Tiga som muren
Av Maria Adolfsson
Wahlström & Widstand 2024
ISBN 9789146241652, Inbunden, 352 sidor
Det börjar bli många titlar nu om det fiktiva Doggerland, öriket mellan England och Danmark. I hela sju böcker har vi fått följa med polisen Karen Eiken Friis i olika utredningar. Hon är numera småbarnsmamma och på väg in i klimakteriet, ett tillstånd som tydligen inte bara Vera Bergström (Sara Strömbergs romankaraktär) befinner sig i.
På min Bucket List har alltid funnits det ouppnåeliga målet att besöka den slitna puben Haren & Kråkan på ön. Tyvärr nämns detta etablissemang bara i förbifarten i denna roman, men vi får ändå oss till livs ett ölhak som också uppvisar lokal färg.
Miljöbeskrivningarna av det påhittade landet är böckernas bas. Det är nästan obegripligt hur Maria Adolfsson lyckas måla upp platser och natur som man verkligen kan se framför sig. Den här gången är det mest Nordön (Noröö) som beskrivs med karg natur, whiskydestillerier och fåordig lokalbefolkning.
Kriminalintrigerna har ibland fått stå tillbaka lite för mycket, men i den här boken är författaren tillbaka på topp. De två parallella brottshistorier som förekommer är båda intressanta och spännande. En person har försvunnit strax innan midsommarfirandet. Karen har semester men börjar motvilligt undersöka saken. Där visar det sig finnas många bottnar och det blir till och med farligt.
Karens syster, Helena, har blivit hotad när hon har undersökt några i samhällets toppskikt. Hon vänder sig till Karen och spåren leder ända till Sverige. Systrarna reser dit och det blir verkligen en kontrast när vårt land jämförs med Doggerland. Även här lurar faran bakom hörnet.
Det här är den bästa Doggerlandboken sedan debuten och alla läsare måste gräma sig över att de inte kan åka dit och vandra i Karen Eiken Friis fotspår.
Betyg: 5 tomteluvor
Foto: Caroline Andersson Renaud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar