Hör mig viska
Av Mons Kallentoft
Forum 2020
ISBN 9789137153421, Inbunden, 353 sidor
Efter att ha
läst förra årets Se mig falla skrev jag att det fanns en mikroskopisk
öppning för en fortsättning. Och här är den då, fortsättningen. Tim Blanck är
återigen på Mallorca och letar efter sin försvunna dotter. Det är fem år sedan
hon senast hördes av och hoppet om att hitta henne krymper. Men inte för Tim.
Han letar oavbrutet vidare. Allt medan hans fru och ett yngre barn väntar hemma
i Sverige. Minst sagt tåligt måste man säga.
Det har
skrivits en del om fäder och deras sökande efter en dotter på senare tid. Både
Stina Jackson och Anna Jansson har gjort det framgångsrikt. Det är för övrigt
den enda likheten mellan deras böcker.
Mons Kallentoft
briljerar i denna bok med ett fint och poetiskt språk. Han experimenterar
dessutom med formatet och låter skrivandet krumbukta i oanade banor. Kapitlen
går in i varandra med bara kommatecken emellan. Det är verkligen innovativt och
intressant.
Synd då att
själva berättelsen inte håller samma höga kvalitet. Sökandet blir maniskt,
historien är svart och hopplös, men egentligen sker det inte mycket
konstruktivt. Att Tim ändå får vissa spår efter så många år kan tillskrivas en
osannolik slump.
För att vara
en spänningsroman blir det då väldigt ospännande. Tim Blanck känns mer som en
rättshaverist som gärna tar lagen i egna händer. Men till skillnad från
slutsatsen efter den första boken, nu är det färdigberättat i denna sak.
Betyg: 3 tomteluvor
Foto: Pär Olsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar