Mari Jungstedt: Det fjärde offret - Bokomdöme

Det fjärde offret
Av Mari Jungstedt
Albert Bonniers förlag 2011Nu kommer Mari Jungstedts nionde Gotlandsdeckare om kommissarie Anders Knutas och hans medarbetare. De tidigare utgåvornas titlar har alla börjat med Den eller I Denna, men nu är det dags för ett Det. Det kan knappas vara en slump, även om jag inte riktigt förstår tanken.

Författarinnan ligger i den svenska mittfåran av ganska likartade och vanliga deckare. Man kan svårligen hitta något nytt, allt är sig likt. Och då inte bara likt hennes tidigare böcker, utan även ett flertal andra författare. Här finns de olika parallellhistorierna, den historiska kopplingen, poliser med familjeproblem och ett ganska stort antal mord.

Men det lyfter aldrig. Som läsare känner jag mig lite skriven på näsan. Att låta karaktärerna i ord och handling gestalta bevekelsegrunder, känslor och motiv saknas. Det mesta blir mer direkt beskrivet och min egen fantasi sätts lite grand ur spel.

Grundhistorien är annars fyndig. Som pusseldeckare finns här de ingredienser man kan förvänta sig. Ett värdetransportrån i Klintehamn leder vidare till ett antal grymma mord. Hur hänger allt ihop? Anders Knutas får samtidigt som han brottas med personliga problem ett svårt fall att utreda. Misstankarna riktas mot ett flertal olika håll, bl a är medlemmarna i en MC-klubb inblandade. Som vanligt i Jungstedts böcker figurerar också journalisten Johan Berg i utkanten av historien. Han används som ett medel att föra fram ytterligare information till läsaren.

Ganska tidigt börjar man ana hur intrigen är konstruerad, vad som komma skall. Upplösningen blir därför ingen överraskning. Men deckarhantverket är gediget. Så här ser de flesta svenska kriminalromaner ut nuförtiden.

Betyg: 3 tomteluvor