Abstinens...

…är något man får av att lämna Bokmässan i Göteborg. Efter att ha frotterats med böcker och författare i fyra dagar känns det som om något saknas när man är tillbaka i den grå men egentligen angenäma vardagen.

Mitt fokus låg ju som vanligt på de svenska deckarna och kriminalförfattarna och naturligtvis fick jag mitt lystmäte tillfredssällt. Men det var tråkigt att deckarscenen med alla korsförhör av svenska deckarförfattare var nedlagd. Intervjuarna Barbara Kapek, Karl G & Lilian Fredriksson var nu förvisade till Dalalitteraturs minimala monter. De ska naturligtvis ha ett stort tack för att de upplät plats, men det blev inte riktigt samma drag som det blir med en stor scen. Förhören pågick emellertid mellan 10.00 och 16.45 endast avbrutet för en timmas lunch och prisutdelning av Spårhunden. Priset för bästa ungdomsdeckare gick i år till Mårten Sandén.

Jag fnattade istället runt lite mer än vanligt på olika seminarier, inte bara med deckartema. Under fyra dagar kan man få alla läslustar tillfredsställda genom att lyssna på författare som ensamma eller i intervjuform presenterar sina nya böcker.

Svetten rinner, fötterna värker och man känner sig på alla sätt ganska ankommen under en Bokmässa. Men det är ändå helt underbart – om man älskar böcker alltså. Den rutinerade mässbesökaren har fotriktiga skor, hittar genvägar för att undvika trängsel och vet naturligtvis vilka toaletter som har kortast kö.

Mässan och Gothia Towers är under ombyggnad, ett tredje torn ska upp. Detta ställde till det lite eftersom alla mina genvägar inte var tillgängliga och skapade ibland lite tidsnöd. Men en räkmacka hann jag i alla fall med.

Egentligen kan man bara gå runt och lyssna på författare i montrarna eller varför inte tjuvlyssna på konversationer i olika hörn. Att höra någon presentera sig som: - ”Hej det är jag som är Kulturkossan”!! får i alla fall mig att småle en smula. Och likaså när Jonas Gardell pekar på en i publiken och säger: - ”Är du dum i huvudet eller? Du var ju på mitt förra framträdande också! Här finns ju så många författare. Gå och lyssna på Herman Lindqvists faktafel istället”.

Hur viktig är bokmässan för en författare? Jag avlyssnade en poet som ringde hem. Hon var så glad för att hon hade sålt sin första bok. Och sedan berättade hon att hon sov gott på vandrarhemmet, men de andra där kanske inte gjorde det, eftersom hon snarkade. Och efter tio minuters samtal frågade hon hur barnen mådde. Hennes egna alltså. Där kan man se vad som prioriteras mest under en bokmässa.

Nästa år är jag naturligtvis tillbaka igen i Göteborg. Tillsammans med de 90 000 till 100 000 andra som tänker som jag. Hotellet är redan bokat så att man inte riskerar att få sova stående. Årets bokhändelse för en bokfanatiker alla gånger. Här finns det lite fler bilder: Bokmässebilder