Programledarbyten

Såg i DN idag att Kristian Luuk och Sissela Kyle sagt upp sig som ledare för Melodifestival respektive Filmgala. Då återstår väl bara att sälja ut dessa evenemang till någon reklamkanal. Varför inte låta Carolina Gynning ta hand om Filmgalan och Patrick Ekwall leda Melodifestivalen!

Dinamo - Hajduk 0-2

Hajduk Split är mitt favoritlag i Kroatisk fotboll, det har jag lovat min vän Anna-Maria. Deras ärkerival är Dinamo Zagreb.

För första gången på fem år har Hajduk vunnit över Dinamo på Maksimir. Detta blev en storartad triumf för laget som redan efter ett par omgångar var uträknat. Ligan tar fart och spänningen ökar, av det som var nio poäng mellan lagen är det nu bara tre kvar!
Matchen i sig spelades inför ett ovanligt ödsligt Maksimir, endast 7000 personer tog sig dit denna afton. Dinamos publikkris växer och problemet är nu slående stort när man inte ens på det största derbyt drar mycket folk. Bägge lagen öppnade avvaktande. De enda noterbara chanserna har Tadic (Dinamo) som lyckades få till en luft projektil i bra läge, samt unge vänsterbacken Strinic för Hajduk där Butina i Dinamos mål inte hade några större problem. Innan paus var det mest kamp och all finnes var som bortblåst. En visselorkan blev resultatet i paus. Andra halvlek öppnade med ett Hajduk övertag. Endast sex minuter av andra lyckades Bartolovic och Kalinic öppnas Dinamos mycket breda försvar och öppna för Gabric som i full fart slår in 1-0 till gästerna. Hajduk fortsatte styra spelet och i 76´ minuten gör Ibricic 2-0 för Hajduk efter fint framspel av Kalinic. Dinamo lyckas inte hitta tillbaka och trots inbytte Badelj och landslagsmeriterade Balaban lyckas man knappt skapa en halvchans. Detta innebär att ligan nu är tillbaka i ett mycket intressant läge. Hajduk verkar ha skapat en bra balans i laget och spelet i söndags öppnar helt klart för optimism. Vucevic, som va nära att hoppa av tidigare i september, har löst försvarsproblemen och äntligen börjar även Ibricic leverera. Kalinic i en friare roll verkar passa mycket bra då han lyckas komma mer rättvänd än den i tidigare låsta raka rollen. Dinamo verkar dock gått ned sig allt mer efter en fin öppning på säsongen. Lite av en besvikelse trots att man tappat Modric. Försvaret känns så långt ifrån mittfälltet att hela laget känns så stelt och långsamt. Branko Ivankovic lär ha en del att jobba med, för laget har en mycket bra trupp. Frågan är nu bara hur toleranta supportrarna kommer att vara. Det blåser kalla vindar på Maksimir och om det snart inte börjar vända lär Ivankovic sitta väldigt osäkert. Upp till bevis i Prag?

Sagobröllopet på Solta Kapitel 1

Länk till bilder från resan finns i bloggens övre vänsterkolumn.

Nu när jag fått lite distans till vår fantastiska Kroatienresa är det hög tid att plita ner en liten resebeskrivning. Redan när inbjudan till Anna-Maria och Anders bröllop låg i brevlådan en dag började mina förväntningar växa. Och att dessutom få vara med om lilla Leahs dop var ju bara bonus. Då vidtog planering och bokning av hotell och flygbiljetter. Solta är en ö i Adriatiska Havet utanför Split i Kroatien. Split har en internationell flygplats dit många bolag flyger. Och Anna-Maria som ju inte är känd för att lämna något åt slumpen hjälpte till med tips, råd och bokning av lägenhet på ön. Hon och Anders hade naturligtvis en egen bröllopssida också:

http://andersochanna-maria.weddingannouncer.com/aboutus.html

Utsikt mot Solta från Splits usiktsberg

Tidig uppstigning krävdes för att hinna med planet som lyfte bland de första denna Arlandamorgon. Det visade sig att vi hade mycket gott om tid eftersom trafikstockningar är sällsynta vid halvsextiden på morgonen. Som vanligt blev det lite parkeringsbekymmer, vi fick inget kvitto av maskinen. Dumma vi, som inte förstod att det egna kontokortet man stoppat in, och fått i retur, var kvittot. Vi fick i oss en lätt frukost på flygplatsen som grävde ett stort hål i reskassan. Löjligt höga priser. Vi skulle flyga med Sterling och byta plan i Köpenhamn. Personalen i incheckningen upplyste oss om att flygbolaget inte erbjöd tjänsten att tagga bagaget hela vägen till Split. Vi skulle alltså vara tvungna att checka ut bagaget i Köpenhamn och checka in det igen. Och vi hade enligt tidtabellen bara en timme i Köpenhamn. Och man måste checka in minst 40 minuter innan avgång. Förbannelse över alla lågprisbolag. Men nu tog flighten till Danmark lite kortare tid än beräknat. Så än fanns det hopp – iväg till bagagebandet, och där skyltades det med att väskorna skulle komma om 25 minuter. Allt hopp ute. Hustrun och jag började diskutera om vi skulle flyga vidare utan bagage, eller….? Då startade bandet oväntat och våra väskor kom allra först???? Kuta, kuta, kuta till incheckningen …..och med 3 minuter till godo lyckades vi komma med vår beställda flight.

Våran lilla ärta

Vi löste ut vår lilla hyrbil på flygplatsen i Split. Tack och lov för att den var liten. Att parkera i Kroatien är ingen barnlek. På alla mer eller mindre lediga utrymmen står det bilar. Alla trottoarer är sprängfyllda av parkerade fordon, så man får promenera på gatan. Efter lite irrande kunde vi hitta vår lägenhet och installera oss. Jag hade hittat ett litet pensionat med tre rum på Internet. Guesthouse Vrlic visade sig vara ett litet gulligt pensionat med tre rum, varav ett med kök, vårat. Det sköttes av en snäll farbror som mest kunde tala tyska, så det blev en blandning av alla språk när man pratade med honom. Nu skulle vi bara bo där i två nätter innan det var dags att ge sig ut på öarna. Men det var trevligt och billigt.

Lena shoppar en ljummen Splitkväll

Billigt, ja, vi fick en chock redan när vi gick ut för att möta Kroatien med en inledande lunch. Allt var så billigt att man skämdes för att betala, nästan bättre att ta en springnota! Jag tog en halvlitersflaska öl till maten. Nitton kronor. Jag SMSade genast hem till mina kompisar för att bräcka dem lite. Det visade sig senare att vi givetvis satt på en turistfälla och att detta var veckans dyraste bira. Normalpris för en halvliter var annars mellan tolv och femton kronor. Det var lätt att förköpa sig. Allt var billigt. Mat & dryck, fisk var dyrast - men inte dyrt, och den betalade man efter kilopris på restauranten. Smart! Skor och kläder var inte dyrt, och våra väskor blev fyllda till bristningsgränsen. Som tur var hade jag beställt och betalt för extrakilon på flyget, men det blev nog några för många ändå. Tips för framtida resenärer: Åk dit med ganska tom väska och handla en ny garderob. Alternativt; åk dit utan väska och handla en sådan också.

Så mycket hinner man nu inte på Kroatiens fastland på 2 dagar. Det blev mest att åka och promenera runt för att insupa atmosfären och se de vackra vyerna över hav och öar. Vi klättrade upp på Splits utsiktsberg bara därför. En hänförande utsikt och en minst sagt annorlunda växtlighet mötte oss. Det berget är värt ett besök om man inte är rädd för att promenera. Värt ett besök är också medeltidsstaden Trogir där vi flanerade runt i nästan en hel dag. Mysigt att bara titta på, men också många fina restauranter, butiker och marknader. Mycket säljs för övrigt just på marknader. De är i allmänhet mer välbesökta än butikerna. Vad ska man då köpa? Se till att få tag på den inhemska skinkan Dalmatinski Pršut, godare än den italienska. Och osten Paski Sir skojar man inte bort. De går att få vaccumförpackade så att de inte blir förstörda på flyget. Dessutom bör man ju prova på det inhemska goda vinet, billigt men inte så stora prisskillnader som på annat.Varför inte köpa en slips, Kroatien är slipsens hemland. Den är till och med döpt efter landet. Kravatt – Hrvatska.

Utsikt från vår lägenhet i Maslinica på Solta

Och vädret, vad ska man säga om vädret. Vi såg knappt ett moln under vår vecka där. På dagarna var det alltid dryga 30 grader och på nätterna sällan under 25. Undra på att man aldrig ville gå och lägga sig. Ett glas vin på balkongen kunde räcka många timmar. Där fanns mygg, och de gav ganska stora bett, men de var inte lika aggressiva som vi är vana vid här hemma.Havet, vad ska man säga om havet – så kristallklart att man kunde urskilja varje detalj av havsbotten på minst 10 meters djup. Mycket är det beroende att här inte finns sandstränder som grumlar vattnet. Och i havet finns fisk och skaldjur som kan tillfredställa alla läckergommar. Jag har tidigare inte varit så förtjust i bläckfisk, men nu ändrade jag uppfattning. Grillad ligne. Mjauu!! Och fiskarna, vilka upptäckter. Vi åt mest havsaborre och guldbraxen men sista dagen fick vi tag på en riktig smaksensation en Drakhuvudsfisk på ett halvt kilo. Man kunde aldrig riktigt veta vad restauranten hade för dagen. Men den sista kvällen hade de fått in en sådan fuling.

Mumsig drakhuvudsfisk, och lite gullig också

Nobelpriset i litteratur

Det är alltid lika spännande att se Horace kliva ut genom den höga dörren, och så där lagom sakta dra ut på proceduren med att tillkännage årets Nobelpristagare i litteratur. Och i år fick han verkligen linda tungan kring ett vackert namn, den franska författaren Jean-Marie Gustave Le Clézio. Ett spännande val som många kommer att läsa, en av årets julklappar kanske.

Succéresa för SSDC i Tyrolen

Fler bilder finns på
http://picasaweb.google.com/harryfriberg/AustrianOpen#


SSDC har tagit för vana att besöka olika Opentävlingar runt om i världen. Denna gång blev det en septemberresa i Alperna för att spela Austrian Open. Det blev också lite turistande i Wien med åtföljande traditionell klubbmatch innan färden ställdes mot Klagenfurt där Austrian Open spelades. Största klubbframgången stod Tobbe Dahlgren & Seved Rosén för som blev Öppna Österrikiska Mästare i herrdubbel.

Eftersom jag är ordförande i klubben åkte jag till Wien en dag i förväg för att reka lite. (I själva verket kom jag inflygande från Kroatien) Via SMS kunde jag meddela de stackars klubbkamraterna (de hade samling på Arlanda vid sextiden på morgonen) att vädret var lagoma 30 grader i skuggan och att jag hade beställt operabiljetter till alla den stundande kvällen. Har man då ett smeknamn som börjar på T (två stycken) går man på sådant. He-he!! Jag passade också på att se till att de kammade till sig – hotellet hade röd matta och kinesisk dörrvakt. Men det gick bra…ingen spillde på mattan…möjligen skrattades det lite för högt på frukosten…men det får man ta. Självklart dammsög jag trakten för att hitta det optimala öl- och uppladdningsstället. Det sunkigaste jag hittade låg bara 50 meter bort. Där upprättade vi vår bas under Wienvistelsen. Polisen stängde bara stället ett par gånger medan vi var där, men det uppstod strax igen likt Fågel Fenix.

Vacker turiststad
Under två dagar turistade vi runt Österrikes mycket vackra huvudstad för att insupa så mycket atmosfär vi kunde. Ibland blev det riktiga kulturkrockar. T ex avåt de mer kulturella i klubben en Sachertårta på Hotell Sacher medan de andra svalkade sig med en kall maltdryck på något vackert utecafé i närheten. Casinot var en riktig sevärdhet….speciellt för Tålle (börjar på T) som trotsade alla världens naturlagar genom att både vinna en massa pengar och en gigantisk kapsyl. Annars blev det mycket slott, torg och kyrkor. Till och med Markus fotograferades framför varje kejsarstaty som staden hade att erbjuda. Wien är verkligen vackert, och promenadvänligt. Varje kejsare med självaktning verkar ha byggt ett eget lyxpalats inne i staden, och de har inte blivit förstörda av några krig. Och wienerschnitzel, naturligtvis åt vi wienerschnitzel. Efter någon timmas turistande blev alla törstiga och hungriga. Åtta wienerschnitzlar, en pepparstek (Peter avviker alltid), en gulaschsoppa,18 bira och två cola (Peter avviker alltid) senare kunde vi fortsätta vårt undersökande av Wien.


Klubbmatch
På torsdagseftermiddagen började uppladdningen på vårt kära sunkhak bredvid hotellet. Det visade sig att ägarinnan fyllde år. Seved som är en gentleman ut i fingerspetsarna rusade givetvis iväg och köpte blommor och champagne. Sedan fick hon naturligtvis höra den gamla kära Ja Må Hon Leva från tio skrovliga stämmor. Vackert!!! Man blir tårögd!!! Men därefter bar det raskt iväg till Café Oben und Unten där vi skulle spela en klubbmatch mot The Best of Vienna, ett urval av Wiens bästa spelare, ett nog så tufft motstånd.


Jag vet inte om det sprider sig bland Europas länder om våra härjningar och besök, men de här österrikarna hade verkligen ställt upp till 100 %. Hela lokalen var pyntad i svenska och österrkiska flaggor. De hade tryckt upp kassar med Wiens och Stockholms vapen, och med alla spelares namn på. Kassarna innehöll gåvor till var och en i form av österrikiska specialiteter i mat och dryck mm. Själva hade vi som vanligt presenter med oss: specialgjorda pins, kepsar, älgar mm. Innan matchen bjöd Wiens Dartförbunds ordförande på drink – Schwedenbitter – hmmm, att svälja den var ingen barnlek, jag lovar. Efter matchen hölls de sedvanliga talen. De hade skickat fram en tolk när jag skulle hålla tal, så jag höll merparten av talet på tyska. He-he!! Det kanske var därför jag förärades med en klubbtröja från Wiens bästa dartklubb, Bad Boys. På tröjan fanns tryckt vad de kallar sig själva; Simply The Best – vad är det frågan om? Wiens svar på SSDC, eller?


Knapp förlust
Blott för andra gången i SSDC’s historia förlorade vi en klubbmatch under våra resor, om än knappt med 8-7. (Förra förlusten kom i Holland för c:a 15 år sedan) Vi spelade 5 dubblar och 10 singlar, allt i bäst av fem set Att det skulle bli jämnt kunde man gissa, men det blev ännu jämnare, nio av femton matcher gick till avgörande.
Korhonen/Wahlsten – Stadler Kurecka 3-2
Hagel/Lord – Thaler/Falk 3-2
Dahlgren/Rosén – Nürnberger/Kostal 1-3
Von Essen/Juselius – Pötzl/Walkner 2-3
Thålin/Scherman – Steindl/Buranits 3-2
Nisse Scherman – Leo Nürnberger 0-3
Kristian Thålin – Christian Steindl 0-3
Anders Juselius – Gerhard Kostal 3-2
Peter Wahlsten – Rudolf Buranits 0-3
Stefan Lord – Gregor Walkner 0-3
Richard Hagel – Steven Falk 3-1
Daniel von Essen – Martin Kurecka 2-3
Torbjörn Dahlgren – Werner Pötzl 3-2
Seved Rosén – Franz Thaler 2-3
Markus Korhonen – Erich Stadler 3-2

Sedan tog vi Alptåget
Nästa dag bar det upp I Alperna med tåget. Det är en märklig upplevelse att åka tåg i ständig uppförsbacke. Och vilka vyer? Efter gårdagens äventyr med minst sagt olika läggdags tillbringades färden på många skilda sätt, Vissa sov, vissa fotograferade (Tobbe, som börjar på T, tog 1.400 bilder), vissa lyssnade på musik och Danne von Essen tryckte i sig tre pizzor. Han är minst i klubben, hmmm. På järnvägsstationen i Klagenfurt stod Martin Binder från tävlingsledningen och väntade. De hade fixat skjuts till vår inkvartering, Gasthaus Krall. Det har inget med Doktor Krall att göra, det förstår ni nog. Fint ställe annars, vi kan rekommendera det…allt var bra …priser, service, mat & dryck och rummen var lagom lyxiga och spacade.


Några av oss trotsade tyngdlagen och ställde upp i Warm Updubbeln på fredagen. Och ser man på, SSDC dominerade. Markus och Richard vann, Tobbe och Seved åkte i semi. Julle och Danne åkte mot Seved och Tobbe i första.På lördagen spelades singelklasserna. Vi hade stora förhoppningar, framförallt på Markus som verkade het. Och det höll på att gå hela vägen, men i semi väntade ungraren Nandor Bezzegh som hade gett sig f-n på att kasta fler 180 än Tommy Pilblad gör här hemma i serien. Så där fick Mackan bita i gräset i en jämn match, och ungraren gick fram till en lätt finalseger. Seved kom till åttondelen och var näst bäste SSDC’are.

Resultat herrsingel
1. Nandor Bezzegh, Ungern
2. Davy Verkooilen, Holland
3-4. Günther Rimser, Österrike, Markus Korhonen, Sverige
9-16. Seved Rosén
17-32. Richard Hagel, Daniel von Essen
33-64. Anders Juselius, Stefan Lord, Nisse Scherman, Peter Wahlsten
65-128. Torbjörn Dahlgren, Kristian Thålin

Resultat damsingel
1. Barbara Kuntner, Österrike
2. Nora Fekete, Ungern
3-4. Ursula Binder, Österrike, Petra Klingbacher, Österrike

Tobbe och Seved Öppna Österrikiska Mästare
Utan några riktiga fullträffar, men med en otroligt trevlig klubbresa i ryggen avlutade vi tävlandet med herrdubbeln. Och ser man på, där kom pricken över i. Tobbe och Seved storspelade hela dagen och kunde vinna finalen överlägset och totalt ohotade. Det var bara i kvarten som de sviktade lite. Annars var det FULL FART FRAMÅT..och tripplar och dubblar regnade in. Markus och Peter fullbordade SSDCtriumfen genom att komma till semi.


Resultat herrdubbel
1. Seved Rosén/Torbjörn Dahlgren, Sverige
2. Nandor Bezzegh/Joszef Rucska, Ungern
3-4. Markus Korhonen/Peter Wahlsten, Sverige, Steven Falk/Christian Papai, Österrike
9-16 Daniel von Essen/Anders Juselius
33-64 Kristian Thålin/Nisse Scherman

Hur kul är det att åka hem
Och sedan käkar man lite gott. Man grattar Tobbe Och Seved. Man sover lite. Man går upp tidigt, packar och käkar frukost. Väskan är alltid för liten. Huvudet är för litet också. Man tar en taxi till järnvägsstationen. Man åker alptåg i nerförsbacke i fyra timmar. Man käkar lite till. Man tar bussen till flyget. Man käkar lite till. Man flyger till Arlanda. Man tar Arlanda Express till stan… och en taxi i den här ändan också. Man kommer hem. Pussar hustrun. Käkar lite till. Ett glas vin till. Gäspar. Hasar sig i mattluddet till sängen. Somnar innan huvudet når kudden. Jag dödar den som väcker mig.

Tack alla som gjorde den här resan till vad den blev. Jag har skrattat käkarna ur led. Hoppas det går över till nästa klubbresa. Tack alla mina kompisar, tack Andreas Zahalka i Wien och tack Martin Binder i Klagenfurt. Alla har ni gjort mitt liv mer värt.

......och vad gjorde Denny på Austrian Open? Smygkollade?

Blåsa under foten

Jag fick en jätteblåsa under högerfoten när jag vandrade runt på Bokmässan. (6 mil enligt stegräknaren). Det var tur för mitt lag att vi redan hade gått i mål, för nu blir det mycket buss, T-bana och rulltrappa.

Musikbyte

Nu har jag bytt nostalgimusik i min MP3 spelare. Se i vänsterkolumnen.