Av Lars Kepler
Albert Bonniers Förlag 2011
ISBN 9789100126438, Inbunden, 562 sidor
Den tredje delen av Lars Keplers serie om polisen Joona Linna är som vanligt en riktig tegelsten. Men i Keplers fall gör det inte så mycket. Boken är så lättläst och läsaren blir så nyfiken på vad som väntar runt hörnet att de 562 sidorna bara rinner iväg.
Boken är nominerad till priset för årets bästa svenska kriminalroman, och den kan mycket väl vinna. Det är tveklöst Keplers bästa bok hittills. Handlingen är mycket koncentrerad med få utläggningar och parallellhistorier. Som läsare får man följa skeendet och spänningen stegras oupphörligen. Men det kan inte vara en Keplerthriller utan ganska mycket våld, död och obehagliga händelser. Barn som far illa får i alla fall mig att fruktlöst försöka blunda bort vad jag läser.
Utan att använda de klassiska ingredienserna för cliffhangers så hittar man sådana oupphörligen, vilket gör det svårt att lägga ifrån sig boken. Det skymtar också fram en humor som jag gärna ser mer av. Huvudpersonen Joona Linna blir denna gång mer genomlyst och vi får ganska mycket information om hans bakgrund. Joona Linna är lite som GW’s polis som kan se runt hörn. Han arbetar med intuition och är en riktig supersnut.
En ung flicka blir mördad på en anstalt för flickor med destruktivt beteende. En annan flicka blir misstänkt, både för mordet och för kidnappningen av en liten pojke. Polisen anser brottet uppklarat, men Joona Linna har andra funderingar. Dessutom är han avstängd från sitt arbete vilket gör det svårt för honom att undersöka saken.
Egentligen använder sig Lars Kepler, eller Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril som de egentligen heter, av den klassiska formeln för hur man gör en bra thriller. Det som gör att de sticker ut ordentligt är att de gör det så förbaskat bra. Språket lever, personerna är intressanta och de vet precis hur man gör det spännande och ovisst. Deras intrig är komplicerad, inte helt sannolik men ändå köper jag den. Att de har en alltför actionfylld upplösning av boken förlåter jag dem.
Betyg: 5 tomteluvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar