Francys evangeliumAv Amanda Lind
Damm förlag 2010
Likt Jan Arnald/Arne Dahl skriver Johanna Nilsson under pseudonym när hon försöker sig på kriminalgenren. Hon har erhållit ett flertal priser för sina romaner och ger sig nu på att skriva en serie om tre böcker om maffiabossen Francy.
Francy är en Gudfaderliknande person (eller man kanske ska säga Gudmoder) och är maffiaboss i Stockholm. Men till skillnad från Mario Puzos huvudpersoner är hon ganska vanlig. I alla fall när det gäller känsloliv och bevekelsegrunder. Men hon kan också förvandlas till en våldsmaskin som låter ändamålen helga medlen.
Trovärdighet är inte det ord som först kommer till mig när jag läser om Francys äventyr. Jag kan tänka mig att hon inte hade överlevt särskilt länge med det beteende hon uppvisar. Men det är inte alltid så viktigt i en underhållningsroman. Uppfriskande är det att läsa att maffiabossen har menstruationer, nervproblem, allmänna familjeproblem och till på köpet inte tål att se blod. Om det inte hade varit så blodigt och våldsamt hade jag tagit detta för humor, men det är nog bara en beskrivning av att skurkar också är människor.
Att Amanda Lind (Johanna Nilsson) behärskar det svenska språket är ställt utom all tvivel, och det får denna bok att lyfta över den vanliga mittfåran av svenska kriminalromaner. Inom kort kommer en recension av del två i serien; Francys testamente.
Betyg: 4 tomteluvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar