Silvervägen
Av Stina Jackson
Albert Bonniers Förlag 2018
ISBN 9789100176006, Inbunden, 296 sidor
Utan att det på något sätt är huvudskälet till att jag gillar den här boken är den föredömligt kort. Runt 300 sidor borde fler ta sikte på.
Stina Jackson är debutant, men det märks sannerligen inte. Hon skriver som om det vore den mest självklara sak i världen och som om hon har en hel ryggsäck med skrivarrutin. Hon är född i Sverige, men numera bosatt i Denver, USA.
Boken är en psykologisk spänningsroman och samtidigt en familjehistoria. Bokens karaktärer är inte många och allt kretsar egentligen kring tre familjer. Lelles dotter har försvunnit. Under tre års tid har varit ute och sökt efter henne längs med Silvervägen. Mellan Skellefteå och norska gränsen, via Arvidsjaur och Arjeplog. Hans älskade tonåring, Lina, försvann spårlöst och hans äktenskap har spruckit. Han är på många sätt en tragisk figur.
Meja är också tonåring. Hon har flyttat runt i landet med sin mamma under många år. Nu har de kommit till Glimmersträsk för att bo tillsammans med Torbjörn. Mamman är försupen och Torbjörn vet man inte vad han står för. Mejas liv är ensamt och sökande och absolut inte en uppväxt som en ung flicka mår bra av.
Familjen Brandt har isolerat sig. Birger och Anita med sina tre söner bedriver självhushåll och har så lite kontakt med omvärlden som möjligt.
Ytterligare en flicka försvinner och de olika familjernas öden vävs ihop. Dramatiken ökar. Utan att använda sig av våld eller traditionella spänningshöjande effekter får Stina Jackson läsarna att bita på knogarna och drivas framåt i läsningen får att få reda på hur allt ska sluta.
Skall man ha några invändningar så är det att slutet är lite summariskt och även ganska förutsägbart. Det är ändå en skicklighet i intrigen och i språket som man inte förknippar med en debutant. Karaktärsbeskrivningarna och den fina norrländska miljön bär allt på sina axlar. Njutbart!
Betyg: 5 tomteluvor
Foto: Andrew Kowalyshyn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar