Bodil Mårtensson: Justine - Raschans hämnd - Bokomdöme

Justine – Raschans hämnd
Av Bodil Mårtensson
Tre Böcker 2010Bodil Mårtensson är en strävsam kvinna. Hon debuterade med En chans för mycket 1999, den första boken om Helsingborgspolisen Joakim Hill. Nu kommer hon med sin trettonde deckare, som samtidigt är den elfte med Hill i huvudrollen. Hon har över åren blivit skickligare och skickligare på att bygga upp en infernalisk spänning i sina intriger.

Denna gång har vi ett politiskt gisslandrama i centrum. Historien påminner om flera filmer med Steven Seagal, t. ex. Under siege (Under belägring). Eller varför inte Bruce Willis Die Hard-filmer. Att jag nämner film beror på att det här skulle kunna vara underlag till en mycket spännande actionfilm.

Och i film behövs det ju väl utmejslade karaktärer. Och det finns det här. Joakim Hill har bara en biroll denna gång, men vi återfinner superpolisen Justine Jansen som lider av Aspergers syndrom. Vi hittar också terroristerna Raschan Makarian och Pernilla Rågestedt alias Scherez. Raschan har förekommit i en tidigare bok av Mårtensson, och nu får vi någon slags bokslut i den historien. Terroristerna drivs av olika krafter och är till en början iskallt effektiva. När de så småningom gör avkall på sin professionalism blir de tyvärr lite mindre trovärdiga.

Men det är ruggigt och nervkittlande. Man vill veta hur det ska gå, även om man hela tiden har känslan av, likt ett Fantomen- eller Stålmansäventyr, att det ska sluta lyckligt.

Det kommer säkert fler böcker från Bodil Mårtenssons penna om Helsingborgspoliserna. Att Justine Jansen har kommit för att stanna mellan hennes pärmar förutsätter jag.

Betyg: 3 tomteluvor