.
Dekoren och miljön är verkligen orginell. Den ser ut som den är hämtad från en barnbok, eller varför inte från Trollkarlen från Oz. Ingenting är som vanligt. En dörr kan vara triangelformad och stolar så höga att de verkar svåra att klättra upp på. För att vara en en stumfilm från 1919 är den ovanligt innovativ.
Betyg: 3 tomteluvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar