Ögonvittnet
Av Anna Bågstam
Norstedts 2018
ISBN 9789113083131, Inbunden, 406 sidor
Det stör lite i bokens inledning, att man tycker sig känna igen allt man läser, men ju längre läsandet fortskrider skapar det istället någon slags lästrygghet.
Den civila brottsutredaren Harriet Vesterberg återvänder till sin uppväxtort (vanligt tema), lilla Lervik vid Östersund. Ett litet samhälle där de flesta känner varandra. Jag är osäker på om platsen finns på riktigt, jag hittar den inte på kartan. Harriet har fått jobb hos den underbemannande (känns igen) Landskronapolisen. Hon kastas omgående in i en mordutredning och träffar sin chef det första hon gör. Chefen är tvär och har taggarna utåt. (klassiskt)
En kvinna har brutalt mördats och fått sina ögonlock upptejpade (mer regel än undantag numera att mördaren har mixtrat med offret). Hennes man är svårt misshandlad och hamnar på intensiven.
Poliserna är få. Problemen och utredningarna är många. De låser snabbt upp sig vid en av de misstänkta, men Harriet har andra idéer. Hon misstänker att lösningen finns på annat håll (superklassiskt).
Tro nu inte att jag misstycker med alla klichéer. Författaren använder dem skickligt och med en underliggande humor som jag uppskattar mycket. Samspelet, och även bristen på detsamma, mellan de fåtaliga poliserna är intressant och väl beskrivet. I själva verket uppfattar jag det som bokens bas som den vilar på. Sidointrigerna är lagom få och av mer personlig och relationsrelaterad art.
Harriet Vesterberg är lovad att återkomma. Jag tror att det kommer att bli bra och att vi här har en ny författare med en intressant serie i startgroparna. Anna Bågstam har ytterligare utvecklingspotential.
Betyg: 3 tomteluvor
Foto: Elisabeth Ohlson-Wallin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar