Gick denna morgon och funderade på alla spontanstigar som uppkommer tvärs över gräsmattor här och där. De tvärsar över fina grönområden och ser ut som bruna lerstråk i det fina gräset. Och allt detta för att man ska tjäna någon meter och kanske komma till jobbet två sekunder tidigare.
Jag vägrar, jag protesterar, jag vill inte vara med. Jag tänker fortsätta gå på asfalt, grus och betong!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Victoria Björn Blomqvist: Bortom trädens gräns - Bokomdöme
Bortom trädens gräns Av Rebecka Björn Blomqvist Piratförlaget 2024 ISBN 97891642008972, Inbunden, 378 sidor Det här är författarens tredje...
2 kommentarer:
Hej
I Norrköping gjorde man så för några år sen att man väntade med att göra gång o cykelstigar på ett nytt område tills man sett var folk gick.
:-)
Funkar det?
Blir det inte ett ställningskrig mellan fotgängare och myndigheter, där båda väntar på att den andre ska ta första STEGET.
Skicka en kommentar