Deckare vid ryska gränsen
Den första finska
deckarfestivalen, Nordic Noir, arrangerades 18-19 januari i Ruka. Finländarna
började blygsamt med 12 författare och c:a 150 besökare till det kylslagna
Lappland. Det blev ett gemytligt, avslappnat och intressant evenemang som
kräver en fortsättning.
Ruka är en av Finlands större skidorter, där säsongens
världscuppremiär i längdskidåkning hölls. En liten ort med endast 63 bofasta
innevånare. Under vintersäsongen är där desto fler. Flera hotell och många
stugbyar tar emot skidturister från hela världen. Skyltar och restaurangmenyer
är på finska, engelska, ryska och japanska. Svenska fungerar inte i denna del
av Finland. Ruka ligger vid ryska gränsen med ett nordligare läge än Haparanda.
Under festivalen kröp kvicksilvret ner till närmare – 30
grader när det var som kallast. De stackars skidåkarna åkte då inte många pass.
Vad kunde då inte passa bättre än att lyssna på författare i stugvärmen?
Kati Hiekkapelto
De tolv författarna kom alla från de fem nordiska länderna.
Våra svenska dominerade med fem stycken, Ninni
Schulman, Stefan Ahnhem, Jens Lapidus, Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist. De två
sistnämnda utgör författarparet Erik Axl
Sund. Tre finländare fanns med; Kati
Hiekkapelto, Antti Tuomainen och Max
Seeck. Det var några år sedan Antti gavs ut på svenska och Max har aldrig
blivit det.
Yrsa Sigurdadottir
Två kända islänningar fick jag lyssna på, Yrsa Sigurdadottir och Ragnar Jonasson. Från Norge och Danmark
kom vardera en författare, Samuel Björk
och Agnete Friis. Under två kvällar,
dagarna var vikta åt skidåkning, kunde besökarna lyssna på flera seminarier med
de olika deltagarna. Samtalen höll på fram till midnatt då det var läggdags för
att orka med en ny dag i de kylslagna spåren och den kalla backen.
En sak som jag kunde konstatera var att finländare i
allmänhet har höjt sina kunskaper i engelska. Alla seminarier försiggick på det
språket. Författarna behärskade engelska utmärkt och ännu bättre var
moderatorerna Ronja Salmi, Philip Teir
och Kasper Strömman. Eftersom de
bara var tre fick de ligga i ordentligt.
Samuel Björk & Philip Teir
Ämnen som författarna kunde prata om var t ex humor. Där
fick publiken också skratta när Antti, som skriver humoristiska böcker, och
Samuel briljerade i komiska ordvändningar. Kati och Stefan fick mer frågor om
sin musikaliska bakgrund än om musiken i deras nuvarande böcker, vilket kanske
hade varit mer intressant. Samtalet mellan Jens och Yrsa om filmatisering av
deras böcker visade att de båda hade helt olika makt över sina verk. Yrsa
släppte allt till filmmakarna, medan Jens gärna ville fortsätta att ha
synpunkter under manusskrivandet.
Det mest spektakulära seminariet blev också det sista med
alla manliga författare på scen grillade av Ronja Salmi. När hon började ställa
frågor om deras kvinnliga karaktärer, om könsroller och om MeToo var det många av de helt oförberedda männen som vred på sig i
stolarna. Ronjas envishet och absoluta kyla i frågorna imponerade och
provocerade.
Jag blev imponerad av Nordic
Noir. Välarrangerat och intressant även om jag kanske kunde önska mig några
andra programpunkter än bara biosittande seminarier. Att förlägga festivalen i
Ruka måste ändå sägas vara genialiskt. Finsk kyla och mörker är minst lika
deckarvänligt och mystiskt som gotländska gränder på sommaren.
