Olle Lönnaeus: Mike Larssons rymliga hjärta - Bokomdöme

Mike Larssons rymliga hjärta
Av Olle Lönnaeus
Damm Förlag 2010Olle Lönnaeus fick förra året Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska debutant med Det som ska sonas. Det är alltid svårt att följa upp en sådan succé. Men det har författaren ändå lyckats med. Denna bok är väl så stark, om inte bättre. Jag tror att det är avsiktligt som förlaget inte har tryckt ”Kriminalroman” på omslaget, eftersom det snarare är en relationsroman med mindre kriminalinslag.

Mike Larsson är en ganska misslyckad individ som har svårt att tygla sitt humör. Detta försätter honom i situationer som han har svårt att lösa utan våld. Men han har en stor tillgång. Han har ett stort och rymligt hjärta. Han är lite som Fantomen – god mot de goda och ond mot de onda. Det är bara det att han blir lite överdrivet ond, och det gillar inte lagens män.

Mike Larssons största önskan i livet är att få ta hand om sin 14-årige son Robin. En son som tycks ha samma problem som sin far. Han är lättledd, bångstyrig och trulig. Men han har ett stort och rymligt hjärta. När Mike släpps ut ur fängelset bosätter de sig hos den mycket udda individen Rolle som har skärmat av sig från världen. Men han har ett stort och rymligt hjärta.

Dessa tre stora och rymliga hjärtan kämpar mot resten av världen tycks det. En journalist dör, och polisen gör allt för att sätta dit Mike Larsson för mord. Andra våldsamma dödsfall inträffar som gör läget förtvivlat. De tre får oväntad hjälp från en bosnisk flyktingkvinna.

Romanen är mycket gripande. Det är lätt att få sympati för dessa vinddrivna karaktärer och det är lika lätt att bli lite småförbannad på polis och andra som missförstår dem. Lönnaeus är en mästare på att fånga in och kanalisera läsarens känslor. Det gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken oavslutad.

Jag kan ju naturligtvis inte avslöja slutet i boken. Men jag tyckte inte om det. Och jag tror inte ens jag kan säga varför utan att yppa för mycket. Utan slutet hade jag gett allra högsta betyg. Men läs boken ändå för tusan!!! Det är den värd!!!

Betyg: 4 tomteluvor