(Orphans of the storm), 1921
Regi: D.W. Griffith
Det sista stora eposet från den amerikanska filmens fader handlar om franska revolutionen. Han undviker att ta egentlig ställning. Både de störtade aristokraterna och revolutionärerna beskrivs med några få undantag som ganska hemska och egoistiska individer.
Som vanligt väver Griffith in en sentimental historia i historieskrivningen. Två föräldralösa systrar (varav den ena är hittebarn) kommer till Paris. Hittebarnet Louise är dessutom blind. De kommer ifrån varandra och Henriette blir förälskad i en adelsman medan systern hamnar i slummen. När de återförenas blir adelsmannen och hans älskade dömda till giljotinen. Men Danton kommer till deras undsättning och de blir benådade i sista stund. Naturligtvis gifter de sig. Systern återfinner sin biologiska mor och botas dessutom från sin blindhet. Puh!!! Och samtidigt rasar revolutionen runt deras huvuden.
Regissören satsar lika stort som alltid. Mängder med statister och storslagna scener. Han var verkligen en av tidens största på att göra magnifika och mastodontiska stumfilmer. Den docksöta Lilian Gish har alltid huvudrollen i Griffiths filmer. Hon blir till sista bara för mycket, och här har dessutom hennes syster rollen som filmens syster. Lite för sockersött för min smak.
Betyg: 2 tomteluvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar