Regi: Brian de Palma
Det är populärt med remakes. Det här är en sådan. En lyckad sådan, utan att förringa originalet från 1932. Jämfört med den ger den här filmen mer förklaring till varför så många kubaner blev brottslingar när de kom till USA.
Al Pacino spelar huvudrollen som den hänsynslöse gangsterbossen Tony Montana. Egentligen är det den enda rollen som gör något avtryck i filmen, men han gör det så mycket tydligare. Detta är på alla sätt en one man show. Pacino är fullständigt makalös i sin tolkning. Det är en mer utlevande gangstergestaltningen än den han gör som Michael Corleone i Gudfadern några år tidigare. Naturligtvis är det ändå omöjligt att inte dra paralleller.
Det finns ingen direkt thrillerhandling. Det mesta handlar om Tony Montanas uppgång och fall. Han anländer som flykting från Kuba och är fast besluten att bli en framgångsrik man. Och rik. Han går bokstavligen över lik för att få sin vilja fram och för att nå sina mål.
Pacino personifierar egoismen och dollarhungern perfekt. Det går aldrig att tvivla på hans hänsynslöshet. När han mot slutet av filmen visar någon form av svaghet och mänsklighet blir det också inledningen till hans fall.
Tony Montana har mycket men vill ha mer. När han har fått mer vill han ha ännu mer. Den onda cirkeln kan han inte bryta. Han dras mer och mer in i sitt missbruk och verkningarna av sina gärningar. Som åskådare förstår man vad som är på väg att hända. Omgivningen kring Tony förstår det också. Men ingen förmår stoppa honom.
Betyg: 4 tomteluvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar