Blodsband
Av Edvard Fenvik
Lind & Co 2020
ISBN 9789178615506, Inbunden, 415 sidor
Debutanterna
duggar tätt under årets första halva. Dessutom är det flera som håller måttet
överraskande bra. Det här är en sådan. Hen har ett mansnamn, men eftersom det
är en pseudonym kan man inte vara säker på könsbestämningen.
Enligt
förlaget är det en f d jurist som nu bosatt sig i Stockholms skärgård för att
bl. a skriva en bokserie om poliserna Oscar Bodfors och Sasha Blagojevic.
I dagens läge
är detta en ganska ovanlig roman. Det är en renodlad polisroman med tydliga spår
av Sjöwall & Wahlöö. Läsaren får följa ett poliskollektiv och polisarbetet
är i fokus. Det är behagligt fritt från parallella sidohistorier som så
småningom leder samman med huvudintrigen. En utredning, en brottsling och hur
poliserna nalkas lösningen är receptet.
Däremot finns
här inte Sjöwall & Wahlöös samhällsengagemang. Kriminalberättelsen är i
centrum, även om man får följa några av polisernas privatliv också. Där är det lika
befriande fritt från konflikter. Det är nästan för lyckligt och samspelt
emellanåt.
Boken inleds
med en gruppvåldtäkt för tjugofem år sedan på en Finlandsbåt. För läsaren står
det ganska klart att det är detta brott som ska hämnas i modern tid. Vi får följa
de fyra våldtäktsmännen (de är olika mycket skyldiga) i deras nuvarande yrkesroller
och vad som händer med dem.
Med små medel
skapar författaren spänning utan att behöva tillgripa actionscener. Polisarbete
kan i sig vara nervkittlande. Kanske drar det ut lite för mycket på tiden. Som
så ofta i dagens böcker segar författaren ut på berättelsen.
Som debutverk
är det mer än lovande även om berättandet är lite ojämnt och slutet lite
avhugget abrupt. Eftersom det ska bli en serie öppnas det upp för en
fortsättning. Jag måste säga att jag ser fram emot den. Det var så roligt att
få läsa en gammal hederlig polisroman igen.
Betyg: 4 tomteluvor
1 kommentar:
Håller på och läser den som följetong i lokaltidningen. Tyvärr är jag inte lika positiv, den går att läsa, men enligt min mening har författaren varit otroligt lat. Följer något slags mall 1A, ingen som helst originalitet. Dessutom lyser fördomarna alldeles för starkt. T ex en finsk städerska med sjaskigt yttre och trött och slitet utseende. Hennes hem beskrivs som slitet och speglar städerskans förmodade inre. Finns fler sådana exempel och de är för många, vilket gör läsupplevelsen sämre. Tycker även beskrivningen av utredarna följer liknande trötta mall. Det är dessutom alldeles för långa och ointressanta beskrivningar av några av dessa polisers privatliv och så är de naturligtvis alltigenom goda. Rekommenderas inte, livet är för kort och det finns så många andra böcker som är bättre värda att använda sin tid till.
.
Skicka en kommentar