Bodil Mårtensson: Justine - Raschans hämnd - Bokomdöme

Justine – Raschans hämnd
Av Bodil Mårtensson
Tre Böcker 2010Bodil Mårtensson är en strävsam kvinna. Hon debuterade med En chans för mycket 1999, den första boken om Helsingborgspolisen Joakim Hill. Nu kommer hon med sin trettonde deckare, som samtidigt är den elfte med Hill i huvudrollen. Hon har över åren blivit skickligare och skickligare på att bygga upp en infernalisk spänning i sina intriger.

Denna gång har vi ett politiskt gisslandrama i centrum. Historien påminner om flera filmer med Steven Seagal, t. ex. Under siege (Under belägring). Eller varför inte Bruce Willis Die Hard-filmer. Att jag nämner film beror på att det här skulle kunna vara underlag till en mycket spännande actionfilm.

Och i film behövs det ju väl utmejslade karaktärer. Och det finns det här. Joakim Hill har bara en biroll denna gång, men vi återfinner superpolisen Justine Jansen som lider av Aspergers syndrom. Vi hittar också terroristerna Raschan Makarian och Pernilla Rågestedt alias Scherez. Raschan har förekommit i en tidigare bok av Mårtensson, och nu får vi någon slags bokslut i den historien. Terroristerna drivs av olika krafter och är till en början iskallt effektiva. När de så småningom gör avkall på sin professionalism blir de tyvärr lite mindre trovärdiga.

Men det är ruggigt och nervkittlande. Man vill veta hur det ska gå, även om man hela tiden har känslan av, likt ett Fantomen- eller Stålmansäventyr, att det ska sluta lyckligt.

Det kommer säkert fler böcker från Bodil Mårtenssons penna om Helsingborgspoliserna. Att Justine Jansen har kommit för att stanna mellan hennes pärmar förutsätter jag.

Betyg: 3 tomteluvor

Jag minns Martin Ljung

Martin Ljung har alltid funnits. Men nu finns han inte längre. Redan som barn var han en av mina favoritkomiker. Han gjorde så mycket, revyer med Povel Ramel och HasseåTage. Långfilmer t ex Äppelkriget. Personer i min ålder glömmer inte revynumren Fingal Olsson, Tågkupén, Rockfnykis och Ester.

Och här från Svenska Ords Glaset i Örat sångnumret Alltid Blir Jag Så Förbannad På Det:

Olle Lönnaeus: Mike Larssons rymliga hjärta - Bokomdöme

Mike Larssons rymliga hjärta
Av Olle Lönnaeus
Damm Förlag 2010Olle Lönnaeus fick förra året Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska debutant med Det som ska sonas. Det är alltid svårt att följa upp en sådan succé. Men det har författaren ändå lyckats med. Denna bok är väl så stark, om inte bättre. Jag tror att det är avsiktligt som förlaget inte har tryckt ”Kriminalroman” på omslaget, eftersom det snarare är en relationsroman med mindre kriminalinslag.

Mike Larsson är en ganska misslyckad individ som har svårt att tygla sitt humör. Detta försätter honom i situationer som han har svårt att lösa utan våld. Men han har en stor tillgång. Han har ett stort och rymligt hjärta. Han är lite som Fantomen – god mot de goda och ond mot de onda. Det är bara det att han blir lite överdrivet ond, och det gillar inte lagens män.

Mike Larssons största önskan i livet är att få ta hand om sin 14-årige son Robin. En son som tycks ha samma problem som sin far. Han är lättledd, bångstyrig och trulig. Men han har ett stort och rymligt hjärta. När Mike släpps ut ur fängelset bosätter de sig hos den mycket udda individen Rolle som har skärmat av sig från världen. Men han har ett stort och rymligt hjärta.

Dessa tre stora och rymliga hjärtan kämpar mot resten av världen tycks det. En journalist dör, och polisen gör allt för att sätta dit Mike Larsson för mord. Andra våldsamma dödsfall inträffar som gör läget förtvivlat. De tre får oväntad hjälp från en bosnisk flyktingkvinna.

Romanen är mycket gripande. Det är lätt att få sympati för dessa vinddrivna karaktärer och det är lika lätt att bli lite småförbannad på polis och andra som missförstår dem. Lönnaeus är en mästare på att fånga in och kanalisera läsarens känslor. Det gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken oavslutad.

Jag kan ju naturligtvis inte avslöja slutet i boken. Men jag tyckte inte om det. Och jag tror inte ens jag kan säga varför utan att yppa för mycket. Utan slutet hade jag gett allra högsta betyg. Men läs boken ändå för tusan!!! Det är den värd!!!

Betyg: 4 tomteluvor

Räkmacka på Sheraton i Göteborg

På vägen hem från mässan brukar jag ta en öl med två vänner i baren på Sheraton. Nu kom jag för sent. Där stod två tomma ölgalas på bordet där vi brukar sitta. Med min fantasi tar jag för givet att det var deras.

Men jag tog in en öl ändå. Och en räkmacka. Kände mig lite tvungen att jämföra med Gothias King Size. Här fanns det också gott om goda och fräscha räkor. Men brödet var trist, och majonäsen hade placerats i hörnan av brödskivan under ett halvt kokt ägg. Lite konstigt. Och vad gjorde olivern överst på mackan? Högt betyg ändå p g a fina och många räkor.

Betyg: 4 tomteluvor

Ninni Schulman: Flickan med snö i håret - Bokomdöme

Flicka med snö i håret
Av Ninni Schulman
Forum 2010
Att kvinnliga författare skriver deckare i småstadsmiljö är ju inte helt ovanligt numera. Att de är journalister är också ganska vanligt. Här kommer nu Ninni Schulman med sin debutroman Flickan med snö i håret. Det är en debut som bådar gott. Om författarinnan får hållas kan det säkert bli lite spännande läsning framöver.

Hon har förlagt handlingen till Hagfors i Värmland. Beskrivningarna av bygden och dess människor är initierade, intressanta och idérika. Journalisten Magdalena Hansson flyttar med sin lille son till staden efter en skilsmässa. Hon får jobb och upptäcker att journalistyrket är lite annorlunda i Hagfors än i Stockholm. Vi får följa henne i hennes kärleks- och familjeproblem och när hon blir inblandad i den grova brottslighet som plötsligt slår till i trakten.

En sextonårig flicka försvinner. En ung flicka hittas mördad. Poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får ett svårt fall att brottas med. Annan grov brottslig verksamhet stör bilden. Vilka kan man lita på bland traktens befolkning? Flera moraliska dilemman lyfts fram.

Kanske är karaktärerna lite väl karikerade. Men författaren försöker ändå ställa frågorna. Är den gode bara god, och är den onde bara ond? Naturligtvis finns det en otrevlig polis med i bilden som försvårar utredningen. Det är ju nästan obligatoriskt i dagens deckare.

Betyg: 3 tomteluvor

Iaktagelser på hotell

Har ni märkt att de flesta hotellreptioner bemannas av unga kvinnor. Blonda. Med hästsvans.
...och att alla doftar likadant vid frukosten. Hotellets duschtvål!!!

Märklig händelse på bokmässan

Jag satt i lobbyn på Hotel Gothia och läste, väntande på att dörrarna skulle öppnas in till mässan.
Jag såg att en ung lång blond yngre kvinna slog sina lovar kring mig. Hon sneglade åt mitt håll lite då och då.

Till sist gick hon fram till mig.
- Är det Nisse?
Det kunde jag ju inte neka till. Jag reste mig.

- Ursäkta, sa jag. Har jag sett dig tidigare. Jag känner tyvärr inte igen dig.

- Jag har bytt hårfärg sedan sist, sa kvinnan. Men det är ju jag, Josefin!

Jag applicerade fågelholksansiktet.

- Vi skulle ju mötas här, fortsatte hon.

Fågelholken expanderade. Jag försökte febrilt lista ut vad det var frågan om. Min obetydliga person kunde ju inte komma ifråga för Oldsbergs program, så jag försökte luska ut var vi hade mötts. Jag frågade henne och angav några arbetsplatser och fritidsintressen som exempel.

Då föll hennes pollett ner. Fel Nisse!!! Hon bad om ursökt och dröp av.

Märkligt. Hon hade ju i alla fall känt igen mig. Man kan grubbla sig blå på sådant.