Årets julkalender här på bloggen är samtidigt min lista över årets 24 bästa svenska kriminalromaner. I ordning. Och i mitt tycke
Nummer 16: Alla ljuger
Av Camilla Grebe
Wahlström & Widstrand 2021
ISBN 9789146236559, Inbunden, 419 sidor
Jag avundas inte Camilla Grebe. Hon måste skriva under en enorm press för att kunna leva upp till de förväntningar som hon själv har skapat. 2017 fick hon Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman för Husdjuret. Den boken belönades också med Glasnyckeln för bästa nordiska kriminalroman. 2019 var det dags igen. Hon fick samma två pris för Skuggjägaren.
Det är därför inte konstigt att det är med en viss förväntan som jag börjar läsa en ny bok av författaren. Eftersom Camilla Grebe nu tillhör landets yppersta elit i genren blir jag naturligtvis inte besviken. Hon gör det igen.
Ända sedan hon började skriva ensam (tidigare har hon givit ut tillsammans med systern Åsa Träff och med Paul Leander Engström) har hon löst bundit samman sina böcker. Detta genom att använda ett antal återkommande poliser, som var för sig får ta lite mer plats. Man kan ändå läsa hennes böcker med största behållning utan att ha någon som helst tanke på detta. Romanerna är dessutom helt olika varandra på många plan.
Nu har hon skrivit en bok med flera berättarröster. De flesta av dem tillhör en och samma familj, men även en polis får komma till tals. Författaren lyckas väl med detta, lika bra som Mattias Edvardsson i sina psykologiska thrillers med familjetema. Att en av rösterna är en ung pojke med Downs syndrom är naturligtvis en utmaning, men Camilla Grebe klarar det utmärkt. Kanske är några av de andra rösterna lite för lika varandra, men i det stora hela förstärker berättartekniken spänningen och drivet i berättelsen.
Maria står i fokus. Hon har ett bra liv tillsammans med sin son Vincent. När hon flyttar ihop med Samir tillkommer även dennes dotter Yasmin till familjen. De får fler och fler konflikter att hantera. Det kulminerar i att Samir anklagas för att ha hedersmördat sin egen dotter.
Boken är skriven i två tidsplan. Först när berättelsen återupptas tjugo år senare avslöjas sanningen som är minst sagt överraskande och svår att gissa sig till. Det är m a o ingen klassisk pusseldeckare. Eftersom Camilla Grebes penna är så flödande driven och professionell är boken rakt igenom fängslande, bladvändande och spännande. Rasande skickligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar